Domaine Leon Barral 2005

En kartong full med södra Frankrikes värme anlände till slut. Egendomen och vinet har avhandlats av Finare Vinare på både ett genomgripande och underhållande vis (se här, här och här). I och med detta behöver jag inte orda om egendomen. Även Frankofilen nickar gillande, men har dock anmärkningar – volatila syror och möjligen en viss flaskvariation. Trots detta är mina förväntningar på detta vin skyhöga!

Domaine Leon Barral har en klart rubinröd färg med ljusare kanter. Vinet innehåller 50 procent Carignan, 40 procent Grenache och 10 procent Cinsault och vinet har inte sett skymten av ek utan har legat på betongtank. Doften är ung och uttrycksfull och det som först möter näsan är en bunt sydfranska örter, en doft som jag på senare tid har blivit beroende av! Sedan kommer toner av barrskog, rök, salmiak och mandelmassa. Så här långt infrias redan mina förväntningar doftmässigt. Frukten har inslag av björnbär, jordgubbar, hallon och bittra körsbär. Sedan kommer en doft som jag förknippar med Campari. Jag vågar knappt smaka, tänk om jag blir besviken – men det blir jag inte! Vinet har en medelhög attack, frisk, ung syra och balanserade tanniner. Mellanregister är välbyggt och eftersmaken har toner av örter, salmiak och läskande röda bär.

Efter fyra timmars luftning har doften utvecklats. Det finns mer av söta röda bär som solvarma jordbuggar och körsbär. Jag tycker även att det tittar fram en rad ängsblommor, örterna har blivit mer torkade och salmiaken har tonat bort och istället framkommer sötlakrits. Det finns även inslag av mineral och mandel. Vinet har fått en mer påtaglig syra, tanninerna har blivit lite mer sträva och mittenpartiet har fått toner av bittra örter. Eftersmaken är komplex, lång och läskande med inslag av hallon, lakrits och kola. Men sedan kommer en ny omgång av smaker med salmiak, återigen, samt mer örter som timjan, lagerblad och salvia. Vad ska man säga, det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar det här vinet!

Jo, en sak återstår att säga: ett stort tack till Finare Vinare som tipsade om detta vin.

Faugères 2005, Didier Barral, Domaine Leon Barral, Lentheric, Cabrerolles, Faugères, Languedoc

Château Puygueraud 2002

Château Puygueraud innehåller 55 procent Merlot, 25 procent Cabernet Franc, 15 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Malbec. Vinet har legat 12 till 16 månader på fat: 40 procent på nya, 30 procent på 1 år gamla och de slutliga 30 procenten på 2 år gamla. Vinet har en mörkröd färg med brunröd kant. Doften är smått utvecklad och rättfram med inslag av mörka plommon, svarta vinbär, korinter, kaffe och vanilj. Det finns även lite toner av örter och gräs som för tankarna till Cabernet Frank. Efter ett tag i glaset framkommer fler aromer som lakrits, jord, multna löv och svamp. Vinet har en mycket trevlig doft som blir mer och mer karaktärsfull ju längre tid det får i glaset. Vinet har en frisk syra, småsträva tanniner och smaken har inledningsvis toner av plommon och svarta vinbär. Mellanregister är lite vattnigt med inslag av örter och gräs och avslutet är rätt långt och ihärdigt med smak av vanilj, lakrits, kaffe och torkad frukt. Ett rustikt vin med trevliga mognadstoner, trots den svåra årgången.

Château Puygueraud 2002, Thienpont Family, Saint-Cibard, Cotes de Francs, Bourdeaux, France

Roagna Dolcetto d'Alba 2006

Roagna Dolcetto d’Alba har en rubinröd färg med lite grumliga inslag. Doften har till att börja med lite animaliska toner som klingar av, sedan tittar moreller, mörka plommon och en ton av slånbär fram. Doften har även inslag av dammiga kryddor och en viss blommighet. Vinet har en återhållen syra och mjuka tanniner, kort men nyanserat mellanregister och ett halvlångt avslut med toner av moreller, bittra körsbärskärnor, kryddor och fat. Ett lätt och slankt vin som det bara är att ”dra korken ur och hälla upp”! Vinet var för övrigt en perfekt partner till Pizza.

P.S Finare vinare provade vinet nyligen och nickade gillande.

Roagna Dolcetto d'Alba 2006, Alfredo, Luca e Giovanni Roagna, I Paglieri, Barbaresco, Piemonte, Italia

2 x Voghera

Vi har kvar italienska charkuterier som jag fick från min syster när de var och hälsade på. Det är dags att de äts upp! Till detta dricker vi en Barbera från Voghera, som Finare Vinare provade för ett tag sedan. Efter det blir det svamprisotto och varför inte matcha detta mot samma producents Barbaresco (som även Finare Vinare druckit).

Luigi Voghera Barbera d’Alba 2007 har en mörkt rubinröd färg med blå reflexer. Doften är ung och rättfram med inslag av mörka körsbär, plommon, örter och en viss jordig ton. Jag tycker även att det finns en stickig ton men som klingar av med lite luftning. Vinet har en frisk och ung syra med mjuka, lite bittra och örtiga tanniner. Mellanregistret är kort men väl ihopskruvat och det hela avslutas med en ganska lång eftersmak som har toner av surkörsbär, vinbär och lingon. Jag förnimmer även inslag av jäst i avslutet, som dock inte stör. Ett mycket trevligt vin att dricka till antipasta om det serveras svalt.

Luigi Voghera Barbaresco 2001 har en ljust rubinröd färg med tegelkant. Vinet har en utvecklad och sammansatt doft med inslag av körsbärskompott, mogna jordgubbar och torkad frukt som katrinplommon och aprikoser. Sedan framkommer mognadstoner av läder, rosor, tjära, kolonialkryddor, svamp och undervegetation. Vinet har åldrade syror och mjuka men påtagliga tanniner, ett sammansatt mellanregister som på ett väldigt subtilt sätt övergår till ett långt avslut. Inledningsvis smakar det söt frukt med betoning på jordgubbar och körsbär som sedan ger vika för toner av torkad frukt samt sandelträ och eftersmaken har toner av läskande röda bär, lakrits, vanilj, kanel och toner av tryffel. Vinet är slankt och både smak- och doftintryck är subtila!

Efter tre timmars luftning har vinet öppnat upp sig: doftmässigt går frukten mer mot körsbärslikör och mogna hallon, den torkade frukten har fått tydliga toner av fikon och tonerna av lakrits, svamp och undervegetation har flyttat fram sina positioner. Vinet har även fått lite mer tryck i syrorna, framför allt tanninerna har blivit lite mer sträva. Ett mycket balanserat vin som har nått toppen, som möjligen är på nedgång, och de återstående flaskorna är bara att dricka upp.

Luigi Voghera Barbera d'Alba 2007, Franzione Tetti, Neive, Piemonte, Italia

Luigi Voghera Barbaresco 2001, Frazione Tetti, Neive, Piemonte, Italia