God Jul och Gott Nytt år!

Jag vill önska alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! Bloggandet blir sporadiskt under julhelgerna. Vi ses efter nyår!

P.S Jag vill även rikta en särskild julhälsning till alla vinbloggare ute i landet: keep up the good work!

Côtes-du-Rhône Guigal 2005

Det är dags att prova den nya årgången av Côtes-du-Rhône från Guigal (de två föregående årgångarna har varit riktigt bra se mer här och här). Årgång 2005 innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Grenache, 8 procent Mourvèdre och 2 procent övriga. Vinet har legat 18 månader på foudres av ek. Vinet har en mörkt rubinröd färg. Doften är rättfram, fruktdriven och inleder med en hel korg av mörka och röda bär. Först ut är svarta vinbär (typisk ung Syrah) sedan kommer mogna björnbär och moreller; efter ett tag i glaset framkommer vilda hallon och jordgubbar. Under den fruktiga ytan vilar toner av tjära, viol, vitpeppar och lakrits. Vinet har en balanserad syra, mogna tanniner, ett kompakt mellanregister och ett långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med syrliga mörka bär, med betoning på björnbär, sedan kommer ett sötfruktigt mittenparti med en blandning av hallon och jordgubbar och det hela klingar av med toner av moreller, örter och tobak. Ett mycket bra vin, packad med söderns värme! Jag tycker att denna årgång är snäppet bättre än 2004.

Côtes-du-Rhône Guigal 2005, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Jean de Chaudenay Chablis 2007

Det är dags att återigen prova en Chablis från 2007 - en årgång som verkar lovande (se mer här och här). Jean de Chaudenay har en ljusgul fär med lite ungdomligt grönskimmer. Doften är rättfram och lite kraftfullare än de viner jag har provat från J-M Brocard. Gröna äpplen, Granny Smith, blodgrape, mandarin och mineral är det som förts kommer upp ur glaset. Sedan tillkommer finstämda toner av fänkålsvippor och salvia. Vinet har en frisk syra med toner av gröna äpplen och blodgrape som ligger kvar över mellanregistret och får en förnyand energi just innan avslutet tar vid som inleder med toner av salvia för att övergå till en blandning av fänkål och mineral. Ett riktigt gott vin som vinner på att lagras något år. Ännu en 2007 som överraskar possitivt!

Jean de Chaudenay Chablis 2007, Prehy, Chablis, France

La Bastide Saint Dominique 2003

Det är dags att återigen stifta bekantskap med La Bastide Saint Dominique. Vinet har en rubinröd färg, bruna slöjor svävar omkring i glaset och vissa tegelnyanser kan anas i kanten. Doften är intensivt rödfruktig med vissa mognadstoner. Jag finner körsbärkompott, lättsockrad hallonsylt och solvarma jordgubbar som smaksatts med en skvätt balsamvinäger. Även en syrlig, bitter ton som påminner om grapefrukt hittar fram mellan den röda frutken. Under ytan finns det finstämda inslag av smått härskna paranötter, söt piptobak, garrigue och söta kolonialkryddor: kanel, kardemumma och spiskummin. Toner av förfall finns där också som multna löv och eterneller. Det finns även lite störande toner av nagellack, till att börja med, men de klingar av förvånansvärt snabbt. Det bestående intrycket är ändock en fruktkorg med röda mogna bär! Smakmässigt inleder det med mjuk syra och finmalda tanniner som ligger kvar över det välbyggda mellanregistret en bra bit in i det långa rödfruktiga avslutet. Eftersmaken har även toner av torkad frukt, örter och söta kryddor. Låt oss se vad mer luft gör med det...

... med mer luft så har doften fått toner av körsbärslikör och jordgubbssylt och tydligare aromer av multna löv och tobak. Det finns mer att hämta som tjära, honung och timjan, lägg därtill torkad frukt med fikon och katrinplommon i första rummet. Tanninerna har blivit lite mer påtagliga och eftersmaken är rödfruktig med mogna jordgubbar och örter inledningsvis som sedan avtar till förmån för söt lakrits, mer torkad frukt och citrus. Ett mycket gott vin som uppvisar en bra balans trots den varma årgången och jag upplever att det är mycket mer drickvänligt nu än när jag provade det sist (se här).

La Bastide Saint Dominique 2003, G & MC Bonnet, Courthézon, Vaucluse, Chateauneuf du Pape, Rhone, France

Lantieri Franciacorta

Vindistriktet Franciacorta är Italiens svar på Champagne och ligger i Lombardiet norr om staden Brescia. Lantieri innehåller 90 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Bianco. Det har en ljusgul färg och en finstämd doft av blodapelsin, gråpäron, gröna äpplen, mineral och blommor. Vinet är medelfylligt, med en rätt frisk syra inledningsvis som har ton av blodapelsin, sedan kommer ett slankt mellanregister och ett något platt avslut med toner av gula äpplen, päron och blommor. Vinet har en bättre doft än smak och är en liten besvikelse!

Lantieri Brut Franciacorta, Azienda Agricola Lantieri, Lombardia, Italia

J-M Brocard & Domaine Antonin Guyon

Det är återigen dags att prova en ny årgång från J-M Brocard, denna gång är det Petit Chablis 2007 som sätts under luppen. Vinet har en ljusgul färg. Doften är ung och finlemmad med toner av gröna äpplen, grapefrukt, persika, blommor och mineral. Vinet har en frisk syra, lätt mellanregister och ett avslut med inslag av gröna äpplen, grapefrukt och mineral som håller i sig ett bra tag. Även detta vin kombinerar en bra syrastruktur med rejäl frukt. Alla tre viner som provats från Brocard från 2007 har varit riktigt bra. Köpläge!

La Justice 2005 kommer från Domaine Antonin Guyon, en producent med många viner i sin portfölj. Druvorna till detta vin kommer från vingårdar i Gevrey-Chambertin som är i deras ägo. Det tillverkas på ett traditionellt sätt: lång jäsning på stora öppna träkar och lagring på fransk ek, en tredjedel nya, under 18 månader. Vinet tillbringar 2 timmar i karaff innan det är dags att prova. Färgen är ljust rubinröd. Doften är frisk, smått utvecklad och sammansatt! Det första doftintrycket ger toner av rostade fat, kött, rök, vitpeppar och röda bär som hallon och jordgubbar. Efter ett tag i glaset blir doften mer komplex med toner av ädelträ, lakrits, blommor och örter som timjan. Doften är minst sagt spännande! Attacken är till att börja med mjuk, sedan stegras den och blir packad med friska syrliga röda bär. Mellanregistret är långt och tanninerna är inlindade i kryddor och örter. Sakta men säkert övergår mittenpartiet till ett långt och nyanserat avslut fullpackad med smaker: kryddor, rostade fat, mineral, örter, blommor och moreller. När jag upplever att smaken börjar klinga av framkommer toner av bakpulver och vaniljstång, understödda av finstämmda toner av syrliga röda bär och kryddiga tanniner. Direkt till årsbästalistan utan att passera gå!

Med mer luft har hallonen fått en skarpare framtoning tillsammans med ett tydligare inslag av moreller. Sedan framkommer begynnande mognadstoner som läder, rotsaker, rosor, viol, muskot, kanel, svamp och mer mineral. Syran är lite mer balanserad, tanninerna mer sträva och vinet ger ett lite slankare intryck med toner av tranbär, röd citrusfrukt och rostade fat. Vinet har nu en mer spännande doft än smak, det har gått in i tunneln. Vi skulle ha haft en halvflaska kvar till morgondagen för att se vartåt det lutade! Min bedömning är att vinet hade knockat oss! Återstående flaskor får vila några år.

Petit Chablis 2007, Jean-Marc Brocard, Préhy, Chablis, Bourgonge, France

Gevrey-Chambertin La Justice 2005, Doamine Antonin Guyon, Aloxe-Corton, Côte-D'Or, Bourgogne, France

2-betyg med Munskänkarna: vinframställning och vinhantering

Den första lektionen på 2-betygsnivån handlar om vinframställning och provningen går ut på att lära sig skilja på viner som har tillverkats på olika sätt. Två vita viner ska provas, ett kalljäst vin med blockerad malolaktisk jäsning, som legat på ståltank, där producenten eftersträvar ett friskt, fräscht och druvtypiskt vin. Det andra jäser vid lite högre temperatur och har legat på stora ekfat, där producenten vill skapa ett vin som är mer komplext och förhoppningsvis även speglar områdets terroir. Den förra skolan representeras av en Poulli-Fume och den andra av en Sancerre (båda gjort av Sauvignon Blanc).

Därefter ska fem röda viner provas, en Beaujolais för att visa på ett vin som har jäst enligt macération carbonique. Två olika spanska viner gjorda på Tempranillo: en traditionell Rioja Gran Reserva som lagrats länge på amerikanska ekfat och en Ribera del Duero som har lagrats lite kortare tid på franska ekfat och som är mer fruktdrivet. Vidare en Bordeaux av hög kvalitet, dels för att lära sig hitta de typiska egenskaperna hos ett medocvin och dels för att kunna hitta likheter mellan viner som legat på franska barriques. Slutligen en Amarone, som får representera ett vin gjort på torkade druvor.

Vin nummer 1 är ljusgult till färgen och har gröna reflexer. Doften är ung och rättfram med inslag av svartvinbärsblad, fläder, krusbär, gröna äpplen och citrus. Vidare framkommer toner av rök och mineral med mer luft. Vinet har en frisk syra, ett kort mellanregister och ett halvlångt avslut med toner av krusbär, grapefrukt, äpple och mineral. Här talar vi om en druvtypisk Sauvignon Blanc som kommer från:

Pouilly-Fumé 2006, Fournier Perè & Fils, Chaodoux, Verdigny, Sancerre , Loire, France

Vinet är gjort på 100 procent Sauvignon Blanc som kommer från 15 till 20 år gamla stockar. Det har jäst vid 16-20 grader i rostfria ståltankar under tre veckor och har inte genomgått någon malolaktisk jäsnig. Vidare har musten vilat på skalresterna ett tag.

Vin nummer 2 har en ljust gyllengul färg. Doften är ung, återhållen och det som först möter näsan är mineral samt lite animaliska toner. I bakgrunden finns det inslag av grapefrukt, melon, persika och gula äpplen. Vinet har en ung syra, ett sammansatt mellanregister och ett ganska långt avslut med toner av grapefrukt, persika, gula äpplen och mineral. Innan eftersmaken avtar kommer en lite söt ton som går mot mandel. En varmjäst Savignon Blanc:

Sancerre Les Anges Lot Vieilles Vignes 2006, Pascal & Nicolas Reverdy, Maimbray, Sancerre, Loire, France

Vinet innehåller 100 procent Sauvignon Blanc och har legat 10 månader på stora ekfat. Detta är så långt ifrån den Sauvignon Blanc som kommer från Nya Zeeland som man kan komma. Den Nya Zeeländska är ju närmast en ”karikatyr” av druvan, med näst intill övertydliga toner av svartvinbärsblad, krusbär och grön sparris. Producenten bakom Les Anges Lot står för en helt annan filosofi när det gäller vinmakeri, här handlar det istället om terroir och återigen terroir och det verkar nästan som vinmakaren vill maskera druvkaraktären.

Vin nummer 3 är mörkt rubinröd till färgen med begynnande rödbrun kant. Doften är smått utvecklad med svarta vinbär, mörka plommon och toner av körsbär. Vidare finner jag inslag av mynta, grön paprika och vissa animaliska toner. Faten bidrar med rostade kaffebönor och ceder. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, rätt mogna tanniner, väl sammansatt mellanregister och en långt och nyanserat avslut. Smakmässigt börjar det med syrliga toner av svarta vinbär och plommon, för att övergå i ett örtigt mittparti och det hela rinner ut i toner av kaffe, smörkola, plommon och lakrits. Ett Bordeaux från Medoc:

Chateau Belgrave 2005, Vignobles Dourthe, Haut-Medoc 5ème Cru Classe, Bordeaux, France

Vinet innehåller 50 procent Cabernet Sauvignon, 42 procent Merlot, 5 procent Cabernet Franc och 3 procent Petit Verdot och lagras 12 till 15 månader på ekfat. På det hela taget ett bra vin med vissa skönhetsfläckar. För det första störs jag något av de gröna tonerna som framkommer i mellanregistret och för det andra har faten inte helt integrerats med frukten, sammantaget gör det vinet lite obalanserat i dagsläget.

Vin nummer 4 har en ljusröd färg med en rätt tunn doft som har inslag av hallon, smörkola, skumbanan och gräs. Det har en medelhög syra, mjuka tanniner och ett halvlångt avslut med toner av hallon, kola, gräs och jord. En hygglig Beaujolias:

Morgon Beaujolais 2006, Les Vins Georges Duboeuf, Romanèche, Thorins, Bourgogne, France

Vinet är gjort på 100 procent Gamay och kommer från Morgon som är en av kommunerna med rätt till egen appellation i Beaujolais. Detta vin var det lättaste för deltagarna att finna, de smått kemiska tonerna i doften är avslöjande.

Vin nummer 5 har en färg som är rubinröd, genomskinlig med en begynnande tegelkant. Det har en mogen doft med inslag av solvarma jordgubbar, hallon och nypon. Lägg därtill toner av katrinplommon, fikon och russin, krondill, vanilj och choklad. De torkade frukterna överröstar inte den röda frukten utan bidrar med komplexitet. Detta gör vinet till det mest väldoftande i kvällens uppsättning. Vinet har – fortfarande – en frisk syra, lätta tanniner, ett bra mellanregister och ett långt nyanserat avslut. Smaken inleder med en rödfruktigt syrlighet med betoning på hallon och jordgubbar, sedan kommer ett mellanregister med toner av blodapelsin och det hela avtar sakta men säkert med torkad frukt, vanilj och kolonialkryddor, som hela tiden är uppbackat av den röda citrusen.

Marqués de Murrieta Ygay Gran Reserva 2000, Marqués de Murrieta, Ctra. de Zaragoza, Logroño, La Rioja, España

Vinet innehåller 87 procent Tempranillo, 13 procent Mazuelo och har legat 34 månader på amerikanska ekfat. Druvorna kommer från Rioja Alta och vingårdarna ligger på 500 meters höjd över havet. En mycket traditionell Rioja med alla delar på rätt plats!

Vin nummer 6 är mörkröd till färgen med violett kant och ser ungt och kraftfullt ut. Det har en ung och fyllig doft som till att börja med släpper ifrån sig animaliska toner, gummi, rostade fat, det vill säga: kaffe och vanilj. Sedan kommer frukten upp till ytan i form av björnbär, plommon och mörka körsbär. Efter ett tag i glaset öppnar vinet upp sig lite mer, den mörka frukten blir skarpare i konturerna och även lite oregano, kanel och choklad letar sig fram.

Luzmillar Crianza 2004, Bodegas y Viñedos Lleiroso, Valbuena de Duero, Valladolid, Ribera del Duero, España

Vinet är gjort på 100 procent Tinto Fino (Tempranillo) och har legat 12 månader på franska ekfat. Nya producenter dyker upp hela tiden i Ribera del Duero. Denna Bodega startades för tre år sedan av två spanska Önologer. Hur hinner man skaffa sig bra druvmaterial på så kort tid? Man köper antagligen av kontrakterade odlare! Jag hoppas inte att Ribera går samma öde till mötes som Montalcino. Det vill säga: många vinentreprenörer slogs om bra odlingslägen på en begränsad yta, flyttade gränsen för det möjliga hela tiden och till slut stod man där upp till halsen med nyodlingar på ”leråkrar”.

Vin nummer 7 har en mörkröd färg med lila kant. Doften är sluten med toner av plommon, moreller, blåbär, örter, mörk choklad och kaffe. Med mer luft och ökad temperatur stiger en subtil starkvinsdoft upp till ytan tillsammans med torkad frukt och tobak. Vinet har en frisk syra, mjuka tanniner, lite tunt mellanregister och en rätt långt och nyanserat avslut. Smaken inleder med moreller och plommon, för att övergå i ett örtigt mittparti och avslutas med bittra mörka bär, lakrits, mörk choklad och torkad frukt.

Costasera Amarone Classico 2005, Agricola Masi, Gargagnago di Valpolicella, Veneto, Italia

Vinet innehåller 70 procent Corvina, 25 procent Rondinella och 5 procent Molinara. 80 procent av vinet har legat på slovenska ekliggare på 40-80 hektoliter och 20 procent av vinet har legat små slovenska ekfat (nya, ett och två år gamla). Ett mycket ungt vin som i dagsläget inte visar upp sin potential.

En mycket bra provning där jag tycker att Marqués Murrieta var klart intressantast, tätt följt av Belgrave och Luzmillar.

P.S Bilden är lånad från Munskänkarnas hemsia.

Marqués de Riscal Rioja Reserva 2002

Rioja består av tre underdistrikt: Alavesa, Alta och Baja. Generellt sett rankas de också i den nämnda ordningen. Orsaken till detta är att stora delar av Alavesa, och delar av Alta, består av en jordmån som är sammansatt av lera och kalksten; där trivs Tempranillo som allra bäst och ger viner med hög syra och rik koncentration. Söder om floden Ebro ligger den andra jordtypen som består av järnhaltig lera vilket ger kraftiga viner med hög alkohol. Alluvialjord, som är den tredje typen, ger viner med hög alkohol som inte sällan används till att förstärka lättare viner. Denna jordmån finns framför allt i Alta samt Baja och är väldigt bördig som gör den mindre lämpad för druvor av hög kvalitet.

Marqués de Riscal 2002 innehåller 90 procent Tempranillo och 10 procent Graciano samt Mazuelo. Druvorna kommer från 15 år gamla stockar som är belägna i Alavesa och vinet har legat drygt 2 år på amerikansk ek. Något förenklat kan man säga att Graciano (som ofta går under namnet Morrastel i Frankrike) bidrar med kryddor till blandningen medan Mazuelo (Carignan) tillför syra, färg och tanniner.

Färgen är rubinröd med en begynnande rödbrun kant. Doften är intensivt rödfruktig med jordgubbar, körsbär samt hallon och i bakgrunden lurar torkad frukt, örter och tobak. Med lite mer luft framkommer katrinplommon – men dessa tar inte över tonerna av röda bär – och fat som bidrar med vanilj. Den typiska aromen av krondill finns givetvis även där. Vinet har en frisk syra, mjuka tanniner, sammansatt mellanregister och ett långt och komplext avslut. Det är mycket balanserat och smått elegant. Smakmässigt hittar jag jordgubbar, hallon och bittra körsbär som rinner ut i toner av vanilj, tobak och torkad frukt. Jag gillar verkligen det här vinet som kombinerar de traditionella fatnyanserna med modern röd frukt – inga varningsskyltar gällande begynnande oxidation så långt ögat når. Drickes gärna nu men kommer säkert att hålla i många år till på grund av den fina syrastrukturen i kombination med de solmogna röda bären.

Marqués de Riscal Rioja Reserva 2002, Herederos del Marqués de Riscal, Elciego, Alavesa, Rioja, España

Dopff Crémant d' Alsace & Guigal Côtes du Rhône 2004

Vi steker rökt renstek med lök och svamp och lägger det i pitabröd med sallad och pepparrots-creme fraiche. Under tiden smuttar vi på en enkel Crémant d’ Alsace från Dopff som är gjort av Pinot Blanc och l´Auxerrois. Jag har druckit det tidigare men har jag har inga direkta minnen av hur det smakade. Vinet har en ljusgul och smått grönskimrande färg. Doften har inslag av citrus som går mot blodapelsin, gröna äpplen och blommor. Syran är frisk med toner av blodapelsin, äpplen och det hela avslutas med blommor och mandel. Lämnar inga större intryck denna gång heller, men helt okej för att reta aptiten. Något märkligt är dock att jag inte hittar detta vin på producentens hemsida?

Till maten dricker vi en trotjänare, Côtes-du-Rhône från Guigal. Vinet innehåller 55 procent Syrah, 35 procent Mourvedre, 8 procent Grenache och 2 procent övriga och har legat 18 månader på stora ekfat (foudres). Färgen är klart rubinröd och transparent. Doften inleder med rökiga och animaliska toner, för att sedan övergå till en skål med mogna röda bär. Jag plockar upp några hallon, körsbär, jordgubbar och ett och annat rött plommon. Allt detta understött av finstämda toner av örter och rotsaker. Doften är genomluftad, rättfram och får mig att sitta där med ett fånigt leende! Smaken bekräftar doften, vinet är balanserat, rödfruktigt med toner av örter i avslutet. Jag är beredd att utnämna detta vin till det bästa kring hundralappen på bolaget. Och årgång 2005 ska tydligen vara än bättre!

Dopff Brut Crémant d’Alsace, Dopff au Moulin, Alcase, France

Côtes-du-Rhône Guigal 2004, E Guigal, Château D’Ampius, Rhône, France

Pétalos 2006

Alvaro Palacios är redan en legend trots sina relativt unga år. Han är utbildad önolog från Bordeaux och hans mentor var Jean-Pierre Moueix från Château Petrus. Han har skapat stora viner i Priorat, som L’ Eremita, men också bidragit till utvecklingen av det mindre kända Bierzo i nordvästra Spanien. Där skapar han vin av druvan Mencia som kommer från gamla stockar från små vingårdar med ett svalt mesoklimat. Enligt Oz Clarke ska druvan ge viner med ”drag av hallon och svartvinbärsblad” och druvan påminner enligt honom om ”lite råa cabernet franc-viner”. Jag har inte provat druvan tidigare och inte heller vin från distriktet – men det låter minst sagt lovande!

Pétalos innehåller 100 procent Mencia och vinet har legat några veckor på nya fat och sedan dragits om till äldre fat där vinet har legat 6 till 8 månader. Det har en mörkröd färg och ser väldigt kraftfullt ut! Det första som möter näsan är animaliska toner, rök och gummi. Dessa minskar efterhand till förmån för fat: mörk choklad och piptobak. Till slut, efter ett tag i glaset, stiger en kraftig doft av frukt upp till ytan som går mot björnbär och hallon med vissa subtila toner av mörka plommon och blåbär i bakgrunden. Vinet har en balanserad syra, mjuka tanniner, ett väl sammansatt mellanregister och rätt långt och smått utvecklat avslut. Smaken inleder med toner av björnbär och hallon som övergår till ett fatbetonat mittparti för att sedan mynna ut i en eftersmak av örter, blåbär och torkad frukt. Ett mycket balanserat vin som inte är det minsta klumpigt trots den höga alkoholnivån på 14,5 procent!

P.S Vinet hade få eller inga likheter med de Cabernet Franc jag har druckit!

Pétalos Bierzo 2006, Descendientes J. Palacios, Villafranca del Bierzo, León, España