Côtes-du-Rhône Guigal 2005

Det är dags att prova den nya årgången av Côtes-du-Rhône från Guigal (de två föregående årgångarna har varit riktigt bra se mer här och här). Årgång 2005 innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Grenache, 8 procent Mourvèdre och 2 procent övriga. Vinet har legat 18 månader på foudres av ek. Vinet har en mörkt rubinröd färg. Doften är rättfram, fruktdriven och inleder med en hel korg av mörka och röda bär. Först ut är svarta vinbär (typisk ung Syrah) sedan kommer mogna björnbär och moreller; efter ett tag i glaset framkommer vilda hallon och jordgubbar. Under den fruktiga ytan vilar toner av tjära, viol, vitpeppar och lakrits. Vinet har en balanserad syra, mogna tanniner, ett kompakt mellanregister och ett långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med syrliga mörka bär, med betoning på björnbär, sedan kommer ett sötfruktigt mittenparti med en blandning av hallon och jordgubbar och det hela klingar av med toner av moreller, örter och tobak. Ett mycket bra vin, packad med söderns värme! Jag tycker att denna årgång är snäppet bättre än 2004.

Côtes-du-Rhône Guigal 2005, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Dopff Crémant d' Alsace & Guigal Côtes du Rhône 2004

Vi steker rökt renstek med lök och svamp och lägger det i pitabröd med sallad och pepparrots-creme fraiche. Under tiden smuttar vi på en enkel Crémant d’ Alsace från Dopff som är gjort av Pinot Blanc och l´Auxerrois. Jag har druckit det tidigare men har jag har inga direkta minnen av hur det smakade. Vinet har en ljusgul och smått grönskimrande färg. Doften har inslag av citrus som går mot blodapelsin, gröna äpplen och blommor. Syran är frisk med toner av blodapelsin, äpplen och det hela avslutas med blommor och mandel. Lämnar inga större intryck denna gång heller, men helt okej för att reta aptiten. Något märkligt är dock att jag inte hittar detta vin på producentens hemsida?

Till maten dricker vi en trotjänare, Côtes-du-Rhône från Guigal. Vinet innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Mourvedre, 8 procent Grenache och 2 procent övriga och har legat 18 månader på stora ekfat (foudres). Färgen är klart rubinröd och transparent. Doften inleder med rökiga och animaliska toner, för att sedan övergå till en skål med mogna röda bär. Jag plockar upp några hallon, körsbär, jordgubbar och ett och annat rött plommon. Allt detta understött av finstämda toner av örter och rotsaker. Doften är genomluftad, rättfram och får mig att sitta där med ett fånigt leende! Smaken bekräftar doften, vinet är balanserat, rödfruktigt med toner av örter i avslutet. Jag är beredd att utnämna detta vin till det bästa kring hundralappen på bolaget. Och årgång 2005 ska tydligen vara än bättre!

Dopff Brut Crémant d’Alsace, Dopff au Moulin, Alcase, France

Côtes-du-Rhône Guigal 2004, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Sommarens bästa Rosé

Det känns lite malplacerat att skriva om Rosé när det är dags för Bordeaux en primuer. Här kommer ett inlägg från sensommaren som inte blev skrivet, men vinerna var så pass bra att jag inte kan låta bli.

Vi var ute i skärgården och hälsade på släktingar som driver ett värdshus. Det vankandes middag och till förrätt fick vi paté gjord på abborre med kumminsås. Till detta drack vi ett välkylt Rosévin från Barone Ricasoli som hade mycket mer att erbjuda än Brolio. Albia har en färg som påminner om lingondricka och doften är rättfram och fruktdriven med toner av körsbär, hallon och smultron, det finns även inslag av mineral, kola, örter och en liten ton av skogsbär. Smaken är frisk med en syra som är inlindad i söta röda bär, sedan kommer ett lite småbittert mellanregister och avslutet har toner av vinbär och tranbär. Helt klart sommarens bästa Rosé, friskt, fruktigt och fräscht.

Till huvudrätt serverades lammfilé som rullats i örter, citronskal och vitlök med en matig sallad och en morotsbernaise. Med nyckeln till vinkällaren och uppmaningen ”ta något som passar” ser jag mig omkring och hittar en gammal trotjänare, årgång 2003 av Côte-du-Rhône från Guigal. Vinet har en mörkt rubinröd färg med begynnande brun kant. Doften har en smått mogen ton med inslag av vilda hallon, björnbär och plommon. Förutom all denna mogna frukt finns det toner av örter och en smått animalisk ton. Syran är mogen, tanninerna är fortfarande smått sträva och mellanregistret är lite tunt med en vissa gröna toner och avslutet har inslag av mogna röda bär, örter och lakrits. Den grönaktiga tonerna klingar av med luft och vinet känns mer balanserat. Passar för övrigt utmärkt till maten. Dagen efter finns det en skvätt kvar och nu har vinet fått mognadstoner som går mot blommor, plommonkompott, körsbär och läder. Det har blivit mer drag i syran och tanninerna har mjuknat och vinet har en lång mogen eftersmak. Vinet är förvånansvärt vitalt även dag två, undrar hur länge dessa viner håller. Nu finns årgång 2005 på SB, gissa om jag ska handla.

Albia Rosé IGT Toscana 2007, Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana, Italia

Côtes-du-Rhône 2003, E Guigal, Rhone, Côtes-du-Rhône, Rhône, France