
Cà di Pian har en mörkt rubinröd färg. Doften är kraftfull med koncentrerad fat och frukt inledingsvis. Efter ett tag i karaffen blir doften mer nyanserad och jag finner mörk frukt som moreller och plommon, vidare finns det inslag av torkad frukt och Maraschinolikör och faten bidrar med kaffe, mandelmassa och mörk choklad. Det finns även begynnande mognadstoner som läder, kolonialkryddor och torkade blommor. Vinet är fylligt med en syra som uppvisar en viss mognad och tanniner som har börjat integreras med alkoholen. Smaken har till att börja med en ton av bitter frukt som moreller och övergår sedan till katrinplommon vilket ger en sötsur karaktär i mellanregistret och det hela avslutas med en lång eftersmak packad med körsbärspraliner. Jag finner doften något mer spännande än smaken som är något för fatpräglad. En gissning är att faten kommer integreras med frukten på sikt.
Slutplädering: att Giorgio Rivetti tillsammans med de andra bröderna har lyckats skapa ett så pass balanserat vin trots den svåra årgången inger respekt. Jag skulle dock vilja prova ett vin gjort på deras druvmaterial som legat på äldre fat så att Barberas primärfrukt skulle lyftas fram mer! Men, det är bara att medge, denna typ av vin får mig ändå att dra på smilbanden när jag känner för att vara hedonistisk! P.S vinet passade bättre till en bit Grana än till maten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar