Fontanafredda Barolo Serralunga d' Alba 2000 & 2001

Både 2000 och 2001 var bra årgångar i Piemonte, det senare året anses vara snäppet bättre. I kväll ställer vi dem mot varandra med hjälp av Fontanafreddas bybetecknade Barolo. Druvorna till vinet kommer både från deras egna vingårdar och kontrakterade odlare. Vinet jäser med hjälp av naturlig jäst, vilket sannolikt bidrar till en större komplexitet, på temperaturkontrollerade ståltankar och musten vilar med skalen i 15 dagar – för mer färg och extrakt – innan den malolaktiska jäsningen tar vid. Det lagras två år på stora ekfat från Slovakien och Frankrike och ett år på butelj innan det kommer ut på marknaden. Tillverkningen bör väl betecknas som nytraditionalistiskt!

Barolo Serralunga 2000 har en rubinröd färg med begynnande tegelkant. Doften är intensiv och utvecklad med körsbärskompott, jordgubbssylt, hallon och lakrits. Inledningsvis har vinet även en lite stickig ton som dock vädras bort. Sedan tillkommer fler dofter som multna löv, torkade blommor, rosenvatten, läder, kantareller, vanilj, mandelmassa och torkad frukt med tonvikt på fikon och romrussin. En helt fantastisk doft som visar upp Nebbiolo i hela sin prakt. Vinet har mogna syror och puderlätta tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, mellanregistret är välbyggt och avslutet är långt och komplext. Smakmässigt går det att finna mycket: en inledning med körsbär som övergår till exotiska toner av rosenvatten och torkade örter för att avslutas med vilda hallon, lakrits, torkad frukt, vanilj och en liten syrlighet som går mot röda vinbär. Med längre luftning går doften mot körsbärslikör, hallon, choklad och tryffel samt en mer koncentrerad smak. Ett helt enastående vin, vidöppet, moget och på toppen av sin karriär.

Barolo Serralunga 2001 är mörkt rubinröd, transparent och med en begynnande brun kant. Det första som möter näsan är en kraftfull doft med animaliska inslag som försvinner till förmån för tjära, rosor, violpastiller, mogna körsbär och mörka plommon. Under ytan ruvar fattoner som mandelmassa och söt piptobak. Detta vin har inte en lika öppen doft som förra vinet. Vinet känns förvånansvärt ungt med vital syra och rejäla tanniner som har ett tag kvar innan de mjuknar. Smakmässigt inleds det med toner av körsbär och plommonfrukt, mellanregistret är smått bittert samt kompakt och eftersmaken är lång med inslag av bittra färska örter, tjärpastiller och syrlig röd frukt. Vinet är fortfarande lite slutet och har inte riktigt hittat den rätta balansen. Efter en längre tids luftning har doften blivit mer intensiv, frutkten går mot körsbärskompott samt hallonsylt, vidare finns det inslag undervegitation, tryffel, choklad, kaffe och lakrits. Syrorna har gett med sig och tanninerna har börjat integreras med helheten och vinet har fått en smak av söta körsbär, hallon, lakrits och tobak.

I dagsläget är årgång 2000 det bättre vinet men 2001 har stor potential som kommer att ge utdelning med några års lagring. Båda vinerna var perfekt partner till en köttragu med gnocchi.

Barolo Serralunga d'Alba 2000, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte, Italia

Barolo Serralunga d'Alba 2001, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonto, Italia

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2006

Efter debaclet med Verdicchio, måste jag återupprätta mitt förtroende för vita viner från Italien. Jag plockar fram ett säkert kort Ca’ Rugate 2006. Färgen är gyllengul och doften är smått nyanserad med toner av mineral, mogna gula äpplen, ananas, grapefrukt, nötter, rök och örter. Vilken skillnad i doft från gårdagens viner, detta vin uppvisar alla de egenskaper som fattas hos Verdicchio: syra, frukt och struktur. Vinet har en frisk syra ett välbyggt mellanregister och ett långt nyanserat avslut med toner av äpple, annans, grapefrukt och mineral. I dagsläget tycker jag att årgång 2006 är mer nyanserad än 2007 som jag provade nyligen.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2006, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia

Vi provar Verdicchio

Under lång tid var Umani Ronchis Casal di Serra husets vita, sedan kom det någon årgång som inte föll mig i smaken och nu har jag inte druckit vare sig Casal di Serra eller Verdicchio på länge. Det är att dags att prova vad druvan har att erbjuda i dagsläget. Vi inhandlar några olika viner från SB, alla är från Marche och tillhör distriktet Verdicchio Castelli di Jesi. De fyra första vinerna har alla legat på ståltank och det sista har legat på fat.

Garfolio 2007 har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och enkel med inslag av grapefrukt, päron, örter och söt frukt som går mot persika. Vinet har mjuk syra, lite tunn kropp med toner av grapefrukt, persika och päron. Eftersmaken är mjuk och rätt angenäm med lite ton av örter. Vinet funkar bra som aperitif om det hålls väl kylt.

Moncaro 2007 har en ljusgul färg, även den med lite grönskimmer. Doften är diskret med inslag av mandel, gula äpplen, citrus, persika och en viss ton av menthol. Vinet har likt det andra en mjuk och balanserad syra, en viss viskositet och ett avslut med toner av gula äpplen, citrus och mandel. Detta vin är något bättre än föregående och är även det en okej aptitretare om det hålls väl kylt. Detta var de två enklare vinerna, inga sensationer men korrekta med en viss charm.

Casal di Serra 2006 är ljust gyllengul till färgen. Doften har till att börja med en lite besvärande ton av nagellack som klingar av ju mer luft vinet får. Vinet har en lite diffus doft som till att börja med har toner av mandel, blommor och konserverad frukt. Efter ett tag tillkommer toner av citrus (marmelad) och persika. Vinet har en mjuk attack, mild syra och ett lite oljigt, tunt mellanregister och eftersmaken har drag av sötfrukt. Jag tycker inte vinet har den fräscha doft och smak som jag förknippar med tidigare årgångar. Dålig flaska?

La Vaglie 2006 har en ljusgul färg. Vinet har en lite diskret doft, som dock är smått komplex, med toner av exotisk frukt, citrus, persika, päron och mineral. Med mer luft så tittar ett par blommor upp ur glaset. Doften är sober med en viss finess. Vinet har en balanserad syra, ett lite tunt mellanregister och att avslut med toner av den frukt som mötte en i doften. Vinet har fått tre glas i Gambero Rosso, och är det bästa vinet hittills, men jag tycker ändå att det lämnar ett något blekt intryck.

Sierra Fiorese 2004 har en gyllengul färg. Vinet har en rättfram och något endimensionell doft som har toner av rostade fat, vanilj, citrusskal, honung och exotisk frukt. Attacken är mjuk och fatigt med mild syra, tunt mellanregister och ett avslut med toner av rostade nötter, vanilj, citrus och exotisk frukt. Faten skymmer frukten och jag tycker att vinet är lite over the top.

Inget av vinerna lämnar något bestående intryck. De viner som kändes fräschast och mest druvtypiska är de två första enklare varianterna av Verdicchio. Den största besvikelsen var Casal di Serra, som jag gillat så mycket tidigare. Det lär dröja innan jag dricker vita viner från Marche. För att sammanfatta: de flesta viner var endimensionella med låg syra och vek frukt.

Verdicchio dei Castelli di Jesi 2007, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico 2007, Moncaro, Marche, Italia

Casal di Serra Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Umani Ronchi, Marche, Italia

Le Vaglie Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Santa Barbara, Marche, Italia

Sierra Fiorese Verdicchio dei Castelli di Jesi 2004, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006

Silvaner, Franken, Bochsbeutel, dessa exotiska namn är ena anledningen till att jag uppskattar dessa viner. Den andra är att det smakar väldigt tyskt – med vad smakar det? Vinet är både läskande och tungt, smaken är både aromatisk och intetsägande, klumpigt men ändå syrligt, jag blir inte riktigt klok på det. Kvällens vin har dessa egenskaper tillsammans med toner av söt citrusfrukt och dess skal som bidrar med en viss bitterhet i eftersmaken. Det är motsägelserna som gör att jag gillar enkel Silvaner, även denna!

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006, Divino Nordheim, Nordheim/Main, Franken

Meinklang Grüner Veltliner 2007

Innan maten läskar vi oss med en Grüner Veltliner. Jag medger att jag har vissa fördomar, framför allt mot djurmotiv på etiketter. Jag hade inte provat om inte Finare Vinare gjort mig nyfiken. Mina fördomar faller platt till marken. Meinklang har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och smått kryddig med toner av vitpeppar, örtsalt, mandel, gröna äpplen, päron, mineral och citrusskal. Smaken är frisk och fräsch, vinet har ett bra grepp i mellanregistret, ett stramt avslut med toner av äpplen, vitpeppar, mineral samt med en syrlighet som går mot lime och grapefrukt. Den stringenta syran ger en bra struktur åt vinet. En perfekt aptitretare!

Meinklang Grüner Veltliner 2007, Angela & Werner Michlits, Meinklang Wiengut Michlits, Neusiedlersse, Burgenland, Austria

Château Courac Laudun 2005

Ännu ett vin som jag hade missat om inte Finare Vinare hade tagit reda på vad som fanns i flaskan och på ett förtjänstfullt sätt rett ut begreppen kring regionen. Även Rhônarna har provat och gillar vinet.

Château Courac Laudun har en mörkröd djup färg med violetta kanter. Doften som möter näsan är ung, rättfram och rider på primäraromer. Rök, en bukett sydfranska örter och vitpeppar. Efter denna formidabla inledning tar frukten vid med toner av björnbär, plommon svarta vinbär och långt ned i glaset fiskar jag upp några körsbär och solvarma jordgubbar. Jag finner även toner av blommor, smörkola och lakrits. Mer luft och lite högre temperatur ger aromer av kryddnejlika, stekt kött, torkad frukt, körsbärslikör och mörk choklad.

Vinet har snygga unga syror, tanninerna är balanserade och bidrar med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är långt och smått komplext med toner av både mörka och röda bär samt örter. Det hela klingar av med toner av lakritsrot och kryddnejlika. Vad gott det är! Om vinet finns kvar på SB så rekommenderar jag er att rusa dit och köp allt ni kommer över.

Château Courac Luadun 2005, Joséphine et Frédéric Arnaud, Château Courac, Tresques, Gard Laudun, Côte-du-Rhône-Villages, Rhône, France

Munskänkarna provar oktobernyheter

Nyheterna som släpps på SB den första oktober är viner som ska finnas där minst ett år och om de säljer bra så kan de hamna i det ordinarie sortimentet. I kväll provar vi några av dem. Provningen är halvblind, vi får veta var vinerna kommer ifrån men inte i vilket glas de befinner sig. Vi ska prova tre vita och tre röda. En Champagne med låg dosage, ett vin från Australien med en mix av klassiska druvor från Bordeaux samt Alsace och, slutligen, en Grand Cru från Alsace. Ett rött från Portugal som kommer från Douro, ett Priorat från Spanien som är lite äldre och, till sist, ett Saint-Joseph från Rhône.

Vin nummer 1, som inte är svår att placera, har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är frisk, knuten, med inslag av mineral, gröna äpplen – Granny Smith – citrusskal samt subtila toner av bröd och nötter. Vinet har en härlig mousse, frisk stenhård syra och är knastertorrt. Smaken går mot citrus, grön äpplen och har ett långt avslut med toner av mineral och nötter. En mycket trevlig ung Champange:

Raoul Collet Extra Brut, Raoul Collet, Champange, Frankrike, art nr 7416

Vinet innehåller 50 procent Pinot Noir, 40 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Meunier. Firman grundades i 1921 och är beläget i Aÿ. Jag gillar verkligen den här Champagnen, köper och lagrar.

Vin nummer 2 är ljust gul till färgen och har till att börja med en svag doft med toner av exotisk frukt, blommor och citrus. Efter ett tag i glaset blir doften mer påtaglig och då finner jag inslag av ananas, mango, lime, ylle och vax. Vinet har en frisk syra, lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av tropisk frukt och äpple. I glaset har vi ett ungt, lite vekt och annorlunda vin från Nya världen:

St Hallet Poachers Blend Semillion Sauvignon Blanc Riesling 2007, St Hallets Wines, Barossa, Australien art nr 6347

Vinet innehåller 68 procent Semillion, 21 procent Sauvignon Blanc, 11 procent Rielsing och druvorna har legat på ståltankt vid låg temperatur för att bibehålla fräschör. Detta vin blev mycket uppskattat när det tidigare släpptes på SB och sålde snabbt slut. Vinet har fått bra kritik, men faller inte mig i smaken.

Vin nummer 3 har en lite mer gyllengul färg än föregående vin och har en mer utvecklad doft med inslag av petroleum, mineral, gula äpplen, aprikos, citrus som går mot grapefrukt och lime. Det har även vissa underliggande toner av exotisk frukt. Vinet är lite spritsigt, relativt frisk syra, hyfsat mellanregister och ett avslut med toner av gula äpplen, lime och några exotiska frukter här och där. Och, ja, lite mineral finns det också där! En rätt typisk Riesling från Alsace:

Comtes d’Isenbourg Rielsing Grand Cru Schoenenbourg 2005, Comtes d’Isenbourg, Alsace Grand Cru, Frankrike art nr 2175

Grand Cu Schoenenbourg ligger nära staden Riquewihr. En titt på kartan ger vid handen att växtplatsen är bra, den ligger i den nordöstra delen av Haut-Rhin i slutet av en av Vogesernas dalgångar som ger en viktig regnskugga för vingårdarna. Vinet är trevligt men saknar lite skärpa och struktur för att vara idealisk till mat, däremot är det en trevlig aperitif. Varför inte lagra några flaskor!

Vin nummer 4 är mörkt röd, med blå kant och ser ungdomligt ut. En ung, liten och rättfram doft med tydliga toner av vitpeppar är det som först möter näsan. Fat, björnbär, bittra körsbär och plommon tar vid därefter. Det finns även inslag av örter långt ner i det mörka bråddjupet. Vinet har en frisk syra, balanserade tanniner, trots ungdomen, och ett hyfsat långt avslut med toner av mörka bär, örter, lakrits och vanilj. Vinet saknar inte komplexitet och kommer med all säkerhet bli bättra med några års lagring. En ung portugis:

Duorum 2007, Duorum Vinhos, Douro, Portugal art nr 2559

Vinet innehåller Tinta Roriz, Touriga Franca och Touriga Nacional som är traditionella portvinsdruvor. Vissa delar av vinet jäste i traditionella granitkar, lagares, och resterande del genomgick jäsning och maceration i rostfria ståltankar. Denna tudelning ökar sannolikt vinets komplexitet. Vinet har legat ett halvår på små franska och amerikanska ekfat. Jag gillar vinet, säkert ett bra grillvin!

Vin nummer 5 har en rubinröd färg med en utvecklad doft som till att börja med har lite besvärande toner av nagellack och mandelmassa. Dessa försvinner efter ett tag till förmån för mörk choklad, björnbär, plommon, läder, torkad frukt och mineral. Vinet har även vissa starkvinstoner när det blir varmare som, till min glädje, balanseras av subtila toner av körsbär. Det har mogna syror, mjuka tanniner, med ett fatigt mittenparti och ett avslut som går mot läder och torkad frukt. Ett vin från Priorat:

Solanes 2004, Agricola de Porrera, Priorat, Spaninen art nr 2716

Vinet är gjort på 40 procent Carinyena, 30 procent garnataxa, 15 procent Cabernet Sauvignon, samt 15 procent Merlot och Syrah. Det har legat 14 månader på en blandning av nya och äldre fat. Ett rätt komplext vin som dock har lite för lite slappa syror och för mycket toner av torkad frukt – russin – för att falla mig i smaken.

Vin nummer 6 är mörkt rubinröd med lite violetta kanter. Doften är ung och sammansatt med toner av charkuterier, rök, lagerblad och viol inledningsvis. Därpå kommer mörka och röda bär upp till ytan i form av björnbär och hallon. Faten går mot kaffe och vanilj; och jag hittar även inslag av lakrits och mineral långt ner i glaset. Vinet har en frisk och ung syra, balanserade tanniner med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är komplext med toner av mörka bär, örter, lakrits, kaffe och vaniljstång. Ett mycket balanserat vin, trots sin ungdom, som kombinerar slankhet med kraft. Jag ler och lyfter glaset i riktning mot Rhône och utbringar en skål för Syrah!

Saint Joseph 2006, Les Vins de Vienne, Saint Joseph, Frankrike art nr 2208

Vinet görs på inköpta druvor från olika odlare i området och har legat på stora och små franska ekfat. Fram till 1950-talet så fanns det bara ett fåtal odlare i Saint Joseph, men efter det har mer och mer mark tagits i bruk för vinodling som medfört en försämring av kvalitén. Och detta tidigare väl ansedda område började bli omsprunget av Crozes-Hermitage. Men på senare tid har odlare i området tagit sig själv i kragen, begränsat nyodlingarna, för att lyfta det till forna dagar. För att återgå till vinet – jag köper och lagrar!