Söndagens middag gick i det lokala och närproducerades tecken. Vi börjar med att smaka av årets ”skörd” av löjrom. Jag vill äta rommen på ett traditionellt vis, tunnbröd, smör, rom, rödlök, vitpeppar och en liten klick creme fraiche. Till detta har det blivit en vana att dricka Champagne. Alla tycker inte detta val är det självklara, men det går hem i min värld. Denna kväll dricker vi Bollinger Special Cuvée. Vinet har legat något år i källaren och färgen har en gyllengul färg med lite oxiderad ton. Doften är ljuvlig med rostat bröd, mogna äpplen, blodapelsin, blommor, mineral och toner av svamp. Det uppvisar en begynnande mognad vilket går igen i smaken, där det finns bokna äpplen, mineral, blommor och choklad. Vinet har en lång och härlig eftersmak med en syra som går mot röd citrusfrukt. Vinet innehåller 60 procent Pinot Noir så det stod emot rommen på ett föredömligt vis.Därefter väntas en ”typ” av Bistecca Fiorentina. Grillad, lokalproducerad Entrecote från fritt strövande boskap ute i skärgården. Att grilla dessa inomhus på grillstekpanna rekommenderas dock inte! Men det är för kallt och snöigt ute för att ens tänka på att tända grillen. Sedan skivas de i bitar och läggs över en blandsallad, på med rejäla mängder balsamvinäger, olivolja och låt parmensan regna över det hela! Vinet vi dricker passar som handen handsken. Castello di Brolio 2003 har en mörkröd färg med en begynnande rödbrunkant. Ur glaset strömmar doften av mörka söta körsbär, katrinplommon, körsbärslikör, viol och kryddor. Faten bidrar med toner av mörk choklad, espressobönor och kryddor. Efter lite mer luft framkommer även toner av stall, pinje och tallbarr. Smaken går i doftens tecken och vinet har mjuk syra och inlindade tanniner, ett välbyggt mellanregister och en långt smått utvecklat avslut. Vinet är drickfärdigt men håller ett tag till och är ett mycket bra vin trots årgången.
Slutligen dukar vi fram två olika kittostar från Italien: Fontina och Tallegio. Vinet vi dricker till dessa var en present från en grupp som jag höll utbildning för och jag har inte riktigt kunna bestämma mig när det ska drickas. Även om Italien är mitt favoritland dricker jag inte så ofta viner från Valpolicella. Jag har inte provat Quintarelli tidigare och med en viss skepsis närmar jag mig glaset. Orsaken till detta är att hans viner ligger fasligt länge på fat, de släpps på marknaden när de anses vara drickfärdiga. 1999 släpptes under 2007 och har således legat 7-8 år på fat! Men fördomarna kommer på skam, färgen är vackert rubinröd med begynnande tegelkant och vinet öppnar upp med en mycket mogen och komplex doft som inte går av för hackor! Torkade blommor, med rosor i spetsen, tar täten, följt av körsbärskompott, hallon och solvarma jordgubbar, multna löv, och torkade örter. Faten sticker inte ut för fem öre och bidrar med vissa kryddiga och balsamiska drag. Visst finns det toner av torkad frukt, som katrinplommon och fikon, med de stör inte. Vinet är väldigt rödfruktigt, både lätt och kraftfullt samtidigt. Smaken går i doftens tecken, syrorna har åldrats med behag och tanninerna är mjuka men har ändå ett rejält grepp innan avslutet tar vid som är oerhört långt och komplext. Jag känner inte för att analysera mer, jag slänger anteckningsblocket och låter mig svepas med!
Slutligen dukar vi fram två olika kittostar från Italien: Fontina och Tallegio. Vinet vi dricker till dessa var en present från en grupp som jag höll utbildning för och jag har inte riktigt kunna bestämma mig när det ska drickas. Även om Italien är mitt favoritland dricker jag inte så ofta viner från Valpolicella. Jag har inte provat Quintarelli tidigare och med en viss skepsis närmar jag mig glaset. Orsaken till detta är att hans viner ligger fasligt länge på fat, de släpps på marknaden när de anses vara drickfärdiga. 1999 släpptes under 2007 och har således legat 7-8 år på fat! Men fördomarna kommer på skam, färgen är vackert rubinröd med begynnande tegelkant och vinet öppnar upp med en mycket mogen och komplex doft som inte går av för hackor! Torkade blommor, med rosor i spetsen, tar täten, följt av körsbärskompott, hallon och solvarma jordgubbar, multna löv, och torkade örter. Faten sticker inte ut för fem öre och bidrar med vissa kryddiga och balsamiska drag. Visst finns det toner av torkad frukt, som katrinplommon och fikon, med de stör inte. Vinet är väldigt rödfruktigt, både lätt och kraftfullt samtidigt. Smaken går i doftens tecken, syrorna har åldrats med behag och tanninerna är mjuka men har ändå ett rejält grepp innan avslutet tar vid som är oerhört långt och komplext. Jag känner inte för att analysera mer, jag slänger anteckningsblocket och låter mig svepas med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar