Domaine Sorin Bandol 2002

Vi provar ännu en Bandol 2002, denna gång från vinmakaren Luc Sorin som ursprungligen kommer från Bourgogne. Han är, enligt hemsidan, den enda i världen som tillverkar sina viner i roterande ekfat på 7 600 liter styck. Faten har tagits fram i ett samarbete med Seguin Moreau, en ledande tunnbindare. Druvorna avstjälkas helt innan de läggs i de roterande faten för maceration. Sedan höjs värmen så att jäsningen kan starta, när den är klar macererar musten igen, nu upphettad tillsammans med alkoholen. Allt detta för att skapa fruktiga, komplexa viner med mjukare tanniner. Den självrunna musten blandas med pressvinet som sedan dras om till 228 liters franska ekfat för lagring, där 20 procent är nya, och tiden på fat varierar beroende på vilket vin det handlar om.

Domaine Sorin innehåller 85 procent Mourvèdre, 10 procent Carignan och 5 procent Syrah och har legat 16 månader på fat. Vinet har en rubinröd färg med rödbrun kant och en doft som är smått mogen och utvecklad. Det första som möter näsan är röda bär, stall och torkade örter. De röda bären går mot hallon, körsbär och jordgubbar och efter en stund i glaset framkommer mer torkad frukt. Vinet har en balanserad syra, inlindade tanniner och ett långt och nyanserat avslut med toner av röda bär, torkad frukt och fat. Faten är snyggt integrerade med alkoholen och är totalt upplösta i frukten. Snäppet bättre än den Bandol vi drack i förra inlägget, vid närmare eftertanke är vinet snarare annorlunda: mindre rustikt och mycket mer fruktoreinterat.

Domaine Sorin Bandol 2002, Luc & Sergine Sorin, St Cyr Sur Mer, Bandol, Provance, France

Domaine la Suffrène Bandol 2002

Under flera generationer har egendomen odlat druvor som de sålt till lokala kooperativ och det var först 1996 som de började göra sina egna viner under namnet Domaine la Suffrène. Druvorna till deras viner kommer från 45 ha vingårdar som ligger mellan kommunerna Cadière d’ Azur och Castellet i departementet Var. Jordmånen är rik och är en blandning mellan sand-, kalk- och lerjordar.

Deras ”standard” Bandol innehåller 55 procent Mourvèdre, 20 procent Grenache, 15 procent Cinsault och 10 procent Carignan och har legat 18 månader på stora ekfat. Vinet har en rubinröd färg med rödbrun kant. Doften är lite återhållen och smått utvecklad med inslag av björnbär, torkade örter och lakrits inledningsvis. Sedan kommer fler dofter upp till ytan som hallon, blåbär, körsbär, smörkola och toner av vilt och ingefära. Doften är nu riktigt spännande! Vinet har en syra som åldrats med behag, sandiga tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, ett sammansatt mittenparti och ett långt nyanserat avslut. Smaken inleder med en blandning av björnbär som fortsätter över ett örtigt mellanregister för att rinna ut i toner av salmiak, ingefära, vilt och örter ånyo. Doften är i nuläget mer spännande än smaken.

Vi har sparat drygt en halv flaska med korken på i ett dygn. Nu är doften mer utvecklad och komplex med toner av körsbärslikör, Crème de cassis, solvarma jordgubbar, katrinplommon, viol, stall och mörkchoklad. Smakmässigt så har tanninerna blivit lite mer sträva och eftersmaken har inslag av bittra körsbär, katrinplommon, örter, salmiak och violpastill. Vinet har lyft ett par steg med luftning, men fortfarande är doften mer komplex än smaken. På det hela taget en mycket trevlig bekantskap.

Domaine la Suffrène Bandol 2002, Domaine la Suffrène, La Cadière d’ Azur, Bandol, Provance, France

Brocard från 2007

Tänk er att ni vill börja importera Chablis. Ni är ett familjeföretag som inte har några kontakter i branschen att tala om – inte heller på bolaget. Hur stor är chansen att ni passerar nålsögat och får in er Chablis, från en liten oberoende producent, på bolagets hyllor. Chansen är liten och nålsögat verkar minska. En av de som i princip har hela sitt sortiment av Chablis på bolaget är Brocard. Det är inget fel på hans viner, de håller en rätt hög kvalitet år efter år, men dessa viner stjäl utrymme i modulsystemet för andra viner från Chablis. I alla fall så har två av hans viner bytt årgång till 2007 – det är dags att prova!

Sainte Claire Vielles Vignes kommer från 60 år gamla stockar och brukar vara ett av hans mest prisvärda viner. Det har en ljust gyllengul färg med grönskimmer. Doften är ung och smått återhållen till att börja med. Sedan blir doften mer rättfram med mineral, mogna gröna äpplen och grapefrukt. Med lite tid i glaset framkommer mer söta citrustoner som går mot blodapelsin och mandarin; vidare så finner jag toner av persika, vita blommor, smör och rök. Vinet har en rätt mjuk attack sedan smyger sig syran på och stegras över det välbyggda mellanregistret som har toner av rabarber och gröna äpplen innan eftersmaken tar vid som har inslag av grapefrukt – plus en subtil söt citruston – , mineral och smör.

Premier Cru Beauroy ligger på den östra sidan av floden Serein och är en av de mindre vingårdarna som är klassad som premier crus. Vinet har en ljust gyllengul färg. Det har inledningsvis en sluten doft med toner av rök, mineral, gröna äpplen och smör. Med mer luft blir doften mer uttrycksfull med inslag av krusbär, nässlor, honung, nötter och en svag ton av champinjoner. Vinet har en frisk och hård syra, ett slankt mellanregister och ett finstämt avslut med gröna äpplen, grapefrukt, mineral och stål. Smaken blir lite bredare med mer luft och bidrar nu med toner av krusbär, nässlor och honung. Den syrliga frukten håller nu i sig ett bra tag innan den släpper greppet.

Vinerna är mycket trevliga nu och har tillräckligt med extrakt och syra för att vinna på lagring. Sainte Claire är det tillgängligaste vinet i dagsläget. Detta lilla smakprov har gjort mig nyfiken på vad Chablis av årgång 2007 har att erbjuda.

P.S Jag upplever att 2007 har en högre syra än 2006, se mer här och här, vilket enligt mig bara är positivt.

P.P.S I det senaste numret av Livets Goda (# 35) är det en kortare genomgång av Chablis 2007 av Anders Levander. Han menar att det generellt handlar om en bra och traditionell årgång med mineral- och syrarika viner som har en klar och tydlig frukt. Årgången liknar 2004 som gav viner med bra lagringspotential och sannolikt kommer även 2007 att kunna lagras länge. Han sammanfattar: "De tre ledorden för årgången torde vara stramhet, syra och ren frukt i en typisk Chablisstil"

Chablis Vielles Vignes Domaine Sainte Claire 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgonge, France

Chablis Premier Cru Beauroy 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgogne, France

Middag med Bollinger, Ricasoli och Quintarelli

Söndagens middag gick i det lokala och närproducerades tecken. Vi börjar med att smaka av årets ”skörd” av löjrom. Jag vill äta rommen på ett traditionellt vis, tunnbröd, smör, rom, rödlök, vitpeppar och en liten klick creme fraiche. Till detta har det blivit en vana att dricka Champagne. Alla tycker inte detta val är det självklara, men det går hem i min värld. Denna kväll dricker vi Bollinger Special Cuvée. Vinet har legat något år i källaren och färgen har en gyllengul färg med lite oxiderad ton. Doften är ljuvlig med rostat bröd, mogna äpplen, blodapelsin, blommor, mineral och toner av svamp. Det uppvisar en begynnande mognad vilket går igen i smaken, där det finns bokna äpplen, mineral, blommor och choklad. Vinet har en lång och härlig eftersmak med en syra som går mot röd citrusfrukt. Vinet innehåller 60 procent Pinot Noir så det stod emot rommen på ett föredömligt vis.

Därefter väntas en ”typ” av Bistecca Fiorentina. Grillad, lokalproducerad Entrecote från fritt strövande boskap ute i skärgården. Att grilla dessa inomhus på grillstekpanna rekommenderas dock inte! Men det är för kallt och snöigt ute för att ens tänka på att tända grillen. Sedan skivas de i bitar och läggs över en blandsallad, på med rejäla mängder balsamvinäger, olivolja och låt parmensan regna över det hela! Vinet vi dricker passar som handen handsken. Castello di Brolio 2003 har en mörkröd färg med en begynnande rödbrunkant. Ur glaset strömmar doften av mörka söta körsbär, katrinplommon, körsbärslikör, viol och kryddor. Faten bidrar med toner av mörk choklad, espressobönor och kryddor. Efter lite mer luft framkommer även toner av stall, pinje och tallbarr. Smaken går i doftens tecken och vinet har mjuk syra och inlindade tanniner, ett välbyggt mellanregister och en långt smått utvecklat avslut. Vinet är drickfärdigt men håller ett tag till och är ett mycket bra vin trots årgången.

Slutligen dukar vi fram två olika kittostar från Italien: Fontina och Tallegio. Vinet vi dricker till dessa var en present från en grupp som jag höll utbildning för och jag har inte riktigt kunna bestämma mig när det ska drickas. Även om Italien är mitt favoritland dricker jag inte så ofta viner från Valpolicella. Jag har inte provat Quintarelli tidigare och med en viss skepsis närmar jag mig glaset. Orsaken till detta är att hans viner ligger fasligt länge på fat, de släpps på marknaden när de anses vara drickfärdiga. 1999 släpptes under 2007 och har således legat 7-8 år på fat! Men fördomarna kommer på skam, färgen är vackert rubinröd med begynnande tegelkant och vinet öppnar upp med en mycket mogen och komplex doft som inte går av för hackor! Torkade blommor, med rosor i spetsen, tar täten, följt av körsbärskompott, hallon och solvarma jordgubbar, multna löv, och torkade örter. Faten sticker inte ut för fem öre och bidrar med vissa kryddiga och balsamiska drag. Visst finns det toner av torkad frukt, som katrinplommon och fikon, med de stör inte. Vinet är väldigt rödfruktigt, både lätt och kraftfullt samtidigt. Smaken går i doftens tecken, syrorna har åldrats med behag och tanninerna är mjuka men har ändå ett rejält grepp innan avslutet tar vid som är oerhört långt och komplext. Jag känner inte för att analysera mer, jag slänger anteckningsblocket och låter mig svepas med!

Bollinger Special Cuvée Brut, Bollinger, Aÿ, Champagne, France

Castello di Brolio Chianti Classico 2003, Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana, Italia

Giuseppe Quintarelli Valpolicella Classico Superiore 1999, Valpolicella, Veneto, Italia

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2007

Juliusspital, som grundades 1576 av furstbiskopen Julius Echter von Mespelbrunn, är en av tre stora vinegendomar i Franken. De har sedan medeltiden idkat välgörenhet. Affärsidén var enkel: de fattiga och de nödlidande skulle hjälpas med de inkomster som vinförsäljningen skulle inbringa. Och även idag driver de välfärdsinrättningar. Juliusspital äger 127 hektar vingårdar, vilket gör den till den tredje största vinegendomen i Tyskland. De äger en liten del av vingården Stein som ligger norr om Würzburg i ett perfekt söderläge vid floden Main som medför bra förutsättningar för mogna druvor. För övrigt är 2007 en av flera bra årgångar under 2000-talet i Tyskland.

Würzburger Stein har en ljust gyllengul färg. Doften är aromatisk med toner av gröna äpplen, gula plommon och grapefrukt. Lägg därtill en jordig mineralton och honung. Vinet är friskt, aromatiskt och lite spritzigt. Smakmässigt inleds det med gröna äpplen för att övergå i ett mellanregister som börjar med toner av honung och avslutas med en jordig beska. Eftersmaken är rätt lång med inslag av mineral och gula plommon, innan smaken försvinner återkommer tonerna av honung. En mycket bra Silvaner, både som aperitif och till mat!

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2007, Wiengut Julisspital, Bereich Maindreieck, Franken

Munskänkarna provar novembernyheter

Under drygt två veckor har det inte varit mycket till vindrickande. Jag har istället ägnat tid åt att läsa på om slott, vingårdar, appellationer och kommuner. Lärt mig olika ramsor för att komma ihåg vinbyar i Södra Rhône och alla Grand Cru i Bourgogne med mera. Orsaken till detta är jakten på det tredje betyget. Nå, nu är det teoretiska provet gjort - återstår att se hur det gick - och vad kan väl passa bättre än att skölja ner det hela med att prova novembernyheter tillsammans med Munskänkarna.

Vi provar tre vita och tre röda viner. Provningen är halvblind och följande information lämnas till oss. En Mâcon-Villages, en Chardonnay från Sicilien av högre kvalitet och en Riesling från Franken. En Pinot Noir från Yarra Valley, en modern Rioja och slutligen en Crozes-Hermitage.

Vin nummer 1 har en gyllengul färg med rätt rejäla tårar på glasets insida. Doften är ung, frisk och relativt kraftfull med toner av tropisk frukt som mango och ananas, lägg därtill mandarin samt citruskal. Faten lämnar snygga toner av popcorn, brynt smör och rostade nötter. Vinet har en frisk syra, ett välbyggt mellanregister och ett långt smått nyanserat avslut med toner av exotisk frukt, mandarin, citrusskal och rostade fat, med en liten bitterhet som håller sig kvar en stund efter eftersmaken har försvunnit. Ett bra vinbygge från Sicilien:

Planeta Chardonnay 2006, Planeta, IGT Sicilia, Italy

Vin nummer 2 är ljusgult till färgen och doften frisk, ung och rättfram med inslag av gula äpplen, grapefrukt och örter. Vinet har en frisk syra med ett lätt mellanregister och ett enkelt avslut med toner av gula äpplen, grapefrukt och örter. Ett enklare vin från södra Bourgogne:

Macon Villages 2007, Blason de Bourgogne, Mâcconais, Bourgonge, France

Vin nummer 3 har en ljus gyllengul färg. Vinet har en smått utvecklad doft med toner av aprikos, mogna gula äpplen, päron, apelsinskal och mineral, även toner av blommor och honung tittar fram efter ett tag i glaset. Vinet har en frisk syra, bra mitt och en lång eftersmak med toner av aprikos, äpple, pomerans och mineral. Dagens bästa vita vin som kommer från vårt närmaste vinland:

Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken 2007, Weingut Juliusspital, Bereich Maindreieck, Franken

Vin nummer 4 är mörkt rubinröd. Det har en relativt kraftig, utvecklad och sammansatt doft med inslag av mörka körsbär och plommon, solvarma jordgubbar, örter samt en liten ton av torkad frukt, anis och viol. Fatkaraktären går mot kaffe och vanilj. Vinet är medelfylligt, syran balanserad, tanninerna inlindade, mellanregistret är tätt och avslutet är långt och smått komplext. Smaken har inledningsvis inslag av plommon, körsbär, örter och anis, eftersmaken har toner av kaffe, mineral och viol. I glaset har vi en modern Rioja:

Roda 2004, Bodegas Roda, Rioja, España

Vin nummer 5 har en ljusröd färg med en viss tegelkant. Vinet har frisk och rättfram doft med toner av vitpeppar, hallon, jordgubbar och kryddiga toner från faten. Syran är mild, tanninerna mjuka och mellanregistret är lite vattning och eftersmaken har toner av röda bär, fat, kryddor och en liten ton av örter. En nya världen Pinot som inte lämnar något större intryck:

Gulf Station Pinot Noir 2007, De Bortoli, Yarra Valley, Victoria, Australia

Vin nummer 6 har en mörk och tät röd färg. Vinet har en ung, smått återhållen och uttrycksfull doft med tydliga aromer av charkuterier, gummi, vitpeppar, björnbär, svarta vinbär, örter som rosmarin och faten går mot eneträ samt kaffe. Det har en frisk syra, inlindade smått utvecklade tanniner, ett bra mittenparti och en lång eftersmak med toner av mörka bär, örter, viol, kaffe och eneträ. Vinet är redan drickvänligt trots sin ungdom. En Syrah från, ja ni vet vem:

Crozes-Hermitage 2006, Alain Graillot, Crozes-Hermitage, Rhône, France

En bra provnig, med två klara favoriter: Juliusspital och Alain Graillot. Planeta var också mycket bra, en klar överraskning, mycket stramare än jag hade väntat!