A Taste of the Old World

La Poja 2004

2009-03-27T15:59:00.001-07:00

Vinet i fråga är Allegrinis prestigevin: vingårdsbetecknat, hårt driven druvselektion (100 procent Corvina Veronese), hög extraktnivå och 20 månder på nya fat (Allier). Allt som oftast omhuldat av vinskribenter. Så alla pusselbitar bör ligga på rätt plats.

La Poja 2004 är mörkrött med hög viskositet. Doften är sammansatt, med starkvinston, mörka körsbär, åt likörhållet, svikson och inslag av katrinplommon. Faten bidrar i nuläget med 86 procentig, Valrhona, choklad. Efter ett tag skingras denna kompakta doftvägg och något som påminner om plats och ursprung sipprar fram i form av örter med malört i framkanten. Vinet är fylligt, med en balanserad syra, kompakt, svårgenomträngligt, mellanregister med tanniner som för tankarna till chokladen som mötte en i doften; och det hela rinner ut i en symfoni av mogen mörk stenfrukt samt toner av, både mörk och ljus, torkad frukt.

För att sammanfatta: vinet har balans, om än balanserandes på en slak lina, är väldigt extraherat och så fort vinets temperatur stiger så blir det smått eldigt och portvinslikt. Trots bra förutsättningar är detta, enligt mig, för mycket i nuläget. Vinet kommer sannolikt att bli bra om sisådär 5-10 år. Så för er som har flaskor hemma, låt dem samla damm.

Papillon Crozes-Hermitage 2006

2009-02-27T23:41:00.003-08:00

Papillon har jag följt under 2000-talet, vinet har sällan gjort mig besviken. 2003 var sötfruktig med något låga syror; 2004 var stramare till sin karaktär med bra syrastruktur; och 2005 hade kompakt frukt och balanserade syror. Hur är då 2006?

Vinet har en mörkröd färg med blå reflexer. Doften är ung, rättfram och smått nyanserad, med björnbär, vilda hallon och toner av svarta vinbär. Sedan kommer toner av rök, viol, kaffe, vanilj, lakrits och fänkål. Doften är riktigt bra! Syran är medelhög, mjuka tanniner, mellanregistret är finlemmat och eftersmaken är varm, medellång med inslag av mörkfrukt, bittra örter och kaffe. Vinet är förvånansvärt lättdrucket, bjuder inget större motstånd. Efter bara ett tag i glaset börjar det sluta sig. Är det den berömda tunneln! Fram med två kastruller, nu skall vinet kickstartas. Men det enda som återtår efter några vändor mellan kastrullerna är bitter ek. Vinet är en riktig besvikelse. Jag öppnar en till flaska, den är lika medioker. Den klart sämsta årgången, ju mer jag smakar desto mer besviken blir jag.

Papillon Crozes-Hermitage 2006, Domaine Robin, Les Chassis Mercurol, Tain L’Hermitage, France

De Saint Gall Champagne Premier Cru 2002

2009-02-12T10:48:00.000-08:00

Vinet innehåller 100 procent Chardonnay från både Grand- och Premier Cru byar i Côtes de Blanc. Denna Champagne kommer från ett kooperativ som har 1860 individuella medlemmar som tillsammans förfogar över 1200 hektar vinodlingar.

De Saint Gall har en gyllengul färg som är skimrande. Doften är rätt utvecklad med mineral, rök, gröna aromatiska äpplen, blommor, grapefrukt och nybakat bröd. Efter ett tag i glaset framträder toner av mandarin, torkad ljus frukt och honung. Smaken är smått utvecklad och syrorna är friska, mellanregistret är välbyggt och eftersmaken har en begynnande komplexitet med inslag av äppelbitar skurna med en silverkniv samt blommor och det hela klingar av med örter, mineral och honung. En mycket elegant Champagne!

De Saint Gall Champagne Premier Cru Millésime 2002, Elsbore Par Union Chanpagne, Avize, France

Terrenos vinotek

2009-02-11T11:16:00.000-08:00

I helgen var jag på en snabb visit i Stockholm och hann även med ett besök på Terrenos Vinotek. Låt mig inleda med att säga att det borde finnas mer av dessa ställen i Sverige. Nåväl, vi inleder med att prova Terreno Chianti Classico 2006. Vinet har en rubinröd färg med rödbrunt skimmer och har en ung och rättfram doft med inslag av moreller, svarta vinbär, rosmarin, vitpeppar och blommor. Smaken är medelfyllig med frisk syra, unga sträva tanniner, mellanregistret är rätt slankt och avslutet är hyfsat långt med toner av körsbär, vinbär, örter, tobak, kallt te och en finish med drag av salmiak. 2006 imponerar mer och mer.

Därefter var det dags att prova Terreno Chianti Classico Riserva 2005. Färgen är rubinröd och vinet har en ung och smått nyanserad doft med rostade fat, söta körsbär, plommon, kaffe, muskot och tobak. Vinet har en frisk syra, småsträva tanniner, ett lite glest mellanregister och ett rätt lång och smått komplex eftersmak med körsbär, plommon och rostade fat som bidrar med en bitterhet från eken. För mycket fat kontra frukt i dagsläget, det kan tänkas att det blir bättre med tiden. Denna årgång av vinet övertygar inte i dagsläget!

Sedan är det dags för Terrenos flaggskepp: Lignanello Chianti Classico 1999. Vinet har en rödbrun färg med tegelkant. Doften är utvecklad och komplex med toner av marachino körsbär, jordgubbssylt, katrinplommon, fikon, söt tobak, rosor, kanel och stall. Vilken doft! Vinet har en medelhög attack, en åldrad syra som ändå är pigg, sandiga tanniner som fortsätter genom det välbyggda mellanregistret. Eftersmaken är lång och komplex med toner av körsbär och mörk choklad. Vinet har syror och frukt som gör att det kommer att hålla många år till och de där riktiga mognadstonerna har inte hittat fram ännu.

Vi avslutar provningen av viner från Terreno med Momento Massimo IGT Toscana 2003. Vinet är rubinrött med rödbrun kant. Doften är medelfyllig och sammansatt med inslag av cassis, sviskon, rostade fat, mynta, mörk choklad, vanilj och körsbärslikör. Vinet har en rätt bra attack, balanserad syra, sträva tanniner, ett slankt smått vattnigt mittenparti och ett långt fatigt avslut. Vinet är smått syltigt, de rostade faten har inte integrerats med helheten och det doftar bätte än det smakar. Den varma årgången slår igenom.

Innan vi har fått nog för kvällen avlsutar vi med två franska viner. Det första är Chateau Giscours 2000 som har en mörkröd färg med rödbrun kant. Doften är fyllig, sammansatt med svarta vinbär, mörka plommon, och en ton av körsbär. Därefter kommer toner av mynta, söt lakrits, kaffe, lagerblad, peppar och viol. Här talar vi om en kompakt doft som långt ifrån har nått sin peak. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, rejäla tanniner som har börjat mogna och som håller frukten i ett rejält grepp. Eftersmaken har inslag av mörka bär, fat, örter och lakrits. Detta är ett mycket potent vin från en toppårgång och jag hoppas att vi möts igen om 5 år.

Det andra vinet är en Châteauneuf du Pape: Domaine Font De Michelle 2005. Vinet har en ljust rubinröd färg, som tyder på en majoritet av Grenache. Doften är ung och rättfram, med röda bär som hallon och jordgubbar, sedan kommer mandel, örter, grapefrukt och toner av smörkola. Vinet har en pigg syra, unga sträva tanniner som leder över till avslutet som har inslag av röda bär, örter och kryddor. Ett mycket bra vin som behöver några år för att nå sin potential.

Många trevliga viner som återigen påminner en om att årgångar har betydelse.

P.S Vinbarens hemsida är under uppbyggnad.

Terrenos Vinotek

Fast food!

2009-02-03T13:13:00.000-08:00

Stressade småbarnsföräldrar som vill äta gott mitt i veckan men har minimalt med tid, hör upp! Tag ett paket Ranas ravioli med karljohansvamp, efter de är färdig kokta ned med en rejäl matsked pesto och kokvatten, rör om. Garnera sedan med grana och svartpeppar. Detta är himmelskt gott och slår alla snabbmatkedjors utbut mer hästlängder. Och det hela tar endast 15 mintuer!

Till detta dricker vi La Quercia 2005. Vinet har en klar rubinröd färg och inleder med toner av mörka bär, örter och fat. Med mer luft faller bitarna på plats: mörka körsbär och plommon, lägg därtill salvia, viol, mörk choklad, kaffe och vaniljstång. Vinet har en frisk syra, inlindade tanniner, ett välbyggt mellanregister och ett avslut med toner av mörka bär, mörk choklad och örter. Syran ligger kvar länge och just innan det hela avlsutas kommer toner av lingon och tranbär. Ett mycket gott vin som är väldigt lätt att ta till sig, epitetet inställsamt är på sin plats. En anmärknig dock: lite för mycket rostad ek som inte har gått in i vinet, men detta kommer att gå till sig med lite tid i källaren. Passade perfekt till raviolin!

La Quercia Barbera D' Asti Superiore 2005, Villagiada, Andrea Faccio, Canelli, Italia.

Domaine Du Vieux Lazaret 2005

2009-02-02T12:36:00.001-08:00

Jag tror inte på en enda metod, inte heller när det gäller att gå ner i vikt! Men något måste göras framför allt efter en jul med stort överflöd av mat. Så vi lagar köttfärsbiffar med pinjenötter, soltorkade tomater, vitlök och en blandning av sydfranska örter. Till detta ungstekta grönsaker och en röra med fetaost blandad med crème fraiche. Det handlar med andra ord om GI-mat. Men detta känns för bra för vara sant! Jag menar, att äta detta är ju ingen uppoffring, snarare en njutning. Ska man gå ner i vikt så kan man inte äta kakan och ha den kvar. Jag tror faktiskt mer på tonfisk och ris och morgonpromenader. Skit i dieten, fram med en sydfransos ur källaren!

Domaine Du Vieux Lazaret 2005 har en mörkt rubinröd färg. Vinet innehåller alla de 13 olika druvorna med en majoritet av Grenache, Syrah, Mourvédre och Cinsault och ligger mellan 15 till 21 månader på stora fat (om jag har uppfattat det hela rätt, min franska är inte vad den borde vara). Doften är ung och rättfram med en mix av röda bär där jag hittar hallon, jordgubbar och mosade körsbär med kärnor och allt. Det ruvar även en viss mörkfruktig ton under ytan som jag förknippar med ung Syrah och Mourvèdre. Sedan kommer garrigue med en tonvikt på timjan, därefter spiskummin, vitpeppar och en knivsudd pepparkaksdeg. Med mer luft utvecklas doften: grillat kött, smörkola, mandel och en parfymerad ton som går mot ansiktskräm. Och ja, det kommer än mer under slutet av kvällen, våta sötvattensstenar, plommon och blodgrape. Vinet har en medelhög attack, ung rätt frisk syra och finmalda tanniner i det slanka mellanregistret som sedan övergår till ett smått eldigt avslut. Syrliga röda bär inleder smaken, sedan kommer bittra örter och det hela avtar med toner av hallon, jordgubbar, kryddor och mineral. Just när man tror att smaken avtagit återkommer den med mandel och blodgrape. Vinet är ungt, drickvänligt, håller ett bra tag till och gifte sig med maten!

Domaine Du Vieux Lazaret Châteauneuf du Pape 2005, Vignobles Jérôme Quiot, France

Pommard 2006

2009-02-01T14:31:00.000-08:00

Pommard har inga Grand Cru-vingårdar men väl 27 Premier Cru och många bra kommunviner. Vinet ifråga kommer från en av Bourgognes största vinfirmor: Patriarche Père & Fils.

Pommard 2006 har en ljust rubinröd färg och vinet har trots 5 timmars luftning en finlemmad och smått sluten doft. Det inleder med subtila toner av vilda hallon, jordgubbar, röda körsbär och några flisor ädelträ. Men efter en stund i glaset framkommer mer komplexitet: muskot, vitpeppar och några enbär som rullar runt i botten av glaset. Örter, timjan, blommor, smörkola och rostad ek fyller ut kostymen allt eftersom. Den sista skvätten vin har även toner av blodapelsin och rå svamp. Smakmässigt inleder det med frisk ung syra som övergår i ett slankt mellanregister med inlindade tanniner som är smått ekbittra. Syran ligger kvar länge och får en förnyad intensitet just innan smaken avtar med lite mer ekbitterhet och en eldig ton från alkoholen. Där emellan finns det aromer av jordgubbar, tranbär och kryddor. Eftersmaken blir mer komplex, efter ett tag i glaset, och håller i sig ett bra tag. Det mest påfallande är de snygga syrorna och vinet kommer säkerligen till sin rätt om tre-fyra år.

Pommard 2006, Patriarche Père & Fils, Côte de Beaune, Bourgogne, France

Hermitage Marquise de la Tourette 2001

2009-01-16T14:06:00.001-08:00

Delas har många viner i sin portfölj. Ett vin som år efter år gett valuta för pengarna är deras Crozes-Hermitage, jag har dock inte provat deras Hermitage. Rhône har haft många bra årgångar under 2000-talet och det är dags att prova om deras 2001:or har kommit ur tunneln. Vinet har tillbringat två timmar i karaff innan vi synar det.

Hermitage de la Tourette 2001 har en klar rubinröd färg som är smått genomskinlig. Doften är smått utvecklad och uttrycksfull med tydliga inslag av mogen mörk frukt där svarta vinbär anger tonen och i bakgrunden finns det vilda hallon. Sedan stiger en dov ton av rök, mineral, blommor och örter ur glaset, faten bidrar med lite kryddor, tobak och lakrits. Under ytan ruvar mer aromer som inte har kommit upp till ytan ännu. Efter ett tag i glaset blir aromerna mer tydliga: kryddorna går mot svartpeppar och kryddnejlika, blommorna mot viol och örterna har tagit formen av timjan, rosmarin och lagerblad. De svarta vinbären har blivit till gelé och är nu sekonderad av mosade björnbär. Vinet har en balanserad syra, ett välbyggt och långt mellanregister med mjuka tanniner som sakta men säkert tranformeras till ett långt och elegant avslut. Smakmässigt plockar jag upp hallon till en början, sedan framkommer örter som övergår till toner av aromatiska svarvinbärsblad som greppar tag i tungan just innan eftersmaken tar vid med svarta vinbär, björnbär, kryddor, kaffe och mineral. Min upplevelse är att vinet inte riktigt har kommit ur tunneln eftersom det känns både öppet och slutet under de två första timmarna i glaset.

Det som dock imponerar mest är vinets stringenta syrastruktur: den inledande friska attacken, transformationen till de välsvarvade tanninerna och det långa fräscha avslutet. Fruktsyran förvandlas gradvis till gravsyra som sedan återigen blir till fruktsyra i en närmast obruten syralinje. Runt denna ryggrad vävs alla andra smaker.

Efter fem timmars luftning har vinet kommit en bra bit ur "tunneln" och är mer sötfruktigt med toner av viol, tobak och mineral. Den sista skvätten är bäst då vinet bjuder på aromer av svamp, rotsaker, vilt, smörkola, ädelträ och exotiska kryddor. Vinet har än mer balanserade syror och eftersmaken är komplex med begynnande mognadstoner som viol, björnbärssylt, torkad frukt, vanilj, vilt, svartvinbärsgelé, rotsaker och de exotiska kryddorna från doften återkommer just innan vinet stänger för idag. Luftningen har gett en bättre balans åt vinet, som under hela kvällen har bjudit på sig själv under dess olika faser. Vinet är nu elegant, renrasigt och kraftfullt. Övriga flaskor får ligga i några år till. Skall det drickas nu så lufta rejält.

Marquise de la Tourette Hermitage 2001, Delas, Saint-Jean De Muzols, Tournon, Rhône, France

Meursault Pierre Bouzereau-Emonin 2006

2009-01-16T14:05:00.001-08:00

Jag dricker inte mycket röd Bourgogne och än mindre vit (förutom Chablis). Men La Justice och denna vita Meursault har fått mig att ge, ett något försenat, nyårslöfte: drick mer Bourgogne! Bourgogne kräver tid, det vill säga du måste kunna dina kommuner och framför allt dina producenter för att hitta dina godbitar. Och ju mer tid du har att fördjupa dig i detta, desto bättre utdelning på dina inköp.

Pierre Bouzereau-Emonin Meursault 2006 har en gyllengul färg med lite grönskimmer. Det har en rättfram och en smått komplex doft med toner av mineral, gula äpplen, grapefrukt och vissa inslag av exotisk frukt. Tiden på fat bidrar med brynt smör och nötter, mycket elegant! Med lite mer luft framkommer aromer av vit tryffel. Vinet har en medelhög attack med en frisk syra, mellanregistret är väl sammansatt med en viss bitterhet från eken, men just innan avslutet tar vid blir vinet lite tunt. Sedan kommer ett smått komplext och varmt avslut smygande; där jag finner gula äpplen och söt exotisk frukt till en början, sedan kommer rostade fattoner och eftersmaken går mot grapefrukt, smör, svamp, rostad ek och mineral. Jag tycker vinet är bra och jag förnimmer vad andra viner från denna kommun har att erbjuda!

P.S Vinet vinner på att lagras och kommer sannolikt att bli bättre!

Meursault 2006, Pierre Bouereau-Emonin, Meursault, Côte De Beaune, Côte-D’Or, Bourgogne, France

Insoglio del Cinghiale 2006

2009-01-15T13:08:00.000-08:00

Det finns inte många svenska vinmakare, en dem än Helena Lindberg som ansvarar för produktionen på Tenuta di Biserno. Ägare är bröderna Antinori och vingården är belägen i den övre delen av Maremma i Toscana. Hon är utbildad kemist och började sin yrkeskarriär i matbranschen. Men hennes vinintresse förde henne vidare till Australien för ett arbete hos Yalumba, sedan vidare till Nya Zeeland. Hon ville dock tillbaka till Europa, vilket förde henne till södra Frankrike och mitt i allt detta träffade hon Piero Antinori som ville att hon skulle komma och arbeta för honom. En riktig Askungen saga!

Insoglio del Cinghiale har en druvblandning som består av Cabernet Franc, Merlot och Syrah och hälften av vinet har legat sex månader på små franska ekfat. Vinet har en mörkröd färg och en ung och rättfram doft med rostade fat och mörk frukt till att börja med. Sedan blir doften mer nyanserad, frukten går mot svarta vinbär, plommon med en liten ton av mörka körsbär, faten har inslag kaffe och vanilj och den malolaktiska jäsningen bidrar med smörkola. Vissa örter, som salvia och lagerblad, tittar fram under kvällen. Den sista skvätten har fått toner av björnbär och lakrits, vitpeppar, vilt och rök. Vinet har balanserad syra, det välbygga mellanregistret har inlindade tanniner med en viss bitterhet, eftersmaken är rätt lång och smått komplex med toner av mörk frukt, örter, fat och lakrits. Vinet upplevs lite obalanserat när temperaturen stiger, det får en viss brännande ton av alkohol och har för mycket fruktextrakt kontra syra. För maximal utdelning bör vinet drickas relativt svalt. Men trots dessa invändningar tycker jag att det är ett välgjort vin med inspiration från nya världen.

Insoglio del Cinghiale IGT Toscana 2006, Tenuta di Biserno, Bibbona, Maremma, Toscana

Fontanafredda Langhe Nebbiolo 2006

2009-01-14T13:56:00.001-08:00

Fontanafredda Langhe Nebbiolo har fått fyndstämpel efter fyndstämpel i den svenska vinpressen. Den marknadsförs som en ”Mini Barolo” och en som har synat detta ess är Finare Vinare som provade vinet förra året (se här). För att sammanfatta intrycket: vinet var smått knutet och mediokert. Jag litar på omdömet, men är ändå nyfiken på att prova själv. Det faktum att det gått närmare ett halvår sedan Finare Vinare provade vinet kan vara till dess fördel.

Vinet har en rubinröd färg med en begynnande tegelkant. Doften är sluten till en början med svaga toner av röda bär och… ja inte mycket annat. Efter ett tag i glaset framkommer en diskret doft av körsbär, hallon, blommor samt kryddor som kanel och muskot. Jag fångar även upp en ton av tjära som stiger upp ur glaset med jämna mellanrum. Det är inget större tryck i doften men det påminner om en Barolo, eller rättare sagt: en skiss av Barolo. Vinet har balanserad syra, mogna tanniner, ett slankt mellanregister och ett smått utvecklat avslut med inslag av röda bär, kryddor, torkad frukt och viol. Vid närmare eftertanke är det lite drag av rosor och tjära i eftersmaken. Jag vill dock påpeka att dessa toner är subtila och vinet har en slank profil som snarare för tankarna till Bourgogne än Piemonte. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till vinet, men…

… med 24 timmars luftning har vinet blivit något mer komplext. Det doftar körsbärskompott, läder, tobak, rosor, torkad frukt, svamp och multna löv. Syran är inställsam, mellanregistret är smått vattnigt med puderlätta tanniner som har en ton av kakao och eftersmaken går mot torkad frukt och tobak. Vinet är obalanserat med mer doft än smak. Sammanfattningsvis hade vinet en bättre smak än doft dag ett vice versa dag två. Långt ifrån ett fynd men ett rätt okej matvin.

Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2006, Serralunga di Alba, Piemonte, Italia

Prunotto Barbera d'Alba 2007

2009-01-13T11:26:00.000-08:00

Prunotto producerar alla de tre B:en från Piemonte: Barolo, Barbaresco och Barbera. Piero Antinori tog över firman 1989 och nöjde sig till en början med att ta hand om försäljningskanalerna för vinerna; samtidigt började han köpa upp mark för att på sikt få större kontroll över kvalitén på druvorna, som tidigare köpts av lokala odlare. 1995 tog Antinori även över ansvaret för produktionen.

Prunotto Barbera d’Alba har legat 8 månader på stora ekfat. Vinet har en mörkröd färg med violett kant och doften är ung och rättfram med en diffus ton av röda bär och fat till en början. Sedan faller allt fler bitar på plats: körsbär, slånbär, plommon, salvia, mörk choklad och smörkola. Vinet är ungt med en frisk syra som har drag av körsbär, sedan kommer ett rätt kort mellanregister med smått sträva tanniner som för tankarna till plommonskal och det hela avslutas med toner av slånbär, lingon, jord, vitpeppar och ek. Med mer luft framkommer aromer av muskot och lakrits. Det känns som att vinet inte har alla bitar på rätt plats, till följd av sin ungdom. Vi låter det luftas ett dygn för att se vart det tar vägen.

Efter 24 timmars luftning, med kork på, har doften fått tydliga drag av körsbär, hallon, lakrits, viol och vanilj. Vinet har en mer balanserad syra som är inlindad i söta röda bär, därefter kommer ett mellanregister som har drag av bittra körsbär och avslutet har toner av viol och lakrits. Vinet har tagit ett steg framåt sedan gårdagen.

P.S fler har provat vinet (se här och här).

Prunotto Barbera d'Alba 2007, Prunotto, San Cassiano, Alba, Piemonte, Italia

Årets bästa viner 2008

2009-01-12T13:41:00.001-08:00

Det är dags att sammanfatta vinåret 2008. När jag ser tillbaka på det så ställer jag mig frågan: drack jag några goda viner värt att skriva om? Det gjorde jag, men det är svårt att plocka fram det ”bästa” vinet, för när det väl är gjort påminns jag om något annat som var bättre. För mig är vinupplevelser väldigt beroende av tillfälle och stämningar – ”the X-factor”! Trots dessa invändningar kommer en lista som inte är rangordnad.

San Martino IGT Toscana 2000. Ett mellanår men Villa Cafaggio lyckas trots detta skapa ett litet underverk. Både kraft och finess. Om inte detta är Jupiters blod så vet jag inte vad som är det!

Quintarelli Valpolicella Classico Superiore 1999. Femton procent alkohol och sju år på fat men ändå ingen rostad ek som skymmer den mogna röda frukten. Underbar balans och inga russin så långt ögat kan nå.

Chianti Classico Ducale Oro 2004. Maken till transformation till följd av ett dygns luftning har jag inte varit med om. Ännu ett bevis för att stora ekfat och Sangiovese är som gjorda för varandra.

Gevrey-Chambertin La Justice 2005. Redan tillgängligt med massor av hallon och jordgubbar uppbackat med örter, blommor och mineral. Innan vinet stängde dörren för denna gång fick man en förhandsvisning av vad som komma skall!

Villa Cafaggio Chianti Classico 2005. Under sommarens genomgång av olika årgångar av Chianti Classico så anser jag nu i efterhand att detta vin var det jag uppskattade mest. Slog de förträffliga 2006:orna med knapp marginal, på grund av en bättre balans.

Domaine Leon Barral Faugères 2005. Massor med mogna röda bär och ett helt knippe med sydfranska örter. Ett vin som bara blev bättre och bättre med luft! Kanske en av de stora överraskningarna i år!

Collina della Vedova Barbera d’ Asti Superiore 2003. Ett vin i total balans trots det varma året. Både kraftfullt och elegant, med begynnande mognad.

Château Cantemerle 2005. Massor med blommor och örter! Vinet är ungt och visar inte upp sin potential men det gav mersmak. Att det även gick att komma över flera flaskor utan att belåna huset gör ju inte saken sämre.

Château Giscours 2004. Vinet får en att förstå varför hela världen står i kö för Bordeaux. Detta vin har allt: frukt, fat, örter, blommor och med luftning en begynnande komplexitet. För att sammanfatta: kraft och elegans!

Franck Boneville Grand Cru Millésime 2002. En Champagne som har börjat uppvisa underbara mognadstoner. En påminnelse om att man bör dricka årgångschampagne mer ofta!

Nyårschampagner

2009-01-11T06:57:00.000-08:00

Att dricka bra Champagne vid tolvslaget är suboptimering, enlig mig; det är för sent att dricka mer och de bedövade smaklökarna från kvällens övriga godsaker gör att bubblet inte kommer till sin rätt. Bättre då att dricka det dagen före i lugn och ro!

Palmer Millésime Brut har en gyllengul färg. Doften är utvecklad och nyanserad med inslag av gula äpplen, bröd, röd citrusfrukt, choklad och nötter. Vinet har mogna syror och en eftersmak med de toner som mötte en i doften. Vid närmare eftertanke känns det som att vinet är på nedgång, lite väl snälla syror och något tunt mellanregister.

Pierre Peters Cuvée de Réserve har en ljusgul färg. Doften är rätt kraftig och smått utvecklad, det första som möter näsan är musselskal, nybakat bröd med en vis ton av jäst (inte i en negativ bemärkelse). Därefter dyker det upp mogna gula äpplen, blodapelsin, choklad, mineral och kanderad frukt. Vilken skillnad i doft jämfört med det förra vinet – ett rejält kliv framåt! Syran är frisk, mellanregistret är väl ihopskruvat och eftersmaken har toner av gula äpplen, grapefrukt och ljus choklad. Just när man tror att smaken har klingat av så återkommer den med blodapelsin och några kanderade citrusfrukter. Detta är gott!

Frank Bonneville Blanc de Blancs har en gyllengul färg med begynnande orangea reflexer. Det som möter näsan är en medelfyllig och utvecklad doft, där varma croissanter, bokna äpplen och lättrostade hasselnötter anger tonen. Sedan kommer en hel rad med underbara aromer upp ur glaset: rök, champinjoner, citrusskal, grapefrukt, blodapelsin och där finns även en svag ton av exotisk frukt plus några konserverade persikor. Vinet har en mjuk mousse, balanserad syra, ett välbyggt mellanregister och ett långt och komplext avslut med toner av bokna äpplen, nötter, bröd, svamp, mineral och en ton av blodapelsin just innan smaken klingar av. Detta vin är det mest intressanta i denna trio.

Palmer Millesime Brut 2000, Palmer & Co, Reims, Champagne, France

Pierre Peters Cuvée de Reserve, Blanc de Blancs, Grand Cru, Pierre Peters, Le Mesnil-Sur-Oger, Champagne, France

Franck Bonville Blanc de Blancs Grand Cru Millésime 2002, Franck Bonville, Avize, Champange, France

Fonesca Guimaraens Vintage Port 1988 och Churchill's Late Bottled Vintage Port 2001

2009-01-10T05:44:00.000-08:00

Portvin har, likt Champagne (se här), metafysiska dimensioner till följd av dess historia, myter och de färgstarka personligheter som omhuldat det. Vi provar en Vintage och en Late Bottled Vintage; det förra vinet är gjort på druvor från en enda årgång som sedan lagrats något år på fat, det senare är ett vin från en årgång som inte har blivit ”declared vintage” och som får ligga mellan fyra till sex år på fat. Vissa menar att det sist nämnda vinet har en karaktär som påminner mer om en Tawny* än en Vintage .

Fonesca Vintage Port har en mörkröd färg med rejäla tårar på glaset. Doften är intensiv och fyllig där det första som möter näsan är björnbär, viol, mynta och tobak. Sedan vecklar doften ut sig med toner av katrinplommon, fruktkaka, vaniljstång, farinsocker, kaffe och mörk choklad. Det går att finna mycket mer aromer i det mörka bråddjupet, men jag lämnar det därhän och låter mig istället färdas bort till högre dimensioner. Smakmässigt inleder det med en balanserad syra som är inlindad i björnbär, tanninerna är sammetslena, och smått kryddiga, med en viss strävhet just innan det långa komplexa avslutet tar vid. Där finner jag en hel räcka smaker som avlöser varandra: bourbon, crème brûle, katrinplommon, fikon, lakrits, viol, after eight, kaffe och åttiosex procentig choklad. Här finns det mycket att hämta, och just när man tror att man funnit allt som vinet har att erbjuda så dyker det upp någon ny arom som inte alltid låter sig identifieras. Påminn mig att dricka mer av detta…

Churchill’s LBV 2001 har en mörkröd färg med bruna slöjor. Vinet har en utvecklad, genomluftad och smått komplex doft med inslag av björnbär, plommon och toner av torkad frukt som katrinplommon samt fikon. Mognadstoner dyker upp med mer luft som tobak, multna höstlöv och kolonialkryddor. Även en skål med Engelsk konfekt stiger ur glaset under kvällen, men runt småtimmarna så har de mer färgsprakande karamellerna försvunnit och det återstår bara sötlakrits. Smaken följer doften med toner av mörka bär, torkad frukt, lakrits och fat. Detta vin är mindre komplext än det förra, men mer avrundat och drickfärdigt.

*Ordet tawny kommer från det faktum att vinerna får en rödbrun och smått läderaktig färg på grund av den långa fatlagringen. Tawny Port finns i olika skepnader: den enklaste varianten är blandning av rött och vitt portvin, sedan kommer de som har lagrats 10, 15, 30 och över 40 år på fat, och de viner som förtjänar epitetet Tawny är de som har legat minst 15 år eller längre på fat.

Fonesca Guimaraens Vintage Port 1988, Fonesca Guimaraens, Oporto, Portugal

Churchill’s Late Bottled Vintage Port 2001, Churchill Graham, Oporto, Portugal

Helgviner

2009-01-08T09:52:00.000-08:00

Det har inte blivit mycket seriöst vindrickande, värt att blogga om, under jul- och nyårshelgerna förutom något Portvin och några Champagner (kommande inlägg). Anledningen till detta är att vi har haft besök från Italien under helgerna till följd av min systerdotters dop. Italienare har ett förhållningssätt till vin som är opretentiöst. Vin är en hushållsprodukt, varken mer eller mindre. Inmundigas gärna i små dricksglas till lunch och middag – och inga överdrivna mängder. Givetvis har vi under helgerna även besökt andra släktingar där jag snubblat över två viner som det är värt att skriva några rader om.

Det första vinet är ett stilla torrt vin från Douro: Callabriga 2004. Vinet har en mörkröd färg med violett kant. Direkt ur glaset strömmar en dov mörkfruktig doft med inslag av örter och fat. Efter mer luft framkommer konturerna av björnbär, blåbär och plommon; lägg därtill eukalyptus, tobak, kaffe och vanilj. Vinet har en rejäl attack, kompakt mellanregister och en lång fatig eftersmak. Syran är frisk och tanninerna spänstiga. Smakmässigt inleder det med björnbär samt blåbär, mittenpartiet uppvisar en blandning av plommon och örter, det hela avslutas med kaffe, lakrits och toner av torkad frukt. Ett ungt kraftpaket! Jag gillar vinet som definitivt vinner på några års lagring.

Det andra vinet är valt till 2008 års bästa röda av en näst intill samlad journalistkår i senaste numret av Allt om vin: Villa Santa 2006! Jag dricker dock inte den aktuella årgången, utan 2005, och det är faktiskt första gången jag provar vinet. Det har en mörkröd färg och doftmässigt går det mot björnbär, plommon och körsbärslikör. Faten bidrar med kaffe och vanilj. Vinet har en balanserad syra och inlindade tanniner. Ett nya världen inspirerat vin med en smått artificiell ton. Jag antar att årgång 2006 är bättre!

Callabriga 2004, Sogrape, Douro, Portugal

Vila Santa 2005, João Portugal Ramos, Alentejo, Portugal

God Jul och Gott Nytt år!

2008-12-24T00:40:00.000-08:00

Jag vill önska alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Bloggandet blir sporadiskt under julhelgerna. Vi ses efter nyår!

P.S Jag vill även rikta en särskild julhälsning till alla vinbloggare ute i landet: keep up the good work!

Côtes-du-Rhône Guigal 2005

2008-12-17T02:45:00.000-08:00

Det är dags att prova den nya årgången av Côtes-du-Rhône från Guigal (de två föregående årgångarna har varit riktigt bra se mer här och här). Årgång 2005 innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Grenache, 8 procent Mourvèdre och 2 procent övriga. Vinet har legat 18 månader på foudres av ek. Vinet har en mörkt rubinröd färg. Doften är rättfram, fruktdriven och inleder med en hel korg av mörka och röda bär. Först ut är svarta vinbär (typisk ung Syrah) sedan kommer mogna björnbär och moreller; efter ett tag i glaset framkommer vilda hallon och jordgubbar. Under den fruktiga ytan vilar toner av tjära, viol, vitpeppar och lakrits. Vinet har en balanserad syra, mogna tanniner, ett kompakt mellanregister och ett långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med syrliga mörka bär, med betoning på björnbär, sedan kommer ett sötfruktigt mittenparti med en blandning av hallon och jordgubbar och det hela klingar av med toner av moreller, örter och tobak. Ett mycket bra vin, packad med söderns värme! Jag tycker att denna årgång är snäppet bättre än 2004.

Côtes-du-Rhône Guigal 2005, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Jean de Chaudenay Chablis 2007

2008-12-15T15:02:00.003-08:00

Det är dags att återigen prova en Chablis från 2007 - en årgång som verkar lovande (se mer här och här). Jean de Chaudenay har en ljusgul fär med lite ungdomligt grönskimmer. Doften är rättfram och lite kraftfullare än de viner jag har provat från J-M Brocard. Gröna äpplen, Granny Smith, blodgrape, mandarin och mineral är det som förts kommer upp ur glaset. Sedan tillkommer finstämda toner av fänkålsvippor och salvia. Vinet har en frisk syra med toner av gröna äpplen och blodgrape som ligger kvar över mellanregistret och får en förnyand energi just innan avslutet tar vid som inleder med toner av salvia för att övergå till en blandning av fänkål och mineral. Ett riktigt gott vin som vinner på att lagras något år. Ännu en 2007 som överraskar possitivt!

Jean de Chaudenay Chablis 2007, Prehy, Chablis, France

La Bastide Saint Dominique 2003

2008-12-13T14:43:00.003-08:00

Det är dags att återigen stifta bekantskap med La Bastide Saint Dominique. Vinet har en rubinröd färg, bruna slöjor svävar omkring i glaset och vissa tegelnyanser kan anas i kanten. Doften är intensivt rödfruktig med vissa mognadstoner. Jag finner körsbärkompott, lättsockrad hallonsylt och solvarma jordgubbar som smaksatts med en skvätt balsamvinäger. Även en syrlig, bitter ton som påminner om grapefrukt hittar fram mellan den röda frutken. Under ytan finns det finstämda inslag av smått härskna paranötter, söt piptobak, garrigue och söta kolonialkryddor: kanel, kardemumma och spiskummin. Toner av förfall finns där också som multna löv och eterneller. Det finns även lite störande toner av nagellack, till att börja med, men de klingar av förvånansvärt snabbt. Det bestående intrycket är ändock en fruktkorg med röda mogna bär! Smakmässigt inleder det med mjuk syra och finmalda tanniner som ligger kvar över det välbyggda mellanregistret en bra bit in i det långa rödfruktiga avslutet. Eftersmaken har även toner av torkad frukt, örter och söta kryddor. Låt oss se vad mer luft gör med det...

... med mer luft så har doften fått toner av körsbärslikör och jordgubbssylt och tydligare aromer av multna löv och tobak. Det finns mer att hämta som tjära, honung och timjan, lägg därtill torkad frukt med fikon och katrinplommon i första rummet. Tanninerna har blivit lite mer påtagliga och eftersmaken är rödfruktig med mogna jordgubbar och örter inledningsvis som sedan avtar till förmån för söt lakrits, mer torkad frukt och citrus. Ett mycket gott vin som uppvisar en bra balans trots den varma årgången och jag upplever att det är mycket mer drickvänligt nu än när jag provade det sist (se här).

La Bastide Saint Dominique 2003, G & MC Bonnet, Courthézon, Vaucluse, Chateauneuf du Pape, Rhone, France

Lantieri Franciacorta

2008-12-13T14:43:00.001-08:00

Vindistriktet Franciacorta är Italiens svar på Champagne och ligger i Lombardiet norr om staden Brescia. Lantieri innehåller 90 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Bianco. Det har en ljusgul färg och en finstämd doft av blodapelsin, gråpäron, gröna äpplen, mineral och blommor. Vinet är medelfylligt, med en rätt frisk syra inledningsvis som har ton av blodapelsin, sedan kommer ett slankt mellanregister och ett något platt avslut med toner av gula äpplen, päron och blommor. Vinet har en bättre doft än smak och är en liten besvikelse!

Lantieri Brut Franciacorta, Azienda Agricola Lantieri, Lombardia, Italia

J-M Brocard & Domaine Antonin Guyon

2008-12-13T02:20:00.001-08:00

Det är återigen dags att prova en ny årgång från J-M Brocard, denna gång är det Petit Chablis 2007 som sätts under luppen. Vinet har en ljusgul färg. Doften är ung och finlemmad med toner av gröna äpplen, grapefrukt, persika, blommor och mineral. Vinet har en frisk syra, lätt mellanregister och ett avslut med inslag av gröna äpplen, grapefrukt och mineral som håller i sig ett bra tag. Även detta vin kombinerar en bra syrastruktur med rejäl frukt. Alla tre viner som provats från Brocard från 2007 har varit riktigt bra. Köpläge!

La Justice 2005 kommer från Domaine Antonin Guyon, en producent med många viner i sin portfölj. Druvorna till detta vin kommer från vingårdar i Gevrey-Chambertin som är i deras ägo. Det tillverkas på ett traditionellt sätt: lång jäsning på stora öppna träkar och lagring på fransk ek, en tredjedel nya, under 18 månader. Vinet tillbringar 2 timmar i karaff innan det är dags att prova. Färgen är ljust rubinröd. Doften är frisk, smått utvecklad och sammansatt! Det första doftintrycket ger toner av rostade fat, kött, rök, vitpeppar och röda bär som hallon och jordgubbar. Efter ett tag i glaset blir doften mer komplex med toner av ädelträ, lakrits, blommor och örter som timjan. Doften är minst sagt spännande! Attacken är till att börja med mjuk, sedan stegras den och blir packad med friska syrliga röda bär. Mellanregistret är långt och tanninerna är inlindade i kryddor och örter. Sakta men säkert övergår mittenpartiet till ett långt och nyanserat avslut fullpackad med smaker: kryddor, rostade fat, mineral, örter, blommor och moreller. När jag upplever att smaken börjar klinga av framkommer toner av bakpulver och vaniljstång, understödda av finstämmda toner av syrliga röda bär och kryddiga tanniner. Direkt till årsbästalistan utan att passera gå!

Med mer luft har hallonen fått en skarpare framtoning tillsammans med ett tydligare inslag av moreller. Sedan framkommer begynnande mognadstoner som läder, rotsaker, rosor, viol, muskot, kanel, svamp och mer mineral. Syran är lite mer balanserad, tanninerna mer sträva och vinet ger ett lite slankare intryck med toner av tranbär, röd citrusfrukt och rostade fat. Vinet har nu en mer spännande doft än smak, det har gått in i tunneln. Vi skulle ha haft en halvflaska kvar till morgondagen för att se vartåt det lutade! Min bedömning är att vinet hade knockat oss! Återstående flaskor får vila några år.

Petit Chablis 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgonge, France

Gevrey-Chambertin La Justice 2005, Doamine Antonin Guyon, Aloxe-Corton, Côte-D'Or, Bourgogne, France

2-betyg med Munskänkarna: vinframställning och vinhantering

2008-12-13T01:10:00.001-08:00

Den första lektionen på 2-betygsnivån handlar om vinframställning och provningen går ut på att lära sig skilja på viner som har tillverkats på olika sätt. Två vita viner ska provas, ett kalljäst vin med blockerad malolaktisk jäsning, som legat på ståltank, där producenten eftersträvar ett friskt, fräscht och druvtypiskt vin. Det andra jäser vid lite högre temperatur och har legat på stora ekfat, där producenten vill skapa ett vin som är mer komplext och förhoppningsvis även speglar områdets terroir. Den förra skolan representeras av en Poulli-Fume och den andra av en Sancerre (båda gjort av Sauvignon Blanc).

Därefter ska fem röda viner provas, en Beaujolais för att visa på ett vin som har jäst enligt macération carbonique. Två olika spanska viner gjorda på Tempranillo: en traditionell Rioja Gran Reserva som lagrats länge på amerikanska ekfat och en Ribera del Duero som har lagrats lite kortare tid på franska ekfat och som är mer fruktdrivet. Vidare en Bordeaux av hög kvalitet, dels för att lära sig hitta de typiska egenskaperna hos ett medocvin och dels för att kunna hitta likheter mellan viner som legat på franska barriques. Slutligen en Amarone, som får representera ett vin gjort på torkade druvor.

Vin nummer 1 är ljusgult till färgen och har gröna reflexer. Doften är ung och rättfram med inslag av svartvinbärsblad, fläder, krusbär, gröna äpplen och citrus. Vidare framkommer toner av rök och mineral med mer luft. Vinet har en frisk syra, ett kort mellanregister och ett halvlångt avslut med toner av krusbär, grapefrukt, äpple och mineral. Här talar vi om en druvtypisk Sauvignon Blanc som kommer från:

Pouilly-Fumé 2006, Fournier Perè & Fils, Chaodoux, Verdigny, Sancerre , Loire, France

Vinet är gjort på 100 procent Sauvignon Blanc som kommer från 15 till 20 år gamla stockar. Det har jäst vid 16-20 grader i rostfria ståltankar under tre veckor och har inte genomgått någon malolaktisk jäsnig. Vidare har musten vilat på skalresterna ett tag.

Vin nummer 2 har en ljust gyllengul färg. Doften är ung, återhållen och det som först möter näsan är mineral samt lite animaliska toner. I bakgrunden finns det inslag av grapefrukt, melon, persika och gula äpplen. Vinet har en ung syra, ett sammansatt mellanregister och ett ganska långt avslut med toner av grapefrukt, persika, gula äpplen och mineral. Innan eftersmaken avtar kommer en lite söt ton som går mot mandel. En varmjäst Savignon Blanc:

Sancerre Les Anges Lot Vieilles Vignes 2006, Pascal & Nicolas Reverdy, Maimbray, Sancerre, Loire, France

Vinet innehåller 100 procent Sauvignon Blanc och har legat 10 månader på stora ekfat. Detta är så långt ifrån den Sauvignon Blanc som kommer från Nya Zeeland som man kan komma. Den Nya Zeeländska är ju närmast en ”karikatyr” av druvan, med näst intill övertydliga toner av svartvinbärsblad, krusbär och grön sparris. Producenten bakom Les Anges Lot står för en helt annan filosofi när det gäller vinmakeri, här handlar det istället om terroir och återigen terroir och det verkar nästan som vinmakaren vill maskera druvkaraktären.

Vin nummer 3 är mörkt rubinröd till färgen med begynnande rödbrun kant. Doften är smått utvecklad med svarta vinbär, mörka plommon och toner av körsbär. Vidare finner jag inslag av mynta, grön paprika och vissa animaliska toner. Faten bidrar med rostade kaffebönor och ceder. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, rätt mogna tanniner, väl sammansatt mellanregister och en långt och nyanserat avslut. Smakmässigt börjar det med syrliga toner av svarta vinbär och plommon, för att övergå i ett örtigt mittparti och det hela rinner ut i toner av kaffe, smörkola, plommon och lakrits. Ett Bordeaux från Medoc:

Chateau Belgrave 2005, Vignobles Dourthe, Haut-Medoc 5ème Cru Classe, Bordeaux, France

Vinet innehåller 50 procent Cabernet Sauvignon, 42 procent Merlot, 5 procent Cabernet Franc och 3 procent Petit Verdot och lagras 12 till 15 månader på ekfat. På det hela taget ett bra vin med vissa skönhetsfläckar. För det första störs jag något av de gröna tonerna som framkommer i mellanregistret och för det andra har faten inte helt integrerats med frukten, sammantaget gör det vinet lite obalanserat i dagsläget.

Vin nummer 4 har en ljusröd färg med en rätt tunn doft som har inslag av hallon, smörkola, skumbanan och gräs. Det har en medelhög syra, mjuka tanniner och ett halvlångt avslut med toner av hallon, kola, gräs och jord. En hygglig Beaujolias:

Morgon Beaujolais 2006, Les Vins Georges Duboeuf, Romanèche, Thorins, Bourgogne, France

Vinet är gjort på 100 procent Gamay och kommer från Morgon som är en av kommunerna med rätt till egen appellation i Beaujolais. Detta vin var det lättaste för deltagarna att finna, de smått kemiska tonerna i doften är avslöjande.

Vin nummer 5 har en färg som är rubinröd, genomskinlig med en begynnande tegelkant. Det har en mogen doft med inslag av solvarma jordgubbar, hallon och nypon. Lägg därtill toner av katrinplommon, fikon och russin, krondill, vanilj och choklad. De torkade frukterna överröstar inte den röda frukten utan bidrar med komplexitet. Detta gör vinet till det mest väldoftande i kvällens uppsättning. Vinet har – fortfarande – en frisk syra, lätta tanniner, ett bra mellanregister och ett långt nyanserat avslut. Smaken inleder med en rödfruktigt syrlighet med betoning på hallon och jordgubbar, sedan kommer ett mellanregister med toner av blodapelsin och det hela avtar sakta men säkert med torkad frukt, vanilj och kolonialkryddor, som hela tiden är uppbackat av den röda citrusen.

Marqués de Murrieta Ygay Gran Reserva 2000, Marqués de Murrieta, Ctra. de Zaragoza, Logroño, La Rioja, España

Vinet innehåller 87 procent Tempranillo, 13 procent Mazuelo och har legat 34 månader på amerikanska ekfat. Druvorna kommer från Rioja Alta och vingårdarna ligger på 500 meters höjd över havet. En mycket traditionell Rioja med alla delar på rätt plats!

Vin nummer 6 är mörkröd till färgen med violett kant och ser ungt och kraftfullt ut. Det har en ung och fyllig doft som till att börja med släpper ifrån sig animaliska toner, gummi, rostade fat, det vill säga: kaffe och vanilj. Sedan kommer frukten upp till ytan i form av björnbär, plommon och mörka körsbär. Efter ett tag i glaset öppnar vinet upp sig lite mer, den mörka frukten blir skarpare i konturerna och även lite oregano, kanel och choklad letar sig fram.

Luzmillar Crianza 2004, Bodegas y Viñedos Lleiroso, Valbuena de Duero, Valladolid, Ribera del Duero, España

Vinet är gjort på 100 procent Tinto Fino (Tempranillo) och har legat 12 månader på franska ekfat. Nya producenter dyker upp hela tiden i Ribera del Duero. Denna Bodega startades för tre år sedan av två spanska Önologer. Hur hinner man skaffa sig bra druvmaterial på så kort tid? Man köper antagligen av kontrakterade odlare! Jag hoppas inte att Ribera går samma öde till mötes som Montalcino. Det vill säga: många vinentreprenörer slogs om bra odlingslägen på en begränsad yta, flyttade gränsen för det möjliga hela tiden och till slut stod man där upp till halsen med nyodlingar på ”leråkrar”.

Vin nummer 7 har en mörkröd färg med lila kant. Doften är sluten med toner av plommon, moreller, blåbär, örter, mörk choklad och kaffe. Med mer luft och ökad temperatur stiger en subtil starkvinsdoft upp till ytan tillsammans med torkad frukt och tobak. Vinet har en frisk syra, mjuka tanniner, lite tunt mellanregister och en rätt långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med moreller och plommon, för att övergå i ett örtigt mittparti och avslutas med bittra mörka bär, lakrits, mörk choklad och torkad frukt.

Costasera Amarone Classico 2005, Agricola Masi, Gargagnago di Valpolicella, Veneto, Italia

Vinet innehåller 70 procent Corvina, 25 procent Rondinella och 5 procent Molinara. 80 procent av vinet har legat på slovenska ekliggare på 40-80 hektoliter och 20 procent av vinet har legat små slovenska ekfat (nya, ett och två år gamla). Ett mycket ungt vin som i dagsläget inte visar upp sin potential.

En mycket bra provning där jag tycker att Marqués Murrieta var klart intressantast, tätt följt av Belgrave och Luzmillar.

P.S Bilden är lånad från Munskänkarnas hemsia.

Marqués de Riscal Rioja Reserva 2002

2008-12-07T14:23:00.002-08:00

Rioja består av tre underdistrikt: Alavesa, Alta och Baja. Generellt sett rankas de också i den nämnda ordningen. Orsaken till detta är att stora delar av Alavesa, och delar av Alta, består av en jordmån som är sammansatt av lera och kalksten; där trivs Tempranillo som allra bäst och ger viner med hög syra och rik koncentration. Söder om floden Ebro ligger den andra jordtypen som består av järnhaltig lera vilket ger kraftiga viner med hög alkohol. Alluvialjord, som är den tredje typen, ger viner med hög alkohol som inte sällan används till att förstärka lättare viner. Denna jordmån finns framför allt i Alta samt Baja och är väldigt bördig som gör den mindre lämpad för druvor av hög kvalitet.

Marqués de Riscal 2002 innehåller 90 procent Tempranillo och 10 procent Graciano samt Mazuelo. Druvorna kommer från 15 år gamla stockar som är belägna i Alavesa och vinet har legat drygt 2 år på amerikansk ek. Något förenklat kan man säga att Graciano (som ofta går under namnet Morrastel i Frankrike) bidrar med kryddor till blandningen medan Mazuelo (Carignan) tillför syra, färg och tanniner.

Färgen är rubinröd med en begynnande rödbrun kant. Doften är intensivt rödfruktig med jordgubbar, körsbär samt hallon och i bakgrunden lurar torkad frukt, örter och tobak. Med lite mer luft framkommer katrinplommon – men dessa tar inte över tonerna av röda bär – och fat som bidrar med vanilj. Den typiska aromen av krondill finns givetvis även där. Vinet har en frisk syra, mjuka tanniner, sammansatt mellanregister och ett långt och komplext avslut. Det är mycket balanserat och smått elegant. Smakmässigt hittar jag jordgubbar, hallon och bittra körsbär som rinner ut i toner av vanilj, tobak och torkad frukt. Jag gillar verkligen det här vinet som kombinerar de traditionella fatnyanserna med modern röd frukt – inga varningsskyltar gällande begynnande oxidation så långt ögat når. Drickes gärna nu men kommer säkert att hålla i många år till på grund av den fina syrastrukturen i kombination med de solmogna röda bären.

Marqués de Riscal Rioja Reserva 2002, Herederos del Marqués de Riscal, Elciego, Alavesa, Rioja, España

Dopff Crémant d' Alsace & Guigal Côtes du Rhône 2004

2008-12-07T14:23:00.001-08:00

Vi steker rökt renstek med lök och svamp och lägger det i pitabröd med sallad och pepparrots-creme fraiche. Under tiden smuttar vi på en enkel Crémant d’ Alsace från Dopff som är gjort av Pinot Blanc och l´Auxerrois. Jag har druckit det tidigare men har jag har inga direkta minnen av hur det smakade. Vinet har en ljusgul och smått grönskimrande färg. Doften har inslag av citrus som går mot blodapelsin, gröna äpplen och blommor. Syran är frisk med toner av blodapelsin, äpplen och det hela avslutas med blommor och mandel. Lämnar inga större intryck denna gång heller, men helt okej för att reta aptiten. Något märkligt är dock att jag inte hittar detta vin på producentens hemsida?

Till maten dricker vi en trotjänare, Côtes-du-Rhône från Guigal. Vinet innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Mourvedre, 8 procent Grenache och 2 procent övriga och har legat 18 månader på stora ekfat (foudres). Färgen är klart rubinröd och transparent. Doften inleder med rökiga och animaliska toner, för att sedan övergå till en skål med mogna röda bär. Jag plockar upp några hallon, körsbär, jordgubbar och ett och annat rött plommon. Allt detta understött av finstämda toner av örter och rotsaker. Doften är genomluftad, rättfram och får mig att sitta där med ett fånigt leende! Smaken bekräftar doften, vinet är balanserat, rödfruktigt med toner av örter i avslutet. Jag är beredd att utnämna detta vin till det bästa kring hundralappen på bolaget. Och årgång 2005 ska tydligen vara än bättre!

Dopff Brut Crémant d’Alsace, Dopff au Moulin, Alcase, France

Côtes-du-Rhône Guigal 2004, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Pétalos 2006

2008-12-07T06:50:00.000-08:00

Alvaro Palacios är redan en legend trots sina relativt unga år. Han är utbildad önolog från Bordeaux och hans mentor var Jean-Pierre Moueix från Château Petrus. Han har skapat stora viner i Priorat, som L’ Eremita, men också bidragit till utvecklingen av det mindre kända Bierzo i nordvästra Spanien. Där skapar han vin av druvan Mencia som kommer från gamla stockar från små vingårdar med ett svalt mesoklimat. Enligt Oz Clarke ska druvan ge viner med ”drag av hallon och svartvinbärsblad” och druvan påminner enligt honom om ”lite råa cabernet franc-viner”. Jag har inte provat druvan tidigare och inte heller vin från distriktet – men det låter minst sagt lovande!

Pétalos innehåller 100 procent Mencia och vinet har legat några veckor på nya fat och sedan dragits om till äldre fat där vinet har legat 6 till 8 månader. Det har en mörkröd färg och ser väldigt kraftfullt ut! Det första som möter näsan är animaliska toner, rök och gummi. Dessa minskar efterhand till förmån för fat: mörk choklad och piptobak. Till slut, efter ett tag i glaset, stiger en kraftig doft av frukt upp till ytan som går mot björnbär och hallon med vissa subtila toner av mörka plommon och blåbär i bakgrunden. Vinet har en balanserad syra, mjuka tanniner, ett väl sammansatt mellanregister och rätt långt och smått utvecklat avslut. Smaken inleder med toner av björnbär och hallon som övergår till ett fatbetonat mittparti för att sedan mynna ut i en eftersmak av örter, blåbär och torkad frukt. Ett mycket balanserat vin som inte är det minsta klumpigt trots den höga alkoholnivån på 14,5 procent!

P.S Vinet hade få eller inga likheter med de Cabernet Franc jag har druckit!

Pétalos Bierzo 2006, Descendientes J. Palacios, Villafranca del Bierzo, León, España

Domaine Sorin Bandol 2002

2008-11-30T14:59:00.003-08:00

Vi provar ännu en Bandol 2002, denna gång från vinmakaren Luc Sorin som ursprungligen kommer från Bourgogne. Han är, enligt hemsidan, den enda i världen som tillverkar sina viner i roterande ekfat på 7 600 liter styck. Faten har tagits fram i ett samarbete med Seguin Moreau, en ledande tunnbindare. Druvorna avstjälkas helt innan de läggs i de roterande faten för maceration. Sedan höjs värmen så att jäsningen kan starta, när den är klar macererar musten igen, nu upphettad tillsammans med alkoholen. Allt detta för att skapa fruktiga, komplexa viner med mjukare tanniner. Den självrunna musten blandas med pressvinet som sedan dras om till 228 liters franska ekfat för lagring, där 20 procent är nya, och tiden på fat varierar beroende på vilket vin det handlar om.

Domaine Sorin innehåller 85 procent Mourvèdre, 10 procent Carignan och 5 procent Syrah och har legat 16 månader på fat. Vinet har en rubinröd färg med rödbrun kant och en doft som är smått mogen och utvecklad. Det första som möter näsan är röda bär, stall och torkade örter. De röda bären går mot hallon, körsbär och jordgubbar och efter en stund i glaset framkommer mer torkad frukt. Vinet har en balanserad syra, inlindade tanniner och ett långt och nyanserat avslut med toner av röda bär, torkad frukt och fat. Faten är snyggt integrerade med alkoholen och är totalt upplösta i frukten. Snäppet bättre än den Bandol vi drack i förra inlägget, vid närmare eftertanke är vinet snarare annorlunda: mindre rustikt och mycket mer fruktoreinterat.

Domaine Sorin Bandol 2002, Luc & Sergine Sorin, St Cyr Sur Mer, Bandol, Provance, France

Domaine la Suffrène Bandol 2002

2008-11-30T14:59:00.001-08:00

Under flera generationer har egendomen odlat druvor som de sålt till lokala kooperativ och det var först 1996 som de började göra sina egna viner under namnet Domaine la Suffrène. Druvorna till deras viner kommer från 45 ha vingårdar som ligger mellan kommunerna Cadière d’ Azur och Castellet i departementet Var. Jordmånen är rik och är en blandning mellan sand-, kalk- och lerjordar.

Deras ”standard” Bandol innehåller 55 procent Mourvèdre, 20 procent Grenache, 15 procent Cinsault och 10 procent Carignan och har legat 18 månader på stora ekfat. Vinet har en rubinröd färg med rödbrun kant. Doften är lite återhållen och smått utvecklad med inslag av björnbär, torkade örter och lakrits inledningsvis. Sedan kommer fler dofter upp till ytan som hallon, blåbär, körsbär, smörkola och toner av vilt och ingefära. Doften är nu riktigt spännande! Vinet har en syra som åldrats med behag, sandiga tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, ett sammansatt mittenparti och ett långt nyanserat avslut. Smaken inleder med en blandning av björnbär som fortsätter över ett örtigt mellanregister för att rinna ut i toner av salmiak, ingefära, vilt och örter ånyo. Doften är i nuläget mer spännande än smaken.

Vi har sparat drygt en halv flaska med korken på i ett dygn. Nu är doften mer utvecklad och komplex med toner av körsbärslikör, Crème de cassis, solvarma jordgubbar, katrinplommon, viol, stall och mörkchoklad. Smakmässigt så har tanninerna blivit lite mer sträva och eftersmaken har inslag av bittra körsbär, katrinplommon, örter, salmiak och violpastill. Vinet har lyft ett par steg med luftning, men fortfarande är doften mer komplex än smaken. På det hela taget en mycket trevlig bekantskap.

Domaine la Suffrène Bandol 2002, Domaine la Suffrène, La Cadière d’ Azur, Bandol, Provance, France

Brocard från 2007

2008-11-30T03:59:00.000-08:00

Tänk er att ni vill börja importera Chablis. Ni är ett familjeföretag som inte har några kontakter i branschen att tala om – inte heller på bolaget. Hur stor är chansen att ni passerar nålsögat och får in er Chablis, från en liten oberoende producent, på bolagets hyllor. Chansen är liten och nålsögat verkar minska. En av de som i princip har hela sitt sortiment av Chablis på bolaget är Brocard. Det är inget fel på hans viner, de håller en rätt hög kvalitet år efter år, men dessa viner stjäl utrymme i modulsystemet för andra viner från Chablis. I alla fall så har två av hans viner bytt årgång till 2007 – det är dags att prova!

Sainte Claire Vielles Vignes kommer från 60 år gamla stockar och brukar vara ett av hans mest prisvärda viner. Det har en ljust gyllengul färg med grönskimmer. Doften är ung och smått återhållen till att börja med. Sedan blir doften mer rättfram med mineral, mogna gröna äpplen och grapefrukt. Med lite tid i glaset framkommer mer söta citrustoner som går mot blodapelsin och mandarin; vidare så finner jag toner av persika, vita blommor, smör och rök. Vinet har en rätt mjuk attack sedan smyger sig syran på och stegras över det välbyggda mellanregistret som har toner av rabarber och gröna äpplen innan eftersmaken tar vid som har inslag av grapefrukt – plus en subtil söt citruston – , mineral och smör.

Premier Cru Beauroy ligger på den östra sidan av floden Serein och är en av de mindre vingårdarna som är klassad som premier crus. Vinet har en ljust gyllengul färg. Det har inledningsvis en sluten doft med toner av rök, mineral, gröna äpplen och smör. Med mer luft blir doften mer uttrycksfull med inslag av krusbär, nässlor, honung, nötter och en svag ton av champinjoner. Vinet har en frisk och hård syra, ett slankt mellanregister och ett finstämt avslut med gröna äpplen, grapefrukt, mineral och stål. Smaken blir lite bredare med mer luft och bidrar nu med toner av krusbär, nässlor och honung. Den syrliga frukten håller nu i sig ett bra tag innan den släpper greppet.

Vinerna är mycket trevliga nu och har tillräckligt med extrakt och syra för att vinna på lagring. Sainte Claire är det tillgängligaste vinet i dagsläget. Detta lilla smakprov har gjort mig nyfiken på vad Chablis av årgång 2007 har att erbjuda.

P.S Jag upplever att 2007 har en högre syra än 2006, se mer här och här, vilket enligt mig bara är positivt.

P.P.S I det senaste numret av Livets Goda (# 35) är det en kortare genomgång av Chablis 2007 av Anders Levander. Han menar att det generellt handlar om en bra och traditionell årgång med mineral- och syrarika viner som har en klar och tydlig frukt. Årgången liknar 2004 som gav viner med bra lagringspotential och sannolikt kommer även 2007 att kunna lagras länge. Han sammanfattar: "De tre ledorden för årgången torde vara stramhet, syra och ren frukt i en typisk Chablisstil"

Chablis Vielles Vignes Domaine Sainte Claire 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgonge, France

Chablis Premier Cru Beauroy 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgogne, France

Middag med Bollinger, Ricasoli och Quintarelli

2008-11-26T11:47:00.000-08:00

Söndagens middag gick i det lokala och närproducerades tecken. Vi börjar med att smaka av årets ”skörd” av löjrom. Jag vill äta rommen på ett traditionellt vis, tunnbröd, smör, rom, rödlök, vitpeppar och en liten klick creme fraiche. Till detta har det blivit en vana att dricka Champagne. Alla tycker inte detta val är det självklara, men det går hem i min värld. Denna kväll dricker vi Bollinger Special Cuvée. Vinet har legat något år i källaren och färgen har en gyllengul färg med lite oxiderad ton. Doften är ljuvlig med rostat bröd, mogna äpplen, blodapelsin, blommor, mineral och toner av svamp. Det uppvisar en begynnande mognad vilket går igen i smaken, där det finns bokna äpplen, mineral, blommor och choklad. Vinet har en lång och härlig eftersmak med en syra som går mot röd citrusfrukt. Vinet innehåller 60 procent Pinot Noir så det stod emot rommen på ett föredömligt vis.

Därefter väntas en ”typ” av Bistecca Fiorentina. Grillad, lokalproducerad Entrecote från fritt strövande boskap ute i skärgården. Att grilla dessa inomhus på grillstekpanna rekommenderas dock inte! Men det är för kallt och snöigt ute för att ens tänka på att tända grillen. Sedan skivas de i bitar och läggs över en blandsallad, på med rejäla mängder balsamvinäger, olivolja och låt parmensan regna över det hela! Vinet vi dricker passar som handen handsken. Castello di Brolio 2003 har en mörkröd färg med en begynnande rödbrunkant. Ur glaset strömmar doften av mörka söta körsbär, katrinplommon, körsbärslikör, viol och kryddor. Faten bidrar med toner av mörk choklad, espressobönor och kryddor. Efter lite mer luft framkommer även toner av stall, pinje och tallbarr. Smaken går i doftens tecken och vinet har mjuk syra och inlindade tanniner, ett välbyggt mellanregister och en långt smått utvecklat avslut. Vinet är drickfärdigt men håller ett tag till och är ett mycket bra vin trots årgången.

Slutligen dukar vi fram två olika kittostar från Italien: Fontina och Tallegio. Vinet vi dricker till dessa var en present från en grupp som jag höll utbildning för och jag har inte riktigt kunna bestämma mig när det ska drickas. Även om Italien är mitt favoritland dricker jag inte så ofta viner från Valpolicella. Jag har inte provat Quintarelli tidigare och med en viss skepsis närmar jag mig glaset. Orsaken till detta är att hans viner ligger fasligt länge på fat, de släpps på marknaden när de anses vara drickfärdiga. 1999 släpptes under 2007 och har således legat 7-8 år på fat! Men fördomarna kommer på skam, färgen är vackert rubinröd med begynnande tegelkant och vinet öppnar upp med en mycket mogen och komplex doft som inte går av för hackor! Torkade blommor, med rosor i spetsen, tar täten, följt av körsbärskompott, hallon och solvarma jordgubbar, multna löv, och torkade örter. Faten sticker inte ut för fem öre och bidrar med vissa kryddiga och balsamiska drag. Visst finns det toner av torkad frukt, som katrinplommon och fikon, med de stör inte. Vinet är väldigt rödfruktigt, både lätt och kraftfullt samtidigt. Smaken går i doftens tecken, syrorna har åldrats med behag och tanninerna är mjuka men har ändå ett rejält grepp innan avslutet tar vid som är oerhört långt och komplext. Jag känner inte för att analysera mer, jag slänger anteckningsblocket och låter mig svepas med!

Bollinger Special Cuvée Brut, Bollinger, Aÿ, Champagne, France

Castello di Brolio Chianti Classico 2003, Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana, Italia

Giuseppe Quintarelli Valpolicella Classico Superiore 1999, Valpolicella, Veneto, Italia

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2007

2008-11-15T14:40:00.001-08:00

Juliusspital, som grundades 1576 av furstbiskopen Julius Echter von Mespelbrunn, är en av tre stora vinegendomar i Franken. De har sedan medeltiden idkat välgörenhet. Affärsidén var enkel: de fattiga och de nödlidande skulle hjälpas med de inkomster som vinförsäljningen skulle inbringa. Och även idag driver de välfärdsinrättningar. Juliusspital äger 127 hektar vingårdar, vilket gör den till den tredje största vinegendomen i Tyskland. De äger en liten del av vingården Stein som ligger norr om Würzburg i ett perfekt söderläge vid floden Main som medför bra förutsättningar för mogna druvor. För övrigt är 2007 en av flera bra årgångar under 2000-talet i Tyskland.

Würzburger Stein har en ljust gyllengul färg. Doften är aromatisk med toner av gröna äpplen, gula plommon och grapefrukt. Lägg därtill en jordig mineralton och honung. Vinet är friskt, aromatiskt och lite spritzigt. Smakmässigt inleds det med gröna äpplen för att övergå i ett mellanregister som börjar med toner av honung och avslutas med en jordig beska. Eftersmaken är rätt lång med inslag av mineral och gula plommon, innan smaken försvinner återkommer tonerna av honung. En mycket bra Silvaner, både som aperitif och till mat!

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2007, Wiengut Julisspital, Bereich Maindreieck, Franken

Munskänkarna provar novembernyheter

2008-11-15T14:39:00.003-08:00

Under drygt två veckor har det inte varit mycket till vindrickande. Jag har istället ägnat tid åt att läsa på om slott, vingårdar, appellationer och kommuner. Lärt mig olika ramsor för att komma ihåg vinbyar i Södra Rhône och alla Grand Cru i Bourgogne med mera. Orsaken till detta är jakten på det tredje betyget. Nå, nu är det teoretiska provet gjort - återstår att se hur det gick - och vad kan väl passa bättre än att skölja ner det hela med att prova novembernyheter tillsammans med Munskänkarna.

Vi provar tre vita och tre röda viner. Provningen är halvblind och följande information lämnas till oss. En Mâcon-Villages, en Chardonnay från Sicilien av högre kvalitet och en Riesling från Franken. En Pinot Noir från Yarra Valley, en modern Rioja och slutligen en Crozes-Hermitage.

Vin nummer 1 har en gyllengul färg med rätt rejäla tårar på glasets insida. Doften är ung, frisk och relativt kraftfull med toner av tropisk frukt som mango och ananas, lägg därtill mandarin samt citruskal. Faten lämnar snygga toner av popcorn, brynt smör och rostade nötter. Vinet har en frisk syra, ett välbyggt mellanregister och ett långt smått nyanserat avslut med toner av exotisk frukt, mandarin, citrusskal och rostade fat, med en liten bitterhet som håller sig kvar en stund efter eftersmaken har försvunnit. Ett bra vinbygge från Sicilien:

Planeta Chardonnay 2006, Planeta, IGT Sicilia, Italy

Vin nummer 2 är ljusgult till färgen och doften frisk, ung och rättfram med inslag av gula äpplen, grapefrukt och örter. Vinet har en frisk syra med ett lätt mellanregister och ett enkelt avslut med toner av gula äpplen, grapefrukt och örter. Ett enklare vin från södra Bourgogne:

Macon Villages 2007, Blason de Bourgogne, Mâcconais, Bourgonge, France

Vin nummer 3 har en ljus gyllengul färg. Vinet har en smått utvecklad doft med toner av aprikos, mogna gula äpplen, päron, apelsinskal och mineral, även toner av blommor och honung tittar fram efter ett tag i glaset. Vinet har en frisk syra, bra mitt och en lång eftersmak med toner av aprikos, äpple, pomerans och mineral. Dagens bästa vita vin som kommer från vårt närmaste vinland:

Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken 2007, Weingut Juliusspital, Bereich Maindreieck, Franken

Vin nummer 4 är mörkt rubinröd. Det har en relativt kraftig, utvecklad och sammansatt doft med inslag av mörka körsbär och plommon, solvarma jordgubbar, örter samt en liten ton av torkad frukt, anis och viol. Fatkaraktären går mot kaffe och vanilj. Vinet är medelfylligt, syran balanserad, tanninerna inlindade, mellanregistret är tätt och avslutet är långt och smått komplext. Smaken har inledningsvis inslag av plommon, körsbär, örter och anis, eftersmaken har toner av kaffe, mineral och viol. I glaset har vi en modern Rioja:

Roda 2004, Bodegas Roda, Rioja, España

Vin nummer 5 har en ljusröd färg med en viss tegelkant. Vinet har frisk och rättfram doft med toner av vitpeppar, hallon, jordgubbar och kryddiga toner från faten. Syran är mild, tanninerna mjuka och mellanregistret är lite vattning och eftersmaken har toner av röda bär, fat, kryddor och en liten ton av örter. En nya världen Pinot som inte lämnar något större intryck:

Gulf Station Pinot Noir 2007, De Bortoli, Yarra Valley, Victoria, Australia

Vin nummer 6 har en mörk och tät röd färg. Vinet har en ung, smått återhållen och uttrycksfull doft med tydliga aromer av charkuterier, gummi, vitpeppar, björnbär, svarta vinbär, örter som rosmarin och faten går mot eneträ samt kaffe. Det har en frisk syra, inlindade smått utvecklade tanniner, ett bra mittenparti och en lång eftersmak med toner av mörka bär, örter, viol, kaffe och eneträ. Vinet är redan drickvänligt trots sin ungdom. En Syrah från, ja ni vet vem:

Crozes-Hermitage 2006, Alain Graillot, Crozes-Hermitage, Rhône, France

En bra provnig, med två klara favoriter: Juliusspital och Alain Graillot. Planeta var också mycket bra, en klar överraskning, mycket stramare än jag hade väntat!

Château Cantemerle 2005

2008-10-25T14:55:00.001-07:00

Trots att jag helst skulle vilja låta flaskorna ligga i källaren, kan vi inte hålla oss från att prova en primeur 2005. Det finns många kvar på SB men flera av de bästa vinerna har gått åt – med undantag för vissa av de dyrare prestigeslotten.

Château Cantemerle ligger i södra delen av Haut-Médoc i kommunen Macau som gränsar till Margaux. Slottet är en 5ème Cru och vinet innehåller 58 procent Cabernet Sauvignon, 33 procent Merlot, 6 procent Petit Verdot och 3 procent Cabernet Franc. Det lagras 12 månader på ekfat, där 50 procent är nya, och 4 månader på stora ekliggare efter blandningen. Vinet har en mörkröd färg med en violett kant. Doften är ung, rättfram och fruktig med toner av körsbär, svarta vinbär och smultron. Det finns inledningsvis en doft av mandelmassa, som klingar av, och sedan kommer tobak, ek, örter och viol. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, småsträva tanniner och ett örtigt, välbyggt mellanregister. Eftersmaken är rätt lång med toner av röd frukt med betoning på bittra körsbär, viol, tobak och rostad ek som inte riktigt har integrerats med helheten.

Med mer luft utvecklas doften och frukten blir lite mer mörk där svarta vinbär anger tonen uppbackad av plommon. Faten bidrar nu med aromer av kaffe, örterna har blivit mer tydliga med betoning på lagerblad samt mynta och doften av viol har blivit mer påtaglig. Det finns även inslag av blyertspenna, en jordig mineralton och under ytan finns en finstämd doft av röda bär. Vinet har en mer balanserad syra med mjukare tanniner och eftersmaken är lång, smått elegant och komplex med inslag av mynta, viol, tobak, moreller, ceder och kaffe.

Vinet är, trots sin ungdom, redan mycket bra med toner av blommor och örter som för tankarna till Margaux. Det finns över femhundra flaskor kvar så jag köper fler och lagrar.

Château Cantemerle 2005, Château Cantemerle, Haut-Médoc 5ème Cru Classé, Bordeaux, France

Château Haut-Batailley 2004

2008-10-20T14:32:00.000-07:00

Vi fortsätter att prova Bordeaux från 2004 och färden går norrut från Margaux till Pauillac. Appellationen fick 18 slott klassificerade 1855 (tre 1er Cru, två 2ème Cru, en 4ème Cru och tolv 5ème Cru). Egendomen vi stiftar bekantskap med i kväll är en 5ème Cru och ligger i den sydvästra delen av kommunen, som gränsar mot St-Julien, och var tidigare en del av Chateau Batailley.

Chateau Haut-Batailley innehåller 65 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och 5 procent Petit Verdot och har legat mellan 18-20 månader på fat, varav en tredjedel är nya. Vinet har en mörkröd färg med vissa violetta reflexer. Inledningsvis är doften dov, stram och släpper endast fram lite frukt bakom tonerna av fat som går mot kaffe och tobak. Sedan framträder animaliska toner, finstämda aromer av lagerblad, en knivsudd kryddor, pomerans, inslag av mörk frukt som svarta vinbär, plommon och bigarråer samt blommor, jord och blyertspenna. Alla dessa dofter flyter in och ut ur varandra. Doften är kompakt, hemlighetsfull och det lurar något, som inte vill visa sig, under ytan. Vinet är medelfylligt med balanserad syra, har småsträva tanniner, uppvisar ett slankt mellanregister och avslutet är halvlångt med toner av mörk frukt och fat med betoning på kaffe och smörkola. Det är rätt balanserat trots sin ungdom.

Efter fyra timmar har frukten utvecklats ytterligare mot svarta vinbär och plommon, lägg därtill jord, örter och tobak. Det känns ändock som att vinet går igenom en något sluten fas som också framkommer i smaken som har blivit mer vresig och bjuder på en mer påtaglig syra, strävare tanniner och ett avslut som är rätt diffust med mörk frukt, örter och fat. Vi låter drygt en halv flaska stå med korken på till dagen efter.

Efter den längre luftnigen har doften blivit mer fruktig med mogna svarta vinbär, en kompott gjord på både plommon samt körsbär och vidare finns det multna höstlöv, mineral, kaffe och mörk choklad. Efter ett tag i glaset förvandlas frukten till en mer koncentrerad blandning av svartvinbärs- och körsbärslikör. Vinet har fått en mild syra, mjuka tanniner och ett långt och smått elegant avslut. Smakmässigt inleds det med toner av röd frukt, därefter tar ett mellanregister vid med inslag av fruktlikör, mörk bitter choklad och plommonskal och det hela avslutas med en lång eftersmak: mörk mogen frukt, nästintill torkad, örter, lakrits, mineral, kaffe och toner av lättvispad grädde med vaniljsocker.

Med mer tid i glaset framkommer toner av viol, mynta, medicinal-örter, champinjoner som under slutet av kvällen har förvandlats till tryffel ackompanjerad av mineral, stall, cigarrlåda och smörkola. Tanninerna har blivit lite strävare och eftersmaken har toner av svartvinbärsgelé, katrinplommon, och smörkola. Ett mycket intressant vin som kommer att vinna på en längre lagring.

Château Haut-Batailley 2004, Château Haut-Batailley, Paulliac 5ème Cru Classé, Bordeaux, France

Château Giscours 2004

2008-10-16T14:54:00.001-07:00

I väntan på lottodragningen fortsätter vi att prova Bordeaux, nu har turen kommit till en av förra årets primörer från Margaux. Appellationen består av fem kommuner, förutom den nämnda: Cantenac, Sousans, Labarde och del av Arsac. Här hittar vi flest klassade slott i hela Medoc: 21 stycken (en 1er Cru, fem 2ème Cru, tio 3ème Cru, tre 4ème Cru och två 5ème Cru). Men klassificering och kvalité går inte alltid hand i hand, det är vad som finns i flaskan som räknas.

Château Giscours, 3ème Cru från Labarde, innehåller 60 procent Cabernet Sauvignon, 32 procent Merlot, 5 procent Cabernet Franc och 3 procent Petit Verdot. Det lagras 16-18 månader på ekfat, där över hälften förnyas varje år. Vinet har en mörkröd färg med en lite ljusare kant. Efter två timmar i karaff har vinet en smått utvecklad doft med toner av mörka plommon, antydan till svarta vinbär, örter, mandelmassa, blyerts och vissa animaliska inslag. Det finns mer under ytan och vinet behöver ett tag i glaset för att öppna upp sig; nu hittar jag körsbär, blommor och tonerna av örter har blivit skarpare och går mot mynta, lagerblad och timjan. Faten bidrar med mörkrostat kaffe och tobak, i bakgrunden finns det inslag av mineral eller snarare våt grusväg, den doft som uppenbarar sig just när regnvattnet börjar dunsta i solen. Med tanke på vinets ungdom är syran balanserad och tanninerna mjuka med en liten strävhet just innan det välbyggda mittpartiet tar vid. Eftersmaken är lång med toner av mörk samt ljus frukt, örter, fat, lakrits och vinet lämnar efter sig en ton som påminner om vinbär med lättvispad grädde. Vinet är väldigt balanserat, både kraftfullt och elegant.

Med fyra timmars luftning har vinet fått en mer sötfruktig doft, med betonig på smultron och mörka körsbär. Faten har tagit ett steg tillbaka, bidrar nu med ceder, och tillåter mer doft av tobak, blommor, viol, malört att komma fram. Det finns även en smått exotisk och parfymerad doft som svävar omkring i glaset som jag inte kan placera. I slutet av kvällen har vinet fått mer inslag av mineral, vaniljstång, peppar samt muskotnöt och begynnande mognadstoner som multna löv och stall. Syran har antagit en subtil form, tanninerna har blivit mer sammetslika och avslutet har får toner av körsbär, mogna svarta vinbär, söt lakrits, moccaglass, violpastill och faten är näst intill integrerade med frukten. Så elegant som det kan bli, vinet får genast en topplacering på årsbästalistan.

Château Giscours 2004, Château Giscours, Labarde, Margaux 3ème Cru Classsé, Bordeaux, France

Bordeaux 2005

2008-10-15T14:57:00.000-07:00

Då var den galna onsdagen över, jag har fasat över att trängas i kön med nervösa och stingsliga vinentusiaster. Min nya strategi var förträfflig, valde helt enkelt det mindre och beskedligare SB utan för staden. Jag var den första och enda i kön och ingen av de övriga nyinkomna kunderna var det minsta intresserad av en primuer. Kassören tog min beställning 10:00:30. Det garanterar ju inte att jag får vinerna, men jag är åtminstone med i det ”statliga vinlotteriet”. Under tiden vi väntar på någon form av vinst roar vi oss med att prova Bordeaux från 2005, viner som antingen har funnits på SB eller fortfarande går att få tag på. Samtliga viner är Cru Bourgeois.

Château Cissac innehåller 75 procent Cabernet Sauvignon, 20 procent Merlot och 5 procent Petit Verdot och har legat mellan 18 till 24 månader på ekfat, varav en tredjedel av faten var nya. Färgen är mörkt rubinröd, skimrande och transparent. Det första doftintrycket är rätt vagt med subtila toner av svarta vinbär, plommon, rostade fat och lite animaliska inslag. Doften blir efter hand mer och mer accentuerad, körsbär, piptobak, viol, mynta, lagerblad och mineral kommer ur glaset. Tiden på fat bidrar med diskreta toner av muskot, vanilj, kaffe och mörk choklad. Detta vin har en genomluftad och nyanserad doft som jag faller för. Vinet har en ung svartvinbärsaktig syra, ett slankt mellanregister med inlindade tanniner samt ett långt och sammansatt avslut med toner av örter, tobak, kaffe, mörk choklad och vanilj. Efter en längre tids luftning får vinet en mer mogen doft med toner av dammiga kolonialkryddor och torkad frukt. Syran har blivit mer balanserad, tanninerna lite mer sträva och avslutet är långt, varmt och komplext. Ett medelfylligt och balanserat vin som redan har börjat uppvisa mognadstoner.

Château Verdignan har ett innehåll som består av 65 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och 5 procent Cabernet Franc och har legat 12 månader på ekfat, varav en tredjedel nya. Vinet har en mörkröd färg. Doften är till att börja med dov och kompakt med animaliska inslag, kaffe och mörk choklad. Frukten kommer upp till ytan efter ett tag i form av svarta vinbär, körsbär och lite plommon, det finns också toner av örter och blyertspenna - doften är typisk för ung Médoc. Vinet har en frisk men ändock balanserad syra, ett kompakt mellanregister med mogna men kraftiga tanniner och en lång och elegant avslutning med toner av mörka bär, kaffe, tobak, lagerblad och mineral. Mer luft ger vinet tydligare toner av svarta vinbär, vanilj och kaffe. Ett ungt vin med stor potential som vinner på lagring.

Château Hourtin-Ducasse innehåller 67 procent Cabernet Sauvignon, 23 procent Merlot och 1 procent Petit Verdot och har lagrats 12 till 18 månader på fat. Vinet har en rubinröd färg med ljus kant. Doften är fyllig, smått utvecklad med inslag av fat som går mot kaffe och smörkola, frukten går mot svarta vinbär samt plommon, vidare finns det toner av örter, gräs, tobak, rotfrukter och lite besvärande ton av grön paprika. Vinet är medelfylligt, har balanserad syra, inlindade tanniner, ett lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av mörk frukt, fat, gräs, örter och paprika. Jag upplever att det finns en lite sträv grön ton som inte vill ge vika. Efter längre luftnig så vädras de gröna inslagen bort och istället har det kommit toner av rotfrukter. Örterna går mot lagerblad och mynta, frukten har mer inslag av svarta vinbär och även toner av stall tittar fram. Syror och tanniner har mjuknat och avslutet har fått mer inslag av mörka bär, fat och stall. Det enklaste vinet som är det mest drickfärdiga.

Château Bibian innehåller 60 procent Merlot, 35 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Petit Verdot och har legat 18 månader på fat (det framgår inte om det är nya eller gamla). Vinet har en mörkröd färg med violetta kanter. Doften är rättfram, smått nyanserad med inslag av plommon, svarta vinbär och fat som går mot smörkola och vanilj. Med lite mer luft så sticker även några grässtrån samt örtkvistar upp, tätt följt av järn, jord och en liten kryddlåda. Vinet känns fortfarande ungt, syran är frisk, tanninerna är unga samt småsträva, mellanregistret är lite tunt och avslutet är relativt långt med toner av mörka bär, fat, gräs, järn och lakrits. Garvsyran och faten håller frukten i ett hårt grepp, vilket ger vinet ett lite kantigt och klumpigt intryck. Ytterligare tre timmars luftning ger vinet lite mer sötfruktig doft, men fortfarande skymmer faten frukten. Syran är tämligen balanserad, tanninerna något strävare och har ett ordentligt grepp innan avslutet tar vid, som har toner av återhållen mörk frukt och fat. Jag tror dock att vinet kommer att bli mer balanserat med tiden.

Alla ovanstående viner har en mycket bra syrastruktur kombinerat med frukt och extrakt, de flesta var också förvånansvärt drickbara redan nu. Vår favorit var Château Cissac på grund av kombinationen av både kraft och begynnande mognad. Château Verdignan håller vi även högt, kommer att bli riktigt bra med tiden, stram och kraftfull. Därefter kommer Château Hurtin-Ducasse, en trevlig vardags Bordeaux. Château Bibian är för stram och uppvisar för lite frukt i dagsläget och hamnar sist i sällskapet. Jag tyckte den var bättre när jag provade den sist (se här).

Château Cissac Cru Bourgeois 2005, GFA Des Domaines Vialard, Cissac, Haut-Medoc, Bordeaux, France

Château Verdignan Cru Bourgeois 2005, Miailhe, S.C. Chateau Verdignan Propriétaire, Saint-Seurin-De-Cadourne, Haut-Medoc, Bordeaux, France

Château Hourtin-Ducasse Cru Bourgeois 2005, Chateau Hourtin-Ducasse, Saint-Sauveur-du-Médoc, Haut-Medoc, France

Château Bibian Cru Bourgeois 2005, Chateau Bibian, Listrac-Médoc, Bordeaux, France

Sommarens bästa Rosé

2008-10-13T14:58:00.001-07:00

Det känns lite malplacerat att skriva om Rosé när det är dags för Bordeaux en primuer. Här kommer ett inlägg från sensommaren som inte blev skrivet, men vinerna var så pass bra att jag inte kan låta bli.

Vi var ute i skärgården och hälsade på släktingar som driver ett värdshus. Det vankandes middag och till förrätt fick vi paté gjord på abborre med kumminsås. Till detta drack vi ett välkylt Rosévin från Barone Ricasoli som hade mycket mer att erbjuda än Brolio. Albia har en färg som påminner om lingondricka och doften är rättfram och fruktdriven med toner av körsbär, hallon och smultron, det finns även inslag av mineral, kola, örter och en liten ton av skogsbär. Smaken är frisk med en syra som är inlindad i söta röda bär, sedan kommer ett lite småbittert mellanregister och avslutet har toner av vinbär och tranbär. Helt klart sommarens bästa Rosé, friskt, fruktigt och fräscht.

Till huvudrätt serverades lammfilé som rullats i örter, citronskal och vitlök med en matig sallad och en morotsbernaise. Med nyckeln till vinkällaren och uppmaningen ”ta något som passar” ser jag mig omkring och hittar en gammal trotjänare, årgång 2003 av Côte-du-Rhône från Guigal. Vinet har en mörkt rubinröd färg med begynnande brun kant. Doften har en smått mogen ton med inslag av vilda hallon, björnbär och plommon. Förutom all denna mogna frukt finns det toner av örter och en smått animalisk ton. Syran är mogen, tanninerna är fortfarande smått sträva och mellanregistret är lite tunt med en vissa gröna toner och avslutet har inslag av mogna röda bär, örter och lakrits. Den grönaktiga tonerna klingar av med luft och vinet känns mer balanserat. Passar för övrigt utmärkt till maten. Dagen efter finns det en skvätt kvar och nu har vinet fått mognadstoner som går mot blommor, plommonkompott, körsbär och läder. Det har blivit mer drag i syran och tanninerna har mjuknat och vinet har en lång mogen eftersmak. Vinet är förvånansvärt vitalt även dag två, undrar hur länge dessa viner håller. Nu finns årgång 2005 på SB, gissa om jag ska handla.

Albia Rosé IGT Toscana 2007, Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana, Italia

Côtes-du-Rhône 2003, E Guigal, Rhone, Côtes-du-Rhône, Rhône, France

Fontanafredda Barolo Serralunga d' Alba 2000 & 2001

2008-10-11T12:21:00.003-07:00

Både 2000 och 2001 var bra årgångar i Piemonte, det senare året anses vara snäppet bättre. I kväll ställer vi dem mot varandra med hjälp av Fontanafreddas bybetecknade Barolo. Druvorna till vinet kommer både från deras egna vingårdar och kontrakterade odlare. Vinet jäser med hjälp av naturlig jäst, vilket sannolikt bidrar till en större komplexitet, på temperaturkontrollerade ståltankar och musten vilar med skalen i 15 dagar – för mer färg och extrakt – innan den malolaktiska jäsningen tar vid. Det lagras två år på stora ekfat från Slovakien och Frankrike och ett år på butelj innan det kommer ut på marknaden. Tillverkningen bör väl betecknas som nytraditionalistiskt!

Barolo Serralunga 2000 har en rubinröd färg med begynnande tegelkant. Doften är intensiv och utvecklad med körsbärskompott, jordgubbssylt, hallon och lakrits. Inledningsvis har vinet även en lite stickig ton som dock vädras bort. Sedan tillkommer fler dofter som multna löv, torkade blommor, rosenvatten, läder, kantareller, vanilj, mandelmassa och torkad frukt med tonvikt på fikon och romrussin. En helt fantastisk doft som visar upp Nebbiolo i hela sin prakt. Vinet har mogna syror och puderlätta tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, mellanregistret är välbyggt och avslutet är långt och komplext. Smakmässigt går det att finna mycket: en inledning med körsbär som övergår till exotiska toner av rosenvatten och torkade örter för att avslutas med vilda hallon, lakrits, torkad frukt, vanilj och en liten syrlighet som går mot röda vinbär. Med längre luftning går doften mot körsbärslikör, hallon, choklad och tryffel samt en mer koncentrerad smak. Ett helt enastående vin, vidöppet, moget och på toppen av sin karriär.

Barolo Serralunga 2001 är mörkt rubinröd, transparent och med en begynnande brun kant. Det första som möter näsan är en kraftfull doft med animaliska inslag som försvinner till förmån för tjära, rosor, violpastiller, mogna körsbär och mörka plommon. Under ytan ruvar fattoner som mandelmassa och söt piptobak. Detta vin har inte en lika öppen doft som förra vinet. Vinet känns förvånansvärt ungt med vital syra och rejäla tanniner som har ett tag kvar innan de mjuknar. Smakmässigt inleds det med toner av körsbär och plommonfrukt, mellanregistret är smått bittert samt kompakt och eftersmaken är lång med inslag av bittra färska örter, tjärpastiller och syrlig röd frukt. Vinet är fortfarande lite slutet och har inte riktigt hittat den rätta balansen. Efter en längre tids luftning har doften blivit mer intensiv, frutkten går mot körsbärskompott samt hallonsylt, vidare finns det inslag undervegitation, tryffel, choklad, kaffe och lakrits. Syrorna har gett med sig och tanninerna har börjat integreras med helheten och vinet har fått en smak av söta körsbär, hallon, lakrits och tobak.

I dagsläget är årgång 2000 det bättre vinet men 2001 har stor potential som kommer att ge utdelning med några års lagring. Båda vinerna var perfekt partner till en köttragu med gnocchi.

Barolo Serralunga d'Alba 2000, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte, Italia

Barolo Serralunga d'Alba 2001, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonto, Italia

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2006

2008-10-11T12:21:00.001-07:00

Efter debaclet med Verdicchio, måste jag återupprätta mitt förtroende för vita viner från Italien. Jag plockar fram ett säkert kort Ca’ Rugate 2006. Färgen är gyllengul och doften är smått nyanserad med toner av mineral, mogna gula äpplen, ananas, grapefrukt, nötter, rök och örter. Vilken skillnad i doft från gårdagens viner, detta vin uppvisar alla de egenskaper som fattas hos Verdicchio: syra, frukt och struktur. Vinet har en frisk syra ett välbyggt mellanregister och ett långt nyanserat avslut med toner av äpple, annans, grapefrukt och mineral. I dagsläget tycker jag att årgång 2006 är mer nyanserad än 2007 som jag provade nyligen.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2006, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia

Vi provar Verdicchio

2008-10-10T14:26:00.000-07:00

Under lång tid var Umani Ronchis Casal di Serra husets vita, sedan kom det någon årgång som inte föll mig i smaken och nu har jag inte druckit vare sig Casal di Serra eller Verdicchio på länge. Det är att dags att prova vad druvan har att erbjuda i dagsläget. Vi inhandlar några olika viner från SB, alla är från Marche och tillhör distriktet Verdicchio Castelli di Jesi. De fyra första vinerna har alla legat på ståltank och det sista har legat på fat.

Garfolio 2007 har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och enkel med inslag av grapefrukt, päron, örter och söt frukt som går mot persika. Vinet har mjuk syra, lite tunn kropp med toner av grapefrukt, persika och päron. Eftersmaken är mjuk och rätt angenäm med lite ton av örter. Vinet funkar bra som aperitif om det hålls väl kylt.

Moncaro 2007 har en ljusgul färg, även den med lite grönskimmer. Doften är diskret med inslag av mandel, gula äpplen, citrus, persika och en viss ton av menthol. Vinet har likt det andra en mjuk och balanserad syra, en viss viskositet och ett avslut med toner av gula äpplen, citrus och mandel. Detta vin är något bättre än föregående och är även det en okej aptitretare om det hålls väl kylt. Detta var de två enklare vinerna, inga sensationer men korrekta med en viss charm.

Casal di Serra 2006 är ljust gyllengul till färgen. Doften har till att börja med en lite besvärande ton av nagellack som klingar av ju mer luft vinet får. Vinet har en lite diffus doft som till att börja med har toner av mandel, blommor och konserverad frukt. Efter ett tag tillkommer toner av citrus (marmelad) och persika. Vinet har en mjuk attack, mild syra och ett lite oljigt, tunt mellanregister och eftersmaken har drag av sötfrukt. Jag tycker inte vinet har den fräscha doft och smak som jag förknippar med tidigare årgångar. Dålig flaska?

La Vaglie 2006 har en ljusgul färg. Vinet har en lite diskret doft, som dock är smått komplex, med toner av exotisk frukt, citrus, persika, päron och mineral. Med mer luft så tittar ett par blommor upp ur glaset. Doften är sober med en viss finess. Vinet har en balanserad syra, ett lite tunt mellanregister och att avslut med toner av den frukt som mötte en i doften. Vinet har fått tre glas i Gambero Rosso, och är det bästa vinet hittills, men jag tycker ändå att det lämnar ett något blekt intryck.

Sierra Fiorese 2004 har en gyllengul färg. Vinet har en rättfram och något endimensionell doft som har toner av rostade fat, vanilj, citrusskal, honung och exotisk frukt. Attacken är mjuk och fatigt med mild syra, tunt mellanregister och ett avslut med toner av rostade nötter, vanilj, citrus och exotisk frukt. Faten skymmer frukten och jag tycker att vinet är lite over the top.

Inget av vinerna lämnar något bestående intryck. De viner som kändes fräschast och mest druvtypiska är de två första enklare varianterna av Verdicchio. Den största besvikelsen var Casal di Serra, som jag gillat så mycket tidigare. Det lär dröja innan jag dricker vita viner från Marche. För att sammanfatta: de flesta viner var endimensionella med låg syra och vek frukt.

Verdicchio dei Castelli di Jesi 2007, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico 2007, Moncaro, Marche, Italia

Casal di Serra Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Umani Ronchi, Marche, Italia

Le Vaglie Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Santa Barbara, Marche, Italia

Sierra Fiorese Verdicchio dei Castelli di Jesi 2004, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006

2008-10-09T14:52:00.001-07:00

Silvaner, Franken, Bochsbeutel, dessa exotiska namn är ena anledningen till att jag uppskattar dessa viner. Den andra är att det smakar väldigt tyskt – med vad smakar det? Vinet är både läskande och tungt, smaken är både aromatisk och intetsägande, klumpigt men ändå syrligt, jag blir inte riktigt klok på det. Kvällens vin har dessa egenskaper tillsammans med toner av söt citrusfrukt och dess skal som bidrar med en viss bitterhet i eftersmaken. Det är motsägelserna som gör att jag gillar enkel Silvaner, även denna!

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006, Divino Nordheim, Nordheim/Main, Franken

Meinklang Grüner Veltliner 2007

2008-10-08T14:39:00.001-07:00

Innan maten läskar vi oss med en Grüner Veltliner. Jag medger att jag har vissa fördomar, framför allt mot djurmotiv på etiketter. Jag hade inte provat om inte Finare Vinare gjort mig nyfiken. Mina fördomar faller platt till marken. Meinklang har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och smått kryddig med toner av vitpeppar, örtsalt, mandel, gröna äpplen, päron, mineral och citrusskal. Smaken är frisk och fräsch, vinet har ett bra grepp i mellanregistret, ett stramt avslut med toner av äpplen, vitpeppar, mineral samt med en syrlighet som går mot lime och grapefrukt. Den stringenta syran ger en bra struktur åt vinet. En perfekt aptitretare!

Meinklang Grüner Veltliner 2007, Angela & Werner Michlits, Meinklang Wiengut Michlits, Neusiedlersse, Burgenland, Austria

Château Courac Laudun 2005

2008-10-07T11:49:00.001-07:00

Ännu ett vin som jag hade missat om inte Finare Vinare hade tagit reda på vad som fanns i flaskan och på ett förtjänstfullt sätt rett ut begreppen kring regionen. Även Rhônarna har provat och gillar vinet.

Château Courac Laudun har en mörkröd djup färg med violetta kanter. Doften som möter näsan är ung, rättfram och rider på primäraromer. Rök, en bukett sydfranska örter och vitpeppar. Efter denna formidabla inledning tar frukten vid med toner av björnbär, plommon svarta vinbär och långt ned i glaset fiskar jag upp några körsbär och solvarma jordgubbar. Jag finner även toner av blommor, smörkola och lakrits. Mer luft och lite högre temperatur ger aromer av kryddnejlika, stekt kött, torkad frukt, körsbärslikör och mörk choklad.

Vinet har snygga unga syror, tanninerna är balanserade och bidrar med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är långt och smått komplext med toner av både mörka och röda bär samt örter. Det hela klingar av med toner av lakritsrot och kryddnejlika. Vad gott det är! Om vinet finns kvar på SB så rekommenderar jag er att rusa dit och köp allt ni kommer över.

Château Courac Luadun 2005, Joséphine et Frédéric Arnaud, Château Courac, Tresques, Gard Laudun, Côte-du-Rhône-Villages, Rhône, France

Munskänkarna provar oktobernyheter

2008-10-07T06:02:00.000-07:00

Nyheterna som släpps på SB den första oktober är viner som ska finnas där minst ett år och om de säljer bra så kan de hamna i det ordinarie sortimentet. I kväll provar vi några av dem. Provningen är halvblind, vi får veta var vinerna kommer ifrån men inte i vilket glas de befinner sig. Vi ska prova tre vita och tre röda. En Champagne med låg dosage, ett vin från Australien med en mix av klassiska druvor från Bordeaux samt Alsace och, slutligen, en Grand Cru från Alsace. Ett rött från Portugal som kommer från Douro, ett Priorat från Spanien som är lite äldre och, till sist, ett Saint-Joseph från Rhône.

Vin nummer 1, som inte är svår att placera, har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är frisk, knuten, med inslag av mineral, gröna äpplen – Granny Smith – citrusskal samt subtila toner av bröd och nötter. Vinet har en härlig mousse, frisk stenhård syra och är knastertorrt. Smaken går mot citrus, grön äpplen och har ett långt avslut med toner av mineral och nötter. En mycket trevlig ung Champange:

Raoul Collet Extra Brut, Raoul Collet, Champange, Frankrike, art nr 7416

Vinet innehåller 50 procent Pinot Noir, 40 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Meunier. Firman grundades i 1921 och är beläget i Aÿ. Jag gillar verkligen den här Champagnen, köper och lagrar.

Vin nummer 2 är ljust gul till färgen och har till att börja med en svag doft med toner av exotisk frukt, blommor och citrus. Efter ett tag i glaset blir doften mer påtaglig och då finner jag inslag av ananas, mango, lime, ylle och vax. Vinet har en frisk syra, lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av tropisk frukt och äpple. I glaset har vi ett ungt, lite vekt och annorlunda vin från Nya världen:

St Hallet Poachers Blend Semillion Sauvignon Blanc Riesling 2007, St Hallets Wines, Barossa, Australien art nr 6347

Vinet innehåller 68 procent Semillion, 21 procent Sauvignon Blanc, 11 procent Rielsing och druvorna har legat på ståltankt vid låg temperatur för att bibehålla fräschör. Detta vin blev mycket uppskattat när det tidigare släpptes på SB och sålde snabbt slut. Vinet har fått bra kritik, men faller inte mig i smaken.

Vin nummer 3 har en lite mer gyllengul färg än föregående vin och har en mer utvecklad doft med inslag av petroleum, mineral, gula äpplen, aprikos, citrus som går mot grapefrukt och lime. Det har även vissa underliggande toner av exotisk frukt. Vinet är lite spritsigt, relativt frisk syra, hyfsat mellanregister och ett avslut med toner av gula äpplen, lime och några exotiska frukter här och där. Och, ja, lite mineral finns det också där! En rätt typisk Riesling från Alsace:

Comtes d’Isenbourg Rielsing Grand Cru Schoenenbourg 2005, Comtes d’Isenbourg, Alsace Grand Cru, Frankrike art nr 2175

Grand Cu Schoenenbourg ligger nära staden Riquewihr. En titt på kartan ger vid handen att växtplatsen är bra, den ligger i den nordöstra delen av Haut-Rhin i slutet av en av Vogesernas dalgångar som ger en viktig regnskugga för vingårdarna. Vinet är trevligt men saknar lite skärpa och struktur för att vara idealisk till mat, däremot är det en trevlig aperitif. Varför inte lagra några flaskor!

Vin nummer 4 är mörkt röd, med blå kant och ser ungdomligt ut. En ung, liten och rättfram doft med tydliga toner av vitpeppar är det som först möter näsan. Fat, björnbär, bittra körsbär och plommon tar vid därefter. Det finns även inslag av örter långt ner i det mörka bråddjupet. Vinet har en frisk syra, balanserade tanniner, trots ungdomen, och ett hyfsat långt avslut med toner av mörka bär, örter, lakrits och vanilj. Vinet saknar inte komplexitet och kommer med all säkerhet bli bättra med några års lagring. En ung portugis:

Duorum 2007, Duorum Vinhos, Douro, Portugal art nr 2559

Vinet innehåller Tinta Roriz, Touriga Franca och Touriga Nacional som är traditionella portvinsdruvor. Vissa delar av vinet jäste i traditionella granitkar, lagares, och resterande del genomgick jäsning och maceration i rostfria ståltankar. Denna tudelning ökar sannolikt vinets komplexitet. Vinet har legat ett halvår på små franska och amerikanska ekfat. Jag gillar vinet, säkert ett bra grillvin!

Vin nummer 5 har en rubinröd färg med en utvecklad doft som till att börja med har lite besvärande toner av nagellack och mandelmassa. Dessa försvinner efter ett tag till förmån för mörk choklad, björnbär, plommon, läder, torkad frukt och mineral. Vinet har även vissa starkvinstoner när det blir varmare som, till min glädje, balanseras av subtila toner av körsbär. Det har mogna syror, mjuka tanniner, med ett fatigt mittenparti och ett avslut som går mot läder och torkad frukt. Ett vin från Priorat:

Solanes 2004, Agricola de Porrera, Priorat, Spaninen art nr 2716

Vinet är gjort på 40 procent Carinyena, 30 procent garnataxa, 15 procent Cabernet Sauvignon, samt 15 procent Merlot och Syrah. Det har legat 14 månader på en blandning av nya och äldre fat. Ett rätt komplext vin som dock har lite för lite slappa syror och för mycket toner av torkad frukt – russin – för att falla mig i smaken.

Vin nummer 6 är mörkt rubinröd med lite violetta kanter. Doften är ung och sammansatt med toner av charkuterier, rök, lagerblad och viol inledningsvis. Därpå kommer mörka och röda bär upp till ytan i form av björnbär och hallon. Faten går mot kaffe och vanilj; och jag hittar även inslag av lakrits och mineral långt ner i glaset. Vinet har en frisk och ung syra, balanserade tanniner med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är komplext med toner av mörka bär, örter, lakrits, kaffe och vaniljstång. Ett mycket balanserat vin, trots sin ungdom, som kombinerar slankhet med kraft. Jag ler och lyfter glaset i riktning mot Rhône och utbringar en skål för Syrah!

Saint Joseph 2006, Les Vins de Vienne, Saint Joseph, Frankrike art nr 2208

Vinet görs på inköpta druvor från olika odlare i området och har legat på stora och små franska ekfat. Fram till 1950-talet så fanns det bara ett fåtal odlare i Saint Joseph, men efter det har mer och mer mark tagits i bruk för vinodling som medfört en försämring av kvalitén. Och detta tidigare väl ansedda område började bli omsprunget av Crozes-Hermitage. Men på senare tid har odlare i området tagit sig själv i kragen, begränsat nyodlingarna, för att lyfta det till forna dagar. För att återgå till vinet – jag köper och lagrar!

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2007

2008-10-06T10:55:00.000-07:00

Förra årets, enligt min mening, bästa vita vin under hundra kronor på SB (se här) har kommit ut i ny årgång. Det är dags att prova!

Ca’ Rugate Monte Fiorentine är tillverkad av 100 procent Garganega, druvorna kommer från en enda vingård och har legat på ståltank. Vinet har en ljust gyllengul färg och doften är ung och lite tillbakadragen till att börja med. Det som möter näsan är en antydan till rök och toner av citrus. Efter ett tag i glaset kommer fler aromer fram som gråpäron, gula plommon, mandel, mineral och lite exotisk frukt med betonig på ananas. När temperaturen stiger så framkommer även toner av rosmarin och salvia. Vinet har en ung och frisk syra med en liten spritsighet inledningsvis. Därefter kommer ett väl sammansatt mellanregister, med ganska hög viskositet, som greppar tag rejält i bakre delen av tungan innan avslutet tar vid som är långt och smått komplext med toner av plommon, grapefrukt, mandel och mineral. Är denna årgång bättre än den förra? För tidigt att uttala sig om, vinet är än så länge lite för ungt, men det är en säker kandidat till husets vita under närmaste året.

P.S Vilken tur att en gammal trotjänare inte gjorde en besviken! Och jag ser nu att bilden ser lite stålgrå ut, vid närmare eftertanke påmminer det om vinets syra.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2007, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia

Domaine Leon Barral 2005

2008-09-25T11:20:00.001-07:00

En kartong full med södra Frankrikes värme anlände till slut. Egendomen och vinet har avhandlats av Finare Vinare på både ett genomgripande och underhållande vis (se här, här och här). I och med detta behöver jag inte orda om egendomen. Även Frankofilen nickar gillande, men har dock anmärkningar – volatila syror och möjligen en viss flaskvariation. Trots detta är mina förväntningar på detta vin skyhöga!

Domaine Leon Barral har en klart rubinröd färg med ljusare kanter. Vinet innehåller 50 procent Carignan, 40 procent Grenache och 10 procent Cinsault och vinet har inte sett skymten av ek utan har legat på betongtank. Doften är ung och uttrycksfull och det som först möter näsan är en bunt sydfranska örter, en doft som jag på senare tid har blivit beroende av! Sedan kommer toner av barrskog, rök, salmiak och mandelmassa. Så här långt infrias redan mina förväntningar doftmässigt. Frukten har inslag av björnbär, jordgubbar, hallon och bittra körsbär. Sedan kommer en doft som jag förknippar med Campari. Jag vågar knappt smaka, tänk om jag blir besviken – men det blir jag inte! Vinet har en medelhög attack, frisk, ung syra och balanserade tanniner. Mellanregister är välbyggt och eftersmaken har toner av örter, salmiak och läskande röda bär.

Efter fyra timmars luftning har doften utvecklats. Det finns mer av söta röda bär som solvarma jordbuggar och körsbär. Jag tycker även att det tittar fram en rad ängsblommor, örterna har blivit mer torkade och salmiaken har tonat bort och istället framkommer sötlakrits. Det finns även inslag av mineral och mandel. Vinet har fått en mer påtaglig syra, tanninerna har blivit lite mer sträva och mittenpartiet har fått toner av bittra örter. Eftersmaken är komplex, lång och läskande med inslag av hallon, lakrits och kola. Men sedan kommer en ny omgång av smaker med salmiak, återigen, samt mer örter som timjan, lagerblad och salvia. Vad ska man säga, det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar det här vinet!

Jo, en sak återstår att säga: ett stort tack till Finare Vinare som tipsade om detta vin.

Faugères 2005, Didier Barral, Domaine Leon Barral, Lentheric, Cabrerolles, Faugères, Languedoc

Château Puygueraud 2002

2008-09-10T13:22:00.001-07:00

Château Puygueraud innehåller 55 procent Merlot, 25 procent Cabernet Franc, 15 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Malbec. Vinet har legat 12 till 16 månader på fat: 40 procent på nya, 30 procent på 1 år gamla och de slutliga 30 procenten på 2 år gamla. Vinet har en mörkröd färg med brunröd kant. Doften är smått utvecklad och rättfram med inslag av mörka plommon, svarta vinbär, korinter, kaffe och vanilj. Det finns även lite toner av örter och gräs som för tankarna till Cabernet Frank. Efter ett tag i glaset framkommer fler aromer som lakrits, jord, multna löv och svamp. Vinet har en mycket trevlig doft som blir mer och mer karaktärsfull ju längre tid det får i glaset. Vinet har en frisk syra, småsträva tanniner och smaken har inledningsvis toner av plommon och svarta vinbär. Mellanregister är lite vattnigt med inslag av örter och gräs och avslutet är rätt långt och ihärdigt med smak av vanilj, lakrits, kaffe och torkad frukt. Ett rustikt vin med trevliga mognadstoner, trots den svåra årgången.

Château Puygueraud 2002, Thienpont Family, Saint-Cibard, Cotes de Francs, Bourdeaux, France

Roagna Dolcetto d'Alba 2006

2008-09-09T11:39:00.001-07:00

Roagna Dolcetto d’Alba har en rubinröd färg med lite grumliga inslag. Doften har till att börja med lite animaliska toner som klingar av, sedan tittar moreller, mörka plommon och en ton av slånbär fram. Doften har även inslag av dammiga kryddor och en viss blommighet. Vinet har en återhållen syra och mjuka tanniner, kort men nyanserat mellanregister och ett halvlångt avslut med toner av moreller, bittra körsbärskärnor, kryddor och fat. Ett lätt och slankt vin som det bara är att ”dra korken ur och hälla upp”! Vinet var för övrigt en perfekt partner till Pizza.

P.S Finare vinare provade vinet nyligen och nickade gillande.

Roagna Dolcetto d'Alba 2006, Alfredo, Luca e Giovanni Roagna, I Paglieri, Barbaresco, Piemonte, Italia

2 x Voghera

2008-09-07T14:03:00.001-07:00

Vi har kvar italienska charkuterier som jag fick från min syster när de var och hälsade på. Det är dags att de äts upp! Till detta dricker vi en Barbera från Voghera, som Finare Vinare provade för ett tag sedan. Efter det blir det svamprisotto och varför inte matcha detta mot samma producents Barbaresco (som även Finare Vinare druckit).

Luigi Voghera Barbera d’Alba 2007 har en mörkt rubinröd färg med blå reflexer. Doften är ung och rättfram med inslag av mörka körsbär, plommon, örter och en viss jordig ton. Jag tycker även att det finns en stickig ton men som klingar av med lite luftning. Vinet har en frisk och ung syra med mjuka, lite bittra och örtiga tanniner. Mellanregistret är kort men väl ihopskruvat och det hela avslutas med en ganska lång eftersmak som har toner av surkörsbär, vinbär och lingon. Jag förnimmer även inslag av jäst i avslutet, som dock inte stör. Ett mycket trevligt vin att dricka till antipasta om det serveras svalt.

Luigi Voghera Barbaresco 2001 har en ljust rubinröd färg med tegelkant. Vinet har en utvecklad och sammansatt doft med inslag av körsbärskompott, mogna jordgubbar och torkad frukt som katrinplommon och aprikoser. Sedan framkommer mognadstoner av läder, rosor, tjära, kolonialkryddor, svamp och undervegetation. Vinet har åldrade syror och mjuka men påtagliga tanniner, ett sammansatt mellanregister som på ett väldigt subtilt sätt övergår till ett långt avslut. Inledningsvis smakar det söt frukt med betoning på jordgubbar och körsbär som sedan ger vika för toner av torkad frukt samt sandelträ och eftersmaken har toner av läskande röda bär, lakrits, vanilj, kanel och toner av tryffel. Vinet är slankt och både smak- och doftintryck är subtila!

Efter tre timmars luftning har vinet öppnat upp sig: doftmässigt går frukten mer mot körsbärslikör och mogna hallon, den torkade frukten har fått tydliga toner av fikon och tonerna av lakrits, svamp och undervegetation har flyttat fram sina positioner. Vinet har även fått lite mer tryck i syrorna, framför allt tanninerna har blivit lite mer sträva. Ett mycket balanserat vin som har nått toppen, som möjligen är på nedgång, och de återstående flaskorna är bara att dricka upp.

Luigi Voghera Barbera d'Alba 2007, Franzione Tetti, Neive, Piemonte, Italia

Luigi Voghera Barbaresco 2001, Frazione Tetti, Neive, Piemonte, Italia

La Bastide Saint Dominique 2003

2008-08-31T03:10:00.000-07:00

Vi lagar lammfärsbiffar fyllda med fetaost, svarta oliver och timjan som bräserats i vitt vin som sedan monterats med smör. Till detta äter vi puylinser samt stekt paprika och lök. Under eftermiddagen har jag öppnat en Chateauneuf du Pape som fått lufta några timmar. Jag har inte druckit vinet tidigare och köpte det på vinst och förlust för något år sedan efter tips från Kronstam. Jag har ingen aning om druvsammansättningen, inte heller om det legat på stora eller små fat. En liten utmaning, vad är det för druvor i glaset?

La Bastide Saint Dominique har en rubinröd färg med lite tunna slöjor och en begynnande brun kant. Ner med näsan i glaset, doften är komplex och har börjat uppvisa mognadstoner. Men vad doftar det? Efter ett tag börjar bitarna falla på plats. Till att börja med hittar jag torkad frukt, både mörk och ljus, sedan finns det något som för tankarna till blomvatten från en vas som stått framme någon dag. Det finns även en söt, kryddig och smått parfymerad doft där i bakgrunden som påminner om pepparkakor, honung, bittermandel och blommor. Jag tycker mig även finna toner av läder, stall och tobak, toppat med en knivsudd vaniljstång. Sedan kommer den röda frukten fram som jag liknar med en lättsockrad sylt av körsbär, hallon och jordgubbar.

Smaken är utvecklad och syrorna är mogna med fjäderlätta tanniner som rullar fram längs tungan och avslutas med en lite stickig och eldig ton längst fram på spetsen. Till att börja med smakar det torkad frukt som katrinplommon, fikon och aprikos, vidare finns det toner av läder, blommor och mandel. Eftersmaken har toner av de röda bären som mötte en i doften om än i en mer syrlig form. Efter ytterligare ett tag i glaset blir tanninerna skarpare och solvarma jordgubbar tar täten. Vinet är lite obalanserat, med aningen för låg syra för den söta frukten och alkoholen gör sig till känna när temperaturen stiger – men jag gillar vinet eftersom det kombinerar kraft med finess. När knappt halva flaskan är drucken så känns det som om vi har fått nog, men när kvällen börjar lida mot sitt slut så sitter vi trots allt där med en tom flaska. Jag gissar på en druvblandning med en majoritet av Grenache.

Dags att googla för att se vad det var i glaset. Jag hittar den svenska importörens hemsida, Winepartners, där det står att vinet innehåller 75 procent Grenache kompletterat med Syrah, Mourvedre och Cincault. Vinet har legat 18 månader på fat, både på stora och små. Men jag hittar även en dansk hemsida där det står att vinet endast har legat på ståltank, vidare en sida där det står att det har legat på betongtankar. Vad ska man tro? Jag tyckte inte det var någon rostad ek, så jag lutar mot betong eller en majoritet på stora ekliggare. Hoppas någon har erfarenhet av vinet eller producenten och vill dela med sig.

La Bastide Saint Dominique 2003, G & MC Bonnet, Courthézon, Vaucluse, Chateauneuf du Pape, Rhone, France

Winzer Sommerach Silvaner Kabinett trocken 2007

2008-08-31T02:53:00.000-07:00

Vi läskar oss med en Silvaner från augustisläppet medan vi gör i ordning middagen. Färgen är ljusgul och vinet lämnar tunna gardiner på glaset. Winzer Sommerach doftar till att börja med gröna bordsdruvor, sedan kommer en blandning av gula äpplen och päron, det finns även toner av citronskal och en antydan till petroleum och mineral. Vinet har en medelhög syra, ett hyfsat lång smått oljigt mellanregister med inslag av äpplen och päron och det hela avslutas med en ton av grapesyrlighet. Och när jag tror att smaken har klingat ut så dyker bordsdruvorna upp igen.

Det är ett mycket trevligt vin. Varken mer eller mindre!

Winzer Sommerach Silvaner Kabinett trocken 2007, Winzerkeller Sommerach eG, Franken, Germany

2 x Allegrini

2008-08-29T05:57:00.000-07:00

Jag har inte hittat många längre porträtt – inte kortare heller - om Amarone på Svenska vinbloggar! Själv har jag inte skrivit något inlägg. Hur kommer det sig att det är så? För min egen del handlar det, lite förenklat, om den höga alkoholen och russinen. Anledningen till att jag dricker Amarone i kväll är att mor och far ber mig komma över på middag och jag vet att de uppskattar vinet och dessutom vet jag att de har en stor bit Parmensan i kylen. Vi ska äta renskav med mandelpotatis, jag kompletterar med en vingårdsbetecknad Corvina till maten.

La Grola 2004 har en mörkt röd färg och vinet lämnar rejäla tårar på glaset. Inledningsvis är doften rättfram och fruktig, men med vissa störande toner som får mig tänka på något kemiskt preparat eller rättare sagt vingummi. Denna doft klingar som tur av och ger plats åt mörka körsbär och plommon och det finns även lite inslag av skogsbär – blåbär - där i bakgrunden. Efter ett tag i glaset framkommer örter, blommor och en ton av mineral. Faten är integrerade med frukten och bidrar med choklad och söt lakrits. Syran i vinet är medelhög och fortfarande ung, tanninerna är balanserade och vinet har en hög viskositet. Vinet har en mjuk och smått elegant attack med inslag av körsbär som sedan övergår i ett ganska långt mellanregister med toner av örter och blommor för att avslutas med en lång och smått nyanserat eftersmak med katrinplommon, choklad och söt lakrits. Jag tycker vinet lämnar efter sig en något eldig ton och att syran inte riktigt kompletterar den smått söta frukten i avslutet, som gör vinet lite klumpigt om det inte serveras svalt.

Allegrini Amarone 2001 har en mörkt röd färg men en viss transparens och en något rödbrun kant. Doften är komplex med begynnande mognadstoner och jag faller för den direkt! Det första som möter näsan är örter som börjat torka, en bukett blommor, svamp och den där doften som möter en när man tar en skogspromenad efter det har regnat. Jag fortsätter att dofta, nu kommer frukten: mogna moreller eller snarare kirsch, plommonkompott, jordgubbar som stått i solen och fikon. Längre ned i glaset finner jag även en mandel, piptobak och lakrits. Faten är upplösta i frukten. Doften är väldigt komplex och så fort jag finner en doft så försvinner den till förmån för en annan.

Vinet har fortfarande en vital syra och tanninerna är mogna och integrerade med alkoholen. Smaken påminner om en Tawny port till att börja med, fast utan den brännande känslan av alkohol, syran bärs fram av mörka körsbär och plommon. Sedan kommer ett långt och kompakt mellanregister med inslag av espresso och mörk choklad som långsamt omvandlas till en lång eftersmak med flera toner som avlöser varandra. Först kommer den mogna frukten i form av körsbär och jordgubbar som toppats med torkad frukt där katrinplommon och fikon anger tonen. Det hela klingar av med örter, blommor och lakrits. Vinet är balanserat och lämnar en smått läskande eftersmak, trots massor med extrakt och alkohol. Inga russintoner, eller omedvetet bortser jag från dem, som stör. Om Amarone fortsätter att ge denna upplevelse så blir det fler inlägg!

La Grola 2004, Allegrini, Fumane Di Valpolicella, Veneto, Italia

Amarone Della Valpolicella Classico, Allegrini, Fumane Di Valpolicella, Veneto, Italia

Franck Bonville Grand Cru Millésime 2002

2008-08-21T13:49:00.001-07:00

Efter två dagar av tanninexercis så känns det skönt att bryta av med härligt klingande syror. Innan vi smakar av vinet så sätter jag mig ned och bläddrar i Tretusen Champagner av vår egen champagneexpert Richard Juhlin. Dels för att se om han har skrivit om kvällens vin och dels för att uppdatera mina grumliga minnen av klassificeringssystemet i Champage. Jag ska inte trötta ut er med långa haranger om vinlagstiftning utan endast konstatera att Juhlin inte har kommenterat vinet i fråga.

Druvorna till Frank Bonville Millésime kommer från byarna Avize och Oger, belägna i Côtes des Blanc, och båda två är klassificerad som 100 procent Grand Cru. Vinet har en gyllengul färg. Doften är utvecklad med toner av nygräddad Brioche, mogna gula äpplen, citrus som går mot grape, nötter och mineral. Vinet har en frisk syra som har börjat anta en viss mognad, mellanregister är väl sammansatt och avslutet är långt och elegant. Smaken har inledningsvis inslag av gula äpplen, grape och jäst och det hela klingar av med toner av nötter, honung, smör och mineral. Men tanke på vad man får betala för Grand Cru från Bourgogne så levererar Frank Bonville mycket vin för pengarna. Det är en mycket het kandidat till husets Champagne!

Frank Bonville Grand Cru Millésime 2002, Frank Bonville, Avize, Côte des Blancs, Champagne, France

Castello del Poggio Barbera d'Asti 2006

2008-08-15T01:06:00.001-07:00

Min syster och svåger är bosatta i Italien och som vanligt har de med sig massor med godsaker när de kommer och hälsar på. Vi dukar upp rejält med italienska charkuterier med passande tillbehör. Till det hela känner vi för en enkel sval Barbera!

Vi hittar en sådan i augustisläppet på SB. Castello di Poggio från den familjeägda firman Zonin som äger tio olika vingårad runt om i Italien. Med andra ord är det en Drake! Jag brukar rygga tillbaka inför storproducenter, för lite själ och för mycket marknadsanpassning. Men vi ger vinet en chans att visa vad det går för.

Castello di Poggio innehåller 100 procent Barbera och har legat åtta månader på 700 liters franska ekfat. Färgen är rubinröd med lite violetta inslag. Doften är rättfram och fruktig med inslag av körsbär och plommon, det finns även toner av röda vinbär och hallon där i bakgrunden. Jag snurrar på glaset och doftar lite till och då dyker några kvistar örter fram och lite ton av fat som drar åt choklad. Vinet har medelhög syra och mjuka tanniner. Smaken är frisk och syrlig med toner av körsbär och plommon, mellanregistret är väl sammansatt och har drag av bittra örter och eftersmaken är relativt lång med inslag av röda vinbär och hallon samt lite beska toner som för tankarna till plommonskal.

P.S Vinet passade utmärkt till de Italienska charkuterierna, men håll det svalt för så fort temperaturen steg över arton grader börjar det bli lite syltigt.

Castello di Poggio Barbera d'Asti 2006, Vigneti Castello del Poggio, Portacomaro, Asti, Italia

Loimer Riesling 2007

2008-08-14T05:35:00.001-07:00

Vi dricker återigen Riesling från Österrike, denna gång från Kamptal. Ett vindistrikt som ligger i kölvattnet bakom Wachau, men som är på uppåtgående. Kvällens vin kommer från Fred Loimer som enligt den information jag hittar om honom, på hans hemsida, ser ut att vara en kvalitetsmedveten vinmakare med höga ambitioner. Han har bland annat högre odlingstäthet än det som är vanligt för producenter i regionen, 5000 vinrankor per hektar istället för 3000. “For this reason I can keep the yield per vine low, which concentrates the power in the vine“.

Loimer Rielsning har legat "sur lie" på ståltankar i tre månader innan det hamnade på butelj. Vinet har en ljusgul färg med lite grönskimrande inslag. Doften är ung och intensiv med tydliga toner av gröna äpplen och grape, vidare finns det inslag av omogna aprikoser, vita blommor och mineral. Vinet har en frisk och rejäl syra med tillräckligt frukt för att skapa en bra balans. Vinet smakar Granny Smith, Granny Smith och återigen Granny Smith, med lite grape, jäst och mineral i eftersmaken. Ett vin som med fördel kan lagras några år. Vi gillar vinet som för övrigt var en bra partner till ugnsstekt lax, primörer och limémajonäs.

Loimer Riesling 2007, Fred Loimer, Langenlois, Kamptal, Österreich

Château Laquirou Champs Rouge 2006

2008-08-02T07:50:00.000-07:00

Min nya fascination för vin från Languedoc tar mig från Pic-Saint-Lup till La Clape. Kvällens vin kommer från Château Laquirou som ägs av makarna Hug-Harke sedan 1993, då de lämnade sina tidigare yrken för att bli vinbönder. De gör två vita viner, en rosé och tre röda. Två av de röda vinerna görs på en majoritet av Syrah. Kvällens vin görs däremot på 30 procent av vardera Grenache och Syrah samt 25 procent Mourvèdre och 10 procent Carignan, en typisk sydfransk mix. Vinet har inte sett skymten av ek utan har legat på ståltank, som borde innebära massor av druvtypiska aromer.

Château Laquirou Champs Rouge har en rubinröd färg med violetta kanter. Doften är ung och har massor av primärfrukt från de olika druvorna. Jag finner jordgubbar och körsbär från Grenache, sedan kommer mörkare toner fram som blåbär och björnbär samt tjära, viol, peppar och kryddnejlika som jag assoicerar till både Syrah och Mourvèrdre. Slutligen finns det även inslag av örter och salmiak som för tankarna till Carignan. Vinet har en frisk syra och mjuka drickvänliga tanniner. Inledningsvis så smakar det massor av de primäraromer som mötte en i doften med betoning på de mörka bären, sedan kommer ett nyanserat mellanregister som övergår i en lång eftersmak med toner av röda bär och bittra örter. Avslutet är verkligen läskande, man vill verkligen dricka mer. En trolig kandidat till husets vin!

Château Laquirou Chaps Rouge 2006, Château Laquirou, Fleury d'Aude, La Clape, Coteaux du Languedoc, France

Domaine de l'Hortus Grand Cuvée 2005

2008-08-02T07:27:00.002-07:00

Vin från Coteaux du Languedoc är okänd terräng för mig. Jag har vid något tillfälle smakat någon standard-cuvée från George Bertrand. Innan jag smakar av kvällens vin konsulterar jag vinlitteraturen (för mitt eget höga nöjes skull). För de som är mindre intresserad av vinlagstiftning och dylikt rekommenderas att hoppa över detta och gå vidare till beskrivningen av vinet nedan. Finare Vinare har smakat av vinet och ger en utmärkt beskrivning av det på sin blogg (och de är dessutom väl beresta i området).

Kvällens vin kommer ifrån Pic-Saint-Loup som är en av tolv underappellationer till AOC Coteaux du Languedoc (CdL), andra kända är till exempel La Clape. Underappellationerna bygger på olika ”terroir-typer” som har sin bakgrund tidigare renommé och i landskapets olika mesoklimat. I vissa fall sammanfaller underappellationen med en kommun i och andra fall går den över flera kommungränser. Pic- Staint-Loup gör rött, vitt och rosé från tolv olika kommuner i området. Kommunerna ligger mer eller mindre nära bergsklacken (le pic) av berget Pic-Saint-Loup. Många vinfält ligger därmed på hög höjd som tillhör de mer svala områdena i Sydfrankrike. Tillåtna druvsorter i Pic-Saint-Loup skiljer sig från den övriga normen i CdL. De röda vinerna måste göras på en blandning av minst två av följande druvor: Grenache, Mourvèdre och Syrah (inga restriktioner uppåt eller nedåt). Vidare får även högst 10 procent av följande druvor ingå: Carignan, Cinsault, Counoise, Grenache Gris, Terret Noir, Picpoul Noir och Lladoner. För vidare information se även Coteaux du Languedoc:s officiella hemsida, som är informativ men förvillar snarare än klargör i vissa fall. Jag måste helt enkelt införskaffa mig Languedocboken.

Domaine de l’Hortus görs på 55 procent Mourvèdre, 35 procent Syrah och 10 procent Grenache. Vinet har legat 15 månader på franska barriquer där två tredjedelar var nya. Vinet har en mörkt rubinröd färg. Ur glaset kommer en ung och dov doft av björnbär, blåbär och plommon sedan framkommer även aromer av örter, rök, gummi och lakrits. Trots att vinet har legat ett bra tag på rostad ek så är fatbehandlingen väl avvägd och bidrar med toner av nymalet kaffe och vaniljstång. Lång nere i glaset i någon vrå tycker jag mig även finna subtila toner av barrskog och pinjenötter. Vilken underbar doft!

Vinet har en frisk syra och unga, men ändå utvecklade, tanniner. Smaken är till att börja med packad med mörk primärfrukt som blåbär, björnbär och plommon. Sedan kommer ett väl sammansatt mittenparti med toner av kaffe samt fatvanilj och eftersmaken är lång och varm med drag av bittra örter, lakrits och den där smått aromatiska kärnigheten som färska blåbär lämnar efter sig. Avslutet är väldigt läskande och vinet uppvisar en bra balans trots sin ungdom.

P.S När jag läser igenom detta inlägg så måste jag medge att det blev väl så långt, men se det som en släng av hänförelse inför en ny bekantskap!

Domaine de l’Horuts Grand Cuvée 2005, Domaine de l’Hortus, Valflaunes, Pic-Saint-Loup, Coteaux du Languedoc, France

Sancerre Les Anges Lots Vieilles Vignes 2006

2008-08-02T07:27:00.001-07:00

Vi fortsätter och prova augustinyheter och nu har turen kommit till en Sancerre. Vi dricker inte det så ofta, men varje gång som vi stoppar näsan i ett glas Sauvignon Blanc så nickar vi gillande. Det är något speciellt med den där aromatiska doften som påminner om den som fastnar på händerna ni vi plockar svarta vinbär på tomten. Då, och speciellt då, vill jag dricka Sauvignon Blanc.

Les Anges Lots innehåller, givetvis, 100 procent Sauvignon Blanc och har legat tio månader på stora franska ekliggare – spännande! Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för stora ekfat. Bidrar till andra dofter och smaker än viner som är lagrade på ståltank. Vinet har en ljusgulfärg med grönskimrande inslag. Vid en närmare titt i glaset så ser vi tårar, som skvallrar om en hög viskositet. Ner med näsan i glaset, det finns inte den minsta antydan till blad från svarta vinbär! Istället finnar jag exotisk frukt av något slag, och efter ett tag så fixerar jag aromen av melon någonstan mellan Honungsmelon och Galia. Det finns även inslag av persika, päron och gula äpplen och efter en viss tid i glaset framkommer även en diskret ton av krusbär, honung, mineral och blommor.

Vi smakar på vinet. Det ger ett sötfruktigt och extraktrikt intryck men med en syra som macthar det hela, så vinet är på inget sätt klumpigt. Det smakar till att börja med gula äpplen och päron, därefter följer ett något kort mittparti med inslag av honung samt melon och eftersmaken är något kort och lämnar efter sig en viss ton av mineral och grapebitterhet. Vinet doftar mer än det smakar och vid en näramre eftertanke så är det nog fortfarande i sin ungdom och det bör nog luftas ett tag innan det dricks eller ligga till sig något år. Sammantaget ett vin som smakar mer av sin ”terroir” än av själva druvan.

Sancerre Les Anges Lots Vieilles Vignes 2006, Pascal & Nicolas Reverdy, Maimbray, Sancerre France (art nr 96335)

Château Haut-Plantey 2004

2008-08-01T09:39:00.000-07:00

Det är svårt att hitta information om och hemsidor från mindre slott i Bordeaux. Fast riktiga "slott" handlar det ju faktiskt inte alltid om; ibland är det endast ett kontor med en produktionsanläggning annorstädes och ofta handlar det om mindre egendomar som producerar och buteljerar på egna domäner. Château Haut-Plantey har sju hektar vingårdar i tre olika kommuner och är klassificerad som en av cirka tvåhundra Grand Cru-egendomar i Saint-Emilion. (Enligt klassificeringen av år 1996 finns det 2 st Premier Grand Cru Classé A, 11 st Premier Grand Cru Classé B, 55 st Grand Cru Classé och ca 200 Grand Cru). Så i detta fall ska man inte bländas för mycket av Grand Cru-beteckningen, utan istället bedöma vinet för hur det smakar!

Château Haut-Plantey innehåller 70 procent Merlot, 25 procent Cabernet Franc och 5 procent Cabernet Sauvignon. Vinet har legat ett och ett halvt år på franska ekfat. Färgen är mörkt rubinröd med begynnande rödbruna kanter och doften är utvecklad, fyllig och sammansatt. Det som först möter näsan är svarta vinbär, plommon, kaffe och mörk choklad. Därefter framkommer även toner av korinter, gräs och stall.

Vinet har en balanserad syra, mjuka och utvecklade tanniner som har gift ihop sig bra med alkoholen. Vinet är medelfylligt med smak av svarta vinbär och plommon till att börja med. Sedan kommer ett något kort mittparti med toner av gräs och kaffe och det hela avslutas med en eftersmak som har drag av torkad frukt, mörk choklad och vanilj – jag kommer att tänka på Marabous "Frukt och mandel". Efter två timmar i karaffen så har mognadstoner tittat fram som rosor, vit tryffel och rotfrukter. Nu är vinet riktigt gott. Jag kan definitivt tänka mig att köpa några flaskor som får ligga till sig ett tag, med tanke på hur vinet utvecklades under kvällen.

Château Haut-Plantey Saint Emilion Grand Cru 2004, SCE des Vignobles Michel Boutet, Saint Laurent des Combes, Gironde, France. (art nr 97535)

Riesling Federspiel 1000-Eimer-Berg 2007

2008-08-01T08:23:00.000-07:00

Wachau är ett mycket gammalt vinområde i Österrike som ligger sex mil nordväst om Wien. Området anses producera de bästa Riesling och Grüner Veltliner i Österrike. Merparten av odlingarna ligger på terasserade sluttningar på den norra stranden av Donau. Jordmånen domineras av söndervittrat urberg med inslag av gnejs, granit och skiffer. Jorden är mager och ger en bra dränering till vinstockarna till följd av lutningen. Majoriteten av producenterna är stora kooperativ, där varje enskild odlare förfogar över små lotter. Wachau har även ett eget regelverk för odling, mustvikter och vinifiering, med tre kvalitetsklasser: Steinfeder (motsvarande Qualitätswein), Federspiel (torr Kabinett) och Smaragd (torr Spätlese).

Freie Weingärtner Wachau tillhör de större och mer välrenommerade kooperativen så väl i Wachau som i Österrike. Kooperativet innehar 40 procent av vinodlingsarealen i området. De producerar ca 53 procent Grüner Veltliner och ca 15 procent Riesling samt en del andra lokala sorter. Druvorna till kvällens vin kommer från vingården 1000-Eimer-Berg, därav namnet på vinet.

1000-Eimer-Berg innehåller 100 procent Riesling och har jäst på ståltank. Vinet har en ljusgul färg med lite grönskimrande inslag. Doften är ung, intensiv och fruktig med inslag av persika, päron, exotisk frukt och en ton av apelsinskal. Sedan finner jag även gröna äpplen, av den mogna och aromatiska sorten, grape och i bakgrunden aromer av honung, vita blommor och mineral. Doften av apelsinskal övergår till apelsinmarmeladkulor när temperaturen stiger. Vinet har en frisk och ung syra. Inledningsvis smakar det grönt äpple, som sedan övergår i ett sammansatt mellanregister med toner av exotisk frukt samt honung och eftersmaken är lång och smått komplex med toner av grape, aprikos och mineral. Sammantaget ett ungt och balanserat vin med massor av primärfrukt. En stark rekommendation från min sida!

Riesling Federspiel 1000-Eimer-Berg 2007, Freie Weingärtner Wachau, Dürnstein, Wachau, Austria (art nr 99594)

Farnese Colline Teramane 2005

2008-07-28T00:43:00.001-07:00

Vi dricker Farnese igen, det var drygt en vecka sedan sist (se mer här). Jag gillar verkligen detta vin och i ett svagt ögonblick kan jag drista mig till att utnämna detta vin till det bästa på bolaget under hundralappen. Vinet är mörkrött med violetta kanter. Ur glaset kommer en intensiv mörkfruktig doft, där björnbär, plommon och mörka körsbär anger tonen, och jag tycker mig även finna ett blåbär här och där i glaset. Vidare finns det inslag av mörk choklad, tjära och örter. Vinet har snygga syror och lite småkärva och unga tanniner som mjuknar med lite längre luftning. Smaken följer dofterna och avslutet är långt och chokladfruktigt. Ett ungt och fruktdrivet vin i bra balans. Vinet är en utmärkt partner till Tortiglioni med lammfärs.

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005, Farnese, Ortona, Abruzzo, Italia (art nr 2367)

Pol Roger Brut Réserve

2008-07-26T05:04:00.001-07:00

Vi är i vår vackra huvudstad för delta på ett bröllop. När vi ändå är i staden så passar vi på att besöka vinkällarbutiken för att bunkra upp. Utbudet är minst sagt bra, i jämförelse med vad vi har på SB i vår stad. Efter en viss beslutsvånda kan vi lasta in våra inköp i bilen. Sedan är det dags att komma i bröllopsstämning och inget passar bättre än Champagne!

Pol Roger innehåller en tredje del av vardera Pinot Noir, Pinot Munier och Chardonnay. Vinet har en ljusgul färg och doften är diskret och elegant med inslag av gröna äpplen, grape, bröd, nötter och en ton av choklad. Smaken är något utvecklad med toner av gröna äpplen och grape inledningsvis för att sedan övergå i ett långt och elegant avslut med inslag av nötter och choklad. Och efter något glas är vi redo att gå på bröllop.

Pol Roger Brut Réserve, Pol Roger, Épernay, France

Domaine Faury 2004

2008-07-23T13:09:00.000-07:00

Jag har inte undgått den diskussion som har uppstått om Domaine Faury 2006 inom bloggsfären. Jag var nära att köpa några flaskor men Finare Vinares ”sågning” fick mig att förlora intresset (se mer här). Det är möjligen fegt att inte prova själv för att bilda sig en egen uppfattning, men jag litar på deras omdöme.

Vi korkar istället upp Domaine Faury 2004 som har fått ligga till sig ett tag i källaren. Vinet är rubinrött med en lite mörkare mitt och har en begynnande brun kant. Doften är rättfram, medelstor och rätt utvecklad. De toner som först möter näsan är rök, charkuterier och en svag ton av vilt, sedan en kryddbukett där malört och nejlika anger tonen. Jag kommer på mig med att helt plötsligt bli sugen på en Negroni! Givetvis finns de sedvanliga tonerna av björnbär och svarta vinbär där och i bakgrunden finns det en diskret fatkaraktär av kaffe och vanilj. Syran i vinet är medelhög och tanninerna är mjuka och integrerade med alkoholen. Inledningsvis smakar det mörka bär som sedan övergår till ett tunnare mittenparti med inslag av örter för att avslutas med en något ihålig eftersmak med toner av lakrits och rostade fat. Så här långt är vinet lite obalanserat, med mer doft än smak. Har vinet nått toppen och är på väg ner, är det i ”syrah-tunneln” eller lider det av syrebrist?

Efter ett par timmar i karaffen har något hänt med vinet, nu är doften mycket mer nyanserad och uttrycksfull. Tonerna av eldstad har minskat till förmån för ännu mer rökta charkuterier och söt lakrits. De mörka bären har förvandlats till körsbär och vildhallon. Fatkaraktären har gått från kaffe till smörkola. Vissa mognadstoner har dykt upp i glaset som rotsaker, tobak, och vissna blommor. Syrorna i vinet har blivit piggare och har drag av röda bär, det vattniga mellanregistret har fyllts ut med tanniner som har inslag av bittra örter och avslutet är långt, varmt och kryddigt med toner av torkad frukt och fat.

Nu pratar vinet ett helt annat språk. Min bedömning är att detta vin har mycket mer att ge än primärfrukt. Jag låter resten av flaskorna ligga kvar några år till.

Domaine Faury Saint-Joseph 2004, Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône, France

Chateau Chasse-Spleen 2002

2008-07-22T01:22:00.000-07:00

Chateau Chasse-Spleen ligger i Moulis-en-Médoc och är klassificerat som en Cru Bourgeois Exceptionnel och är enligt många bedömare den främsta av bland Cru Bourgeois. Det är värt minst en 4e cru enligt den svenska vinbibeln: En värld av vin. Det bör nämnas att hela klassificeringen revs upp i februari 2007 till följd av en domstolsprocess initierad av missnöjda producenter. I och med detta får beteckningen Cru Bourgeois inte användas efter 2005. I dagsläget ser det ut som att begreppet Cru Bourgeois återinförs 2009. För att få sätta begreppet på etiketten ska slotten binda sig att följa en viss produktionskod. Och i dagsläget verkar det som att de tidigare begreppen Cru Bourgeois Supérieur och Cru Bourgeois Exceptionnel försvinner. Det skulle innebära att Chasse-Spleen blir en vanlig Cru Bourgeois. Hela klassificeringssystemet i Bordeaux är föråldrat och stelbent och gör att många viner inte får den ”status” de förtjänar medan andra vilar på gamla lagrar.

Chateau Chasse-Spleen innehåller 70 procent Cabernet Sauvignon, 20 procent Merlot och 10 procent Petit Verdot. Slottet tillämpar en traditionell tillverkning av vinerna, till exempel klaras vinerna med äggvita. Vinet har lagras drygt 12 månader på ekfat, varav 40 procent nya och resten äldre. Vinet har en mörkröd färg med brunröd kant och ser fortfarande ungt ut! Det som först kommer ur karaffen är marsipan, smörkola och kaffe. Sedan kommer en diskret och fruktig doft med toner av svarta vinbär, plommon och körsbär. Fruktdoften blir mer och mer intensiv den första tiden i glaset. Syran i vinet är medelhög och tanninerna är mjuka och har börjat anta en mogen form. Smaken har inslag av svarta vinbär, plommon, kaffe och vanilj. Sammantaget ger vinet ett elegant och svalt intryck med ett lite tunt mellanregister och en eftersmak som är lång och finlemmad.

Efter två timmar i karaffen har vinet blivit mycket mer intressant. Doften har fått drag av torkad frukt samt svartvinbärssylt (inte i en negativ bemärkelse) och den tidigare tonen av kaffe har förvandlats till mörk choklad. Även vissa mognadstoner framkommer som rosor och stall. Smaken har också förändrats. Syrorna har blivit mer bittra, mellanregistret har fått inslag av torkad frukt och eftersmaken är lång och komplex med toner av mörk choklad och en sötma som påminner om Crème de cassis. Det känns som att vinet har ena benet i sin ungdom och det andra i medelåldern. Vinet är mycket mer finlemmat än Poujeaux 2002 som jag provade för ett tag sedan (se mer här).

Chateau Chasse-Spleen Cru Bourgeois Exceptionnel 2002,Moulis-en-Medoc, Gironde, Bordeaux, France

Cúmaro 2001

2008-07-21T02:31:00.000-07:00

I ett tidigare inlägg drack vi viner från Montepulciano Colline Teramane (se här) från Abruzzo. Nu är det dags att prova hur en mer mogen Montepulciano från Marche smakar. Vinet vi dricker denna kväll kommer från appelationen Rosso Conero; som i september 2004 blev tudelad: Rosso Conero (DOC) och Conero (DOCG). Vinerna ska innehålla minst 85 procent Montepulciano och även Sangiovese får ingå upp till 15 procent. För att buteljera vinet som Conero måste det ha lagrats minst 24 månader. Dessa två appelationer ligger på sluttningarna runt berget Conero som överblickar staden Ancona. Berggrunden innehåller äldre marina sediment och är kalkrik.

Umani Ronchi, som skapat kvällens vin, har en rad storsäljare på bolaget. De producerar vin både i Abruzzo och Marche och har mellan 18-20 märken beroende på årgång. Det krävs en så pass bred portfölj om man ska kunna producera 2 miljoner flaskor årligen. De gör viner både med spets och bredd och de har en hög lägsta nivå när det gäller kvalité. Och några av deras viner brukar prenumerera på "röda glas" i Gambero Rosso, bland annat kvällens vin.

Cumaro har legat 12-14 månader på små franska ekfat och ytterligare 6 månader på flaska innan det släpptes ut på marknaden. Vinet är mörkt rubinröd med rödbruna inslag och begynnande tegelkant. Doften är nyanserad, mogen och rödfruktig med toner av solvarma jordgubbar, körsbärskompott med inslag av torkad frukt som fikon och katrinplommon. Vidare finns det inslag av lakrits, söt piptobak, choklad, vanilj och kardemumma. Doften är underbart esoterisk och vandrar från arom till arom. Vinet är moget och har en utvecklad smak med mogna syror och sammetslätta tanniner som är helt integrerade med alkoholen. Till att börja med smakar det jordgubb och körsbär, sedan kommer ett nyanserat mellanregister med kakaopulverlätta tanniner för att avslutas med en lång komplex eftersmak med ton av de torkade frukterna som mötte en i doften samt kolonialkryddor. Ett fullmoget vin som uppvisar en närmast total balans mellan frukt, syra och fat.

Jag förstår hur det kommer sig att de "röda glasen" i Gambero Rosso är ständigt återkommande. Här skulle jag kunna komma med en utläggning om prisvärdhet, men jag har svårt att bedöma den, detta vin skulle ha varit lika gott om det antingen kostade 100 eller 300 kronor!

Cúmaro Rosso Conero 2001, Umani Ronchi, Osimo, Italia

Champagne

2008-07-17T08:58:00.000-07:00

Jag dricker (Champagne) när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag det i enrum. I sällskap tycker jag det är obligatoriskt. Jag smuttar lite på det om jag inte är hungrig och dricker det om jag är hungrig. Annars rör jag det inte - om jag inte är törstig, förstås - Lily Bolinger (Källa: Jefford A, 1991, Champagne, Stockholm: Bonnier Alba).

Belle époque, Winston Churchill och Christopher Soames*. Symboler för, personligheter bakom och myter om champange är legio. Champange är mycket mer än en dryck, den har metafysiska dimensioner. Det är som att dricka en del av vår historia. Pretentiöst uttryckt, ja möjligen... Låt oss då för stunden släppa denna historiska barlast och låta vinerna nedan tala för sig själv.

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut innehåller 55 procent Pinot Noir, 15 procent Pinot Meunier och 30 procent Chardonnay. Vinet har en ljusgul färg. Doften är relativt kraftfull och fruktig med inslag av citrus, med betoning på apelsin, kex, mogna äpplen och mineral. Syran är frisk och smaken är relativt fyllig inledningsvis med toner av grape, apelsin och kex som sedan övergår till en ganska lång eftersmak med inslag av nougat och mineral. Här har vi en småkomplex och matorienterad Champagne.

Baron-Fuenté Galipettes är gjord på druvor som är organiskt odlade och har en druvsammansättning bestående av 25 procent Chardonnay, 70 procent Pinot Meunier och 5 procent Pinot Noir. Producenten är ett familjeägt företag som startades av Gabriel Baron och frun Dolorès Funté 1968 och är beläget i byn Charly-Sur-Marne. När firman startade så hade de endast 1 hektar i sin ägo och i dag har de 35 hektar och köper in druvor från ytterliga 45 för att göra sina Champagner (5 stycken i basutbud). Vinet är ljusgult med grönskimmrande inslag. Doften är finlemmad men komplex med toner av mariekex, grape, gröna äpplen, blommor och mineral. Inledningsvis har den en intensiv smak av grapefrukt för att sedan övergå i ett lite mjukare mellanregister med inslag av kex och äpplen som sedan avslutas med en relativt lång eftersmak med toner av blommor och mineral. En elegant och lättare Champagne som passar till Aperetif.

André Clouet Grande Réserve Brut innehåller 100 procent Pinot Noir. Doften är intensiv och nyanserad med inslag av rök, nybakad Croissant, gula äpplen och citrus. Syran är frisk och smaken är medelfyllig med inslag av gula äpplen, blodgrape och mineral. Eftersmaken är ganska lång, nyanserad och smått elegant. En Champange som passar både till mat och Aperetif.

Heidsieck & Co Monopole Blue Top Brut har en druvblandning som består av 35 procent Pinot Noir, 32 procent Pinot Meunier och 33 procent Chardonnay. Vinet har en ljusgul färg med lite gyllene inslag. Doften är rättfram med toner av gula äpplen, nougat, nötter, blodapelsin, bröd och blommor. Vinet har en mjuk och härlig mousse. Smaken är inledningsvis fyllig för att sedan övergå i en sammansatt mitt med inslag av blodapelsin och det hela avslutas med en lång eftersmak med toner av mogna äpplen och nougat. En fyllig och elegant Champange med ett brett register.

* När den engelska diplomaten Christopher Soames 1980 sändes till Rhodesia av Margret Thatcher för att förhandla om självständighet för nuvarande Zimbabwe tog han med sig ett rejält lager av sin favoritchampange (Pol Roger, precis som för sin avlägsna släkting Churchill). Mitt i de besvärliga förhandlingarna påstås Soames ha överraskat sina landsmän med att konstatera att en uppgörelse skulle vara nådd inom 30 dagar. På frågan hur han kunde veta det, konstaterade Soames att "jag har bara 20 flaskor kvar" (Källa: Kronstam B-G (1999) Kronstams Vinbok, Stockholm: Bokförlaget DN).

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut, Alexandre Bonnet, Les Riceye, France (art nr på SB: 7555)
Baron-Funeté Galipettes, Baron-Fuenté, À Charly-Sur-Marne, France
André Clouet Grande Réserve Brut, Sanz Clouet, Bouzy, France
Heidsieck & Co Monopole Blue Top Brut, Heidsieck & Co Monopole, Épernay, France (art nr på SB: 7398)

Collina della Vedova Barbera D' Asti Superiore 2003

2008-07-16T13:21:00.000-07:00

Alfiero Boffa och hans söner gör flertalet av sina Barbera från enskilda vingårdar och buteljerar dem under olika etiketter. Allt detta för att vinerna ska ge uttryck för sin "terroir". De gör fyra Cru:s och tre Cuvèer av Barbera. Collina della Vedova är en Cuvèe där druvorna tas från delar av de fyra Cru-vingårdarna: Cua Longa, More, Muntrivè och La Riva och gårdssammansättningen i vinet varierar år från år.

Collina della Vedova har legat mellan 12 till 18 månader på 225 liters franska ekfat, 70 procent från Allier och 30 procent från andra delar av Frankrike. Vinet har en mörkröd färg med en begynnande rödbrun kant. Vinet har en utvecklad och fruktig doft, maraschinokörsbär, vilda hallon och solvarma jordgubbar är det som först möter näsan. Sedan tillkommer en väl avstämd doft av rostad ek, kaffe och lakrits. Efter ett tag i glaset så hittar jag även inslag av svamp, tobak, örter och torkad frukt som katrinplommon. Vinet har en frisk syra med mogna finmaskiga tanniner som är integrerade med alkoholen. Det smakar till att börja med körsbär och hallon, mellanregistret är nyanserat med toner av örter och röda vinbär och eftersmaken är lång, komplex och varm med inslag av kaffe, lakrits, körsbärspraliner och torkad frukt som katrinplommon och jordgubb. Efter två timmar i glaset har en doft av mineral och torkade blommor tillkommit. Ett mycket balanserat vin med en perfekt fatlagring som inte skymmer den underbara röda frukten. Här har Boffa lyckats skapa en, för min smak, perfekt Barbera trots den varma årgången - jag bockar och bugar! Och ja, vinet har många år framför sig.

P.S Vinet är enligt min smak mycket bättre än Cà d' Pian av samma årgång (se mer här).

Collina della Vedova Barbera D' Asti Superiore 2003, Agricola Vigne Uniche di Alfiero Boffa, San Marzano, Olvieto, Italia

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005 & Oinos Montepulciano Colline Teramane 2005

2008-07-12T10:47:00.000-07:00

Montepulciano d' Abbruzzo fick DOC-status 1968, vinerna producerades då huvudsakligen för den inhemska marknaden. Men under 1990-talet och framåt så har lägre skördeuttag och modern teknik gjort dessa viner mycket bättre. De görs i två stilar den ena mer fruktorienterad som inte är fatlagrad och den andra stilen är mer seriös där skördeuttaget har hållits nere och där vinerna har lagrats på ekfat. Viner som med fördel kan lagras några år. Och den enklare varianten är återkommande kelgrisar bland många svenska vinjournalister, både Bengt-Göran Kronstam och Anders Röttorp ger dem ständigt fyndstämpel!

År 2002 blev underregionen Montepulciano d' Abruzzo Colline Teramane välsignad med den högsta kvalitetsklassen i den italienska vinlagstiftningen: Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG). Jag har ett svagt minne av att ha provat Farnese för något år sedan, det är märkligt att vinet inte lämnade något större intryck eftersom Montepulciano tidigare var husets vin. Och jag har noterat att Farnese har rönt uppskattning i vissa vinbloggar (se här). Det är hög tid att återigen stifta bekantskap med dem.

Farnese är gjort på 100 procent Montepulciano och har (sannolikt) legat på fat. Jag har sökt men har inte hittat någon information om detta, både hos importör och producent. Vinet är mörkrött med lite violetta inslag. Doften är rättfram med massor av primärfukt: moreller, björnbär, mogna plommon och lite blåbär. Vidare finner jag toner av örter, tjära - eller vad sägs om Tretorns gummistövlar - och en svag nyans av fat som drar åt choklad. Efter ett tag i glaset tittar även lite tobaksblad fram!

Vinet är fruktigt och medelfylligt med frisk syra och mjuka tanniner som är väl integrerade med alkoholen Vinet har inledningsvis en smak av björnbär och mörka plommon som sedan övergår till mer kärva toner av blåbär, moreller och bittra örter. Eftersmaken är ganska lång och uppvisar en viss komplexitet med drag av mörkchoklad och tobak. Ett mycket bra vin som nog ska drickas nu med tanke på den underbara primärfrukten. Och vinet påminner om en bottilagrad Chianti Classico, med den avgörande skillnaden att syran är lägre än vinet från Toscana.

Oinos är gjort på 100 procent Montepulciano och har lagrats 24 måndar och av dessa 18 månader på 225-liters franska ekfat. Vinet har en mörkröd färg med violett kant. Doften är ung, kraftfull och sammansatt! Det som först möter näsan är en mörkfruktig parad: moreller, plommon och björnbär. Sedan följer tjära, gummi samt tobak och i bakgrunden, långt där nere i glaset, finns det toner av örter, rostad ek och mörk choklad. Doften påminner faktiskt om en enklare Amarone.

Syran är medelhög och tanninerna är tjocka, kärva och småbittra och samsas rätt bra med den relativt höga alkoholen. Vid närmare eftertanke upplever jag att, den första anmärkningen, syran har tvingats ned med en rejäl omgång malolaktisk jäsning som lämnar efter sig en lite bläckig ton åt vinet. Bittra körsbär, mogna plommon och björnbär är de smaker som först träffar en, det övergår sedan till ett mellanregister som har inslag av tjärpastiller, rostad ek och bittra örter. Och här kommer min andra anmärkning, det känns för en sekund som att tugga på en ek planka. Sedan avslutas det hela med en lång eftersmak med inslag av mörk choklad, kaffe och lite torkad frukt. Smaken påminner mig också om Amarone: sötbittert. Min sista och tredje anmärkning är att så fort temperaturen stiger så blir vinet eldigt och tungt! Vi orkar bara dricka halva flaskan. Jag ser dock fram emot hur det smakar efter en längre luftning

Dag två, ett dygn utan kork, så är Oinos mer attraktivt! Det som först möter näsan är blommor, en bukett rosor, sedan framkommer doft av körsbärskompott, katrinplommon och fikon. Sedan en antydan till mognadstoner med tonvikt på mörkchoklad, kaffe, tjära och söt piptobak. Jag gillar doften! Smaken är tredelad: till att börja med så är det moreller och plommonkräm, som övergår till ett mellanregister som börjar med röd citrusfrukt och slutar med chokladbittra tanniner och efter det följer en lång och komplex eftersmak med inslag av torkad frukt och rostade fat. Jag gillar smaken också! Vinet påminner om en enklare Amarone om det dricks direkt när korken åkt ut och med rejäl luftning får tonerna av rosor och tjära tankarna att gå i nordvästlig riktning mot Barolo. Vinet passar de som håller på det "mörka laget" i dagsläget och med lagring passar det nog supportrar till det "röda laget" Jag köper några flaskor och lagrar.

I dagsläget tycker jag att Farnese är mer drickvänligt än Oinos som är lite väl outvecklat men som har en stor potential.

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005, Farnese, Ortona, Abruzzo, Italia (art nr på SB: 2367)
Oinos Montepulciano Colline Teramane 2005, Azienda Vitivinicola San Lorezno, Castelenti, Italia (art nr på SB: 96207)

Roséprovning

2008-07-11T00:37:00.000-07:00

Det är sommar och det hör till att dricka Rosé. Jag måste medge att jag inte dricker det så ofta, kanske beroende på det mediokra utbud som SB uppvisar fast det finns så många godbitar nere i södra Frankrike som inte hittar fram till Sverige. För mig är Rosé framför allt ett användbart matvin. Och jag menar det inte nedlåtande, det är vinets styrka att passa ihop med så många olika rätter - ett bra buffévin helt enkelt! I kväll är det dock ingen Buffé utan en salade Nicoise som får matcha vinerna.

Montes Cherub Rosé 2007 innehåller 100 procent Syrah. Vinet har en intensivt fruktig doft med inslag av jordgubb, hallon och vinbär med inslag av mineral och örter. Smaken är frisk och fruktig med inslag av söta röda bär med en matchande syra och mineralitet som gör att vinet inte upplevs klumpigt. En relativt kraftfull matrosé.

Mulderbosch Rosé 2007 är gjort på 100 procent Cabernet Sauvignon. Det doftar inledningsvis svartvinbärsblad sedan tillkommer söta röda bär som hallon och jordgubb, det finns även lite örter i bakgrunden. Syran i vinet är medelhög vilket förtar fräschören lite då vinet har en så pass sötfruktig nästan saftig smak. Detta vin bör drickas välkylt för att inte upplevas för klumpigt.

Valle reale Rosé 2007 (ej på bild) innehåller 100 procent Montepulciano. Vinet har en mer återhållen doft än det föregående vinerna. Ner med näsan i glaset igen för att känna efter närmare, det finns toner av jord, röda vinbär, surkörsbär och lingon där i bakgrunden. Vinet är fräscht med smak av lite bittra och röda bär som matchar syran. Ett enkelt och lätt Rosévin till olika antipasta!

Chateau Bonnet Rosé 2007 är en blandning av 40 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot och 20 procent Cabernet Franc. Vinet inleder med en angenäm och rättfram doft av vinbär och mogna hallon med toner av gräs och örter. Vinet har en fräsch syra och smaken har inslag av hallon, örter och lite mineral där i bakgrunden. En medelkraftig matrosé.

Erraziuz Rosé 2007 (ej på bild) innehåller 95 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Malbec. Vinet har en ung och rejäl fruktig doft av mogna jordgubbar och hallon med inslag av örter och kryddor. Smaken är fyllig och fruktig med söta röda bär, med inslag av rök och kryddor som drar åt svartpeppar. Om jag blundar så kan jag ta det för en enklare Beaujolais. Välkylt så är det hyfsat fräscht att dricka, men så fort temperaturen stiger blir det för kraftfullt och en doft av nagellack framkommer. Här talar vi om en kraftfull matrosé.

De viner som föll oss smaken var Mont Cherub och Chateu Bonnet, båda hade en blandning av fräschör, frukt och komplexitet som gör att de är mer drickvänliga än de andra. Erraziuz och Mulderbosch var lite väl sötfruktiga och Valle Reale var lite endimensionell. Men vid närmare eftertanke vill jag lyfta fram Mulderbosch på en tredje plats, den var rätt aromatisk med sina toner av svartvinbärsblad - jag är svag för denna arom! Ja, vad drar vi för lärdom av denna provning? För oss handlar Rosévin om drickbarhet och fräschör. För mycket sötfrukt, låg syra och alkoholhetta förtar deras själ!

Montes Cherub Syrah 2007, Montes, Colchagua, Chile (nr 99322)

Mulderbosch Rosé 2007, Mulderbosch Vineyards, Stellenbosch, Sydafrika (nr 6077)

Valle Reale Vigne Nuove Cerasuolo, Valle Reale, Muntepolciano d' Abruzzo, Italien (nr 2242)

Château Bonnet Merlot Cabernet Franc 2007, André Lurton, Bordeaux, Frankrike (nr 3181)

Errazuriz Cabernet Sauvignon Rosé, Viña Errázuriz, Valle Central, Chile (nr 2970)

Druvkurs med Munskänkarna: Genrep inför druvprov

2008-06-18T03:30:00.000-07:00

Kvällens träff är ett genrep inför kommande prov. Det är hög tid för deltagarna att efter åtta träffar inklusive denna stoppa näsan i glaset och finna sex druvtypiska viner. Vi börjar med en kort repetition. Savignon Blanc: "kattpiss på en krusbärsbuske", svartvinbärsblad, nässlor och grön sparris. Chardonnay: citrus, gult äpple, mineral och burkmajs, popcorn och brynt smör (om det är fatlagrat). Riesling: gröna äpplen, citrus, persika, aprikos, mineral, blommor och petrolium (i mognare viner). Cabernet Sauvignon: svarta vinbär, körsbär, plommon, ceder och stall. Pinot Noir: Hallon, jordgubb, vanilj, animaliska toner. Syrah: björnbär, svarta vinbär, hallon, viol och kryddor. Det är vanligt att blanda ihop ung Reisling med oekad Chardonnay, vidare så brukar Cabernet Sauvignon och Syrah vara förväxlingsbara. Det är många äldre munskänkare som ser tillbaka på en svunnen tid då Cabernet smakade Cabernet och då Syrah smakade Syrah. Nuförtiden flyter allt ihop med förhoppning om att fånga "marginalkonsumenten". För att låna ett begrepp från den politiska arenan så ägnar sig många producenter åt triangulering! Nog om detta. Det är dags att starta genrepet.

I glas nummer 1 har vi ett ljusgult vin med lite grönskimmer. Det doftar svartvinbärsblad, fläder, krusbär, kiwi och en liten ton av citrus som drar åt lime. Vinet har en relativt frisk syra och en smak som har tydliga drag av kiwi men det finns även inslag av krusbär, fläder och lime med en eftersmak som har ton av svartvinbärsblad. Ett druvtypiskt vin som doftar mer än det smakar och med ett lite tunnt avslut. Vi har en Saunignon blanc från Nya Zeeland i glaset:

Stoneleigh Sauvignon Blanc 2007, Stoneleigh Vineyards, Marlborough, Nya Zeeland (nr 6311)

I glas nummer 2 är vinet ljust gyllengult. Inledningsvis har vinet en rättfram doft av ek, mineral och citrus. Efter ett tag i glaset blir doften mer nyanserad och toner av gula äpplen, blodapleson, bivax och nötter tillkommer. Vinet har en frisk syra med lite eldiga toner. Det smakar gula äpplen, citrus, mineral, smör med en eftersmak som har drag av kryddor, rostad ek och blodapelsin. Sammantaget ett balanserat vin med en relativt kraftfull inledning som övergår till ett nyanserat mellanregister med ett långt småkomplext avslut. En ekad Chardonay:

Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc 2006, Louis Jadot, Bourgogne, Frankrike (nr 5798)

Glas nummer 3 har en färg som är ljusgul med lite skimmrande inslag. Vinet har en nyanserad doft med inslag av mineral och blommor inledningsvis, sedan framkommer toner av gröna äpplen, grape, bivax med en svag doft av petrolium i bakgrunden. Vinet är medelfylligt med en frisk syra med inslag av gröna äpplen och citrus med en eftersmak som har drag av grape, bivax och honung. Sammantaget ett ungt vin som uppvisar bra balans och har typiska drag av torr Riesling:

Trimbach Riesling 2005, Trimbach, Alsace, Frankrike (nr 2639)

Vin nummer 4 har en mörkröd färg med blå kanter. Vinet har en rejäl doft med inslag av svarta vinbär, körsbär, plommon, choklad och vanilj med en ton av nagellack som klingar av efter ett tag i glaset. Syran i vinet är frisk och tanninerna är fortfarande unga och sträva. Smaken har drag av svartvinbärs(sylt), plommon, kaffe och vanilj. Vinet är lite obalanserat, det har mer doft än smak, mittpartiet är något tunnt och avlsutet är lite endimensionellt. Det kan tänkas av vinet blir bättre om det får ligga till sig ett tag i källaren. Den syltiga svartvinbärsfrukten pekar på en Cabernet från nya världen:

Echeverria Reserva Cabernet Sauvignon 2005, Viña Echeverria, Molina, Chile (nr 16566)

Vin nummer 5 är ljusröd med lite violetta kanter. Vinet har en diskret doft med inslag av jordgubb, hallon och bittra örter och det finns även vissa animaliska och örtiga toner i bakgrunden. Vinet har en ung och frisk syra och mjuka tanniner. Smaken har drag av lingon och tranbär inledningsvis med en eftersmak som har inslag av hallon, jordgubbar och örter. Sammantaget ett ungt vin med lite tunn mitt och hyggligt avlslut. En bra generisk Bourgogne:

Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge, 2006, Louis Jadot, Bourgogne, Frankrike (nr 5283)

Vin nummer 6 har en mörkröd färg med violett kant. Vinet har inledningsvis en intensiv och nyanserad doft med inslag av rök, charkuterier, blommor och bittra örter som malört, lakrtitsrot och lagerblad. Sedan tillkommer en doft av björnbär, svarta vinbär och vildhallon meden fatkaraktär som bidrar med kaffe och vanilj. Vinet har en medelhög syra och sandiga tanniner som är väl integrerade med alkoholen. Det smakar björnbär, svarta vinbär och vildhallon till att börja med som klingar av i en lång och komplex eftersmak med betoning på bittra örter, viol och fat. Sammantaget ett mycket bra och utvecklat vin som uppvisar en bra balans mellan syra och frukt och som är urspyngtypisk både vad gäller druva och appelation:

Crozes-Hermitage Les Launes 2005, Delas, Crozes-Hermitage, Rôhne, Frankrike (nr 2800)

En del av deltagarna tyckte att genrepet var svårt. Det var som jag påpekade ovan: Riesling och Chardonay samt Cabernet Sauvignon och Syrah blandades ihop. Dagen efter hade vi prov. Jag var fräck och hade precis samma viner som i genrepet och de var även i samma ordning. Det var få som trodde att det skulle vara så pass lätt! Vinprovning handlar mycket om förväntningar, vad man tror finns i glaset. Utfallet blev att några får göra om det till hösten. Men alla klarade det teoretiska provet - grattis!

P.S Om det är någon som undrar hur det kan komma sig att jag alltid kommer fram till vilken druva som finns i glaset så finns det en enkel förklaring - jag väljer vinerna!

Rosso di Valtellina Villa Bianzone 2004

2008-06-18T00:37:00.000-07:00

I ett tidigare inlägg efterlyste jag viner från mindre kända områden och appelationer. Så när de dyker upp på SB så är det bara att köpa några flaskor. Detta vin fick jag nys om via Finare Vinare - tack! När Nebbiolo odlas i Valtellina går druvan under namnet Chiavennasca och de viner jag har provat från detta område har varit bra, fram för allt det ständiga fyndet på SB: Le Tense Sassella. Jag har även druckit Nebbiolo (Picoutener) från Val d' Aosta och dessa viner har också varit bra. Höghöjdsnebbiolo tenderar att bli mer rödfruktigt och örtigt än storebror från Piemonte. Vinerna påminner lite om Bourgogne men med den avgörande skillnaden att de är mer tanninrika.

Villa Biazone har en ljusröd färg. Doften är intensivt rödfruktig med av inslag av hallon, körsbär och nypon. Det finns även toner torkad frukt, rosor och tjära. Vinet har rejäl frisk syra och sandiga tanniner som är integrerade med alkoholen. Det smakar röda bär och nypon med inslag av torkad frukt och örter i eftersmaken. Ett mycket bra vin med ett nyanserat mellanregister och långt avslut. Det som slår mig är att vinet har så pass mycket smak trots den ljusa färgen och den låga alkoholhalten som är endast 12 procent. Det är nog inte ett vin som charmar alla men det passar mig eftersom jag uppskattar matviner med frisk syra och låg alkohol. Perfekt partner till kycklingragu med polenta.

Druvkurs med Munskänkarna: Pinot Noir

2008-06-16T02:38:00.000-07:00

För några år sedan skulle alla dricka Pinot Noir! Denna utläggning bidrog säkerligen: "...Pinot needs constant care and attention...only the most patient and nuturing of grovers can do it...". Sidewayseffekten har klingat av men Pinot fortsätter att fascinera vinentusiaster världen över och har alltid gjort det. Men det är inte den första druva man ger sig i kast med eftersom bra Pinot är dyr och svår att få tag på. Många har också dåliga erfarenheter at Pinot: tunn, snipig, lingonsyrlig är några av de omdömen som ofta fälls. Och jag håller med om dessa omdömen, druvan kan ge viner med de nämnda egenskaperna. Men den kan också ge helt fantastiska viner! Något schablonartat kan följande sägas om Pinot Noir. Det är en relativt stor druva med tunnt skal som ger viner med rejäl syra, mjuka taniner och hallon- och jordgubbsfrukt som ung och som gammal ger den ifrån sig mer subtila dofter än något annat vin. Den trivs som bäst i Bourgogne rent allmänt och i synnerhet i Côte d'Or. Den ger även bra viner i USA och Nya Zeeland. Det är svår druva att odla och de flesta producenter ser det som ett gesällprov att ge sig i kast med att göra viner på Pinot Noir. Lyckas man med denna druva är kvalietsstämpeln nära till hands. Jag har även lagt in två förväxlingsbara druvor: Gamay och Tempranillo. Låt oss ge oss i kast med provningen.

Vin nummer 1 har en ljusröd färg med violett kant. Doften är relativt komplex och har toner av röda bär som hallon och lingon med inslag av körsbär och örter. Vidare finns det en doft av jord och nagellack som klingar av efter ett tag i glaset. Vinet har en frisk syra och mjuka tanniner. Smaken har drag av röda bär som hallon och lingon med örtiga inslag. Hade jag inte vetat om det så hade jag nog gissat på en generisk Bourgogne. Men i glaset har vi en Beaujolais:

Moulin à Vent, Beaujolais 2005, Vignerons du Beaujolais, Bourgogne, Frankrike (nr 98440)

Vin nummer 2 har en ljusröd färg. Det doftar hallon, körsbär, tranbär med inslag av örter som drar åt fänkål och lagerblad. Vinet har en ung och frisk syra och mjuka tanniner. Smaken har inslag av hallon, tranbär, lingon och örter med toner av röda bär i eftersmaken. Sammantaget ett relativt balanserat ungt vin med medelhög syra och något tunn mitt och kort avslut. En basbourgogne:

Couvent des Jacobins, Bourgogne Rouge 2006, Louis Jadot, Bourgogne, Frankrike (nr 5283)

Vin nummer 3 har en ljusröd färg med en smått rödbrun mitt. Intitialt doftar det rostad ek, vanilj och kola. Sedan framträder en doft av solvarma jordgubbar och vildhallon, det finns även inslag av blommor, tryffel och körsbärslikör. Syran i vinet är fortfarande frisk och ungdomlig med tanniner som är mjuka och integrerade med alkoholen. Det smakar rostad ek och vanilj till att börja med som övergår till toner av jordgubb och hallon med en eftersmak som har drag av svamp, örter och fat. Ett ungt inte helt balanserat vin med ett fruktigt mellanregister och komplext avslut, det återstår för eken att integreras med frukten. Det är bara att vänta några år. I glaset har vi en hygglig Premier Cru Bourgogne:

Beaune du Château, Bourgogne Premier Cru 2005, Bouchard Père & Fils, Bourgogne, Frankrike (nr 5411)

Vin nummer 4 har en ljusröd färg. En animalisk doft är det första som kommer ur glaset, sedan tillkommer toner av rostad ek och kaffe. Frukten går ett det röda och syltiga hållet med inslag av hallon, jordgubb och tranbär med lite örter i finishen. Syran i vinet är något låg och tanninerna är mjuka med eldiga inslag. Sammantaget ett klumpigt och obalanserat vin eftersom syran är för låg för att stå emot frukt och fat. En Pinot från Nya världen:

Stoneleigh Pinot Noir 2007, Marlborough, Stoneleigh Vineyards, Nya Zeeland (nr 16394)

Vin nummer 5 är ljusröd till färgen. Det doftar ek, vanilj och kola och frukten har inslag av hallon(sylt), jordgubb. Vinet har en relativt låg syra och lite ekbittra tanniner som försöker samsas med de lite eldiga tonerna från alkohlen. Det smakar fat, vanilj och en syltmix av jordgubb och hallon. Sammantaget ett lite klumpigt vin med kort mitt och endimensionellt avslut. En USA Pinot:

Irony Pinot Noir 2005, Russian River Valley, Life Stranges Twists Wine Co, California, USA (nr 6694)

Vin nummer 6 har en mörkt rubinröd färg. Vanilj, krondill, hallon, körsbär och katrinplommon är det första som möter näsan, därefter tillkommer en doft av kryddor och läder. Tanninerna är mjuka och integrerade med alkoholen och syran är medelhög. Det smakar hallon och jordgubb med en eftersmak som har drag av torkad frukt och vanilj. Sammantaget ett moget och balanserat vin med ett något tunnt mellanregister och ett relativt komplext avslut. En typisk Rioja:

Marqués de Riscal, Rioja Reserva 2003, Marqués de Riscal, Rioja, Spanien (nr 2573)

De flesta viner var typiska. En anmärkning är att Pinon från nya världen var lite väl klumpiga i sin framtoning. Man måste nog gå upp några prisklasser för att de ska vara bra. De viner som var mest druvtypiska var: Covent de Jacobins, Baune de Château och Marqués de Riscal. Några av deltagarna tyckte att Beaujolain var mycket bra!

Chateau Bibian Cru Bourgeois 2005

2008-06-03T01:41:00.000-07:00

Jag sitter med Decanters marsnummer framför mig och gottar mig åt den genomgång de har gjort av Bordeaux Cru Bourgeois 2005, men är samtidigt medveten om att av de 156 viner de har provat finns endast 2 stycken på SB och båda är tillfälliga nyheter. Den ena av dessa viner är Chateau Bibian (Higly recommended) och den andra är Chateau Cissac (Fair). Och i ordinarie sortimentet finns endast en från 2005: Chateau Hurtin-Ducasse (ej provad i Decanter). Att så få Cru Bourgeois finns på SB är inget annat än en skandal, som inte blir mindre skandalös av att 2005 är en toppårgång i Bordeaux. Det borde gå ut en order till alla inköpare på SB: "köp allt ni kommer över av 2005 Cru Bourgeois", innan resten av marknaden har köpt upp dem. Hade vi inte haft försäljningsmonopol i Sverige hade vi haft fler att välja mellan. Att inte fler av dessa viner finns tillgängliga på SB är att betrakta som ett handels- och kulturembargo mot vinbönderna i Bordeaux från monopolets sida. Det är helt enkelt en stor fransk kulturskatt som går oss svenskar förlorad!

Chateau Bibian har en mörkröd färg med violetta kanter. Ur glaset kommer en intensiv doft av mörk merlotfrukt som svarta vinbär och plommon, vidare finns det inslag av örter, mocca och smörkola. Vinet har en ung och frisk syra och rejäla tanniner som dock är tillgängliga trots vinets ungdom. Smaken är mörkfruktig med inslag av örter och fat. Ett mycket ungt och gott Bordeaux som bör ligga till sig några år i källaren. Jag vill ha mer av dessa viner på SB!!!

Druvkurs med Munskänkarna: Syrah/Shiraz

2008-05-05T04:57:00.001-07:00

Det finns flera legender om hur Syrah hamnade i Rhônedalen. En berättar att de första stockarna på Hermitagekullen blev planterade av St. Patrick under hans vandring till Lérinklostret. I en annan berättelse var det korsfararen Gaspard de Stèrimberg som förde med sig druvan till Rhônedalen. Eller kommer druvan rent av från Persien och fått namn av staden Shiraz? Ingen av dessa legender verkar vara sanna, de senaste rönen är att Syrah helt enkelt uppstod i norra Rhône och har blivit kvar där! Turligt nog för romantikerna har den åtminstone fått ett av sina namn efter staden Shiraz - som druvan oftast heter i Nya världen. När det gäller hur Shiraz hamnade i Australien är myten mindre spännade, den kom dit i början av 1800-talet med skotten James Busby, vinodlingens fader "down under", som hade med sig över 400 vindruvssticklingar från Europa.

Enligt grundkurs A i vinkunskap så är Syrah/Shiraz i likhet med Cabernet Sauvignon en liten druva med tjockt skal som ger sträva och syrarika viner. Till skillnad från Cabernet så har Syrah/Shiraz en lägre toleranströskel både när det gäller för mycket och för lite hetta och den trivs bäst på väldränerade jordar, sammantaget innebär detta att den inte odlas på lika många ställen världen över som Cabernet Sauvignon. Syrah blir allra bäst i Rhôndalen och Shiraz når sin fulla potential i några dalar i Australien som Barossa Valley. Syrah från norra Rhônedalen ger strama och syrarika viner med typiskt mineraligt rökiga och örtkryddiga aromer. Medan Shiraz från Australien, till följd av klimatet, ger viner som är mer mjuka och sötfruktiga. De två namnen på druvan speglar viken typ av vinfilosofi producenterna har: kallas druvan Syrah är det den strama stilen som framhävs och kallas den för Shiraz åsyftas den söta och fruktiga stilen. Hur hittar man rätt i denna snårskog? Det är bara att följa etiketterna på flaskorna: står det inte Shiraz på flaskan så är det oftast Syrah i den.

Syrah har, även i unga år, ett mycket brett doftregister för att vara ett rödvin. Dofterna går från exotiska blommor över till rök, mörka och röda bär som björnbär och hallon medan äldre viner utvecklar en doft av vilt, läder och tobak. Shiraz från Australien har en fylligare och yppigare smak med inslag av söt frukt som körsbär och cassis. Typiskt är också chokladtoner och ofta inslag av örter som Eukalyptus och Mynta samt aromer av vanilj från de rostade faten. Med stigande ålder får vinerna inslag av lakrits och katrinplommon.

Vinerna från de olika appelationerna i norra Rhône skiljer sig åt till sin karaktär: Côte-rôtie är aromatisk och blommig med rostade toner från faten, Hermitage är ofta mer minrealrik med toner av svarta vinbär, Cornas är mörkare både till färg och frukt och Crozes-Hermitage samt Saint-Joseph är lättare och mindre komplexa än de övriga.

Dessa ovan nämnda doft- och smakkartor ska tas med en viss nypa salt. Allt vinprovande är mer eller mindre subjektivt och våra förmågor att associera varierar med personlig erfarenhet och smakminnen. Det blir inte lättare av att många viner får en allt mer likriktad smak till följd av att medvetna producenter konsulterar vinmakare med likartade filosofier med förhoppning om bra recensioner av meriterade vinjournalister.

För att göra kurstillfället lite svårare lades även två "dark horses" in i provnigen: Chianti Classico och Barolo. Båda görs på druvor - Sangiovese respektive Nebbiolo - som i likhet med Syrah har rejält med syra och tannin. Nu går vi från teorin till praktiken!

Vin nummer 1: Färgen är mörkt rubinröd. Doften är ungdomlig och animalisk med inslag av moreller, skogsbär, viol, örter, mineral och rostade fat. Vinet har en rejäl syra med unga kraftiga tanniner. Smaken har inslag av sura körsbär, svarta vinbär, blåbär samt piptobak och kaffe från faten. Det hela övergår sedan i ett avslut med drag av kallt te. Vinet är ungt och i dagsläget skymmer eken frukten något, men det kommer sannolikt att bli mer balanserat med några år i källaren. Med tanke på violer i doften och toner av kallt te i eftersmaken så borde det vara en Chianti Classico:

Rocca Guicciarda Riserva 2005, Barone Ricasoli, Chianti Classcio, Toscana, Italien (art nr 2723)

Vin nummer 2: Färgen är mörkröd med lite violetta toner. Ur glaset kommer en doft av rökta charkuterier, blommor, vitpeppar och björnbär samt toner av svarta vinbär och hallon. Fatkaraktärern är diskret och bidrar med lite rostade toner av kaffe. Vinet har en rejäl syra och en tanninstruktur som har börjat integras med alkoholen. Smaken har inslag av skogsbär där björnbären sticker ut, vidare finns det toner av viol, ek och vanilj samt en bitter eftersmak som påminner om färska lagerblad. En av deltagarna tycker att det doftar snus om vinet och vid en närmare eftertanke så finns det inslag av General. Tack för den! Sammantaget ett mycket kraftfullt ursprungstypiskt vin där den strama örtiga karaktären skymmer frukten något i dagsläget. I glaset har vi en en Syrah från Crozes-Hermitage:

Les Launes 2005, Delas, Crozes-Hermitage, Rhône, Frankrike (ar nr 2800)

Vin nummer 3: Färgen är mörkröd med lite ljusare kanter. Doften är tillknäppt till att börja med. Efter ett tag framkommer toner av ek och vita blommor och i bakgrunden kan mörka och röda bär skönjas som blåbär, svarta vinbär och hallon. Vinet har en stram syra med tanniner som forfarande är lite unga och vresiga samt ett mellanregister som är lite vattnigt. Smaken har aromatiska inslag av blommor, frukten drar åt svarta vinbär och omogna hallon och det hela avlsutas med en ganska lång ekbittter och örtig eftersmak där lite vaniljtoner tittar fram. I dagsläget skymmer faten och tanninerna frukten som ger vinet ett lite stumt och obalanserat intryck. Vinet bör lagras och det blev mycket riktigt bättre efter en timme i glaset då mer rödfrukt tittade fram! De grönaromatiska och ekiga inslagen gör att gissningen går i riktning mot Côte-Rôtie:

Les Jumelles 2005, Paul Jaboulet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike (art nr 99113)

Vin nummer 4: Vinet har en mörkröd färg med violetta kanter. Vinet doftar sötfruktigt med inslag av svarta vinbär, björnbär och körsbär. Vidare finns det lite rök, laktrits och rostat fat med inslag av vanilj. Syran är frisk och tanninerna är mjuka och någolunda integrerade med alkoholen. Smaken är plommonfruktigt med inslag av bär som svarta vinbär och körsbär och eftersmaken lämnar efter sig lite örter och vanilj. Sammantaget ett vin med en kraftfull attack inledningsvis som sedan övergår till ett något tunnt, och grönt, mellanregister samt med ett något endimensionellt avslut. I glaset har vi en Shiraz från Australien:

Thomas Hyland Shiraz 2005, Penfolds, South Australia, Australien (art nr 6301)

Vin nummer 5: Vinet har en mörkröd färg med brunröda inslag. Ur glaset kommer en intensiv och komplex doft av rosor, tjära, körsbär, katrinplommon och tryffel. Där faten bidrar med kolonialkryddar, vanilj och choklad och i bakgrunden finns en ton av romrussin. Vinet har rejält med syra och rikligt med sandiga tanniner som gifter sig bra med alkoholen. Smaken har inslag av katrinplommon och körsbär, vidare finns det inslag av tryffel och tjärpastiller och en eftersmak som har toner av kryddor och mörk choklad. Ett mycket bra vin med matkrävande syror - som dock balanseras av en intensiv frukt och fatkarkatär - som har börjat uppvisa en viss mognad. Jag faller pladask för denna Barolo:

La Serra 2003, Gianni Voerzio , Barolo, La Morra, Piemonte, Italien (nr 98201)

En bra provning som dock upplevdes som svår! Vilket inte är konstigt då vinerna påminner om varandra. Alla hade mycket syra och rejäla tanniner, förutom Shirazen som också var lättast att identifiera. Barolon var det också många som prickade in, det var det mest mogna vinet som uppvisade de mest komplexa smakerna och dofterna. Besvikelsen var Côte-Rôtie som i dagsläget var lite väl ung och stram. Chiantin var något ung och rustik för att vara lätt att identifiera, den påminnde om de övriga eftersom den var ganska animalisk. Det mest druvtypiska vinet var i mitt tycke Les Launes: en Crozes-Hermitage som på ett bra sätt sammanfattar vad appelationen har att erbjuda.

Cà di Pian, Barbera d' Asti 2003

2008-05-05T04:55:00.001-07:00

När jag smakade det här vinet första gången för två år sedan var jag i extas. Nu när jag dricker det igen så är jag inte lika imponerad. Möjligen berodde första intrycket på att jag då var inne i en Barberaperiod. Det är inget fel på ambitionsnivån hos bröderna Rivetti som håller i rodret på La Spinetta: ny ek, grönskörd, handplockade druvor, modern produktionsanläggning. Allt detta borgar för kvalité och deras viner har med rätta förtjänat den kultstatus de fått! Men nu tycker jag att detta vin är, något schablonartat uttryckt, för kraftigt till mat och för koncentrerat för att drickas för sig själv. Det passar bättre till ost eller som "kontemplationsvin". Juryn har redan fällt utslaget - hur var då vinet?

Cà di Pian har en mörkt rubinröd färg. Doften är kraftfull med koncentrerad fat och frukt inledingsvis. Efter ett tag i karaffen blir doften mer nyanserad och jag finner mörk frukt som moreller och plommon, vidare finns det inslag av torkad frukt och Maraschinolikör och faten bidrar med kaffe, mandelmassa och mörk choklad. Det finns även begynnande mognadstoner som läder, kolonialkryddor och torkade blommor. Vinet är fylligt med en syra som uppvisar en viss mognad och tanniner som har börjat integreras med alkoholen. Smaken har till att börja med en ton av bitter frukt som moreller och övergår sedan till katrinplommon vilket ger en sötsur karaktär i mellanregistret och det hela avslutas med en lång eftersmak packad med körsbärspraliner. Jag finner doften något mer spännande än smaken som är något för fatpräglad. En gissning är att faten kommer integreras med frukten på sikt.

Slutplädering: att Giorgio Rivetti tillsammans med de andra bröderna har lyckats skapa ett så pass balanserat vin trots den svåra årgången inger respekt. Jag skulle dock vilja prova ett vin gjort på deras druvmaterial som legat på äldre fat så att Barberas primärfrukt skulle lyftas fram mer! Men, det är bara att medge, denna typ av vin får mig ändå att dra på smilbanden när jag känner för att vara hedonistisk! P.S vinet passade bättre till en bit Grana än till maten!

Marques de Riscal Reserva 2001

2008-04-27T08:06:00.000-07:00

Min första riktiga bekantskap med vin var under slutet av 1980-talet då jag arbetade som bartender och hotellet jag arbetade på skulle utbilda oss drinkblandare till "semisommelierer", så att vi inte rekommenderade vilket rödtjut som helst till gästerna. Under denna tid var det mest drinkar, öl och på sin höjd ett glas malt som korsade min väg. Vin, ja visst, till mat någon gång då och då som inte lämnade några större intryck på mig. Nåväl, jag släpade mig en söndag eftermiddag till en av hotellets restauranger och uppvisade ett måttligt intresse den första halvtimmen medan vår hovmästare gick igenom appelationer och druvor. Det var förts när vi fick stoppa näsan i det första glaset som jag reagerade. Vilken doft!, vad är detta för något? - en Cabernet Sauvignon från Simi Valley 1980 (var det visst). Jag kan forfarande förnimma doften av stall, läder och blyertspenna. Jag var som förbytt, kan vin dofta och smaka så här! Ner med näsan i nästa glas, vanilj, torkad frukt och exotiska kryddor, vilka dofter jag var halt tagen. Vad var det i glaset? - en Rioja, och om jag inte missminner mig, Cerro Anon, Gran Reserva 1978. Dagen därpå rusade jag till SB och köpte de flaskor som fanns kvar av dessa viner. Sedan var jag fast! Under 1990-talet blev det till följd av mina första intryck mycket Rioja och Cabernet från USA. Men numera så köper jag nästan aldrig amerikanska viner och endast då och då spanska. Nu har jag dock blivit sugen på prova en gammal trotjänare.

Marques de Riscal innehåller 90 procent Tempranillo och 10 procent av vardera Graciano och Mazuelo. Vinet har tillbringat två år på amerikansk ek. Färgen är ljusröd med tegelkant. Doften är elegant och mogen med inslag av hallon, jordgubb, körsbär, kryddor och familj Elegant smak med mjuka tanniner, markerade syror och en lite eldig ton från alkoholen. Frukten har inslag av röda bär med betoning på hallon och jordgubb, faten bidrar med vanilj och kolonialkryddor. En traditionell Rioja som uppvisar en bra balans mellan frukt och fat. De röda bären och de härliga syrorna ger jag tummen upp för!

Chablis Domaine de la Boissonneuse 2006 och Chateau Poujeaux Cru Bourgeois Exceptionnel 2002

2008-04-27T08:00:00.000-07:00

Det kan inte vara lätt att vara son till en framgångsrik far. Ska man bryta med traditionen och gå sin egen väg eller ska man trampa på i välkända fotspår. Julien Brocard är son till Jean-Marc Brocard, producent av klassiska Chabliviner. I det här fallet går sonen i faderns fotspår, men han har dock utvecklat en egen nisch - biodynamisk vinodling. Från år 2000 är hans viner helt och hållet odlade biodynamiskt.

Vi dricker Chablis Domine de la Boissonneuse som aperitif före maten. Färgen är ljust gröngul. Ur glaset kommer en doft av rök, mineral, mogna gröna äpplen, grape och vita blommor. Det finns en annan doft där i bakgrunden som jag känner igen men inte kan sätta namn på, efter ett tag faller poletten ner: fänkålsvippor. Smaken är elegant med relativt frisk syra som integreras med alkoholen i en harmonisk något smörig (mjuk) helhet och eftersmaken är lång och mineralbetonad. Frukten i vinet har toner av äpplen och bitter citrusfrukt. En ursprungstypisk Chablis från en något svår årgång. Sammantaget upplever jag att syran i vinet är något låg för min smak och frukten är något okoncentrerad. De fåtal Chablis jag har druckit från 2006 har uppvisat en något låg syra enligt min mening (se här och här)

2002 år inte känd för att vara någon toppårgång i Bordeaux och bleknar i jämförelse med det uppskrivna året 2005, snarare handlar det här om traditionella Bordeauxviner som uppvisar en tidig drickbarhet och som har mer stram elegans än kraft - om man ska tro vinjournalisterna. Jag har länge sneglat på mina 2002:or och med en viss korkskruvsångest i bakhuvudet funderat på när det är dags för ett smakprov. Nu har de legat sex år på korken och det är dags att prova.

Chateau Poujeaux Cru Bourgeois Exceptionnel 2002 ligger i kommunen Moulis-en-Médoc. Vinet innehåller 50 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot och 5 procent vardera av Cabernet Frank och Petit Verdot och har legat 12 månader på små ekfat varav hälften nya. Vinet har en mörkröd färg med lite rödbruna inslag. Till att börja med doftar det svarta vinbär, körsbär, mörka plommon, tallskog och fat som bidrar med mandelmassa och kaffe. Vinet har frisk syra och medelhöga tanniner som är integrerade med alkoholen. Smaken har en kraftfull och koncentrerad fruktighet med betoning på mogna svarta vinbär, körsbär och plommon, jag finner även smak av pinje och en örtighet som för tankarna till lakritsrot och fatkaraktären är diskret med betoning på kaffe. Efter ett tag i glaset så ändras doften något, frukten blir lite bittrare och aromer av gräs, lagerblad, köttbuljong och ceder framkommer. Syran blir även mer påtaglig och mellanregistret uppvisar lite gröna toner och det hela avslutas med malörtsbittra tanniner. Vinet är inte lika balanserat som till att börja med. Ytterligare nyanser har framkommit efter två timmar i glaset: lagerblad, blommor och en söt doft av tobak. Vi sparar knappt hälften av vinet till dagen därpå utan kork på flaskan för att se hur vinet utvecklas med rejäl luftning.

Dag två doftar vinet än mer koncentrerad frukt med betoning på cassis, björnbär med inslag av söta körsbör och katrinplommon och fatkaraktären har blivit lite rundare i tonen och går mot mörk choklad och creme-caramel. Vinet uppvisar även begynnande mognadstoner av undervegitation, svamp och rosor. Vi smakar på vinet och förvätningarna är på topp! Det börjar med en rejäl attack sedan följer ett lite tunnare mellanregister som sedan övergår i ett långt avslut. Smaken uppvisar mogen frukt med inslag av svartvinbär(slikör) och björnbär och liten bitterhet som för tankarna till moreller, det finns även inslag av kaffe och lakritsrot och eftersmaken är lång med tanniner som är chokladbittra med toner av torkad frukt i bakgrunden. På det hela taget är det ett mycket kraftfullt och fruktorienterat vin som är relativt balanserat och som befinner sig i den yngre medelåldern och som definitivt vinner på att lagras flera år till, den enda anmärkningen jag har är det något tunna mellanregistret som drar ner helheten något - annars hade det varit i det närmaste full pott!

Ca' Rugate Monte Fiorentine Soave Classico 2006, Rocca Guicciarda Chianti Classico 2003 och Condado de Haza Ribero del Duero 2003

2008-04-19T00:20:00.000-07:00

Ca' Rugate innehåller 100 procent Garganega. Vinet har en gyllengul färg. Det doftar citrus, annanas, rök, örter och tomatkvist (tack för den liknelsen Finare Vinare). Smaken är fruktig med tydliga inslag av grape och annanas, vidare finns det örter och mineral i eftersmaken. Vinet har en rejäl och aptitretande syra och uppvisar en lång och nyanserad eftersmak. Tre år på raken har det fått tre glas i Gambero Rosso! Enligt min mening det bästa vita vinet under hundralappen på SB.

Condado de Haza är gjord på 100 procent Tinto Fino (Tempranillo). Färgen är mörkröd med lite begynnande brun kant. Från början doftar det söt rödfrukt som körsbär och jordgubb. Sedan framkommer doften av fat: läder, tobak, mörk choklad och vanilj. I bakgrunden finns det lite blommor och örter. Det smakar solvarma jordgubbar, plommon med ett inslag av körsbärslikör och faten bidrar med tobak, choklad och vanilj. Senare på kvällen tittar även en doft och smak fram av torkad frukt som katrinplommon och fikon; och den initiala örtigheten har minskat till förmån för kolonialkryddor. Syran i vinet har börjat mogna och tanninerna är väl integrerad med alkoholen. Vinet har en lång eftersmak med ett avslut som är lite dammigt och jordigt som för tankarna till "terracotta" - något som jag finner i en del spanska viner.

Rocca Guicciarda är gjort på 100 procent Sangiovese. Vinet är mörkt rubinrött med begynnande brun kant. Det doftar körsbär, plommon med inslag av mörka bär som björnbär. Vidare doftar det viol, lagerblad, brödkryddor, choklad och vanilj. Det smakar bittra körsbär, plommon med inslag av mörka bär. Det finns även inslag av örter och brödkryddor. Fatkaraktären drar år vanilj, choklad och kaffe. Syran i vinet är fortfarande vital och tanninerna har börjat mjukna. Vinet uppvisar en bra balans trots den besvärliga årgången. Efter ett tag i glaset framkommer mer örter som lagerblad och rosmarin. Vi sparar en skvätt till dagen därpå för att se hur vinet utvecklas (knappt en halvflaska med korken på). Dag två så framkommer rök, mineral, körsbärspraliner och Sangiovesestall. Ett fall framåt och vis av erfarenheten så kan de återstående flaskorna få en rejäl luftning innan de dricks

Alla viner äger sin egen charm. Mina vänner gör tummen upp för Condado de Haza. Själv föredrar jag Ca' Rugate för dess renhet och elegans. De röda överraskar med dess balans trots den varma årgången.

Druvkurs med Munskänkarna: Cabernet Sauvignon

2008-03-11T13:41:00.002-07:00

Dagens övning gick ut på att lära oss skillnaden mellan Cabernet Sauvignon från olika länder. Här följer en något förenklad teoretisk genomgång. Cabernet Sauvignon är en relativt liten druva med mycket kärnor och tjockt skal. Den är syra- och tanninrik med en karaktär svarta vinbär och blyertspenna. Den växer över hela världen, mognar sent och är motståndskraftig mot olika sjukdomar. Vidare ger den bra viner över hela världen. Den lagras i princip alltid på fat och vinner oftast på lgring. Här följer en något arketypisk beskrivnig av vilken typ av viner druvan ger från olika länder. Cabernet från Bourdeaux är stram till sin karaktär med inslag av svarta vinbär, ceder, fat, tobak, kaffe och stall. Den från Californien har karatär av svarta vinbär, mynta och en fatkaraktär med inslag av vanilj. Den frånChile har en tydlig karatkär av cassis och rostade fat och vanilj. Och den från Australien har inslag av svarta vinbär, plommon (sylt), fat, vanilj och eucalyptus. De stramare - mer syra och mindre frukt - vinerna kommer från Bordeaux och Californinen, i nämnd ordning, för att bli mer fruktorienterade, med mer tillgänlig syra, i de Chilenska och Australienska varianterna. Cabernet från Bordeaux har alltid inslag av andra druvor som Merlot och Cabernet Franc mfl, medan de från nya världen oftast är gjord på enbart på druvan i fråga. Provnigen innehåller även en "dark Horse": Shiraz. Detta är en druva som påminner om Cabernet, den är också liten med tjockt skal och därmed har den rejält med syra och tanniner samt att den i sin ungdom kan ha - i likhet med Cabernet - toner av svarta vinbär.

Vin nr 1: Färgen är rubinröd. Det doftar svarta vinbär, röda plommon, ek, kaffe, lagerblad och stall. Vinet är syrarikt med tannier som börjat mogna. Smaken drar åt svarta vinbär, tranbär, plommon, kaffe och örter till att börja med. Efter ett tag i glaset framkommer mer aromer som rosor, barrskog, multna löv, laktits och läder och dito smak. Ett typiskt moget Haut-Medoc vin från Bordeaux. Vinet är:

Château Fournas Bernadotte 2001, Haut-Medoc, Bordeaux, Frankrike (Chateau Bernadotte) art nr 3834

P.S jag provade detta vin för ett år sedan av samma årgång, då var vinet mer slutet och lite stumt till sin karaktär. Nu har det verkligen utvecklats!

Vin nr 2: Färgen är mörkröd. Doften drar år svartvinbär, plommon, björnbär, viol, vanilj, choklad och cremecaramel. Det smakar svartvinbär, björnbär och röda plommon, rostade fat och mjölkchoklad. Syran är frisk och relativt tanninerna är mjuka. Vinet är ett typiskt cabernet från USA:

Bonterra Cabernet Sauvignon 2005, Mendocino County, Californinen, USA (Bonterra Vineyards) art nr 6710

Ovanstående vin är en gammal trotjänare på SB och brukar hålla en jämn och hög kvalitet. Och faktiskt den mest prisvärda "cabben" på SB från USA. Cabernet med hög svansföring från USA har blivit dyrt. Enligt min mening är det bättre att lägga pengarna på den äkta varan: Bordeaux från den högra stranden!

Vin nr 3: Mörkröd färg i glaset med lila kant. Ur glaset kommer en doft av svarta vinbär, körbär, mörka plommon, ek, vanilj, mörk choklad och eukalyptus. Det smakar svarta vinbär, körsbär, fat, choklad, vanilj och eukalyptus. Syran i vinet är medelhög och tanninerna har en bra struktur och är väl integrerade med alkoholen. En Aussie-cabernet:

Peter Lehmann The Barossa Cabernet Sauvignon, Barossa Valley, Australien (PeterLehmann) art nr 16477

Vin nr 4: Färgen är mörkröd. En tydlig doft av cassis är det första som möter en, det finns lager av mörk frukt i doften. Vidare finns det toner av blommmor, rostade fat, mörk choklad, kaffe och vissa animaliska toner. Det smakar svartvinbärs likör, björnbär, moreller (frukten drar åt det syltiga hållet), rostade fat och mörk choklad med vissa blommiga inslag. Vinet har rejäl syra, påtagliga tanniner och lite eldigt, inte så konstigt med sina 14, 5 procent, d v s bulit to last. Jag tycker vinet är roligt att prova, men för mig är det en tillfällig utflykt i "Parkerland". Det vill säga: Jag uppskattar inte viner som har hög alkohol, om det inte är Amarone eller Port, vidare vill jag att frukten ska dra åt det färska hållet och inte vara klumpig och syltig. Vinet är - med tanke på den påtagliga cassisdoften - således en Cabernet från Chile:

1865 Reserva Cabernet Sauvignon 2004, Cachapoal, Chile (Vina San Pedro) art nr 92002

Vin nr 5: I glaset finns ett vin med mörkröd färg med lila kanter. Det doftar Björnbär, katrinplommon, en ton av svarta vinbär, fat, mintchoklad och rök. Det smakar björnbär, katrinplomon, svarta vinbär, mynta, choklad och ton av ek. Vinet har en frisk syra en bra tanninstruktur. Eftersmaken är lång och nyanserad. Vinet är en Aussie-Shiraz:

Peter Lehmann The Barossa Shiraz, Barossa Valey, Australien (Peter Lehmann) art nr 16381

Det var en bra och intressant provning. Mellan tummen och pekfingret så var vinerna urspunrstypiska. Det är också lätt att förväxla vissa Cabernet med Shiraz. De flesta vinerna var av bra kvalitet, fyra som stack ut, tre i possitiv bemärkelse och en i mer negativ. Det godaste vinet var Chateau Bernadotte (det tyckte de flesta deltagarna), vidare så tyckte jag att Peter Lehmanns båda viner var bra, de brukar hålla en jämn och bra kvalitet. Den met negativa bekantskapen var 1865: Några klunkar var ok men sedan blev det för mycket!

Heinz Nikolai Schönhell Riesling 2006

2008-03-09T09:54:00.000-07:00

Det är inte ofta jag köper viner i steget. Allt för ofta köper jag viner som jag på förhand vet att jag ska ha. Heinz Nikolai finner jag på hyllan för utgående viner, när jag letar efter något att reta smaklökarna med inför lördagens middag. När jag senare sitter hemma och smuttar på vinet och surfar runt för att se vilka recensioner vinet fått, så ser jag att det är ett av decembernyheterna på SB och att vinet får relativt bra omdömen. Och jag kan bara hålla med, det passar mig bra. Vinet har en ljusgul färg och doftar lime, äpplen, honung och lite mineral. Vinet har en rejäl syra och bakom denna finner man gröna äpplen, lime och mineral. Min sambo finner omogna rabarber och vid närmare eftertanke håller jag med. Ett mycket gott vin att dricka som aperitif idag och om några år till lättare fiskrätter. En bonus är att vinet endast har 11,5 procent alkohol. SB mer av sådant!

il Bacialé 2002

2008-03-07T23:09:00.000-08:00

Braida var en av de första producenter att göra prestigeviner med druvan Barbera: Bricco dell´Uccellone. Från samma producent kommer il Bacialé som innehåller 80 procent Barbera, 15 procent Pinot Noir och 5 procent procent Cabernet Sauvignon. Vinet kommer från appelationen Monferrato Rosso DOC som ligger i Piemonte.

Färgen är rubinröd med brun kant. Inledningsvis doftar det fat, vanilj och marsipan med en viss ton av röda bär. Efter ett tag i glaset framkommer toner av undervegitation, svamp och tomatkvist (lite gröna toner). I smaken återkommer de rostade fattonerna, vanilj, röda bär som vinbär och tranbär, lite svamp och gröna toner. Syran är fortfarande frisk och tanninerna är mjuka. Sammantaget så tycker jag att eken och rostningen skymmer frukten. 2002 var inget bra år i Piemonte så frukten har sannolikt inte nått full mognad. Vi sparar en del till dagen därpå för att se vad händer med vinet. Dagen därpå har vinet fått en mer spännande doft: körbär, läder, rotsaker, blommor och fat. De rostade tonerna är mycket framträdande och påminner om något som jag inte kommer på. Syran i vinet har mjuknat något och smaken är inte lika spännande som doften. I eftersmaken är fatkaraktären mycket framträdande och påminner faktiskt om en bättre Bourbon och det är den tonen jag förnimmande i doften som nu faller på plats. Vinet finns i SBs beställningssortiment av årgång 2005.

P.S dag tre har vinet utvecklas ännu mer. Doften har blivit än mer nyanserad: körsbärslikör, torkad frukt, choklad, rosor, tryffel och kolonilkryddor. Smaken drar åt samma håll: körbärspraliner, torkad frukt, läder, kryddor (nejlika) och tryffel. Syrorna är behagliga och inte lika kantiga som tidigare. Ett moget gott vin. Ja, där ser man! Om någon hade sagt till mig att öppna denna flaska och låt den stå öppen i tre dagar och drick den sedan till en svamprisotto. Då hade jag sagt: den passar nog till risotto men att låta den luftas i tre dagar - nej tack, den bör drickas inom någon timme efter decantering. Men jag har lärt mig något nytt. Synd att det var den sista flaskan...

Nyhetsprovning med Munskänkarna - Marsnyheter

2008-03-02T07:11:00.000-08:00

Lördag den första mars. Besöker SB stax efter 10 för att få tag på några flaskor Castello di Brolio 2004. Det enda vin jag har haft möjlighet att ställa in radarn efter detta nyhetssläpp. Jag måste säga att jag är bestört över SBs politik gällande nyheter. Flertalet åtråvärda viner släpps bara på några få bolag, som vanligt, vilket gör att som boende utanför storstadsregionerna är chansen att lägga händerna på dessa viner små. Detta är en luttrad vinkunsument van vid, men denna gång är det ovanligt många toppviner - procentuellt sett - som inte lämnar de stora städerna. Om de inte finns i varudepon så "får vi inte beställa dem från andra bolag först efter en vecka". En vecka! Smaka på det... Chansen att få tag på t ex Clos de Papes är lika med noll. Då är hyllorna rensade med tanke på vilka recensioner detta vin fått. Skärpning SB! Jag rusar således fram till hyllan för nyheter, något måste jag få tag på - ja, det finns några flaskor kvar av Castello di Brolio. Dagen är räddad! Klockan 14 00 är det så dags att prova några av de nya vinerna. De få som kommit till oss. Innan vi går in på vinerna: en eloge till Munkänkarna för att de har börjat med nyhetsprovningar och dessutom har dem "after shopping". Vinerna provas halvblint, dvs vi vet vilka viner som vi ska prova men inte i vilket glas de befinner sig.

Vin 1: Färgen är gyllengul. Ur glaset kommer en doft av exotisk frukt, gula äpplen, örter, fat och en svag doft av mentol. Det smakar exotisk frukt, gula äpplen, fat, smör och en ton av örter som salvia. Syran är medelhög och står inte riktigt emot det tilltugg som serveras bl a marinerade oliver. Vinet passar nog bäst till mildare fiskrätter alternativt på egenhand. Jag har provat vinet i tidigare årgångar som varit bättre. Definitivt ett vin på Verdichio och Chardonay, så vinet är:

Le Busche 2005, IGT Marche, Italien (Umani Ronchi) art nr 99 726

Vin 2: Nästa vin har en ljusgul färg. Det doftar rök, mineral samt en aning petrolium, vidare finns det inslag av gula äpplen, grape, bivax och blommor. Smaken är rejält syrarik med toner av mineral, gula äpplen, blodapelsin och grape. Vinet är fortfarande ungt och vinner på lagring. I glaset har vi en typisk tysk Riesling:

Hochheimer Hölle Riesling trocken Erstes Gewächs 2006, Rheingau, Tyskland (WG Franz Künstler) art nr 97596

Vin 3: I glaset har vi ett vin med gröngul färg. Doften är typisk för druvan Sauvignon Blanc: svartvinbärsblad, krusbär, fläder med ton av lime och dito smak. Ett mycket gott vin att svalka sig med i sommarhettan. I glaset finner vi:

Castelo de Medina Sauvignon Blanc 2006, Rueda, Spaninen (Bodegas Castelo de Medina) art nr 97606

Vin 4: Färgen är blåröd. Det doftar fat, jord, grön paprika, svartvinbär och röda plommon. Syran är mjuk och tanninerna välintegrerade med alkoholen. Det smakar fat, grön paprika, gräs och frukten drar mot svartvinbär och plommon. Påminner om ett Cabernet Franc från Loire. Vinet har en doft och smak från Cabernet Sauvignon som är odlat i ett kallare klimat. Cabernet Sauvignon når inte optimal mognad om den inte får rejält med soltimmar och när den inte får det så framkommer den karaktärisitska tonen av grön paprika som kommer från Pyrazin (en doftkomponent som bryts ned av solljus när druvan mognar). Det vi har i glaset är ett Cabenet Sauvignon från Österrike:

Zillinger Cabernet Sauvignon Sélection 2005, Neusiedlersee, Österrike, (Bioweingut Zillinger) art nr 97079

Vin 5: Färgen på vinet är mörkröd med violetta toner. Doften har inslag av fat, vanilj, körsbär, hallon, gummi och krondill. Det smakar rostade toner från faten, vanilj, körsbär, hallon, gummi och krondill. Syran är frisk och tanninerna mjuka. En typisk enklare Rioja. Vinet är:

Peñagudo 2006, Rioja, Spaninen, ( Bodegas Amador García) art nr 99352

Vin 6: Har en mörkröd färg som har en violett kant. Det doftar rostat fat, mörk choklad, kaffe, piptobak, mörka körsbär, katrinplommon, örter och viol. Det smakar mörka körsbär, katrinplommon, mörk chocklad, kaffe, krydddor och örter i eftersmaken. Doften och smaken är kompakt och det finns flera lager som båda kommer att utvecklas med lagring: 5-10 år. Syran i vinet är kraftig och tanninera är i dagsläget chokladbittra och rejäla men har börjat integreras med alkoholen. Ett typisk Sangiovesevin av bättre sort! En Chianti Classico från Sverigevännen:

Castello di Brolio 2004, Chianti Classico, Toscana, Italien (Barone Ricasoli) art nr 98597

En mycket bra provning med två viner som stack ut: Hochheimer Hölle och Castello di Brolio. En reflexion är att många viner av enklare snitt får höga poäng av vinrecensenter fr a i våra stora morgontidningar. Det positiva med detta är att de går att få tag i hela landet. Medan munskänkarna i deras husorgan Munskänken skriver upp prestigeviner som inte går att få tag på utanför storstäderna. Personligen så har jag inget emot de två olika anslagen. Men det är lite märkligt att Munskänken skriver upp viner som få eller inga vinentusiaster utanför de tre storstadsregionerna får tag på - detta med tanke på att man är en rikstäckande organisation - om man inte ska muta någon på SB, men inte ens det går ju numera!

Chateau Bernadotte 2000

2008-02-29T11:07:00.000-08:00

Chateau Bernadotte ligger i kommunen Saint-Sauveur. Slottet ägs av Madame de Lencquesaing som också äger Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande. Slottet ligger väster om Pauillac i appelationen Haut-Medoc. Årgång 2000 innehåller 60 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot och en liten del Cabernet Franc och Petit Verdot. År 2000 var en mycket bra årgång i Bordeaux och bl a klassad med fem stjärnor i Decanter som den bästa årgången sedan 1990. Detta var dock före den uppskrivna årgång 2005 hade sett ljuset. Jag smakade vinet första gången hösten 2006, då var vinet fortfarande relativt ungt och stramt med rostade toner och mörk frukt. Och hur är det nu?

Färgen är mörkröd med liten begynnande brun kant. Direkt ur glaset kommer en animalisk doft, därefter rostade fattoner som för tankarna till mocca och smörkola. Frukten drar åt svarta vinbär, plommon och söta röda bär och det finns även inslag av torkade örtkryddor som fänkål. Vinet har även utvecklad en rad mognadstoner som stall, tobak och läder. Det smakar svarta vinbär, plommon och körsbär, kaffe, vaniljfudge, lakrits och örter. Eftersmaken är lång och elegant! Syran i vinet är fortfarande frisk och tanninerna är mogna. Efter en timme i glaset framkommer än mer dofter: rosor, nypon och torkad frukt som går mot katrinplommon och körsbär och liknande smak. Risken är att jag blir långrandig men efter cirka tre timmar i glaset så har ännu fler dofter tillkommit: mineral och nymalda espressobönor.

Vinet är en perfekt partner till hängmörad utskuren biff från Hälsingestintan med en rödvinssky, rostad mandelpotatis och grillad sparris. Måltiden avslutas med kittost från Frankrike; Racletten gifter sig perfekt med vinet och smak av sötlakrits framkommer som övergår till körsbärslikör efter ett tag. Ja, vad ska man säga - ett underbart vin! De övriga flaskorna får ligga något år till, vinet har framtiden för sig!

P.S Chateau Bernadotte 2001 finns i beställningssortimentet.

Chateau de Seguin 2004

2008-02-24T10:58:00.000-08:00

Svensk husmanskost och Bordeaux är som handen i handsken! Köttfärslimpa, kokt potatis, brunsås, brytbönor, lingonsylt och saltgurka på tallriken och i glaset Chateau de Seguin 2004 (magnum). Enkel måltid och enkelt vin men mycket gott. Vinet dofter svarta vinbär, plommon, gräs, ceder och fat. Smaken är lätt och frisk med mjuka tanniner, smaken drar åt svarta vinbär, plommon, gräs och lite lakrits. Vinet gifter sig bra med maten och syran bryter igenom brunsåsen så att aptiten återfås. Ja, vad ska man säga - en stor portion och djupa klunkar. Det behöver inte vara svårare än så!

Chablis Premier Cru Beauroy 2006

2008-02-05T11:41:00.000-08:00

Jag är fortsatt nyfiken på Chablis av årgång 2006 från Jean Marc Brocard. Vi öppnar en flaska Chablis Premier Cru Beauroy som aptitretare medan en gryta Beauf Borgougne småputtrar på spisen. Vinet har en Ljusgul färg och ur glaset kommer en doft av mineral, grape, gult äpple, päron och en viss blommighet. Det smakar mineral, gult äpple, päron, smör och vinet har ett avslut som lämnar en viss sötma som drar år mandarin. Eftersmaken är elegant men inte så lång. Syran i vinet upplevs inte påfallande hög i likhet med de två tidigare Chablierna som jag provat från samma producent. Är det något som är typiskt för viner från Brocard detta år eller är det något som är årgångstypiskt för Chablis 2006? Jag måste prova fler viner för att ha någon klar uppfattning. Är det någon läsare som har en uppfattning i frågan?

Chateau de Valcombe Prestige 2005

2008-02-04T12:14:00.000-08:00

Jag medger att jag skulle ha missat det här vinet om inte Finare vinare och Frakofilen skulle ha skrivit om det på sina bloggar. Så till den Beauf Bourgogne som puttrade på spisen i ovanstående inlägg så dricker vi Chateau de Valcombe Prestige 2005 från Costières De Nimes AOC som ligger i Langeudoc-Roussillon. Denna appelation gänsar till södra Rohne och har en jordmån som på sina bättre ställen påminner om den som finns i Chateauneuf du Pape, d v s rullstenar som innebär en bra drenering vid regn och som alstrar värme som kan avges under kyligare nätter. Allt detta leder, som ni redan har förstått, till en bättre mognad för druvorna. Vad doftar och smakar vinet då?

Det doftar björnbär, körsbär i likör med toner av blåbär och svarta vinbär, vidare finns det toner av lakrits och lite örter och fatkaraktären har inslag av mörk choklad Och det smakar björnbär, blåbär och svarta vinbär inledningsvis, mittenpartiet är lite glest för att sedan övergå i en lite vattnig eftersmak som har en bitter chokladton med inslag av röda bär. Vinet har en ung syra och mjuka tanniner som är relativt sammansvetsade med alkoholen. Helhetsintrycket är att det är ett bra riktigt bra vin för den ringa summan som har lite "nya världen" stuk över sig. Mitt tips är att detta vin ska drickas ungt innan frukten faller ihop. Hur gick det ihop med maten? Sådär, maträtten var komplexare än vinet och det höll inte emot smakerna på ett acceptabelt sätt, skulle istället ha satsat på en bättre Bourgogne och låtit Chateau de Valcombe Prestige vänta tills det var dags att plocka fram grillen.

Loggia Della Serra, Greco di Tufo 2006 & Nova Serra, Greco di Tufo 2006

2008-01-26T02:19:00.000-08:00

Det är inte ofta systembolaget har viner gjorda på druvan Greco och när de finns till hands så är det bara att köpa! Denna druva växer rent allmänt i södra Italien och är som allra bäst när den kommer från Campanien. Vinerna har inte sett skymten av ekfat, de vinifieras på ståltank för att behålla sin druvkaraktär som har toner av persika, citrus och blommor. Denna lokala druva var på väg att försvinna från vinfälten men tack vare entusiastiska producenter så har vi förmånen att få njuta av dessa viner.

Loggia della Serra kommer från producenten Terradora och Nova Serra kommer från Mastroberardino. Den sistnämnda producenten har gjort mycket för att lyfta fram lokala druvor från Campanien som Greco. Loggia della Serra doftar citrusskal, med toner av persika och blommer. Smaken är frisk och fruktig med inslag av apelsinskal, persika, gråpäron och blommor, eftersmaken har drag av mandel. Ett mycket bra vin! Nova Serra har en mer sluten doft, det som först möter en är doft av mineral, sedan framkommer toner av gråpäron, persika och citrus. Syran är ung och relativt hård, det smakar grape, gråpäron och mineral och i bakgrunden finns en antydan till persika. Både doft och smak påminner om en Chablis - så vinet passar mig väl. Min bedömning är dock att vinet behöver något år i källaren för att blomma ut. Slutsats: Loggia della Serra är mer drickvänlig nu men Nova Serra vinner i längden.

Efter maten till osten så dricker vi ett vin som inte brukar inmundigas så ofta hemma hos oss: Shiraz. Kalimna Shiraz 2004 (Penfolds) har en mörkröd färg. Det doftar plommon, björnbär, körsbär med en liten ton av svarta vinbär. Vidare finns det ton av lakrits och choklad och kokkos från faten. Vinet är lite eldigt, har medelhöga syror och mjuka tanniner som har börjat integreras med alkoholen. Det smakar björnbär med inslag av torkad frukt som katrinplommon och fikon. Faten bidrar med choklad och vanilj. Ett gott och insmickrande vin med något hög alkohol och sötfrukt för min smak! Ett frågetecknen är hur det utvecklas med lagring? 2004 lär vara en bra årgång i Australien. Men min bedömning är att detta vin bör drickas relativt ungt.