onsdag 24 december 2008

God Jul och Gott Nytt år!

Jag vill önska alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Bloggandet blir sporadiskt under julhelgerna. Vi ses efter nyår!

P.S Jag vill även rikta en särskild julhälsning till alla vinbloggare ute i landet: keep up the good work!

onsdag 17 december 2008

Côtes-du-Rhône Guigal 2005

Det är dags att prova den nya årgången av Côtes-du-Rhône från Guigal (de två föregående årgångarna har varit riktigt bra se mer här och här). Årgång 2005 innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Grenache, 8 procent Mourvèdre och 2 procent övriga. Vinet har legat 18 månader på foudres av ek. Vinet har en mörkt rubinröd färg. Doften är rättfram, fruktdriven och inleder med en hel korg av mörka och röda bär. Först ut är svarta vinbär (typisk ung Syrah) sedan kommer mogna björnbär och moreller; efter ett tag i glaset framkommer vilda hallon och jordgubbar. Under den fruktiga ytan vilar toner av tjära, viol, vitpeppar och lakrits. Vinet har en balanserad syra, mogna tanniner, ett kompakt mellanregister och ett långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med syrliga mörka bär, med betoning på björnbär, sedan kommer ett sötfruktigt mittenparti med en blandning av hallon och jordgubbar och det hela klingar av med toner av moreller, örter och tobak. Ett mycket bra vin, packad med söderns värme! Jag tycker att denna årgång är snäppet bättre än 2004.

Côtes-du-Rhône Guigal 2005, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

måndag 15 december 2008

Jean de Chaudenay Chablis 2007

Det är dags att återigen prova en Chablis från 2007 - en årgång som verkar lovande (se mer här och här). Jean de Chaudenay har en ljusgul fär med lite ungdomligt grönskimmer. Doften är rättfram och lite kraftfullare än de viner jag har provat från J-M Brocard. Gröna äpplen, Granny Smith, blodgrape, mandarin och mineral är det som förts kommer upp ur glaset. Sedan tillkommer finstämda toner av fänkålsvippor och salvia. Vinet har en frisk syra med toner av gröna äpplen och blodgrape som ligger kvar över mellanregistret och får en förnyand energi just innan avslutet tar vid som inleder med toner av salvia för att övergå till en blandning av fänkål och mineral. Ett riktigt gott vin som vinner på att lagras något år. Ännu en 2007 som överraskar possitivt!

lördag 13 december 2008

La Bastide Saint Dominique 2003

Det är dags att återigen stifta bekantskap med La Bastide Saint Dominique. Vinet har en rubinröd färg, bruna slöjor svävar omkring i glaset och vissa tegelnyanser kan anas i kanten. Doften är intensivt rödfruktig med vissa mognadstoner. Jag finner körsbärkompott, lättsockrad hallonsylt och solvarma jordgubbar som smaksatts med en skvätt balsamvinäger. Även en syrlig, bitter ton som påminner om grapefrukt hittar fram mellan den röda frutken. Under ytan finns det finstämda inslag av smått härskna paranötter, söt piptobak, garrigue och söta kolonialkryddor: kanel, kardemumma och spiskummin. Toner av förfall finns där också som multna löv och eterneller. Det finns även lite störande toner av nagellack, till att börja med, men de klingar av förvånansvärt snabbt. Det bestående intrycket är ändock en fruktkorg med röda mogna bär! Smakmässigt inleder det med mjuk syra och finmalda tanniner som ligger kvar över det välbyggda mellanregistret en bra bit in i det långa rödfruktiga avslutet. Eftersmaken har även toner av torkad frukt, örter och söta kryddor. Låt oss se vad mer luft gör med det...

... med mer luft så har doften fått toner av körsbärslikör och jordgubbssylt och tydligare aromer av multna löv och tobak. Det finns mer att hämta som tjära, honung och timjan, lägg därtill torkad frukt med fikon och katrinplommon i första rummet. Tanninerna har blivit lite mer påtagliga och eftersmaken är rödfruktig med mogna jordgubbar och örter inledningsvis som sedan avtar till förmån för söt lakrits, mer torkad frukt och citrus. Ett mycket gott vin som uppvisar en bra balans trots den varma årgången och jag upplever att det är mycket mer drickvänligt nu än när jag provade det sist (se här).

La Bastide Saint Dominique 2003, G & MC Bonnet, Courthézon, Vaucluse, Chateauneuf du Pape, Rhone, France

Lantieri Franciacorta


Vindistriktet Franciacorta är Italiens svar på Champagne och ligger i Lombardiet norr om staden Brescia. Lantieri innehåller 90 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Bianco. Det har en ljusgul färg och en finstämd doft av blodapelsin, gråpäron, gröna äpplen, mineral och blommor. Vinet är medelfylligt, med en rätt frisk syra inledningsvis som har ton av blodapelsin, sedan kommer ett slankt mellanregister och ett något platt avslut med toner av gula äpplen, päron och blommor. Vinet har en bättre doft än smak och är en liten besvikelse!

J-M Brocard & Domaine Antonin Guyon

Det är återigen dags att prova en ny årgång från J-M Brocard, denna gång är det Petit Chablis 2007 som sätts under luppen. Vinet har en ljusgul färg. Doften är ung och finlemmad med toner av gröna äpplen, grapefrukt, persika, blommor och mineral. Vinet har en frisk syra, lätt mellanregister och ett avslut med inslag av gröna äpplen, grapefrukt och mineral som håller i sig ett bra tag. Även detta vin kombinerar en bra syrastruktur med rejäl frukt. Alla tre viner som provats från Brocard från 2007 har varit riktigt bra. Köpläge!

La Justice 2005 kommer från Domaine Antonin Guyon, en producent med många viner i sin portfölj. Druvorna till detta vin kommer från vingårdar i Gevrey-Chambertin som är i deras ägo. Det tillverkas på ett traditionellt sätt: lång jäsning på stora öppna träkar och lagring på fransk ek, en tredjedel nya, under 18 månader. Vinet tillbringar 2 timmar i karaff innan det är dags att prova. Färgen är ljust rubinröd. Doften är frisk, smått utvecklad och sammansatt! Det första doftintrycket ger toner av rostade fat, kött, rök, vitpeppar och röda bär som hallon och jordgubbar. Efter ett tag i glaset blir doften mer komplex med toner av ädelträ, lakrits, blommor och örter som timjan. Doften är minst sagt spännande! Attacken är till att börja med mjuk, sedan stegras den och blir packad med friska syrliga röda bär. Mellanregistret är långt och tanninerna är inlindade i kryddor och örter. Sakta men säkert övergår mittenpartiet till ett långt och nyanserat avslut fullpackad med smaker: kryddor, rostade fat, mineral, örter, blommor och moreller. När jag upplever att smaken börjar klinga av framkommer toner av bakpulver och vaniljstång, understödda av finstämmda toner av syrliga röda bär och kryddiga tanniner. Direkt till årsbästalistan utan att passera gå!

Med mer luft har hallonen fått en skarpare framtoning tillsammans med ett tydligare inslag av moreller. Sedan framkommer begynnande mognadstoner som läder, rotsaker, rosor, viol, muskot, kanel, svamp och mer mineral. Syran är lite mer balanserad, tanninerna mer sträva och vinet ger ett lite slankare intryck med toner av tranbär, röd citrusfrukt och rostade fat. Vinet har nu en mer spännande doft än smak, det har gått in i tunneln. Vi skulle ha haft en halvflaska kvar till morgondagen för att se vartåt det lutade! Min bedömning är att vinet hade knockat oss! Återstående flaskor får vila några år.


2-betyg med Munskänkarna: vinframställning och vinhantering

Den första lektionen på 2-betygsnivån handlar om vinframställning och provningen går ut på att lära sig skilja på viner som har tillverkats på olika sätt. Två vita viner ska provas, ett kalljäst vin med blockerad malolaktisk jäsning, som legat på ståltank, där producenten eftersträvar ett friskt, fräscht och druvtypiskt vin. Det andra jäser vid lite högre temperatur och har legat på stora ekfat, där producenten vill skapa ett vin som är mer komplext och förhoppningsvis även speglar områdets terroir. Den förra skolan representeras av en Poulli-Fume och den andra av en Sancerre (båda gjort av Sauvignon Blanc).

Därefter ska fem röda viner provas, en Beaujolais för att visa på ett vin som har jäst enligt macération carbonique. Två olika spanska viner gjorda på Tempranillo: en traditionell Rioja Gran Reserva som lagrats länge på amerikanska ekfat och en Ribera del Duero som har lagrats lite kortare tid på franska ekfat och som är mer fruktdrivet. Vidare en Bordeaux av hög kvalitet, dels för att lära sig hitta de typiska egenskaperna hos ett medocvin och dels för att kunna hitta likheter mellan viner som legat på franska barriques. Slutligen en Amarone, som får representera ett vin gjort på torkade druvor.

Vin nummer 1 är ljusgult till färgen och har gröna reflexer. Doften är ung och rättfram med inslag av svartvinbärsblad, fläder, krusbär, gröna äpplen och citrus. Vidare framkommer toner av rök och mineral med mer luft. Vinet har en frisk syra, ett kort mellanregister och ett halvlångt avslut med toner av krusbär, grapefrukt, äpple och mineral. Här talar vi om en druvtypisk Sauvignon Blanc som kommer från:

Pouilly-Fumé 2006, Fournier Perè & Fils, Chaodoux, Verdigny, Sancerre , Loire, France

Vinet är gjort på 100 procent Sauvignon Blanc som kommer från 15 till 20 år gamla stockar. Det har jäst vid 16-20 grader i rostfria ståltankar under tre veckor och har inte genomgått någon malolaktisk jäsnig. Vidare har musten vilat på skalresterna ett tag.

Vin nummer 2 har en ljust gyllengul färg. Doften är ung, återhållen och det som först möter näsan är mineral samt lite animaliska toner. I bakgrunden finns det inslag av grapefrukt, melon, persika och gula äpplen. Vinet har en ung syra, ett sammansatt mellanregister och ett ganska långt avslut med toner av grapefrukt, persika, gula äpplen och mineral. Innan eftersmaken avtar kommer en lite söt ton som går mot mandel. En varmjäst Savignon Blanc:

Sancerre Les Anges Lot Vieilles Vignes 2006, Pascal & Nicolas Reverdy, Maimbray, Sancerre, Loire, France

Vinet innehåller 100 procent Sauvignon Blanc och har legat 10 månader på stora ekfat. Detta är så långt ifrån den Sauvignon Blanc som kommer från Nya Zeeland som man kan komma. Den Nya Zeeländska är ju närmast en ”karikatyr” av druvan, med näst intill övertydliga toner av svartvinbärsblad, krusbär och grön sparris. Producenten bakom Les Anges Lot står för en helt annan filosofi när det gäller vinmakeri, här handlar det istället om terroir och återigen terroir och det verkar nästan som vinmakaren vill maskera druvkaraktären.

Vin nummer 3 är mörkt rubinröd till färgen med begynnande rödbrun kant. Doften är smått utvecklad med svarta vinbär, mörka plommon och toner av körsbär. Vidare finner jag inslag av mynta, grön paprika och vissa animaliska toner. Faten bidrar med rostade kaffebönor och ceder. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, rätt mogna tanniner, väl sammansatt mellanregister och en långt och nyanserat avslut. Smakmässigt börjar det med syrliga toner av svarta vinbär och plommon, för att övergå i ett örtigt mittparti och det hela rinner ut i toner av kaffe, smörkola, plommon och lakrits. Ett Bordeaux från Medoc:

Chateau Belgrave 2005, Vignobles Dourthe, Haut-Medoc 5ème Cru Classe, Bordeaux, France

Vinet innehåller 50 procent Cabernet Sauvignon, 42 procent Merlot, 5 procent Cabernet Franc och 3 procent Petit Verdot och lagras 12 till 15 månader på ekfat. På det hela taget ett bra vin med vissa skönhetsfläckar. För det första störs jag något av de gröna tonerna som framkommer i mellanregistret och för det andra har faten inte helt integrerats med frukten, sammantaget gör det vinet lite obalanserat i dagsläget.

Vin nummer 4 har en ljusröd färg med en rätt tunn doft som har inslag av hallon, smörkola, skumbanan och gräs. Det har en medelhög syra, mjuka tanniner och ett halvlångt avslut med toner av hallon, kola, gräs och jord. En hygglig Beaujolias:

Morgon Beaujolais 2006, Les Vins Georges Duboeuf, Romanèche, Thorins, Bourgogne, France

Vinet är gjort på 100 procent Gamay och kommer från Morgon som är en av kommunerna med rätt till egen appellation i Beaujolais. Detta vin var det lättaste för deltagarna att finna, de smått kemiska tonerna i doften är avslöjande.

Vin nummer 5 har en färg som är rubinröd, genomskinlig med en begynnande tegelkant. Det har en mogen doft med inslag av solvarma jordgubbar, hallon och nypon. Lägg därtill toner av katrinplommon, fikon och russin, krondill, vanilj och choklad. De torkade frukterna överröstar inte den röda frukten utan bidrar med komplexitet. Detta gör vinet till det mest väldoftande i kvällens uppsättning. Vinet har – fortfarande – en frisk syra, lätta tanniner, ett bra mellanregister och ett långt nyanserat avslut. Smaken inleder med en rödfruktigt syrlighet med betoning på hallon och jordgubbar, sedan kommer ett mellanregister med toner av blodapelsin och det hela avtar sakta men säkert med torkad frukt, vanilj och kolonialkryddor, som hela tiden är uppbackat av den röda citrusen.

Marqués de Murrieta Ygay Gran Reserva 2000, Marqués de Murrieta, Ctra. de Zaragoza, Logroño, La Rioja, España

Vinet innehåller 87 procent Tempranillo, 13 procent Mazuelo och har legat 34 månader på amerikanska ekfat. Druvorna kommer från Rioja Alta och vingårdarna ligger på 500 meters höjd över havet. En mycket traditionell Rioja med alla delar på rätt plats!

Vin nummer 6 är mörkröd till färgen med violett kant och ser ungt och kraftfullt ut. Det har en ung och fyllig doft som till att börja med släpper ifrån sig animaliska toner, gummi, rostade fat, det vill säga: kaffe och vanilj. Sedan kommer frukten upp till ytan i form av björnbär, plommon och mörka körsbär. Efter ett tag i glaset öppnar vinet upp sig lite mer, den mörka frukten blir skarpare i konturerna och även lite oregano, kanel och choklad letar sig fram.

Luzmillar Crianza 2004, Bodegas y Viñedos Lleiroso, Valbuena de Duero, Valladolid, Ribera del Duero, España

Vinet är gjort på 100 procent Tinto Fino (Tempranillo) och har legat 12 månader på franska ekfat. Nya producenter dyker upp hela tiden i Ribera del Duero. Denna Bodega startades för tre år sedan av två spanska Önologer. Hur hinner man skaffa sig bra druvmaterial på så kort tid? Man köper antagligen av kontrakterade odlare! Jag hoppas inte att Ribera går samma öde till mötes som Montalcino. Det vill säga: många vinentreprenörer slogs om bra odlingslägen på en begränsad yta, flyttade gränsen för det möjliga hela tiden och till slut stod man där upp till halsen med nyodlingar på ”leråkrar”.

Vin nummer 7 har en mörkröd färg med lila kant. Doften är sluten med toner av plommon, moreller, blåbär, örter, mörk choklad och kaffe. Med mer luft och ökad temperatur stiger en subtil starkvinsdoft upp till ytan tillsammans med torkad frukt och tobak. Vinet har en frisk syra, mjuka tanniner, lite tunt mellanregister och en rätt långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med moreller och plommon, för att övergå i ett örtigt mittparti och avslutas med bittra mörka bär, lakrits, mörk choklad och torkad frukt.

Costasera Amarone Classico 2005, Agricola Masi, Gargagnago di Valpolicella, Veneto, Italia

Vinet innehåller 70 procent Corvina, 25 procent Rondinella och 5 procent Molinara. 80 procent av vinet har legat på slovenska ekliggare på 40-80 hektoliter och 20 procent av vinet har legat små slovenska ekfat (nya, ett och två år gamla). Ett mycket ungt vin som i dagsläget inte visar upp sin potential.

En mycket bra provning där jag tycker att Marqués Murrieta var klart intressantast, tätt följt av Belgrave och Luzmillar.

P.S Bilden är lånad från Munskänkarnas hemsia.

söndag 7 december 2008

Marqués de Riscal Rioja Reserva 2002

Rioja består av tre underdistrikt: Alavesa, Alta och Baja. Generellt sett rankas de också i den nämnda ordningen. Orsaken till detta är att stora delar av Alavesa, och delar av Alta, består av en jordmån som är sammansatt av lera och kalksten; där trivs Tempranillo som allra bäst och ger viner med hög syra och rik koncentration. Söder om floden Ebro ligger den andra jordtypen som består av järnhaltig lera vilket ger kraftiga viner med hög alkohol. Alluvialjord, som är den tredje typen, ger viner med hög alkohol som inte sällan används till att förstärka lättare viner. Denna jordmån finns framför allt i Alta samt Baja och är väldigt bördig som gör den mindre lämpad för druvor av hög kvalitet.

Marqués de Riscal 2002 innehåller 90 procent Tempranillo och 10 procent Graciano samt Mazuelo. Druvorna kommer från 15 år gamla stockar som är belägna i Alavesa och vinet har legat drygt 2 år på amerikansk ek. Något förenklat kan man säga att Graciano (som ofta går under namnet Morrastel i Frankrike) bidrar med kryddor till blandningen medan Mazuelo (Carignan) tillför syra, färg och tanniner.

Färgen är rubinröd med en begynnande rödbrun kant. Doften är intensivt rödfruktig med jordgubbar, körsbär samt hallon och i bakgrunden lurar torkad frukt, örter och tobak. Med lite mer luft framkommer katrinplommon – men dessa tar inte över tonerna av röda bär – och fat som bidrar med vanilj. Den typiska aromen av krondill finns givetvis även där. Vinet har en frisk syra, mjuka tanniner, sammansatt mellanregister och ett långt och komplext avslut. Det är mycket balanserat och smått elegant. Smakmässigt hittar jag jordgubbar, hallon och bittra körsbär som rinner ut i toner av vanilj, tobak och torkad frukt. Jag gillar verkligen det här vinet som kombinerar de traditionella fatnyanserna med modern röd frukt – inga varningsskyltar gällande begynnande oxidation så långt ögat når. Drickes gärna nu men kommer säkert att hålla i många år till på grund av den fina syrastrukturen i kombination med de solmogna röda bären.

Marqués de Riscal Rioja Reserva 2002, Herederos del Marqués de Riscal, Elciego, Alavesa, Rioja, España

Dopff Crémant d' Alsace & Guigal Côtes du Rhône 2004

Vi steker rökt renstek med lök och svamp och lägger det i pitabröd med sallad och pepparrots-creme fraiche. Under tiden smuttar vi på en enkel Crémant d’ Alsace från Dopff som är gjort av Pinot Blanc och l´Auxerrois. Jag har druckit det tidigare men har jag har inga direkta minnen av hur det smakade. Vinet har en ljusgul och smått grönskimrande färg. Doften har inslag av citrus som går mot blodapelsin, gröna äpplen och blommor. Syran är frisk med toner av blodapelsin, äpplen och det hela avslutas med blommor och mandel. Lämnar inga större intryck denna gång heller, men helt okej för att reta aptiten. Något märkligt är dock att jag inte hittar detta vin på producentens hemsida?

Till maten dricker vi en trotjänare, Côtes-du-Rhône från Guigal. Vinet innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Mourvedre, 8 procent Grenache och 2 procent övriga och har legat 18 månader på stora ekfat (foudres). Färgen är klart rubinröd och transparent. Doften inleder med rökiga och animaliska toner, för att sedan övergå till en skål med mogna röda bär. Jag plockar upp några hallon, körsbär, jordgubbar och ett och annat rött plommon. Allt detta understött av finstämda toner av örter och rotsaker. Doften är genomluftad, rättfram och får mig att sitta där med ett fånigt leende! Smaken bekräftar doften, vinet är balanserat, rödfruktigt med toner av örter i avslutet. Jag är beredd att utnämna detta vin till det bästa kring hundralappen på bolaget. Och årgång 2005 ska tydligen vara än bättre!

Dopff Brut Crémant d’Alsace, Dopff au Moulin, Alcase, France

Côtes-du-Rhône Guigal 2004, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Pétalos 2006

Alvaro Palacios är redan en legend trots sina relativt unga år. Han är utbildad önolog från Bordeaux och hans mentor var Jean-Pierre Moueix från Château Petrus. Han har skapat stora viner i Priorat, som L’ Eremita, men också bidragit till utvecklingen av det mindre kända Bierzo i nordvästra Spanien. Där skapar han vin av druvan Mencia som kommer från gamla stockar från små vingårdar med ett svalt mesoklimat. Enligt Oz Clarke ska druvan ge viner med ”drag av hallon och svartvinbärsblad” och druvan påminner enligt honom om ”lite råa cabernet franc-viner”. Jag har inte provat druvan tidigare och inte heller vin från distriktet – men det låter minst sagt lovande!

Pétalos innehåller 100 procent Mencia och vinet har legat några veckor på nya fat och sedan dragits om till äldre fat där vinet har legat 6 till 8 månader. Det har en mörkröd färg och ser väldigt kraftfullt ut! Det första som möter näsan är animaliska toner, rök och gummi. Dessa minskar efterhand till förmån för fat: mörk choklad och piptobak. Till slut, efter ett tag i glaset, stiger en kraftig doft av frukt upp till ytan som går mot björnbär och hallon med vissa subtila toner av mörka plommon och blåbär i bakgrunden. Vinet har en balanserad syra, mjuka tanniner, ett väl sammansatt mellanregister och rätt långt och smått utvecklat avslut. Smaken inleder med toner av björnbär och hallon som övergår till ett fatbetonat mittparti för att sedan mynna ut i en eftersmak av örter, blåbär och torkad frukt. Ett mycket balanserat vin som inte är det minsta klumpigt trots den höga alkoholnivån på 14,5 procent!

P.S Vinet hade få eller inga likheter med de Cabernet Franc jag har druckit!

Pétalos Bierzo 2006, Descendientes J. Palacios, Villafranca del Bierzo, León, España

söndag 30 november 2008

Domaine Sorin Bandol 2002

Vi provar ännu en Bandol 2002, denna gång från vinmakaren Luc Sorin som ursprungligen kommer från Bourgogne. Han är, enligt hemsidan, den enda i världen som tillverkar sina viner i roterande ekfat på 7 600 liter styck. Faten har tagits fram i ett samarbete med Seguin Moreau, en ledande tunnbindare. Druvorna avstjälkas helt innan de läggs i de roterande faten för maceration. Sedan höjs värmen så att jäsningen kan starta, när den är klar macererar musten igen, nu upphettad tillsammans med alkoholen. Allt detta för att skapa fruktiga, komplexa viner med mjukare tanniner. Den självrunna musten blandas med pressvinet som sedan dras om till 228 liters franska ekfat för lagring, där 20 procent är nya, och tiden på fat varierar beroende på vilket vin det handlar om.

Domaine Sorin innehåller 85 procent Mourvèdre, 10 procent Carignan och 5 procent Syrah och har legat 16 månader på fat. Vinet har en rubinröd färg med rödbrun kant och en doft som är smått mogen och utvecklad. Det första som möter näsan är röda bär, stall och torkade örter. De röda bären går mot hallon, körsbär och jordgubbar och efter en stund i glaset framkommer mer torkad frukt. Vinet har en balanserad syra, inlindade tanniner och ett långt och nyanserat avslut med toner av röda bär, torkad frukt och fat. Faten är snyggt integrerade med alkoholen och är totalt upplösta i frukten. Snäppet bättre än den Bandol vi drack i förra inlägget, vid närmare eftertanke är vinet snarare annorlunda: mindre rustikt och mycket mer fruktoreinterat.

Domaine Sorin Bandol 2002, Luc & Sergine Sorin, St Cyr Sur Mer, Bandol, Provance, France

Domaine la Suffrène Bandol 2002

Under flera generationer har egendomen odlat druvor som de sålt till lokala kooperativ och det var först 1996 som de började göra sina egna viner under namnet Domaine la Suffrène. Druvorna till deras viner kommer från 45 ha vingårdar som ligger mellan kommunerna Cadière d’ Azur och Castellet i departementet Var. Jordmånen är rik och är en blandning mellan sand-, kalk- och lerjordar.

Deras ”standard” Bandol innehåller 55 procent Mourvèdre, 20 procent Grenache, 15 procent Cinsault och 10 procent Carignan och har legat 18 månader på stora ekfat. Vinet har en rubinröd färg med rödbrun kant. Doften är lite återhållen och smått utvecklad med inslag av björnbär, torkade örter och lakrits inledningsvis. Sedan kommer fler dofter upp till ytan som hallon, blåbär, körsbär, smörkola och toner av vilt och ingefära. Doften är nu riktigt spännande! Vinet har en syra som åldrats med behag, sandiga tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, ett sammansatt mittenparti och ett långt nyanserat avslut. Smaken inleder med en blandning av björnbär som fortsätter över ett örtigt mellanregister för att rinna ut i toner av salmiak, ingefära, vilt och örter ånyo. Doften är i nuläget mer spännande än smaken.

Vi har sparat drygt en halv flaska med korken på i ett dygn. Nu är doften mer utvecklad och komplex med toner av körsbärslikör, Crème de cassis, solvarma jordgubbar, katrinplommon, viol, stall och mörkchoklad. Smakmässigt så har tanninerna blivit lite mer sträva och eftersmaken har inslag av bittra körsbär, katrinplommon, örter, salmiak och violpastill. Vinet har lyft ett par steg med luftning, men fortfarande är doften mer komplex än smaken. På det hela taget en mycket trevlig bekantskap.

Domaine la Suffrène Bandol 2002, Domaine la Suffrène, La Cadière d’ Azur, Bandol, Provance, France

Brocard från 2007

Tänk er att ni vill börja importera Chablis. Ni är ett familjeföretag som inte har några kontakter i branschen att tala om – inte heller på bolaget. Hur stor är chansen att ni passerar nålsögat och får in er Chablis, från en liten oberoende producent, på bolagets hyllor. Chansen är liten och nålsögat verkar minska. En av de som i princip har hela sitt sortiment av Chablis på bolaget är Brocard. Det är inget fel på hans viner, de håller en rätt hög kvalitet år efter år, men dessa viner stjäl utrymme i modulsystemet för andra viner från Chablis. I alla fall så har två av hans viner bytt årgång till 2007 – det är dags att prova!

Sainte Claire Vielles Vignes kommer från 60 år gamla stockar och brukar vara ett av hans mest prisvärda viner. Det har en ljust gyllengul färg med grönskimmer. Doften är ung och smått återhållen till att börja med. Sedan blir doften mer rättfram med mineral, mogna gröna äpplen och grapefrukt. Med lite tid i glaset framkommer mer söta citrustoner som går mot blodapelsin och mandarin; vidare så finner jag toner av persika, vita blommor, smör och rök. Vinet har en rätt mjuk attack sedan smyger sig syran på och stegras över det välbyggda mellanregistret som har toner av rabarber och gröna äpplen innan eftersmaken tar vid som har inslag av grapefrukt – plus en subtil söt citruston – , mineral och smör.

Premier Cru Beauroy ligger på den östra sidan av floden Serein och är en av de mindre vingårdarna som är klassad som premier crus. Vinet har en ljust gyllengul färg. Det har inledningsvis en sluten doft med toner av rök, mineral, gröna äpplen och smör. Med mer luft blir doften mer uttrycksfull med inslag av krusbär, nässlor, honung, nötter och en svag ton av champinjoner. Vinet har en frisk och hård syra, ett slankt mellanregister och ett finstämt avslut med gröna äpplen, grapefrukt, mineral och stål. Smaken blir lite bredare med mer luft och bidrar nu med toner av krusbär, nässlor och honung. Den syrliga frukten håller nu i sig ett bra tag innan den släpper greppet.

Vinerna är mycket trevliga nu och har tillräckligt med extrakt och syra för att vinna på lagring. Sainte Claire är det tillgängligaste vinet i dagsläget. Detta lilla smakprov har gjort mig nyfiken på vad Chablis av årgång 2007 har att erbjuda.

P.S Jag upplever att 2007 har en högre syra än 2006, se mer här och här, vilket enligt mig bara är positivt.

P.P.S I det senaste numret av Livets Goda (# 35) är det en kortare genomgång av Chablis 2007 av Anders Levander. Han menar att det generellt handlar om en bra och traditionell årgång med mineral- och syrarika viner som har en klar och tydlig frukt. Årgången liknar 2004 som gav viner med bra lagringspotential och sannolikt kommer även 2007 att kunna lagras länge. Han sammanfattar: "De tre ledorden för årgången torde vara stramhet, syra och ren frukt i en typisk Chablisstil"

Chablis Vielles Vignes Domaine Sainte Claire 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgonge, France

Chablis Premier Cru Beauroy 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgogne, France

onsdag 26 november 2008

Middag med Bollinger, Ricasoli och Quintarelli

Söndagens middag gick i det lokala och närproducerades tecken. Vi börjar med att smaka av årets ”skörd” av löjrom. Jag vill äta rommen på ett traditionellt vis, tunnbröd, smör, rom, rödlök, vitpeppar och en liten klick creme fraiche. Till detta har det blivit en vana att dricka Champagne. Alla tycker inte detta val är det självklara, men det går hem i min värld. Denna kväll dricker vi Bollinger Special Cuvée. Vinet har legat något år i källaren och färgen har en gyllengul färg med lite oxiderad ton. Doften är ljuvlig med rostat bröd, mogna äpplen, blodapelsin, blommor, mineral och toner av svamp. Det uppvisar en begynnande mognad vilket går igen i smaken, där det finns bokna äpplen, mineral, blommor och choklad. Vinet har en lång och härlig eftersmak med en syra som går mot röd citrusfrukt. Vinet innehåller 60 procent Pinot Noir så det stod emot rommen på ett föredömligt vis.

Därefter väntas en ”typ” av Bistecca Fiorentina. Grillad, lokalproducerad Entrecote från fritt strövande boskap ute i skärgården. Att grilla dessa inomhus på grillstekpanna rekommenderas dock inte! Men det är för kallt och snöigt ute för att ens tänka på att tända grillen. Sedan skivas de i bitar och läggs över en blandsallad, på med rejäla mängder balsamvinäger, olivolja och låt parmensan regna över det hela! Vinet vi dricker passar som handen handsken. Castello di Brolio 2003 har en mörkröd färg med en begynnande rödbrunkant. Ur glaset strömmar doften av mörka söta körsbär, katrinplommon, körsbärslikör, viol och kryddor. Faten bidrar med toner av mörk choklad, espressobönor och kryddor. Efter lite mer luft framkommer även toner av stall, pinje och tallbarr. Smaken går i doftens tecken och vinet har mjuk syra och inlindade tanniner, ett välbyggt mellanregister och en långt smått utvecklat avslut. Vinet är drickfärdigt men håller ett tag till och är ett mycket bra vin trots årgången.

Slutligen dukar vi fram två olika kittostar från Italien: Fontina och Tallegio. Vinet vi dricker till dessa var en present från en grupp som jag höll utbildning för och jag har inte riktigt kunna bestämma mig när det ska drickas. Även om Italien är mitt favoritland dricker jag inte så ofta viner från Valpolicella. Jag har inte provat Quintarelli tidigare och med en viss skepsis närmar jag mig glaset. Orsaken till detta är att hans viner ligger fasligt länge på fat, de släpps på marknaden när de anses vara drickfärdiga. 1999 släpptes under 2007 och har således legat 7-8 år på fat! Men fördomarna kommer på skam, färgen är vackert rubinröd med begynnande tegelkant och vinet öppnar upp med en mycket mogen och komplex doft som inte går av för hackor! Torkade blommor, med rosor i spetsen, tar täten, följt av körsbärskompott, hallon och solvarma jordgubbar, multna löv, och torkade örter. Faten sticker inte ut för fem öre och bidrar med vissa kryddiga och balsamiska drag. Visst finns det toner av torkad frukt, som katrinplommon och fikon, med de stör inte. Vinet är väldigt rödfruktigt, både lätt och kraftfullt samtidigt. Smaken går i doftens tecken, syrorna har åldrats med behag och tanninerna är mjuka men har ändå ett rejält grepp innan avslutet tar vid som är oerhört långt och komplext. Jag känner inte för att analysera mer, jag slänger anteckningsblocket och låter mig svepas med!



lördag 15 november 2008

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2007

Juliusspital, som grundades 1576 av furstbiskopen Julius Echter von Mespelbrunn, är en av tre stora vinegendomar i Franken. De har sedan medeltiden idkat välgörenhet. Affärsidén var enkel: de fattiga och de nödlidande skulle hjälpas med de inkomster som vinförsäljningen skulle inbringa. Och även idag driver de välfärdsinrättningar. Juliusspital äger 127 hektar vingårdar, vilket gör den till den tredje största vinegendomen i Tyskland. De äger en liten del av vingården Stein som ligger norr om Würzburg i ett perfekt söderläge vid floden Main som medför bra förutsättningar för mogna druvor. För övrigt är 2007 en av flera bra årgångar under 2000-talet i Tyskland.

Würzburger Stein har en ljust gyllengul färg. Doften är aromatisk med toner av gröna äpplen, gula plommon och grapefrukt. Lägg därtill en jordig mineralton och honung. Vinet är friskt, aromatiskt och lite spritzigt. Smakmässigt inleds det med gröna äpplen för att övergå i ett mellanregister som börjar med toner av honung och avslutas med en jordig beska. Eftersmaken är rätt lång med inslag av mineral och gula plommon, innan smaken försvinner återkommer tonerna av honung. En mycket bra Silvaner, både som aperitif och till mat!

Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken 2007, Wiengut Julisspital, Bereich Maindreieck, Franken

Munskänkarna provar novembernyheter

Under drygt två veckor har det inte varit mycket till vindrickande. Jag har istället ägnat tid åt att läsa på om slott, vingårdar, appellationer och kommuner. Lärt mig olika ramsor för att komma ihåg vinbyar i Södra Rhône och alla Grand Cru i Bourgogne med mera. Orsaken till detta är jakten på det tredje betyget. Nå, nu är det teoretiska provet gjort - återstår att se hur det gick - och vad kan väl passa bättre än att skölja ner det hela med att prova novembernyheter tillsammans med Munskänkarna.

Vi provar tre vita och tre röda viner. Provningen är halvblind och följande information lämnas till oss. En Mâcon-Villages, en Chardonnay från Sicilien av högre kvalitet och en Riesling från Franken. En Pinot Noir från Yarra Valley, en modern Rioja och slutligen en Crozes-Hermitage.

Vin nummer 1 har en gyllengul färg med rätt rejäla tårar på glasets insida. Doften är ung, frisk och relativt kraftfull med toner av tropisk frukt som mango och ananas, lägg därtill mandarin samt citruskal. Faten lämnar snygga toner av popcorn, brynt smör och rostade nötter. Vinet har en frisk syra, ett välbyggt mellanregister och ett långt smått nyanserat avslut med toner av exotisk frukt, mandarin, citrusskal och rostade fat, med en liten bitterhet som håller sig kvar en stund efter eftersmaken har försvunnit. Ett bra vinbygge från Sicilien:

Planeta Chardonnay 2006, Planeta, IGT Sicilia, Italy

Vin nummer 2 är ljusgult till färgen och doften frisk, ung och rättfram med inslag av gula äpplen, grapefrukt och örter. Vinet har en frisk syra med ett lätt mellanregister och ett enkelt avslut med toner av gula äpplen, grapefrukt och örter. Ett enklare vin från södra Bourgogne:

Macon Villages 2007, Blason de Bourgogne, Mâcconais, Bourgonge, France

Vin nummer 3 har en ljus gyllengul färg. Vinet har en smått utvecklad doft med toner av aprikos, mogna gula äpplen, päron, apelsinskal och mineral, även toner av blommor och honung tittar fram efter ett tag i glaset. Vinet har en frisk syra, bra mitt och en lång eftersmak med toner av aprikos, äpple, pomerans och mineral. Dagens bästa vita vin som kommer från vårt närmaste vinland:

Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken 2007, Weingut Juliusspital, Bereich Maindreieck, Franken

Vin nummer 4 är mörkt rubinröd. Det har en relativt kraftig, utvecklad och sammansatt doft med inslag av mörka körsbär och plommon, solvarma jordgubbar, örter samt en liten ton av torkad frukt, anis och viol. Fatkaraktären går mot kaffe och vanilj. Vinet är medelfylligt, syran balanserad, tanninerna inlindade, mellanregistret är tätt och avslutet är långt och smått komplext. Smaken har inledningsvis inslag av plommon, körsbär, örter och anis, eftersmaken har toner av kaffe, mineral och viol. I glaset har vi en modern Rioja:

Roda 2004, Bodegas Roda, Rioja, España

Vin nummer 5 har en ljusröd färg med en viss tegelkant. Vinet har frisk och rättfram doft med toner av vitpeppar, hallon, jordgubbar och kryddiga toner från faten. Syran är mild, tanninerna mjuka och mellanregistret är lite vattning och eftersmaken har toner av röda bär, fat, kryddor och en liten ton av örter. En nya världen Pinot som inte lämnar något större intryck:

Gulf Station Pinot Noir 2007, De Bortoli, Yarra Valley, Victoria, Australia

Vin nummer 6 har en mörk och tät röd färg. Vinet har en ung, smått återhållen och uttrycksfull doft med tydliga aromer av charkuterier, gummi, vitpeppar, björnbär, svarta vinbär, örter som rosmarin och faten går mot eneträ samt kaffe. Det har en frisk syra, inlindade smått utvecklade tanniner, ett bra mittenparti och en lång eftersmak med toner av mörka bär, örter, viol, kaffe och eneträ. Vinet är redan drickvänligt trots sin ungdom. En Syrah från, ja ni vet vem:

Crozes-Hermitage 2006, Alain Graillot, Crozes-Hermitage, Rhône, France

En bra provnig, med två klara favoriter: Juliusspital och Alain Graillot. Planeta var också mycket bra, en klar överraskning, mycket stramare än jag hade väntat!

lördag 25 oktober 2008

Château Cantemerle 2005

Trots att jag helst skulle vilja låta flaskorna ligga i källaren, kan vi inte hålla oss från att prova en primeur 2005. Det finns många kvar på SB men flera av de bästa vinerna har gått åt – med undantag för vissa av de dyrare prestigeslotten.

Château Cantemerle ligger i södra delen av Haut-Médoc i kommunen Macau som gränsar till Margaux. Slottet är en 5ème Cru och vinet innehåller 58 procent Cabernet Sauvignon, 33 procent Merlot, 6 procent Petit Verdot och 3 procent Cabernet Franc. Det lagras 12 månader på ekfat, där 50 procent är nya, och 4 månader på stora ekliggare efter blandningen. Vinet har en mörkröd färg med en violett kant. Doften är ung, rättfram och fruktig med toner av körsbär, svarta vinbär och smultron. Det finns inledningsvis en doft av mandelmassa, som klingar av, och sedan kommer tobak, ek, örter och viol. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, småsträva tanniner och ett örtigt, välbyggt mellanregister. Eftersmaken är rätt lång med toner av röd frukt med betoning på bittra körsbär, viol, tobak och rostad ek som inte riktigt har integrerats med helheten.

Med mer luft utvecklas doften och frukten blir lite mer mörk där svarta vinbär anger tonen uppbackad av plommon. Faten bidrar nu med aromer av kaffe, örterna har blivit mer tydliga med betoning på lagerblad samt mynta och doften av viol har blivit mer påtaglig. Det finns även inslag av blyertspenna, en jordig mineralton och under ytan finns en finstämd doft av röda bär. Vinet har en mer balanserad syra med mjukare tanniner och eftersmaken är lång, smått elegant och komplex med inslag av mynta, viol, tobak, moreller, ceder och kaffe.

Vinet är, trots sin ungdom, redan mycket bra med toner av blommor och örter som för tankarna till Margaux. Det finns över femhundra flaskor kvar så jag köper fler och lagrar.

Château Cantemerle 2005, Château Cantemerle, Haut-Médoc 5ème Cru Classé, Bordeaux, France

måndag 20 oktober 2008

Château Haut-Batailley 2004

Vi fortsätter att prova Bordeaux från 2004 och färden går norrut från Margaux till Pauillac. Appellationen fick 18 slott klassificerade 1855 (tre 1er Cru, två 2ème Cru, en 4ème Cru och tolv 5ème Cru). Egendomen vi stiftar bekantskap med i kväll är en 5ème Cru och ligger i den sydvästra delen av kommunen, som gränsar mot St-Julien, och var tidigare en del av Chateau Batailley.

Chateau Haut-Batailley innehåller 65 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och 5 procent Petit Verdot och har legat mellan 18-20 månader på fat, varav en tredjedel är nya. Vinet har en mörkröd färg med vissa violetta reflexer. Inledningsvis är doften dov, stram och släpper endast fram lite frukt bakom tonerna av fat som går mot kaffe och tobak. Sedan framträder animaliska toner, finstämda aromer av lagerblad, en knivsudd kryddor, pomerans, inslag av mörk frukt som svarta vinbär, plommon och bigarråer samt blommor, jord och blyertspenna. Alla dessa dofter flyter in och ut ur varandra. Doften är kompakt, hemlighetsfull och det lurar något, som inte vill visa sig, under ytan. Vinet är medelfylligt med balanserad syra, har småsträva tanniner, uppvisar ett slankt mellanregister och avslutet är halvlångt med toner av mörk frukt och fat med betoning på kaffe och smörkola. Det är rätt balanserat trots sin ungdom.

Efter fyra timmar har frukten utvecklats ytterligare mot svarta vinbär och plommon, lägg därtill jord, örter och tobak. Det känns ändock som att vinet går igenom en något sluten fas som också framkommer i smaken som har blivit mer vresig och bjuder på en mer påtaglig syra, strävare tanniner och ett avslut som är rätt diffust med mörk frukt, örter och fat. Vi låter drygt en halv flaska stå med korken på till dagen efter.

Efter den längre luftnigen har doften blivit mer fruktig med mogna svarta vinbär, en kompott gjord på både plommon samt körsbär och vidare finns det multna höstlöv, mineral, kaffe och mörk choklad. Efter ett tag i glaset förvandlas frukten till en mer koncentrerad blandning av svartvinbärs- och körsbärslikör. Vinet har fått en mild syra, mjuka tanniner och ett långt och smått elegant avslut. Smakmässigt inleds det med toner av röd frukt, därefter tar ett mellanregister vid med inslag av fruktlikör, mörk bitter choklad och plommonskal och det hela avslutas med en lång eftersmak: mörk mogen frukt, nästintill torkad, örter, lakrits, mineral, kaffe och toner av lättvispad grädde med vaniljsocker.

Med mer tid i glaset framkommer toner av viol, mynta, medicinal-örter, champinjoner som under slutet av kvällen har förvandlats till tryffel ackompanjerad av mineral, stall, cigarrlåda och smörkola. Tanninerna har blivit lite strävare och eftersmaken har toner av svartvinbärsgelé, katrinplommon, och smörkola. Ett mycket intressant vin som kommer att vinna på en längre lagring.

Château Haut-Batailley 2004, Château Haut-Batailley, Paulliac 5ème Cru Classé, Bordeaux, France

torsdag 16 oktober 2008

Château Giscours 2004

I väntan på lottodragningen fortsätter vi att prova Bordeaux, nu har turen kommit till en av förra årets primörer från Margaux. Appellationen består av fem kommuner, förutom den nämnda: Cantenac, Sousans, Labarde och del av Arsac. Här hittar vi flest klassade slott i hela Medoc: 21 stycken (en 1er Cru, fem 2ème Cru, tio 3ème Cru, tre 4ème Cru och två 5ème Cru). Men klassificering och kvalité går inte alltid hand i hand, det är vad som finns i flaskan som räknas.

Château Giscours, 3ème Cru från Labarde, innehåller 60 procent Cabernet Sauvignon, 32 procent Merlot, 5 procent Cabernet Franc och 3 procent Petit Verdot. Det lagras 16-18 månader på ekfat, där över hälften förnyas varje år. Vinet har en mörkröd färg med en lite ljusare kant. Efter två timmar i karaff har vinet en smått utvecklad doft med toner av mörka plommon, antydan till svarta vinbär, örter, mandelmassa, blyerts och vissa animaliska inslag. Det finns mer under ytan och vinet behöver ett tag i glaset för att öppna upp sig; nu hittar jag körsbär, blommor och tonerna av örter har blivit skarpare och går mot mynta, lagerblad och timjan. Faten bidrar med mörkrostat kaffe och tobak, i bakgrunden finns det inslag av mineral eller snarare våt grusväg, den doft som uppenbarar sig just när regnvattnet börjar dunsta i solen. Med tanke på vinets ungdom är syran balanserad och tanninerna mjuka med en liten strävhet just innan det välbyggda mittpartiet tar vid. Eftersmaken är lång med toner av mörk samt ljus frukt, örter, fat, lakrits och vinet lämnar efter sig en ton som påminner om vinbär med lättvispad grädde. Vinet är väldigt balanserat, både kraftfullt och elegant.

Med fyra timmars luftning har vinet fått en mer sötfruktig doft, med betonig på smultron och mörka körsbär. Faten har tagit ett steg tillbaka, bidrar nu med ceder, och tillåter mer doft av tobak, blommor, viol, malört att komma fram. Det finns även en smått exotisk och parfymerad doft som svävar omkring i glaset som jag inte kan placera. I slutet av kvällen har vinet fått mer inslag av mineral, vaniljstång, peppar samt muskotnöt och begynnande mognadstoner som multna löv och stall. Syran har antagit en subtil form, tanninerna har blivit mer sammetslika och avslutet har får toner av körsbär, mogna svarta vinbär, söt lakrits, moccaglass, violpastill och faten är näst intill integrerade med frukten. Så elegant som det kan bli, vinet får genast en topplacering på årsbästalistan.

Château Giscours 2004, Château Giscours, Labarde, Margaux 3ème Cru Classsé, Bordeaux, France

onsdag 15 oktober 2008

Bordeaux 2005

Då var den galna onsdagen över, jag har fasat över att trängas i kön med nervösa och stingsliga vinentusiaster. Min nya strategi var förträfflig, valde helt enkelt det mindre och beskedligare SB utan för staden. Jag var den första och enda i kön och ingen av de övriga nyinkomna kunderna var det minsta intresserad av en primuer. Kassören tog min beställning 10:00:30. Det garanterar ju inte att jag får vinerna, men jag är åtminstone med i det ”statliga vinlotteriet”. Under tiden vi väntar på någon form av vinst roar vi oss med att prova Bordeaux från 2005, viner som antingen har funnits på SB eller fortfarande går att få tag på. Samtliga viner är Cru Bourgeois.

Château Cissac innehåller 75 procent Cabernet Sauvignon, 20 procent Merlot och 5 procent Petit Verdot och har legat mellan 18 till 24 månader på ekfat, varav en tredjedel av faten var nya. Färgen är mörkt rubinröd, skimrande och transparent. Det första doftintrycket är rätt vagt med subtila toner av svarta vinbär, plommon, rostade fat och lite animaliska inslag. Doften blir efter hand mer och mer accentuerad, körsbär, piptobak, viol, mynta, lagerblad och mineral kommer ur glaset. Tiden på fat bidrar med diskreta toner av muskot, vanilj, kaffe och mörk choklad. Detta vin har en genomluftad och nyanserad doft som jag faller för. Vinet har en ung svartvinbärsaktig syra, ett slankt mellanregister med inlindade tanniner samt ett långt och sammansatt avslut med toner av örter, tobak, kaffe, mörk choklad och vanilj. Efter en längre tids luftning får vinet en mer mogen doft med toner av dammiga kolonialkryddor och torkad frukt. Syran har blivit mer balanserad, tanninerna lite mer sträva och avslutet är långt, varmt och komplext. Ett medelfylligt och balanserat vin som redan har börjat uppvisa mognadstoner.

Château Verdignan har ett innehåll som består av 65 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och 5 procent Cabernet Franc och har legat 12 månader på ekfat, varav en tredjedel nya. Vinet har en mörkröd färg. Doften är till att börja med dov och kompakt med animaliska inslag, kaffe och mörk choklad. Frukten kommer upp till ytan efter ett tag i form av svarta vinbär, körsbär och lite plommon, det finns också toner av örter och blyertspenna - doften är typisk för ung Médoc. Vinet har en frisk men ändock balanserad syra, ett kompakt mellanregister med mogna men kraftiga tanniner och en lång och elegant avslutning med toner av mörka bär, kaffe, tobak, lagerblad och mineral. Mer luft ger vinet tydligare toner av svarta vinbär, vanilj och kaffe. Ett ungt vin med stor potential som vinner på lagring.

Château Hourtin-Ducasse innehåller 67 procent Cabernet Sauvignon, 23 procent Merlot och 1 procent Petit Verdot och har lagrats 12 till 18 månader på fat. Vinet har en rubinröd färg med ljus kant. Doften är fyllig, smått utvecklad med inslag av fat som går mot kaffe och smörkola, frukten går mot svarta vinbär samt plommon, vidare finns det toner av örter, gräs, tobak, rotfrukter och lite besvärande ton av grön paprika. Vinet är medelfylligt, har balanserad syra, inlindade tanniner, ett lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av mörk frukt, fat, gräs, örter och paprika. Jag upplever att det finns en lite sträv grön ton som inte vill ge vika. Efter längre luftnig så vädras de gröna inslagen bort och istället har det kommit toner av rotfrukter. Örterna går mot lagerblad och mynta, frukten har mer inslag av svarta vinbär och även toner av stall tittar fram. Syror och tanniner har mjuknat och avslutet har fått mer inslag av mörka bär, fat och stall. Det enklaste vinet som är det mest drickfärdiga.

Château Bibian innehåller 60 procent Merlot, 35 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Petit Verdot och har legat 18 månader på fat (det framgår inte om det är nya eller gamla). Vinet har en mörkröd färg med violetta kanter. Doften är rättfram, smått nyanserad med inslag av plommon, svarta vinbär och fat som går mot smörkola och vanilj. Med lite mer luft så sticker även några grässtrån samt örtkvistar upp, tätt följt av järn, jord och en liten kryddlåda. Vinet känns fortfarande ungt, syran är frisk, tanninerna är unga samt småsträva, mellanregistret är lite tunt och avslutet är relativt långt med toner av mörka bär, fat, gräs, järn och lakrits. Garvsyran och faten håller frukten i ett hårt grepp, vilket ger vinet ett lite kantigt och klumpigt intryck. Ytterligare tre timmars luftning ger vinet lite mer sötfruktig doft, men fortfarande skymmer faten frukten. Syran är tämligen balanserad, tanninerna något strävare och har ett ordentligt grepp innan avslutet tar vid, som har toner av återhållen mörk frukt och fat. Jag tror dock att vinet kommer att bli mer balanserat med tiden.

Alla ovanstående viner har en mycket bra syrastruktur kombinerat med frukt och extrakt, de flesta var också förvånansvärt drickbara redan nu. Vår favorit var Château Cissac på grund av kombinationen av både kraft och begynnande mognad. Château Verdignan håller vi även högt, kommer att bli riktigt bra med tiden, stram och kraftfull. Därefter kommer Château Hurtin-Ducasse, en trevlig vardags Bordeaux. Château Bibian är för stram och uppvisar för lite frukt i dagsläget och hamnar sist i sällskapet. Jag tyckte den var bättre när jag provade den sist (se här).

Château Cissac Cru Bourgeois 2005, GFA Des Domaines Vialard, Cissac, Haut-Medoc, Bordeaux, France

Château Verdignan Cru Bourgeois 2005, Miailhe, S.C. Chateau Verdignan Propriétaire, Saint-Seurin-De-Cadourne, Haut-Medoc, Bordeaux, France

Château Hourtin-Ducasse Cru Bourgeois 2005, Chateau Hourtin-Ducasse, Saint-Sauveur-du-Médoc, Haut-Medoc, France

Château Bibian Cru Bourgeois 2005, Chateau Bibian, Listrac-Médoc, Bordeaux, France

måndag 13 oktober 2008

Sommarens bästa Rosé

Det känns lite malplacerat att skriva om Rosé när det är dags för Bordeaux en primuer. Här kommer ett inlägg från sensommaren som inte blev skrivet, men vinerna var så pass bra att jag inte kan låta bli.

Vi var ute i skärgården och hälsade på släktingar som driver ett värdshus. Det vankandes middag och till förrätt fick vi paté gjord på abborre med kumminsås. Till detta drack vi ett välkylt Rosévin från Barone Ricasoli som hade mycket mer att erbjuda än Brolio. Albia har en färg som påminner om lingondricka och doften är rättfram och fruktdriven med toner av körsbär, hallon och smultron, det finns även inslag av mineral, kola, örter och en liten ton av skogsbär. Smaken är frisk med en syra som är inlindad i söta röda bär, sedan kommer ett lite småbittert mellanregister och avslutet har toner av vinbär och tranbär. Helt klart sommarens bästa Rosé, friskt, fruktigt och fräscht.

Till huvudrätt serverades lammfilé som rullats i örter, citronskal och vitlök med en matig sallad och en morotsbernaise. Med nyckeln till vinkällaren och uppmaningen ”ta något som passar” ser jag mig omkring och hittar en gammal trotjänare, årgång 2003 av Côte-du-Rhône från Guigal. Vinet har en mörkt rubinröd färg med begynnande brun kant. Doften har en smått mogen ton med inslag av vilda hallon, björnbär och plommon. Förutom all denna mogna frukt finns det toner av örter och en smått animalisk ton. Syran är mogen, tanninerna är fortfarande smått sträva och mellanregistret är lite tunt med en vissa gröna toner och avslutet har inslag av mogna röda bär, örter och lakrits. Den grönaktiga tonerna klingar av med luft och vinet känns mer balanserat. Passar för övrigt utmärkt till maten. Dagen efter finns det en skvätt kvar och nu har vinet fått mognadstoner som går mot blommor, plommonkompott, körsbär och läder. Det har blivit mer drag i syran och tanninerna har mjuknat och vinet har en lång mogen eftersmak. Vinet är förvånansvärt vitalt även dag två, undrar hur länge dessa viner håller. Nu finns årgång 2005 på SB, gissa om jag ska handla.

Albia Rosé IGT Toscana 2007, Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana, Italia

Côtes-du-Rhône 2003, E Guigal, Rhone, Côtes-du-Rhône, Rhône, France

lördag 11 oktober 2008

Fontanafredda Barolo Serralunga d' Alba 2000 & 2001

Både 2000 och 2001 var bra årgångar i Piemonte, det senare året anses vara snäppet bättre. I kväll ställer vi dem mot varandra med hjälp av Fontanafreddas bybetecknade Barolo. Druvorna till vinet kommer både från deras egna vingårdar och kontrakterade odlare. Vinet jäser med hjälp av naturlig jäst, vilket sannolikt bidrar till en större komplexitet, på temperaturkontrollerade ståltankar och musten vilar med skalen i 15 dagar – för mer färg och extrakt – innan den malolaktiska jäsningen tar vid. Det lagras två år på stora ekfat från Slovakien och Frankrike och ett år på butelj innan det kommer ut på marknaden. Tillverkningen bör väl betecknas som nytraditionalistiskt!

Barolo Serralunga 2000 har en rubinröd färg med begynnande tegelkant. Doften är intensiv och utvecklad med körsbärskompott, jordgubbssylt, hallon och lakrits. Inledningsvis har vinet även en lite stickig ton som dock vädras bort. Sedan tillkommer fler dofter som multna löv, torkade blommor, rosenvatten, läder, kantareller, vanilj, mandelmassa och torkad frukt med tonvikt på fikon och romrussin. En helt fantastisk doft som visar upp Nebbiolo i hela sin prakt. Vinet har mogna syror och puderlätta tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, mellanregistret är välbyggt och avslutet är långt och komplext. Smakmässigt går det att finna mycket: en inledning med körsbär som övergår till exotiska toner av rosenvatten och torkade örter för att avslutas med vilda hallon, lakrits, torkad frukt, vanilj och en liten syrlighet som går mot röda vinbär. Med längre luftning går doften mot körsbärslikör, hallon, choklad och tryffel samt en mer koncentrerad smak. Ett helt enastående vin, vidöppet, moget och på toppen av sin karriär.

Barolo Serralunga 2001 är mörkt rubinröd, transparent och med en begynnande brun kant. Det första som möter näsan är en kraftfull doft med animaliska inslag som försvinner till förmån för tjära, rosor, violpastiller, mogna körsbär och mörka plommon. Under ytan ruvar fattoner som mandelmassa och söt piptobak. Detta vin har inte en lika öppen doft som förra vinet. Vinet känns förvånansvärt ungt med vital syra och rejäla tanniner som har ett tag kvar innan de mjuknar. Smakmässigt inleds det med toner av körsbär och plommonfrukt, mellanregistret är smått bittert samt kompakt och eftersmaken är lång med inslag av bittra färska örter, tjärpastiller och syrlig röd frukt. Vinet är fortfarande lite slutet och har inte riktigt hittat den rätta balansen. Efter en längre tids luftning har doften blivit mer intensiv, frutkten går mot körsbärskompott samt hallonsylt, vidare finns det inslag undervegitation, tryffel, choklad, kaffe och lakrits. Syrorna har gett med sig och tanninerna har börjat integreras med helheten och vinet har fått en smak av söta körsbär, hallon, lakrits och tobak.

I dagsläget är årgång 2000 det bättre vinet men 2001 har stor potential som kommer att ge utdelning med några års lagring. Båda vinerna var perfekt partner till en köttragu med gnocchi.

Barolo Serralunga d'Alba 2000, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte, Italia

Barolo Serralunga d'Alba 2001, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonto, Italia

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2006


Efter debaclet med Verdicchio, måste jag återupprätta mitt förtroende för vita viner från Italien. Jag plockar fram ett säkert kort Ca’ Rugate 2006. Färgen är gyllengul och doften är smått nyanserad med toner av mineral, mogna gula äpplen, ananas, grapefrukt, nötter, rök och örter. Vilken skillnad i doft från gårdagens viner, detta vin uppvisar alla de egenskaper som fattas hos Verdicchio: syra, frukt och struktur. Vinet har en frisk syra ett välbyggt mellanregister och ett långt nyanserat avslut med toner av äpple, annans, grapefrukt och mineral. I dagsläget tycker jag att årgång 2006 är mer nyanserad än 2007 som jag provade nyligen.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2006, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia

fredag 10 oktober 2008

Vi provar Verdicchio

Under lång tid var Umani Ronchis Casal di Serra husets vita, sedan kom det någon årgång som inte föll mig i smaken och nu har jag inte druckit vare sig Casal di Serra eller Verdicchio på länge. Det är att dags att prova vad druvan har att erbjuda i dagsläget. Vi inhandlar några olika viner från SB, alla är från Marche och tillhör distriktet Verdicchio Castelli di Jesi. De fyra första vinerna har alla legat på ståltank och det sista har legat på fat.

Garfolio 2007 har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och enkel med inslag av grapefrukt, päron, örter och söt frukt som går mot persika. Vinet har mjuk syra, lite tunn kropp med toner av grapefrukt, persika och päron. Eftersmaken är mjuk och rätt angenäm med lite ton av örter. Vinet funkar bra som aperitif om det hålls väl kylt.

Moncaro 2007 har en ljusgul färg, även den med lite grönskimmer. Doften är diskret med inslag av mandel, gula äpplen, citrus, persika och en viss ton av menthol. Vinet har likt det andra en mjuk och balanserad syra, en viss viskositet och ett avslut med toner av gula äpplen, citrus och mandel. Detta vin är något bättre än föregående och är även det en okej aptitretare om det hålls väl kylt. Detta var de två enklare vinerna, inga sensationer men korrekta med en viss charm.

Casal di Serra 2006 är ljust gyllengul till färgen. Doften har till att börja med en lite besvärande ton av nagellack som klingar av ju mer luft vinet får. Vinet har en lite diffus doft som till att börja med har toner av mandel, blommor och konserverad frukt. Efter ett tag tillkommer toner av citrus (marmelad) och persika. Vinet har en mjuk attack, mild syra och ett lite oljigt, tunt mellanregister och eftersmaken har drag av sötfrukt. Jag tycker inte vinet har den fräscha doft och smak som jag förknippar med tidigare årgångar. Dålig flaska?

La Vaglie 2006 har en ljusgul färg. Vinet har en lite diskret doft, som dock är smått komplex, med toner av exotisk frukt, citrus, persika, päron och mineral. Med mer luft så tittar ett par blommor upp ur glaset. Doften är sober med en viss finess. Vinet har en balanserad syra, ett lite tunt mellanregister och att avslut med toner av den frukt som mötte en i doften. Vinet har fått tre glas i Gambero Rosso, och är det bästa vinet hittills, men jag tycker ändå att det lämnar ett något blekt intryck.

Sierra Fiorese 2004 har en gyllengul färg. Vinet har en rättfram och något endimensionell doft som har toner av rostade fat, vanilj, citrusskal, honung och exotisk frukt. Attacken är mjuk och fatigt med mild syra, tunt mellanregister och ett avslut med toner av rostade nötter, vanilj, citrus och exotisk frukt. Faten skymmer frukten och jag tycker att vinet är lite over the top.

Inget av vinerna lämnar något bestående intryck. De viner som kändes fräschast och mest druvtypiska är de två första enklare varianterna av Verdicchio. Den största besvikelsen var Casal di Serra, som jag gillat så mycket tidigare. Det lär dröja innan jag dricker vita viner från Marche. För att sammanfatta: de flesta viner var endimensionella med låg syra och vek frukt.

Verdicchio dei Castelli di Jesi 2007, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico 2007, Moncaro, Marche, Italia

Casal di Serra Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Umani Ronchi, Marche, Italia

Le Vaglie Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Santa Barbara, Marche, Italia

Sierra Fiorese Verdicchio dei Castelli di Jesi 2004, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

torsdag 9 oktober 2008

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006

Silvaner, Franken, Bochsbeutel, dessa exotiska namn är ena anledningen till att jag uppskattar dessa viner. Den andra är att det smakar väldigt tyskt – med vad smakar det? Vinet är både läskande och tungt, smaken är både aromatisk och intetsägande, klumpigt men ändå syrligt, jag blir inte riktigt klok på det. Kvällens vin har dessa egenskaper tillsammans med toner av söt citrusfrukt och dess skal som bidrar med en viss bitterhet i eftersmaken. Det är motsägelserna som gör att jag gillar enkel Silvaner, även denna!

onsdag 8 oktober 2008

Meinklang Grüner Veltliner 2007

Innan maten läskar vi oss med en Grüner Veltliner. Jag medger att jag har vissa fördomar, framför allt mot djurmotiv på etiketter. Jag hade inte provat om inte Finare Vinare gjort mig nyfiken. Mina fördomar faller platt till marken. Meinklang har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och smått kryddig med toner av vitpeppar, örtsalt, mandel, gröna äpplen, päron, mineral och citrusskal. Smaken är frisk och fräsch, vinet har ett bra grepp i mellanregistret, ett stramt avslut med toner av äpplen, vitpeppar, mineral samt med en syrlighet som går mot lime och grapefrukt. Den stringenta syran ger en bra struktur åt vinet. En perfekt aptitretare!

Meinklang Grüner Veltliner 2007, Angela & Werner Michlits, Meinklang Wiengut Michlits, Neusiedlersse, Burgenland, Austria

tisdag 7 oktober 2008

Château Courac Laudun 2005

Ännu ett vin som jag hade missat om inte Finare Vinare hade tagit reda på vad som fanns i flaskan och på ett förtjänstfullt sätt rett ut begreppen kring regionen. Även Rhônarna har provat och gillar vinet.

Château Courac Laudun har en mörkröd djup färg med violetta kanter. Doften som möter näsan är ung, rättfram och rider på primäraromer. Rök, en bukett sydfranska örter och vitpeppar. Efter denna formidabla inledning tar frukten vid med toner av björnbär, plommon svarta vinbär och långt ned i glaset fiskar jag upp några körsbär och solvarma jordgubbar. Jag finner även toner av blommor, smörkola och lakrits. Mer luft och lite högre temperatur ger aromer av kryddnejlika, stekt kött, torkad frukt, körsbärslikör och mörk choklad.

Vinet har snygga unga syror, tanninerna är balanserade och bidrar med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är långt och smått komplext med toner av både mörka och röda bär samt örter. Det hela klingar av med toner av lakritsrot och kryddnejlika. Vad gott det är! Om vinet finns kvar på SB så rekommenderar jag er att rusa dit och köp allt ni kommer över.

Château Courac Luadun 2005, Joséphine et Frédéric Arnaud, Château Courac, Tresques, Gard Laudun, Côte-du-Rhône-Villages, Rhône, France

Munskänkarna provar oktobernyheter

Nyheterna som släpps på SB den första oktober är viner som ska finnas där minst ett år och om de säljer bra så kan de hamna i det ordinarie sortimentet. I kväll provar vi några av dem. Provningen är halvblind, vi får veta var vinerna kommer ifrån men inte i vilket glas de befinner sig. Vi ska prova tre vita och tre röda. En Champagne med låg dosage, ett vin från Australien med en mix av klassiska druvor från Bordeaux samt Alsace och, slutligen, en Grand Cru från Alsace. Ett rött från Portugal som kommer från Douro, ett Priorat från Spanien som är lite äldre och, till sist, ett Saint-Joseph från Rhône.

Vin nummer 1, som inte är svår att placera, har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är frisk, knuten, med inslag av mineral, gröna äpplen – Granny Smith – citrusskal samt subtila toner av bröd och nötter. Vinet har en härlig mousse, frisk stenhård syra och är knastertorrt. Smaken går mot citrus, grön äpplen och har ett långt avslut med toner av mineral och nötter. En mycket trevlig ung Champange:

Raoul Collet Extra Brut, Raoul Collet, Champange, Frankrike, art nr 7416

Vinet innehåller 50 procent Pinot Noir, 40 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Meunier. Firman grundades i 1921 och är beläget i Aÿ. Jag gillar verkligen den här Champagnen, köper och lagrar.

Vin nummer 2 är ljust gul till färgen och har till att börja med en svag doft med toner av exotisk frukt, blommor och citrus. Efter ett tag i glaset blir doften mer påtaglig och då finner jag inslag av ananas, mango, lime, ylle och vax. Vinet har en frisk syra, lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av tropisk frukt och äpple. I glaset har vi ett ungt, lite vekt och annorlunda vin från Nya världen:

St Hallet Poachers Blend Semillion Sauvignon Blanc Riesling 2007, St Hallets Wines, Barossa, Australien art nr 6347

Vinet innehåller 68 procent Semillion, 21 procent Sauvignon Blanc, 11 procent Rielsing och druvorna har legat på ståltankt vid låg temperatur för att bibehålla fräschör. Detta vin blev mycket uppskattat när det tidigare släpptes på SB och sålde snabbt slut. Vinet har fått bra kritik, men faller inte mig i smaken.

Vin nummer 3 har en lite mer gyllengul färg än föregående vin och har en mer utvecklad doft med inslag av petroleum, mineral, gula äpplen, aprikos, citrus som går mot grapefrukt och lime. Det har även vissa underliggande toner av exotisk frukt. Vinet är lite spritsigt, relativt frisk syra, hyfsat mellanregister och ett avslut med toner av gula äpplen, lime och några exotiska frukter här och där. Och, ja, lite mineral finns det också där! En rätt typisk Riesling från Alsace:

Comtes d’Isenbourg Rielsing Grand Cru Schoenenbourg 2005, Comtes d’Isenbourg, Alsace Grand Cru, Frankrike art nr 2175

Grand Cu Schoenenbourg ligger nära staden Riquewihr. En titt på kartan ger vid handen att växtplatsen är bra, den ligger i den nordöstra delen av Haut-Rhin i slutet av en av Vogesernas dalgångar som ger en viktig regnskugga för vingårdarna. Vinet är trevligt men saknar lite skärpa och struktur för att vara idealisk till mat, däremot är det en trevlig aperitif. Varför inte lagra några flaskor!

Vin nummer 4 är mörkt röd, med blå kant och ser ungdomligt ut. En ung, liten och rättfram doft med tydliga toner av vitpeppar är det som först möter näsan. Fat, björnbär, bittra körsbär och plommon tar vid därefter. Det finns även inslag av örter långt ner i det mörka bråddjupet. Vinet har en frisk syra, balanserade tanniner, trots ungdomen, och ett hyfsat långt avslut med toner av mörka bär, örter, lakrits och vanilj. Vinet saknar inte komplexitet och kommer med all säkerhet bli bättra med några års lagring. En ung portugis:

Duorum 2007, Duorum Vinhos, Douro, Portugal art nr 2559

Vinet innehåller Tinta Roriz, Touriga Franca och Touriga Nacional som är traditionella portvinsdruvor. Vissa delar av vinet jäste i traditionella granitkar, lagares, och resterande del genomgick jäsning och maceration i rostfria ståltankar. Denna tudelning ökar sannolikt vinets komplexitet. Vinet har legat ett halvår på små franska och amerikanska ekfat. Jag gillar vinet, säkert ett bra grillvin!

Vin nummer 5 har en rubinröd färg med en utvecklad doft som till att börja med har lite besvärande toner av nagellack och mandelmassa. Dessa försvinner efter ett tag till förmån för mörk choklad, björnbär, plommon, läder, torkad frukt och mineral. Vinet har även vissa starkvinstoner när det blir varmare som, till min glädje, balanseras av subtila toner av körsbär. Det har mogna syror, mjuka tanniner, med ett fatigt mittenparti och ett avslut som går mot läder och torkad frukt. Ett vin från Priorat:

Solanes 2004, Agricola de Porrera, Priorat, Spaninen art nr 2716

Vinet är gjort på 40 procent Carinyena, 30 procent garnataxa, 15 procent Cabernet Sauvignon, samt 15 procent Merlot och Syrah. Det har legat 14 månader på en blandning av nya och äldre fat. Ett rätt komplext vin som dock har lite för lite slappa syror och för mycket toner av torkad frukt – russin – för att falla mig i smaken.

Vin nummer 6 är mörkt rubinröd med lite violetta kanter. Doften är ung och sammansatt med toner av charkuterier, rök, lagerblad och viol inledningsvis. Därpå kommer mörka och röda bär upp till ytan i form av björnbär och hallon. Faten går mot kaffe och vanilj; och jag hittar även inslag av lakrits och mineral långt ner i glaset. Vinet har en frisk och ung syra, balanserade tanniner med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är komplext med toner av mörka bär, örter, lakrits, kaffe och vaniljstång. Ett mycket balanserat vin, trots sin ungdom, som kombinerar slankhet med kraft. Jag ler och lyfter glaset i riktning mot Rhône och utbringar en skål för Syrah!

Saint Joseph 2006, Les Vins de Vienne, Saint Joseph, Frankrike art nr 2208

Vinet görs på inköpta druvor från olika odlare i området och har legat på stora och små franska ekfat. Fram till 1950-talet så fanns det bara ett fåtal odlare i Saint Joseph, men efter det har mer och mer mark tagits i bruk för vinodling som medfört en försämring av kvalitén. Och detta tidigare väl ansedda område började bli omsprunget av Crozes-Hermitage. Men på senare tid har odlare i området tagit sig själv i kragen, begränsat nyodlingarna, för att lyfta det till forna dagar. För att återgå till vinet – jag köper och lagrar!

måndag 6 oktober 2008

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2007

Förra årets, enligt min mening, bästa vita vin under hundra kronor på SB (se här) har kommit ut i ny årgång. Det är dags att prova!

Ca’ Rugate Monte Fiorentine är tillverkad av 100 procent Garganega, druvorna kommer från en enda vingård och har legat på ståltank. Vinet har en ljust gyllengul färg och doften är ung och lite tillbakadragen till att börja med. Det som möter näsan är en antydan till rök och toner av citrus. Efter ett tag i glaset kommer fler aromer fram som gråpäron, gula plommon, mandel, mineral och lite exotisk frukt med betonig på ananas. När temperaturen stiger så framkommer även toner av rosmarin och salvia. Vinet har en ung och frisk syra med en liten spritsighet inledningsvis. Därefter kommer ett väl sammansatt mellanregister, med ganska hög viskositet, som greppar tag rejält i bakre delen av tungan innan avslutet tar vid som är långt och smått komplext med toner av plommon, grapefrukt, mandel och mineral. Är denna årgång bättre än den förra? För tidigt att uttala sig om, vinet är än så länge lite för ungt, men det är en säker kandidat till husets vita under närmaste året.

P.S Vilken tur att en gammal trotjänare inte gjorde en besviken! Och jag ser nu att bilden ser lite stålgrå ut, vid närmare eftertanke påmminer det om vinets syra.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2007, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia

torsdag 25 september 2008

Domaine Leon Barral 2005

En kartong full med södra Frankrikes värme anlände till slut. Egendomen och vinet har avhandlats av Finare Vinare på både ett genomgripande och underhållande vis (se här, här och här). I och med detta behöver jag inte orda om egendomen. Även Frankofilen nickar gillande, men har dock anmärkningar – volatila syror och möjligen en viss flaskvariation. Trots detta är mina förväntningar på detta vin skyhöga!

Domaine Leon Barral har en klart rubinröd färg med ljusare kanter. Vinet innehåller 50 procent Carignan, 40 procent Grenache och 10 procent Cinsault och vinet har inte sett skymten av ek utan har legat på betongtank. Doften är ung och uttrycksfull och det som först möter näsan är en bunt sydfranska örter, en doft som jag på senare tid har blivit beroende av! Sedan kommer toner av barrskog, rök, salmiak och mandelmassa. Så här långt infrias redan mina förväntningar doftmässigt. Frukten har inslag av björnbär, jordgubbar, hallon och bittra körsbär. Sedan kommer en doft som jag förknippar med Campari. Jag vågar knappt smaka, tänk om jag blir besviken – men det blir jag inte! Vinet har en medelhög attack, frisk, ung syra och balanserade tanniner. Mellanregister är välbyggt och eftersmaken har toner av örter, salmiak och läskande röda bär.

Efter fyra timmars luftning har doften utvecklats. Det finns mer av söta röda bär som solvarma jordbuggar och körsbär. Jag tycker även att det tittar fram en rad ängsblommor, örterna har blivit mer torkade och salmiaken har tonat bort och istället framkommer sötlakrits. Det finns även inslag av mineral och mandel. Vinet har fått en mer påtaglig syra, tanninerna har blivit lite mer sträva och mittenpartiet har fått toner av bittra örter. Eftersmaken är komplex, lång och läskande med inslag av hallon, lakrits och kola. Men sedan kommer en ny omgång av smaker med salmiak, återigen, samt mer örter som timjan, lagerblad och salvia. Vad ska man säga, det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar det här vinet!

Jo, en sak återstår att säga: ett stort tack till Finare Vinare som tipsade om detta vin.

Faugères 2005, Didier Barral, Domaine Leon Barral, Lentheric, Cabrerolles, Faugères, Languedoc

onsdag 10 september 2008

Château Puygueraud 2002

Château Puygueraud innehåller 55 procent Merlot, 25 procent Cabernet Franc, 15 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Malbec. Vinet har legat 12 till 16 månader på fat: 40 procent på nya, 30 procent på 1 år gamla och de slutliga 30 procenten på 2 år gamla. Vinet har en mörkröd färg med brunröd kant. Doften är smått utvecklad och rättfram med inslag av mörka plommon, svarta vinbär, korinter, kaffe och vanilj. Det finns även lite toner av örter och gräs som för tankarna till Cabernet Frank. Efter ett tag i glaset framkommer fler aromer som lakrits, jord, multna löv och svamp. Vinet har en mycket trevlig doft som blir mer och mer karaktärsfull ju längre tid det får i glaset. Vinet har en frisk syra, småsträva tanniner och smaken har inledningsvis toner av plommon och svarta vinbär. Mellanregister är lite vattnigt med inslag av örter och gräs och avslutet är rätt långt och ihärdigt med smak av vanilj, lakrits, kaffe och torkad frukt. Ett rustikt vin med trevliga mognadstoner, trots den svåra årgången.