måndag 28 juli 2008

Farnese Colline Teramane 2005

Vi dricker Farnese igen, det var drygt en vecka sedan sist (se mer här). Jag gillar verkligen detta vin och i ett svagt ögonblick kan jag drista mig till att utnämna detta vin till det bästa på bolaget under hundralappen. Vinet är mörkrött med violetta kanter. Ur glaset kommer en intensiv mörkfruktig doft, där björnbär, plommon och mörka körsbär anger tonen, och jag tycker mig även finna ett blåbär här och där i glaset. Vidare finns det inslag av mörk choklad, tjära och örter. Vinet har snygga syror och lite småkärva och unga tanniner som mjuknar med lite längre luftning. Smaken följer dofterna och avslutet är långt och chokladfruktigt. Ett ungt och fruktdrivet vin i bra balans. Vinet är en utmärkt partner till Tortiglioni med lammfärs.

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005, Farnese, Ortona, Abruzzo, Italia (art nr 2367)

lördag 26 juli 2008

Pol Roger Brut Réserve

Vi är i vår vackra huvudstad för delta på ett bröllop. När vi ändå är i staden så passar vi på att besöka vinkällarbutiken för att bunkra upp. Utbudet är minst sagt bra, i jämförelse med vad vi har på SB i vår stad. Efter en viss beslutsvånda kan vi lasta in våra inköp i bilen. Sedan är det dags att komma i bröllopsstämning och inget passar bättre än Champagne!

Pol Roger innehåller en tredje del av vardera Pinot Noir, Pinot Munier och Chardonnay. Vinet har en ljusgul färg och doften är diskret och elegant med inslag av gröna äpplen, grape, bröd, nötter och en ton av choklad. Smaken är något utvecklad med toner av gröna äpplen och grape inledningsvis för att sedan övergå i ett långt och elegant avslut med inslag av nötter och choklad. Och efter något glas är vi redo att gå på bröllop.

Pol Roger Brut Réserve, Pol Roger, Épernay, France

onsdag 23 juli 2008

Domaine Faury 2004

Jag har inte undgått den diskussion som har uppstått om Domaine Faury 2006 inom bloggsfären. Jag var nära att köpa några flaskor men Finare Vinares ”sågning” fick mig att förlora intresset (se mer här). Det är möjligen fegt att inte prova själv för att bilda sig en egen uppfattning, men jag litar på deras omdöme.

Vi korkar istället upp Domaine Faury 2004 som har fått ligga till sig ett tag i källaren. Vinet är rubinrött med en lite mörkare mitt och har en begynnande brun kant. Doften är rättfram, medelstor och rätt utvecklad. De toner som först möter näsan är rök, charkuterier och en svag ton av vilt, sedan en kryddbukett där malört och nejlika anger tonen. Jag kommer på mig med att helt plötsligt bli sugen på en Negroni! Givetvis finns de sedvanliga tonerna av björnbär och svarta vinbär där och i bakgrunden finns det en diskret fatkaraktär av kaffe och vanilj. Syran i vinet är medelhög och tanninerna är mjuka och integrerade med alkoholen. Inledningsvis smakar det mörka bär som sedan övergår till ett tunnare mittenparti med inslag av örter för att avslutas med en något ihålig eftersmak med toner av lakrits och rostade fat. Så här långt är vinet lite obalanserat, med mer doft än smak. Har vinet nått toppen och är på väg ner, är det i ”syrah-tunneln” eller lider det av syrebrist?

Efter ett par timmar i karaffen har något hänt med vinet, nu är doften mycket mer nyanserad och uttrycksfull. Tonerna av eldstad har minskat till förmån för ännu mer rökta charkuterier och söt lakrits. De mörka bären har förvandlats till körsbär och vildhallon. Fatkaraktären har gått från kaffe till smörkola. Vissa mognadstoner har dykt upp i glaset som rotsaker, tobak, och vissna blommor. Syrorna i vinet har blivit piggare och har drag av röda bär, det vattniga mellanregistret har fyllts ut med tanniner som har inslag av bittra örter och avslutet är långt, varmt och kryddigt med toner av torkad frukt och fat.

Nu pratar vinet ett helt annat språk. Min bedömning är att detta vin har mycket mer att ge än primärfrukt. Jag låter resten av flaskorna ligga kvar några år till.

Domaine Faury Saint-Joseph 2004, Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône, France

tisdag 22 juli 2008

Chateau Chasse-Spleen 2002

Chateau Chasse-Spleen ligger i Moulis-en-Médoc och är klassificerat som en Cru Bourgeois Exceptionnel och är enligt många bedömare den främsta av bland Cru Bourgeois. Det är värt minst en 4e cru enligt den svenska vinbibeln: En värld av vin. Det bör nämnas att hela klassificeringen revs upp i februari 2007 till följd av en domstolsprocess initierad av missnöjda producenter. I och med detta får beteckningen Cru Bourgeois inte användas efter 2005. I dagsläget ser det ut som att begreppet Cru Bourgeois återinförs 2009. För att få sätta begreppet på etiketten ska slotten binda sig att följa en viss produktionskod. Och i dagsläget verkar det som att de tidigare begreppen Cru Bourgeois Supérieur och Cru Bourgeois Exceptionnel försvinner. Det skulle innebära att Chasse-Spleen blir en vanlig Cru Bourgeois. Hela klassificeringssystemet i Bordeaux är föråldrat och stelbent och gör att många viner inte får den ”status” de förtjänar medan andra vilar på gamla lagrar.

Chateau Chasse-Spleen innehåller 70 procent Cabernet Sauvignon, 20 procent Merlot och 10 procent Petit Verdot. Slottet tillämpar en traditionell tillverkning av vinerna, till exempel klaras vinerna med äggvita. Vinet har lagras drygt 12 månader på ekfat, varav 40 procent nya och resten äldre. Vinet har en mörkröd färg med brunröd kant och ser fortfarande ungt ut! Det som först kommer ur karaffen är marsipan, smörkola och kaffe. Sedan kommer en diskret och fruktig doft med toner av svarta vinbär, plommon och körsbär. Fruktdoften blir mer och mer intensiv den första tiden i glaset. Syran i vinet är medelhög och tanninerna är mjuka och har börjat anta en mogen form. Smaken har inslag av svarta vinbär, plommon, kaffe och vanilj. Sammantaget ger vinet ett elegant och svalt intryck med ett lite tunt mellanregister och en eftersmak som är lång och finlemmad.

Efter två timmar i karaffen har vinet blivit mycket mer intressant. Doften har fått drag av torkad frukt samt svartvinbärssylt (inte i en negativ bemärkelse) och den tidigare tonen av kaffe har förvandlats till mörk choklad. Även vissa mognadstoner framkommer som rosor och stall. Smaken har också förändrats. Syrorna har blivit mer bittra, mellanregistret har fått inslag av torkad frukt och eftersmaken är lång och komplex med toner av mörk choklad och en sötma som påminner om Crème de cassis. Det känns som att vinet har ena benet i sin ungdom och det andra i medelåldern. Vinet är mycket mer finlemmat än Poujeaux 2002 som jag provade för ett tag sedan (se mer här).

måndag 21 juli 2008

Cúmaro 2001

I ett tidigare inlägg drack vi viner från Montepulciano Colline Teramane (se här) från Abruzzo. Nu är det dags att prova hur en mer mogen Montepulciano från Marche smakar. Vinet vi dricker denna kväll kommer från appelationen Rosso Conero; som i september 2004 blev tudelad: Rosso Conero (DOC) och Conero (DOCG). Vinerna ska innehålla minst 85 procent Montepulciano och även Sangiovese får ingå upp till 15 procent. För att buteljera vinet som Conero måste det ha lagrats minst 24 månader. Dessa två appelationer ligger på sluttningarna runt berget Conero som överblickar staden Ancona. Berggrunden innehåller äldre marina sediment och är kalkrik.

Umani Ronchi, som skapat kvällens vin, har en rad storsäljare på bolaget. De producerar vin både i Abruzzo och Marche och har mellan 18-20 märken beroende på årgång. Det krävs en så pass bred portfölj om man ska kunna producera 2 miljoner flaskor årligen. De gör viner både med spets och bredd och de har en hög lägsta nivå när det gäller kvalité. Och några av deras viner brukar prenumerera"röda glas" i Gambero Rosso, bland annat kvällens vin.

Cumaro har legat 12-14 månader på små franska ekfat och ytterligare 6 månader på flaska innan det släpptes ut på marknaden. Vinet är mörkt rubinröd med rödbruna inslag och begynnande tegelkant. Doften är nyanserad, mogen och rödfruktig med toner av solvarma jordgubbar, körsbärskompott med inslag av torkad frukt som fikon och katrinplommon. Vidare finns det inslag av lakrits, söt piptobak, choklad, vanilj och kardemumma. Doften är underbart esoterisk och vandrar från arom till arom. Vinet är moget och har en utvecklad smak med mogna syror och sammetslätta tanniner som är helt integrerade med alkoholen. Till att börja med smakar det jordgubb och körsbär, sedan kommer ett nyanserat mellanregister med kakaopulverlätta tanniner för att avslutas med en lång komplex eftersmak med ton av de torkade frukterna som mötte en i doften samt kolonialkryddor. Ett fullmoget vin som uppvisar en närmast total balans mellan frukt, syra och fat.

Jag förstår hur det kommer sig att de "röda glasen" i Gambero Rosso är ständigt återkommande. Här skulle jag kunna komma med en utläggning om prisvärdhet, men jag har svårt att bedöma den, detta vin skulle ha varit lika gott om det antingen kostade 100 eller 300 kronor!

Cúmaro Rosso Conero 2001, Umani Ronchi, Osimo, Italia

torsdag 17 juli 2008

Champagne



Jag dricker (Champagne) när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag det i enrum. I sällskap tycker jag det är obligatoriskt. Jag smuttar lite på det om jag inte är hungrig och dricker det om jag är hungrig. Annars rör jag det inte - om jag inte är törstig, förstås - Lily Bolinger (Källa: Jefford A, 1991, Champagne, Stockholm: Bonnier Alba).

Belle époque, Winston Churchill och Christopher Soames*. Symboler för, personligheter bakom och myter om champange är legio. Champange är mycket mer än en dryck, den har metafysiska dimensioner. Det är som att dricka en del av vår historia. Pretentiöst uttryckt, ja möjligen... Låt oss då för stunden släppa denna historiska barlast och låta vinerna nedan tala för sig själv.

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut innehåller 55 procent Pinot Noir, 15 procent Pinot Meunier och 30 procent Chardonnay. Vinet har en ljusgul färg. Doften är relativt kraftfull och fruktig med inslag av citrus, med betoning på apelsin, kex, mogna äpplen och mineral. Syran är frisk och smaken är relativt fyllig inledningsvis med toner av grape, apelsin och kex som sedan övergår till en ganska lång eftersmak med inslag av nougat och mineral. Här har vi en småkomplex och matorienterad Champagne.

Baron-Fuenté Galipettes är gjord på druvor som är organiskt odlade och har en druvsammansättning bestående av 25 procent Chardonnay, 70 procent Pinot Meunier och 5 procent Pinot Noir. Producenten är ett familjeägt företag som startades av Gabriel Baron och frun Dolorès Funté 1968 och är beläget i byn Charly-Sur-Marne. När firman startade så hade de endast 1 hektar i sin ägo och i dag har de 35 hektar och köper in druvor från ytterliga 45 för att göra sina Champagner (5 stycken i basutbud). Vinet är ljusgult med grönskimmrande inslag. Doften är finlemmad men komplex med toner av mariekex, grape, gröna äpplen, blommor och mineral. Inledningsvis har den en intensiv smak av grapefrukt för att sedan övergå i ett lite mjukare mellanregister med inslag av kex och äpplen som sedan avslutas med en relativt lång eftersmak med toner av blommor och mineral. En elegant och lättare Champagne som passar till Aperetif.

André Clouet Grande Réserve Brut innehåller 100 procent Pinot Noir. Doften är intensiv och nyanserad med inslag av rök, nybakad Croissant, gula äpplen och citrus. Syran är frisk och smaken är medelfyllig med inslag av gula äpplen, blodgrape och mineral. Eftersmaken är ganska lång, nyanserad och smått elegant. En Champange som passar både till mat och Aperetif.

Heidsieck & Co Monopole Blue Top Brut har en druvblandning som består av 35 procent Pinot Noir, 32 procent Pinot Meunier och 33 procent Chardonnay. Vinet har en ljusgul färg med lite gyllene inslag. Doften är rättfram med toner av gula äpplen, nougat, nötter, blodapelsin, bröd och blommor. Vinet har en mjuk och härlig mousse. Smaken är inledningsvis fyllig för att sedan övergå i en sammansatt mitt med inslag av blodapelsin och det hela avslutas med en lång eftersmak med toner av mogna äpplen och nougat. En fyllig och elegant Champange med ett brett register.

* När den engelska diplomaten Christopher Soames 1980 sändes till Rhodesia av Margret Thatcher för att förhandla om självständighet för nuvarande Zimbabwe tog han med sig ett rejält lager av sin favoritchampange (Pol Roger, precis som för sin avlägsna släkting Churchill). Mitt i de besvärliga förhandlingarna påstås Soames ha överraskat sina landsmän med att konstatera att en uppgörelse skulle vara nådd inom 30 dagar. På frågan hur han kunde veta det, konstaterade Soames att "jag har bara 20 flaskor kvar" (Källa: Kronstam B-G (1999) Kronstams Vinbok, Stockholm: Bokförlaget DN).

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut, Alexandre Bonnet, Les Riceye, France (art nr på SB: 7555)
Baron-Funeté Galipettes, Baron-Fuenté, À Charly-Sur-Marne, France
André Clouet Grande Réserve Brut, Sanz Clouet, Bouzy, France
Heidsieck & Co Monopole Blue Top Brut, Heidsieck & Co Monopole, Épernay, France (art nr på SB: 7398)

onsdag 16 juli 2008

Collina della Vedova Barbera D' Asti Superiore 2003

Alfiero Boffa och hans söner gör flertalet av sina Barbera från enskilda vingårdar och buteljerar dem under olika etiketter. Allt detta för att vinerna ska ge uttryck för sin "terroir". De gör fyra Cru:s och tre Cuvèer av Barbera. Collina della Vedova är en Cuvèe där druvorna tas från delar av de fyra Cru-vingårdarna: Cua Longa, More, Muntrivè och La Riva och gårdssammansättningen i vinet varierar år från år.

Collina della Vedova har legat mellan 12 till 18 månader på 225 liters franska ekfat, 70 procent från Allier och 30 procent från andra delar av Frankrike. Vinet har en mörkröd färg med en begynnande rödbrun kant. Vinet har en utvecklad och fruktig doft, maraschinokörsbär, vilda hallon och solvarma jordgubbar är det som först möter näsan. Sedan tillkommer en väl avstämd doft av rostad ek, kaffe och lakrits. Efter ett tag i glaset så hittar jag även inslag av svamp, tobak, örter och torkad frukt som katrinplommon. Vinet har en frisk syra med mogna finmaskiga tanniner som är integrerade med alkoholen. Det smakar till att börja med körsbär och hallon, mellanregistret är nyanserat med toner av örter och röda vinbär och eftersmaken är lång, komplex och varm med inslag av kaffe, lakrits, körsbärspraliner och torkad frukt som katrinplommon och jordgubb. Efter två timmar i glaset har en doft av mineral och torkade blommor tillkommit. Ett mycket balanserat vin med en perfekt fatlagring som inte skymmer den underbara röda frukten. Här har Boffa lyckats skapa en, för min smak, perfekt Barbera trots den varma årgången - jag bockar och bugar! Och ja, vinet har många år framför sig.

P.S Vinet är enligt min smak mycket bättre än d' Pian av samma årgång (se mer här).

lördag 12 juli 2008

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005 & Oinos Montepulciano Colline Teramane 2005

Montepulciano d' Abbruzzo fick DOC-status 1968, vinerna producerades då huvudsakligen för den inhemska marknaden. Men under 1990-talet och framåt så har lägre skördeuttag och modern teknik gjort dessa viner mycket bättre. De görs i två stilar den ena mer fruktorienterad som inte är fatlagrad och den andra stilen är mer seriös där skördeuttaget har hållits nere och där vinerna har lagrats på ekfat. Viner som med fördel kan lagras några år. Och den enklare varianten är återkommande kelgrisar bland många svenska vinjournalister, både Bengt-Göran Kronstam och Anders Röttorp ger dem ständigt fyndstämpel!

År 2002 blev underregionen Montepulciano d' Abruzzo Colline Teramane välsignad med den högsta kvalitetsklassen i den italienska vinlagstiftningen: Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG). Jag har ett svagt minne av att ha provat Farnese för något år sedan, det är märkligt att vinet inte lämnade något större intryck eftersom Montepulciano tidigare var husets vin. Och jag har noterat att Farnese har rönt uppskattning i vissa vinbloggar (se här). Det är hög tid att återigen stifta bekantskap med dem.

Farnese är gjort på 100 procent Montepulciano och har (sannolikt) legat på fat. Jag har sökt men har inte hittat någon information om detta, både hos importör och producent. Vinet är mörkrött med lite violetta inslag. Doften är rättfram med massor av primärfukt: moreller, björnbär, mogna plommon och lite blåbär. Vidare finner jag toner av örter, tjära - eller vad sägs om Tretorns gummistövlar - och en svag nyans av fat som drar åt choklad. Efter ett tag i glaset tittar även lite tobaksblad fram!

Vinet är fruktigt och medelfylligt med frisk syra och mjuka tanniner som är väl integrerade med alkoholen Vinet har inledningsvis en smak av björnbär och mörka plommon som sedan övergår till mer kärva toner av blåbär, moreller och bittra örter. Eftersmaken är ganska lång och uppvisar en viss komplexitet med drag av mörkchoklad och tobak. Ett mycket bra vin som nog ska drickas nu med tanke på den underbara primärfrukten. Och vinet påminner om en bottilagrad Chianti Classico, med den avgörande skillnaden att syran är lägre än vinet från Toscana.

Oinos är gjort på 100 procent Montepulciano och har lagrats 24 måndar och av dessa 18 månader på 225-liters franska ekfat. Vinet har en mörkröd färg med violett kant. Doften är ung, kraftfull och sammansatt! Det som först möter näsan är en mörkfruktig parad: moreller, plommon och björnbär. Sedan följer tjära, gummi samt tobak och i bakgrunden, långt där nere i glaset, finns det toner av örter, rostad ek och mörk choklad. Doften påminner faktiskt om en enklare Amarone.

Syran är medelhög och tanninerna är tjocka, kärva och småbittra och samsas rätt bra med den relativt höga alkoholen. Vid närmare eftertanke upplever jag att, den första anmärkningen, syran har tvingats ned med en rejäl omgång malolaktisk jäsning som lämnar efter sig en lite bläckig ton åt vinet. Bittra körsbär, mogna plommon och björnbär är de smaker som först träffar en, det övergår sedan till ett mellanregister som har inslag av tjärpastiller, rostad ek och bittra örter. Och här kommer min andra anmärkning, det känns för en sekund som att tugga på en ek planka. Sedan avslutas det hela med en lång eftersmak med inslag av mörk choklad, kaffe och lite torkad frukt. Smaken påminner mig också om Amarone: sötbittert. Min sista och tredje anmärkning är att så fort temperaturen stiger så blir vinet eldigt och tungt! Vi orkar bara dricka halva flaskan. Jag ser dock fram emot hur det smakar efter en längre luftning

Dag två, ett dygn utan kork, så är Oinos mer attraktivt! Det som först möter näsan är blommor, en bukett rosor, sedan framkommer doft av körsbärskompott, katrinplommon och fikon. Sedan en antydan till mognadstoner med tonvikt på mörkchoklad, kaffe, tjära och söt piptobak. Jag gillar doften! Smaken är tredelad: till att börja med så är det moreller och plommonkräm, som övergår till ett mellanregister som börjar med röd citrusfrukt och slutar med chokladbittra tanniner och efter det följer en lång och komplex eftersmak med inslag av torkad frukt och rostade fat. Jag gillar smaken också! Vinet påminner om en enklare Amarone om det dricks direkt när korken åkt ut och med rejäl luftning får tonerna av rosor och tjära tankarna att gå i nordvästlig riktning mot Barolo. Vinet passar de som håller på det "mörka laget" i dagsläget och med lagring passar det nog supportrar till det "röda laget" Jag köper några flaskor och lagrar.

I dagsläget tycker jag att Farnese är mer drickvänligt än Oinos som är lite väl outvecklat men som har en stor potential.

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005, Farnese, Ortona, Abruzzo, Italia (art nr på SB: 2367)
Oinos Montepulciano Colline Teramane 2005, Azienda Vitivinicola San Lorezno, Castelenti, Italia (art nr på SB: 96207)

fredag 11 juli 2008

Roséprovning

Det är sommar och det hör till att dricka Rosé. Jag måste medge att jag inte dricker det så ofta, kanske beroende på det mediokra utbud som SB uppvisar fast det finns så många godbitar nere i södra Frankrike som inte hittar fram till Sverige. För mig är Rosé framför allt ett användbart matvin. Och jag menar det inte nedlåtande, det är vinets styrka att passa ihop med så många olika rätter - ett bra buffévin helt enkelt! I kväll är det dock ingen Buffé utan en salade Nicoise som får matcha vinerna.

Montes Cherub Rosé 2007 innehåller 100 procent Syrah. Vinet har en intensivt fruktig doft med inslag av jordgubb, hallon och vinbär med inslag av mineral och örter. Smaken är frisk och fruktig med inslag av söta röda bär med en matchande syra och mineralitet som gör att vinet inte upplevs klumpigt. En relativt kraftfull matrosé.

Mulderbosch Rosé 2007 är gjort på 100 procent Cabernet Sauvignon. Det doftar inledningsvis svartvinbärsblad sedan tillkommer söta röda bär som hallon och jordgubb, det finns även lite örter i bakgrunden. Syran i vinet är medelhög vilket förtar fräschören lite då vinet har en så pass sötfruktig nästan saftig smak. Detta vin bör drickas välkylt för att inte upplevas för klumpigt.

Valle reale Rosé 2007 (ej på bild) innehåller 100 procent Montepulciano. Vinet har en mer återhållen doft än det föregående vinerna. Ner med näsan i glaset igen för att känna efter närmare, det finns toner av jord, röda vinbär, surkörsbär och lingon där i bakgrunden. Vinet är fräscht med smak av lite bittra och röda bär som matchar syran. Ett enkelt och lätt Rosévin till olika antipasta!

Chateau Bonnet Rosé 2007 är en blandning av 40 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot och 20 procent Cabernet Franc. Vinet inleder med en angenäm och rättfram doft av vinbär och mogna hallon med toner av gräs och örter. Vinet har en fräsch syra och smaken har inslag av hallon, örter och lite mineral där i bakgrunden. En medelkraftig matrosé.

Erraziuz Rosé 2007 (ej på bild) innehåller 95 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Malbec. Vinet har en ung och rejäl fruktig doft av mogna jordgubbar och hallon med inslag av örter och kryddor. Smaken är fyllig och fruktig med söta röda bär, med inslag av rök och kryddor som drar åt svartpeppar. Om jag blundar så kan jag ta det för en enklare Beaujolais. Välkylt så är det hyfsat fräscht att dricka, men så fort temperaturen stiger blir det för kraftfullt och en doft av nagellack framkommer. Här talar vi om en kraftfull matrosé.

De viner som föll oss smaken var Mont Cherub och Chateu Bonnet, båda hade en blandning av fräschör, frukt och komplexitet som gör att de är mer drickvänliga än de andra. Erraziuz och Mulderbosch var lite väl sötfruktiga och Valle Reale var lite endimensionell. Men vid närmare eftertanke vill jag lyfta fram Mulderbosch på en tredje plats, den var rätt aromatisk med sina toner av svartvinbärsblad - jag är svag för denna arom! Ja, vad drar vi för lärdom av denna provning? För oss handlar Rosévin om drickbarhet och fräschör. För mycket sötfrukt, låg syra och alkoholhetta förtar deras själ!

Montes Cherub Syrah 2007, Montes, Colchagua, Chile (nr 99322)