Vi har kvar italienska charkuterier som jag fick från min syster när de var och hälsade på. Det är dags att de äts upp! Till detta dricker vi en Barbera från Voghera, som Finare Vinare provade för ett tag sedan. Efter det blir det svamprisotto och varför inte matcha detta mot samma producents Barbaresco (som även Finare Vinare druckit).
Luigi Voghera Barbera d’Alba 2007 har en mörkt rubinröd färg med blå reflexer. Doften är ung och rättfram med inslag av mörka körsbär, plommon, örter och en viss jordig ton. Jag tycker även att det finns en stickig ton men som klingar av med lite luftning. Vinet har en frisk och ung syra med mjuka, lite bittra och örtiga tanniner. Mellanregistret är kort men väl ihopskruvat och det hela avslutas med en ganska lång eftersmak som har toner av surkörsbär, vinbär och lingon. Jag förnimmer även inslag av jäst i avslutet, som dock inte stör. Ett mycket trevligt vin att dricka till antipasta om det serveras svalt.
Luigi Voghera Barbaresco 2001 har en ljust rubinröd färg med tegelkant. Vinet har en utvecklad och sammansatt doft med inslag av körsbärskompott, mogna jordgubbar och torkad frukt som katrinplommon och aprikoser. Sedan framkommer mognadstoner av läder, rosor, tjära, kolonialkryddor, svamp och undervegetation. Vinet har åldrade syror och mjuka men påtagliga tanniner, ett sammansatt mellanregister som på ett väldigt subtilt sätt övergår till ett långt avslut. Inledningsvis smakar det söt frukt med betoning på jordgubbar och körsbär som sedan ger vika för toner av torkad frukt samt sandelträ och eftersmaken har toner av läskande röda bär, lakrits, vanilj, kanel och toner av tryffel. Vinet är slankt och både smak- och doftintryck är subtila!
Efter tre timmars luftning har vinet öppnat upp sig: doftmässigt går frukten mer mot körsbärslikör och mogna hallon, den torkade frukten har fått tydliga toner av fikon och tonerna av lakrits, svamp och undervegetation har flyttat fram sina positioner. Vinet har även fått lite mer tryck i syrorna, framför allt tanninerna har blivit lite mer sträva. Ett mycket balanserat vin som har nått toppen, som möjligen är på nedgång, och de återstående flaskorna är bara att dricka upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar