Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005 & Oinos Montepulciano Colline Teramane 2005

Montepulciano d' Abbruzzo fick DOC-status 1968, vinerna producerades då huvudsakligen för den inhemska marknaden. Men under 1990-talet och framåt så har lägre skördeuttag och modern teknik gjort dessa viner mycket bättre. De görs i två stilar den ena mer fruktorienterad som inte är fatlagrad och den andra stilen är mer seriös där skördeuttaget har hållits nere och där vinerna har lagrats på ekfat. Viner som med fördel kan lagras några år. Och den enklare varianten är återkommande kelgrisar bland många svenska vinjournalister, både Bengt-Göran Kronstam och Anders Röttorp ger dem ständigt fyndstämpel!

År 2002 blev underregionen Montepulciano d' Abruzzo Colline Teramane välsignad med den högsta kvalitetsklassen i den italienska vinlagstiftningen: Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG). Jag har ett svagt minne av att ha provat Farnese för något år sedan, det är märkligt att vinet inte lämnade något större intryck eftersom Montepulciano tidigare var husets vin. Och jag har noterat att Farnese har rönt uppskattning i vissa vinbloggar (se här). Det är hög tid att återigen stifta bekantskap med dem.

Farnese är gjort på 100 procent Montepulciano och har (sannolikt) legat på fat. Jag har sökt men har inte hittat någon information om detta, både hos importör och producent. Vinet är mörkrött med lite violetta inslag. Doften är rättfram med massor av primärfukt: moreller, björnbär, mogna plommon och lite blåbär. Vidare finner jag toner av örter, tjära - eller vad sägs om Tretorns gummistövlar - och en svag nyans av fat som drar åt choklad. Efter ett tag i glaset tittar även lite tobaksblad fram!

Vinet är fruktigt och medelfylligt med frisk syra och mjuka tanniner som är väl integrerade med alkoholen Vinet har inledningsvis en smak av björnbär och mörka plommon som sedan övergår till mer kärva toner av blåbär, moreller och bittra örter. Eftersmaken är ganska lång och uppvisar en viss komplexitet med drag av mörkchoklad och tobak. Ett mycket bra vin som nog ska drickas nu med tanke på den underbara primärfrukten. Och vinet påminner om en bottilagrad Chianti Classico, med den avgörande skillnaden att syran är lägre än vinet från Toscana.

Oinos är gjort på 100 procent Montepulciano och har lagrats 24 måndar och av dessa 18 månader på 225-liters franska ekfat. Vinet har en mörkröd färg med violett kant. Doften är ung, kraftfull och sammansatt! Det som först möter näsan är en mörkfruktig parad: moreller, plommon och björnbär. Sedan följer tjära, gummi samt tobak och i bakgrunden, långt där nere i glaset, finns det toner av örter, rostad ek och mörk choklad. Doften påminner faktiskt om en enklare Amarone.

Syran är medelhög och tanninerna är tjocka, kärva och småbittra och samsas rätt bra med den relativt höga alkoholen. Vid närmare eftertanke upplever jag att, den första anmärkningen, syran har tvingats ned med en rejäl omgång malolaktisk jäsning som lämnar efter sig en lite bläckig ton åt vinet. Bittra körsbär, mogna plommon och björnbär är de smaker som först träffar en, det övergår sedan till ett mellanregister som har inslag av tjärpastiller, rostad ek och bittra örter. Och här kommer min andra anmärkning, det känns för en sekund som att tugga på en ek planka. Sedan avslutas det hela med en lång eftersmak med inslag av mörk choklad, kaffe och lite torkad frukt. Smaken påminner mig också om Amarone: sötbittert. Min sista och tredje anmärkning är att så fort temperaturen stiger så blir vinet eldigt och tungt! Vi orkar bara dricka halva flaskan. Jag ser dock fram emot hur det smakar efter en längre luftning

Dag två, ett dygn utan kork, så är Oinos mer attraktivt! Det som först möter näsan är blommor, en bukett rosor, sedan framkommer doft av körsbärskompott, katrinplommon och fikon. Sedan en antydan till mognadstoner med tonvikt på mörkchoklad, kaffe, tjära och söt piptobak. Jag gillar doften! Smaken är tredelad: till att börja med så är det moreller och plommonkräm, som övergår till ett mellanregister som börjar med röd citrusfrukt och slutar med chokladbittra tanniner och efter det följer en lång och komplex eftersmak med inslag av torkad frukt och rostade fat. Jag gillar smaken också! Vinet påminner om en enklare Amarone om det dricks direkt när korken åkt ut och med rejäl luftning får tonerna av rosor och tjära tankarna att gå i nordvästlig riktning mot Barolo. Vinet passar de som håller på det "mörka laget" i dagsläget och med lagring passar det nog supportrar till det "röda laget" Jag köper några flaskor och lagrar.

I dagsläget tycker jag att Farnese är mer drickvänligt än Oinos som är lite väl outvecklat men som har en stor potential.

Farnese Montepulciano Colline Teramane 2005, Farnese, Ortona, Abruzzo, Italia (art nr på SB: 2367)
Oinos Montepulciano Colline Teramane 2005, Azienda Vitivinicola San Lorezno, Castelenti, Italia (art nr på SB: 96207)