Terrenos vinotek

I helgen var jag på en snabb visit i Stockholm och hann även med ett besök på Terrenos Vinotek. Låt mig inleda med att säga att det borde finnas mer av dessa ställen i Sverige. Nåväl, vi inleder med att prova Terreno Chianti Classico 2006. Vinet har en rubinröd färg med rödbrunt skimmer och har en ung och rättfram doft med inslag av moreller, svarta vinbär, rosmarin, vitpeppar och blommor. Smaken är medelfyllig med frisk syra, unga sträva tanniner, mellanregistret är rätt slankt och avslutet är hyfsat långt med toner av körsbär, vinbär, örter, tobak, kallt te och en finish med drag av salmiak. 2006 imponerar mer och mer.

Därefter var det dags att prova Terreno Chianti Classico Riserva 2005. Färgen är rubinröd och vinet har en ung och smått nyanserad doft med rostade fat, söta körsbär, plommon, kaffe, muskot och tobak. Vinet har en frisk syra, småsträva tanniner, ett lite glest mellanregister och ett rätt lång och smått komplex eftersmak med körsbär, plommon och rostade fat som bidrar med en bitterhet från eken. För mycket fat kontra frukt i dagsläget, det kan tänkas att det blir bättre med tiden. Denna årgång av vinet övertygar inte i dagsläget!

Sedan är det dags för Terrenos flaggskepp: Lignanello Chianti Classico 1999. Vinet har en rödbrun färg med tegelkant. Doften är utvecklad och komplex med toner av marachino körsbär, jordgubbssylt, katrinplommon, fikon, söt tobak, rosor, kanel och stall. Vilken doft! Vinet har en medelhög attack, en åldrad syra som ändå är pigg, sandiga tanniner som fortsätter genom det välbyggda mellanregistret. Eftersmaken är lång och komplex med toner av körsbär och mörk choklad. Vinet har syror och frukt som gör att det kommer att hålla många år till och de där riktiga mognadstonerna har inte hittat fram ännu.

Vi avslutar provningen av viner från Terreno med Momento Massimo IGT Toscana 2003. Vinet är rubinrött med rödbrun kant. Doften är medelfyllig och sammansatt med inslag av cassis, sviskon, rostade fat, mynta, mörk choklad, vanilj och körsbärslikör. Vinet har en rätt bra attack, balanserad syra, sträva tanniner, ett slankt smått vattnigt mittenparti och ett långt fatigt avslut. Vinet är smått syltigt, de rostade faten har inte integrerats med helheten och det doftar bätte än det smakar. Den varma årgången slår igenom.

Innan vi har fått nog för kvällen avlsutar vi med två franska viner. Det första är Chateau Giscours 2000 som har en mörkröd färg med rödbrun kant. Doften är fyllig, sammansatt med svarta vinbär, mörka plommon, och en ton av körsbär. Därefter kommer toner av mynta, söt lakrits, kaffe, lagerblad, peppar och viol. Här talar vi om en kompakt doft som långt ifrån har nått sin peak. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, rejäla tanniner som har börjat mogna och som håller frukten i ett rejält grepp. Eftersmaken har inslag av mörka bär, fat, örter och lakrits. Detta är ett mycket potent vin från en toppårgång och jag hoppas att vi möts igen om 5 år.

Det andra vinet är en Châteauneuf du Pape: Domaine Font De Michelle 2005. Vinet har en ljust rubinröd färg, som tyder på en majoritet av Grenache. Doften är ung och rättfram, med röda bär som hallon och jordgubbar, sedan kommer mandel, örter, grapefrukt och toner av smörkola. Vinet har en pigg syra, unga sträva tanniner som leder över till avslutet som har inslag av röda bär, örter och kryddor. Ett mycket bra vin som behöver några år för att nå sin potential.

Många trevliga viner som återigen påminner en om att årgångar har betydelse.

P.S Vinbarens hemsida är under uppbyggnad.

Terrenos Vinotek