Chablis Domaine de la Boissonneuse 2006 och Chateau Poujeaux Cru Bourgeois Exceptionnel 2002

Det kan inte vara lätt att vara son till en framgångsrik far. Ska man bryta med traditionen och gå sin egen väg eller ska man trampa på i välkända fotspår. Julien Brocard är son till Jean-Marc Brocard, producent av klassiska Chabliviner. I det här fallet går sonen i faderns fotspår, men han har dock utvecklat en egen nisch - biodynamisk vinodling. Från år 2000 är hans viner helt och hållet odlade biodynamiskt.

Vi dricker Chablis Domine de la Boissonneuse som aperitif före maten. Färgen är ljust gröngul. Ur glaset kommer en doft av rök, mineral, mogna gröna äpplen, grape och vita blommor. Det finns en annan doft där i bakgrunden som jag känner igen men inte kan sätta namn på, efter ett tag faller poletten ner: fänkålsvippor. Smaken är elegant med relativt frisk syra som integreras med alkoholen i en harmonisk något smörig (mjuk) helhet och eftersmaken är lång och mineralbetonad. Frukten i vinet har toner av äpplen och bitter citrusfrukt. En ursprungstypisk Chablis från en något svår årgång. Sammantaget upplever jag att syran i vinet är något låg för min smak och frukten är något okoncentrerad. De fåtal Chablis jag har druckit från 2006 har uppvisat en något låg syra enligt min mening (se här och här)

2002 år inte känd för att vara någon toppårgång i Bordeaux och bleknar i jämförelse med det uppskrivna året 2005, snarare handlar det här om traditionella Bordeauxviner som uppvisar en tidig drickbarhet och som har mer stram elegans än kraft - om man ska tro vinjournalisterna. Jag har länge sneglat på mina 2002:or och med en viss korkskruvsångest i bakhuvudet funderat på när det är dags för ett smakprov. Nu har de legat sex år på korken och det är dags att prova.

Chateau Poujeaux Cru Bourgeois Exceptionnel 2002 ligger i kommunen Moulis-en-Médoc. Vinet innehåller 50 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot och 5 procent vardera av Cabernet Frank och Petit Verdot och har legat 12 månader på små ekfat varav hälften nya. Vinet har en mörkröd färg med lite rödbruna inslag. Till att börja med doftar det svarta vinbär, körsbär, mörka plommon, tallskog och fat som bidrar med mandelmassa och kaffe. Vinet har frisk syra och medelhöga tanniner som är integrerade med alkoholen. Smaken har en kraftfull och koncentrerad fruktighet med betoning på mogna svarta vinbär, körsbär och plommon, jag finner även smak av pinje och en örtighet som för tankarna till lakritsrot och fatkaraktären är diskret med betoning på kaffe. Efter ett tag i glaset så ändras doften något, frukten blir lite bittrare och aromer av gräs, lagerblad, köttbuljong och ceder framkommer. Syran blir även mer påtaglig och mellanregistret uppvisar lite gröna toner och det hela avslutas med malörtsbittra tanniner. Vinet är inte lika balanserat som till att börja med. Ytterligare nyanser har framkommit efter två timmar i glaset: lagerblad, blommor och en söt doft av tobak. Vi sparar knappt hälften av vinet till dagen därpå utan kork på flaskan för att se hur vinet utvecklas med rejäl luftning.

Dag två doftar vinet än mer koncentrerad frukt med betoning på cassis, björnbär med inslag av söta körsbör och katrinplommon och fatkaraktären har blivit lite rundare i tonen och går mot mörk choklad och creme-caramel. Vinet uppvisar även begynnande mognadstoner av undervegitation, svamp och rosor. Vi smakar på vinet och förvätningarna är på topp! Det börjar med en rejäl attack sedan följer ett lite tunnare mellanregister som sedan övergår i ett långt avslut. Smaken uppvisar mogen frukt med inslag av svartvinbär(slikör) och björnbär och liten bitterhet som för tankarna till moreller, det finns även inslag av kaffe och lakritsrot och eftersmaken är lång med tanniner som är chokladbittra med toner av torkad frukt i bakgrunden. På det hela taget är det ett mycket kraftfullt och fruktorienterat vin som är relativt balanserat och som befinner sig i den yngre medelåldern och som definitivt vinner på att lagras flera år till, den enda anmärkningen jag har är det något tunna mellanregistret som drar ner helheten något - annars hade det varit i det närmaste full pott!