Jag tror inte på en enda metod, inte heller när det gäller att gå ner i vikt! Men något måste göras framför allt efter en jul med stort överflöd av mat. Så vi lagar köttfärsbiffar med pinjenötter, soltorkade tomater, vitlök och en blandning av sydfranska örter. Till detta ungstekta grönsaker och en röra med fetaost blandad med crème fraiche. Det handlar med andra ord om GI-mat. Men detta känns för bra för vara sant! Jag menar, att äta detta är ju ingen uppoffring, snarare en njutning. Ska man gå ner i vikt så kan man inte äta kakan och ha den kvar. Jag tror faktiskt mer på tonfisk och ris och morgonpromenader. Skit i dieten, fram med en sydfransos ur källaren!Domaine Du Vieux Lazaret 2005 har en mörkt rubinröd färg. Vinet innehåller alla de 13 olika druvorna med en majoritet av Grenache, Syrah, Mourvédre och Cinsault och ligger mellan 15 till 21 månader på stora fat (om jag har uppfattat det hela rätt, min franska är inte vad den borde vara). Doften är ung och rättfram med en mix av röda bär där jag hittar hallon, jordgubbar och mosade körsbär med kärnor och allt. Det ruvar även en viss mörkfruktig ton under ytan som jag förknippar med ung Syrah och Mourvèdre. Sedan kommer garrigue med en tonvikt på timjan, därefter spiskummin, vitpeppar och en knivsudd pepparkaksdeg. Med mer luft utvecklas doften: grillat kött, smörkola, mandel och en parfymerad ton som går mot ansiktskräm. Och ja, det kommer än mer under slutet av kvällen, våta sötvattensstenar, plommon och blodgrape. Vinet har en medelhög attack, ung rätt frisk syra och finmalda tanniner i det slanka mellanregistret som sedan övergår till ett smått eldigt avslut. Syrliga röda bär inleder smaken, sedan kommer bittra örter och det hela avtar med toner av hallon, jordgubbar, kryddor och mineral. Just när man tror att smaken avtagit återkommer den med mandel och blodgrape. Vinet är ungt, drickvänligt, håller ett bra tag till och gifte sig med maten!
Domaine Du Vieux Lazaret Châteauneuf du Pape 2005, Vignobles Jérôme Quiot, France
4 kommentarer:
För mig blev detta en rätt stor besvikelse. Jag tyckte smaken var rätt kort och ett lite otrevligt alkoholgenomslag. När det gäller metoder i allmänhet och sådana för viktminskning i synnerhet så tror jag att de måste medge ett visst, helst stort, mått av njutning för att funka. Försakelse funkar inte. Åtminstone inte på sikt.
Espting: Jag håller med: man bör tilllåta sig njutning annars får man en backlash!
Vad gäller vinet så upplevde jag det på detta sätt just när jag drack det. Nästa gång vi ses så kanske min bedömning är liknande din. Du vet: the x-factor! Som jag tror har större betydelse än vi vill ge den...
Jag tycker det händer lite väl ofta att jag upplever samma vin på olika sätt, något jag upptäckt sedan jag börjat föra lite anteckningar över mina intryck. Det kan ju handla om flaskvariationer, sammanhang, var vinet befinner sig i sin mognadsprocess, kanske var jag befinner mig i min. Eller att det är någon aspekt av vinet som man råkar fokusera på vid ett tillfälle som hamnar mer i bakgrunden nästa gång. The x-factor kan nog vara the x-factors. Fast egentligen är det inte så märkligt. Så funkar det med film, musik och annan kultur också
Esping: right on! Precis så är det, vin är ju en form av kulturupplevelse, ingen exakt vetenskap. Det är just detta som gör mig skeptisk till poängsättning av vin. Jag skulle ha svårt att bestämma mig för ett betyg, och när det väl är satt så skulle jag ändra mig!
Skicka en kommentar