Chateau Bernadotte 2000

Chateau Bernadotte ligger i kommunen Saint-Sauveur. Slottet ägs av Madame de Lencquesaing som också äger Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande. Slottet ligger väster om Pauillac i appelationen Haut-Medoc. Årgång 2000 innehåller 60 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot och en liten del Cabernet Franc och Petit Verdot. År 2000 var en mycket bra årgång i Bordeaux och bl a klassad med fem stjärnor i Decanter som den bästa årgången sedan 1990. Detta var dock före den uppskrivna årgång 2005 hade sett ljuset. Jag smakade vinet första gången hösten 2006, då var vinet fortfarande relativt ungt och stramt med rostade toner och mörk frukt. Och hur är det nu?

Färgen är mörkröd med liten begynnande brun kant. Direkt ur glaset kommer en animalisk doft, därefter rostade fattoner som för tankarna till mocca och smörkola. Frukten drar åt svarta vinbär, plommon och söta röda bär och det finns även inslag av torkade örtkryddor som fänkål. Vinet har även utvecklad en rad mognadstoner som stall, tobak och läder. Det smakar svarta vinbär, plommon och körsbär, kaffe, vaniljfudge, lakrits och örter. Eftersmaken är lång och elegant! Syran i vinet är fortfarande frisk och tanninerna är mogna. Efter en timme i glaset framkommer än mer dofter: rosor, nypon och torkad frukt som går mot katrinplommon och körsbär och liknande smak. Risken är att jag blir långrandig men efter cirka tre timmar i glaset så har ännu fler dofter tillkommit: mineral och nymalda espressobönor.

Vinet är en perfekt partner till hängmörad utskuren biff från Hälsingestintan med en rödvinssky, rostad mandelpotatis och grillad sparris. Måltiden avslutas med kittost från Frankrike; Racletten gifter sig perfekt med vinet och smak av sötlakrits framkommer som övergår till körsbärslikör efter ett tag. Ja, vad ska man säga - ett underbart vin! De övriga flaskorna får ligga något år till, vinet har framtiden för sig!

P.S Chateau Bernadotte 2001 finns i beställningssortimentet.

Chateau de Seguin 2004

Svensk husmanskost och Bordeaux är som handen i handsken! Köttfärslimpa, kokt potatis, brunsås, brytbönor, lingonsylt och saltgurka på tallriken och i glaset Chateau de Seguin 2004 (magnum). Enkel måltid och enkelt vin men mycket gott. Vinet dofter svarta vinbär, plommon, gräs, ceder och fat. Smaken är lätt och frisk med mjuka tanniner, smaken drar åt svarta vinbär, plommon, gräs och lite lakrits. Vinet gifter sig bra med maten och syran bryter igenom brunsåsen så att aptiten återfås. Ja, vad ska man säga - en stor portion och djupa klunkar. Det behöver inte vara svårare än så!

Chablis Premier Cru Beauroy 2006

Jag är fortsatt nyfiken på Chablis av årgång 2006 från Jean Marc Brocard. Vi öppnar en flaska Chablis Premier Cru Beauroy som aptitretare medan en gryta Beauf Borgougne småputtrar på spisen. Vinet har en Ljusgul färg och ur glaset kommer en doft av mineral, grape, gult äpple, päron och en viss blommighet. Det smakar mineral, gult äpple, päron, smör och vinet har ett avslut som lämnar en viss sötma som drar år mandarin. Eftersmaken är elegant men inte så lång. Syran i vinet upplevs inte påfallande hög i likhet med de två tidigare Chablierna som jag provat från samma producent. Är det något som är typiskt för viner från Brocard detta år eller är det något som är årgångstypiskt för Chablis 2006? Jag måste prova fler viner för att ha någon klar uppfattning. Är det någon läsare som har en uppfattning i frågan?

Chateau de Valcombe Prestige 2005

Jag medger att jag skulle ha missat det här vinet om inte Finare vinare och Frakofilen skulle ha skrivit om det på sina bloggar. Så till den Beauf Bourgogne som puttrade på spisen i ovanstående inlägg så dricker vi Chateau de Valcombe Prestige 2005 från Costières De Nimes AOC som ligger i Langeudoc-Roussillon. Denna appelation gänsar till södra Rohne och har en jordmån som på sina bättre ställen påminner om den som finns i Chateauneuf du Pape, d v s rullstenar som innebär en bra drenering vid regn och som alstrar värme som kan avges under kyligare nätter. Allt detta leder, som ni redan har förstått, till en bättre mognad för druvorna. Vad doftar och smakar vinet då?

Det doftar björnbär, körsbär i likör med toner av blåbär och svarta vinbär, vidare finns det toner av lakrits och lite örter och fatkaraktären har inslag av mörk choklad Och det smakar björnbär, blåbär och svarta vinbär inledningsvis, mittenpartiet är lite glest för att sedan övergå i en lite vattnig eftersmak som har en bitter chokladton med inslag av röda bär. Vinet har en ung syra och mjuka tanniner som är relativt sammansvetsade med alkoholen. Helhetsintrycket är att det är ett bra riktigt bra vin för den ringa summan som har lite "nya världen" stuk över sig. Mitt tips är att detta vin ska drickas ungt innan frukten faller ihop. Hur gick det ihop med maten? Sådär, maträtten var komplexare än vinet och det höll inte emot smakerna på ett acceptabelt sätt, skulle istället ha satsat på en bättre Bourgogne och låtit Chateau de Valcombe Prestige vänta tills det var dags att plocka fram grillen.

Loggia Della Serra, Greco di Tufo 2006 & Nova Serra, Greco di Tufo 2006

Det är inte ofta systembolaget har viner gjorda på druvan Greco och när de finns till hands så är det bara att köpa! Denna druva växer rent allmänt i södra Italien och är som allra bäst när den kommer från Campanien. Vinerna har inte sett skymten av ekfat, de vinifieras på ståltank för att behålla sin druvkaraktär som har toner av persika, citrus och blommor. Denna lokala druva var på väg att försvinna från vinfälten men tack vare entusiastiska producenter så har vi förmånen att få njuta av dessa viner.

Loggia della Serra kommer från producenten Terradora och Nova Serra kommer från Mastroberardino. Den sistnämnda producenten har gjort mycket för att lyfta fram lokala druvor från Campanien som Greco. Loggia della Serra doftar citrusskal, med toner av persika och blommer. Smaken är frisk och fruktig med inslag av apelsinskal, persika, gråpäron och blommor, eftersmaken har drag av mandel. Ett mycket bra vin! Nova Serra har en mer sluten doft, det som först möter en är doft av mineral, sedan framkommer toner av gråpäron, persika och citrus. Syran är ung och relativt hård, det smakar grape, gråpäron och mineral och i bakgrunden finns en antydan till persika. Både doft och smak påminner om en Chablis - så vinet passar mig väl. Min bedömning är dock att vinet behöver något år i källaren för att blomma ut. Slutsats: Loggia della Serra är mer drickvänlig nu men Nova Serra vinner i längden.

Efter maten till osten så dricker vi ett vin som inte brukar inmundigas så ofta hemma hos oss: Shiraz. Kalimna Shiraz 2004 (Penfolds) har en mörkröd färg. Det doftar plommon, björnbär, körsbär med en liten ton av svarta vinbär. Vidare finns det ton av lakrits och choklad och kokkos från faten. Vinet är lite eldigt, har medelhöga syror och mjuka tanniner som har börjat integreras med alkoholen. Det smakar björnbär med inslag av torkad frukt som katrinplommon och fikon. Faten bidrar med choklad och vanilj. Ett gott och insmickrande vin med något hög alkohol och sötfrukt för min smak! Ett frågetecknen är hur det utvecklas med lagring? 2004 lär vara en bra årgång i Australien. Men min bedömning är att detta vin bör drickas relativt ungt.

Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2006 och Chablis Domine Sainte Claire Vieilles Vignes 2006

Många av Jean-Marc Brocards Chablier har bytt årgång på systembolaget från 2005 till 2006 och jag är nyfiken på hur de smakar. Brocards första årgång av Chablis såg dagens ljus 1974 och då ägde han endast 1 hektar mark och nu har han 96 hektar i Chablis och knappt 100 därtill runt om i Bourgogne. Jag var för ung för att smaka de första årtiondet av vinmakande, men de viner han har gjort därefter har jag smakat regelbundet och jag har aldrig varit besviken. Brocard är en väldigt pålitlig producent och trots att han driver ett vinimperium så verkar han vara en försynt farbror som i grund och botten är en vinbonde som älskar sin jord och sina druvor. Brocard producerar: 1 Petit Chablis, 2 stycken Chablis, 6 Premier Cru och 3 Grand Cru, lägg därtill ett flertal viner från övriga Bourgogne.

Jag väljer i kväll att prova hans Petit Chablis Domaine Sainte Claire och Chablis Domaine Sainte Claire Vielles Vignes från 60 år gamla stockar. Petit Chablis doftar inledningsvis mer än Viellies Vignes, ur glaset kommer en doft som påminner om musselskal som har legat i solen, ingen direkt angenäm doft. Kan det möjligen handla om någon defekt? Denna doft klingar av efter ett tag i glaset och går över mot rök och musselskal, bakom denna doft framkommer nötter, citrus, äpple och jord. Det smakar mineral, gröna äpplen, grape, ton av smör och lite sälta. Chablis Domine Sainte Claire Vielles Vignes har inledningsvis en lite tillknäppt doft som efter ett tag öppnar upp sig. Inledningsvis doftar det mineral, flinta, gula äpplen och grape. Efter hand så övergår grapedoften till mandarin och en svag ton av omogen persika tittar fram. Det smakar grape, gula äpplen, nötter, mineral, ton av persika och smör. Vinet är mycket renfruktigt och elegant i jämförelse med Petit Chablis som är lite dammigare och tunnare i smaken. Detta är inte så konstigt då viner från appelationen Petit Chablis har tillgång till sämre jordmån än övriga Chablis vilket speglar av sig i smaken - den klassiska mineralkaraktären är mer jordig och mindre distinkt.

Till sist: hur står sig dessa smakprov från årgång 2006 i jämförelse med tidigare årgångar. Jag drar mig till minnes 2004 av Chablis Domaine Saint Claire Vielles Vignes som hade mer smak av sin "Terroir" - flinta, mineral, stål och mindre frukt - än 2006. Jag tycker även att syran är något lägre i årgång 2006. Enligt min mening så är år 2006 mer fruktorienterad och speglar jordmånen mindre är 2004. Bra eller dåligt!? Det beror på tycke och smak, jag föredrar Chablier med en hög och hård syra som har en klar mineralkarakär och återhållen frukt. Frågan är om årgång 2006 är lika lagringsduglig som tidigare årgångar, den har frukt så det räcker men har den nog med syra? Utslaget: 2004 av Chablis Domine Saint Claire Vielles Vignes var enligt min mening bättre!

Chateau du Parc Saint Emilion Grand Cru 2000

Efter att ha provat Chateau La Tour de By så blev jag intresserad av mer Bordeaux och valet föll på ett vin jag haft liggandes i vinkällaren drygt två år: Chateau du Parc Saint Emilion Grand Cru, det är inger känt vinslott snarare ett "garagevin". Jag har letat på nätet men inte funnit någon information,och jag har inte kvar systembolagets nyhetsblad från november 2005 då detta vin släpptes. Om någon har information om detta vin och producent skicka gärna några rader.

Vinet har en mogen brunröd färg med genomskinlig kant. I glaset finner jag katrinplommon, svart vinbär, solvarma jordgubbar, läder, sötlakrits, undervegitation, rosor och kryddor. Ordet engelsk julkaka passar väl in på beskrivningen. Smaken är nyanserad, syrorna är mogna och tanninerna är mjuka och välintegrerade med alkoholen. Det smakar lakrits, svart vinbär, katrinplommon, hallon, kryddor och rosor. Vinet doftar mer än det smakar. Sammantaget ett moget vin. Har vinet nått sin topp och är på väg att falla ihop?

När jag provade vinet för drygt två år sedan vart det mörkfruktigt med relativt kraftig syra och sandiga tanniner. Snabbmognande? Det är möjligt med tanke på att merlotbaserade Bordeauxer generellt sett är mer sabbmognande än cabernetbaserade. Men jag är inte så säker. Jag har upplevt liknande utveckling i andra Bordeauxer från den högra sidan, där jag har trott att vinet har nått toppen och varit på väg ner. Men där jag har överaskats av att ytterligare ett till två år i källaren har gjort underverk. Jag tror att en möjlig förklaring är att primär- och sekundäraromerna börjar falla ihop medan tertiäraromerna, som framför allt härrör från fatlagringen, inte riktigt hittat fram. Jag chansar och låter återstående flaskor ligga ett till två år till.