Collina della Vedova Barbera D' Asti Superiore 2003

Alfiero Boffa och hans söner gör flertalet av sina Barbera från enskilda vingårdar och buteljerar dem under olika etiketter. Allt detta för att vinerna ska ge uttryck för sin "terroir". De gör fyra Cru:s och tre Cuvèer av Barbera. Collina della Vedova är en Cuvèe där druvorna tas från delar av de fyra Cru-vingårdarna: Cua Longa, More, Muntrivè och La Riva och gårdssammansättningen i vinet varierar år från år.

Collina della Vedova har legat mellan 12 till 18 månader på 225 liters franska ekfat, 70 procent från Allier och 30 procent från andra delar av Frankrike. Vinet har en mörkröd färg med en begynnande rödbrun kant. Vinet har en utvecklad och fruktig doft, maraschinokörsbär, vilda hallon och solvarma jordgubbar är det som först möter näsan. Sedan tillkommer en väl avstämd doft av rostad ek, kaffe och lakrits. Efter ett tag i glaset så hittar jag även inslag av svamp, tobak, örter och torkad frukt som katrinplommon. Vinet har en frisk syra med mogna finmaskiga tanniner som är integrerade med alkoholen. Det smakar till att börja med körsbär och hallon, mellanregistret är nyanserat med toner av örter och röda vinbär och eftersmaken är lång, komplex och varm med inslag av kaffe, lakrits, körsbärspraliner och torkad frukt som katrinplommon och jordgubb. Efter två timmar i glaset har en doft av mineral och torkade blommor tillkommit. Ett mycket balanserat vin med en perfekt fatlagring som inte skymmer den underbara röda frukten. Här har Boffa lyckats skapa en, för min smak, perfekt Barbera trots den varma årgången - jag bockar och bugar! Och ja, vinet har många år framför sig.

P.S Vinet är enligt min smak mycket bättre än Cà d' Pian av samma årgång (se mer här).

Collina della Vedova Barbera D' Asti Superiore 2003, Agricola Vigne Uniche di Alfiero Boffa, San Marzano, Olvieto, Italia

Cà di Pian, Barbera d' Asti 2003

När jag smakade det här vinet första gången för två år sedan var jag i extas. Nu när jag dricker det igen så är jag inte lika imponerad. Möjligen berodde första intrycket på att jag då var inne i en Barberaperiod. Det är inget fel på ambitionsnivån hos bröderna Rivetti som håller i rodret på La Spinetta: ny ek, grönskörd, handplockade druvor, modern produktionsanläggning. Allt detta borgar för kvalité och deras viner har med rätta förtjänat den kultstatus de fått! Men nu tycker jag att detta vin är, något schablonartat uttryckt, för kraftigt till mat och för koncentrerat för att drickas för sig själv. Det passar bättre till ost eller som "kontemplationsvin". Juryn har redan fällt utslaget - hur var då vinet?

Cà di Pian har en mörkt rubinröd färg. Doften är kraftfull med koncentrerad fat och frukt inledingsvis. Efter ett tag i karaffen blir doften mer nyanserad och jag finner mörk frukt som moreller och plommon, vidare finns det inslag av torkad frukt och Maraschinolikör och faten bidrar med kaffe, mandelmassa och mörk choklad. Det finns även begynnande mognadstoner som läder, kolonialkryddor och torkade blommor. Vinet är fylligt med en syra som uppvisar en viss mognad och tanniner som har börjat integreras med alkoholen. Smaken har till att börja med en ton av bitter frukt som moreller och övergår sedan till katrinplommon vilket ger en sötsur karaktär i mellanregistret och det hela avslutas med en lång eftersmak packad med körsbärspraliner. Jag finner doften något mer spännande än smaken som är något för fatpräglad. En gissning är att faten kommer integreras med frukten på sikt.

Slutplädering: att Giorgio Rivetti tillsammans med de andra bröderna har lyckats skapa ett så pass balanserat vin trots den svåra årgången inger respekt. Jag skulle dock vilja prova ett vin gjort på deras druvmaterial som legat på äldre fat så att Barberas primärfrukt skulle lyftas fram mer! Men, det är bara att medge, denna typ av vin får mig ändå att dra på smilbanden när jag känner för att vara hedonistisk! P.S vinet passade bättre till en bit Grana än till maten!